Väljer att ha ett anonymt nick för respekt för min sambo, karl och största kärlek. Det skulle vara allt för elakt att låta honom se att jag väljer att skriva om det här offentligt.
Vi har varit tillsammans två år, sambos i drygt 1,5år. Jag var nyss fyllda 18 när vi träffades på en fest och det ena ledde till de andra. Trots att jag var helt säker på att jag inte var redo för ett förhållande blev jag tokkär i den här "mannen". Vi har haft så otroligt kul tillsammans, från dag ett till idag. Han är min bästa vän, den som alltid finns vid min sida i vått och torrt.
Men ändå står jag här, med valet och kvalet över om jag ska lämna. Eller egentligen vet jag att jag ska, jag kan bara inte ta steget och bestämma mig för när. Vi har ju det bra, vi har kul och vi älskar varandra över allt annat här på jorden. Vi har ett ordnat liv och han skulle bli en fantastisk pappa den dagen det skulle vara dags. Hans familj är helt underbar och jag skulle sakna även dem så det gör ont i mig bara att tänka tanken.
Men vi vill så olika saker. Jag vill plugga, se världen och absolut inte tillbringa mina unga dagar framför tv.n till dåliga actionfilmer. Jag vill jobba utomlands, jag vill leva ett spontant liv och känna mig fri. Jag vill flytta till en större stad! Han, han vill helt andra saker. Hade han fått välja hade han köpt hus inom nått år, skaffat barn i samma veva och är helt nöjd med att bo i vår lilla håla. Han vill jobba kvar på sitt jobb till han ska pensioneras om 45år.
Vi har pratat så många gånger om det här, men vi kan inte göra något. Ingen av oss kan ju ändra på drömmen om vårt liv pga den andra. Han vet att jag står med en fot utanför och det känns verkligen inte rättvist mot honom. Ändå törs jag inte ta steget, jag vill inte!
Melissa horns låt, vår sista dans stämmer så bra in på mitt liv nu. Känner mig hemsk!
http://www.youtube.com/watch?v=WvIznEQp980
Känner bara att jag behöver skriva av mig, få ventilera mina tankar och förhoppningsvis komma närmare ett beslut.
Vi har varit tillsammans två år, sambos i drygt 1,5år. Jag var nyss fyllda 18 när vi träffades på en fest och det ena ledde till de andra. Trots att jag var helt säker på att jag inte var redo för ett förhållande blev jag tokkär i den här "mannen". Vi har haft så otroligt kul tillsammans, från dag ett till idag. Han är min bästa vän, den som alltid finns vid min sida i vått och torrt.
Men ändå står jag här, med valet och kvalet över om jag ska lämna. Eller egentligen vet jag att jag ska, jag kan bara inte ta steget och bestämma mig för när. Vi har ju det bra, vi har kul och vi älskar varandra över allt annat här på jorden. Vi har ett ordnat liv och han skulle bli en fantastisk pappa den dagen det skulle vara dags. Hans familj är helt underbar och jag skulle sakna även dem så det gör ont i mig bara att tänka tanken.
Men vi vill så olika saker. Jag vill plugga, se världen och absolut inte tillbringa mina unga dagar framför tv.n till dåliga actionfilmer. Jag vill jobba utomlands, jag vill leva ett spontant liv och känna mig fri. Jag vill flytta till en större stad! Han, han vill helt andra saker. Hade han fått välja hade han köpt hus inom nått år, skaffat barn i samma veva och är helt nöjd med att bo i vår lilla håla. Han vill jobba kvar på sitt jobb till han ska pensioneras om 45år.
Vi har pratat så många gånger om det här, men vi kan inte göra något. Ingen av oss kan ju ändra på drömmen om vårt liv pga den andra. Han vet att jag står med en fot utanför och det känns verkligen inte rättvist mot honom. Ändå törs jag inte ta steget, jag vill inte!
Melissa horns låt, vår sista dans stämmer så bra in på mitt liv nu. Känner mig hemsk!
http://www.youtube.com/watch?v=WvIznEQp980
Känner bara att jag behöver skriva av mig, få ventilera mina tankar och förhoppningsvis komma närmare ett beslut.