Att somna och att vakna

Jag är inte läkare men tror att det är det stora problemet med alla (de flesta) antihistaminer som används i syfte att lindra ångest och sömnsvårigheter, de sitter i lite för länge och förstör dagen efter totalt för en del.
Måste vara otroligt svårt att uppleva någon bättring i tex en depression om man lever med en förlamande trötthet som är så oerhört begränsande som den man känner efter vissa mediciner.
Jag får plåster mot extrem sjösjuka, och de har trötthet som bieffekt - men mig slår det mest som en rejäl depression. Allt är MEH och djävligt motigt. Det är lite surriralistiskt eftersom jag på ett mentalt plan vet "det här upplevelsen skithäftigt, jag borde vara lycklig" men det känns inte så då.
Jag står ut sammanlagt 1-2 veckor om året på grund av min hobby, men det måste finnas vrak, för att må så för att bara titta på fisk och grönsaker är det inte värt.
 
Den här tråden har gett mig lite hopp om att kunna få tillbaka min energi. Jag måste bara lösa det där med hur jag ska hantera panikångesten om jag slutar ta alimemazin. Kan ju inte åka till akutpsyk varje gång jag får en attack för det tar två timmar att komma dit. (En timmes väntan på taxi och en timmes resväg.) Det är inte rimligt ur någon synpunkt alls.
 
Den här tråden har gett mig lite hopp om att kunna få tillbaka min energi. Jag måste bara lösa det där med hur jag ska hantera panikångesten om jag slutar ta alimemazin. Kan ju inte åka till akutpsyk varje gång jag får en attack för det tar två timmar att komma dit. (En timmes väntan på taxi och en timmes resväg.) Det är inte rimligt ur någon synpunkt alls.
Det finns ju många sätt att hantera panikångest på som inte innebär att ta medicin. Jag brukar vänta ut den, om jag är hemma lägger jag mig under tyngdtäcket och låter den komma och gå. Eller en iskall dusch, eller doppa huvudet i iskallt vatten i handfatet. Osv.
Panikångest år trots allt inte farligt.

Skulle jag åka till akutpsyk varje gång jag har panikångest hade jag fått skaffa klippkort där.
 
Det finns ju många sätt att hantera panikångest på som inte innebär att ta medicin. Jag brukar vänta ut den, om jag är hemma lägger jag mig under tyngdtäcket och låter den komma och gå. Eller en iskall dusch, eller doppa huvudet i iskallt vatten i handfatet. Osv.
Panikångest år trots allt inte farligt.

Skulle jag åka till akutpsyk varje gång jag har panikångest hade jag fått skaffa klippkort där.
Inget av det där funkar på mig. Och paniken går inte över. Den varar timme efter timme efter timme efter timme. Helt outhärdligt. Jag står inte ut.

Och herregud! Jag veeet att panikångest inte är farligt. Jag är liksom fan expert på panikångest vid det här laget.

När jag återfick panikångesten för ett antal år sedan så trodde jag att jag kunde hantera den. Hade ju gjort det förut. Men det funkade inte längre.
 
Inget av det där funkar på mig. Och paniken går inte över. Den varar timme efter timme efter timme efter timme. Helt outhärdligt. Jag står inte ut.

Och herregud! Jag veeet att panikångest inte är farligt. Jag är liksom fan expert på panikångest vid det här laget.

När jag återfick panikångesten för ett antal år sedan så trodde jag att jag kunde hantera den. Hade ju gjort det förut. Men det funkade inte längre.
Ursäkta mitt inlägg då, var dumt av mig att tipsa om saker som fungerar för mig. Sorry.
 
Den här tråden har gett mig lite hopp om att kunna få tillbaka min energi. Jag måste bara lösa det där med hur jag ska hantera panikångesten om jag slutar ta alimemazin. Kan ju inte åka till akutpsyk varje gång jag får en attack för det tar två timmar att komma dit. (En timmes väntan på taxi och en timmes resväg.) Det är inte rimligt ur någon synpunkt alls.
Händer det att du får attacker trots att du tagit din medicin?


Kanske prova att ta bort medicinen men ha den hemma, föreberedd att tas. Eller om du i samråd med läkare kan få lov att testa något än mer snabbverkande mot att målet är att bli medicinfri ”till vardags” men att alltid ha lite medicin hemma som backup och som trygghet.
Återigen, hoppas på bra stöd från din läkare och lite tips på vad för alternativ du har för att slippa äta en medicin som förstör din vakna tid (om det nu är den som är boven men mycket talar ju för det känns det som).

Det ger ju verkligen inte så mycket flexibilitet när du måste ta en behovsmedicin 2 timmar innan du kanske får panikångest. Tycker hela konceptet vid behov bygger på att man inte ska behöva ta om det ej behövs. Svårt att kunna laborera och testa så mycket. Hjälper den dig om du tar den när du redan har ångest? Alltså om du uthärdar de 2 timmarna innan den har effekt, blir du sedan hjälpt av den?
 
Ursäkta mitt inlägg då, var dumt av mig att tipsa om saker som fungerar för mig. Sorry.
Jo, har ju nästan 40 års erfarenhet av panikångest, så något borde jag lärt mig under den tiden.

Och jag kan ö.h.t. inte duscha när det är mörkt ute. Det framkallar ångest.
 
Händer det att du får attacker trots att du tagit din medicin?


Kanske prova att ta bort medicinen men ha den hemma, föreberedd att tas. Eller om du i samråd med läkare kan få lov att testa något än mer snabbverkande mot att målet är att bli medicinfri ”till vardags” men att alltid ha lite medicin hemma som backup och som trygghet.
Återigen, hoppas på bra stöd från din läkare och lite tips på vad för alternativ du har för att slippa äta en medicin som förstör din vakna tid (om det nu är den som är boven men mycket talar ju för det känns det som).

Det ger ju verkligen inte så mycket flexibilitet när du måste ta en behovsmedicin 2 timmar innan du kanske får panikångest. Tycker hela konceptet vid behov bygger på att man inte ska behöva ta om det ej behövs. Svårt att kunna laborera och testa så mycket. Hjälper den dig om du tar den när du redan har ångest? Alltså om du uthärdar de 2 timmarna innan den har effekt, blir du sedan hjälpt av den?
Jag har inte haft attacker på länge nu och tror det beror på att jag tagit medicin i förebyggande syfte. När jag får en attack är det för sent att ta medicinen eftersom jag inte står ut med att vänta på att den kanske ger effekt om två timmar. Och jag måste vänta 4 timmar innan jag kan ta nästa dos om första dosen inte ger tillräcklig effekt.

Men jag uthärdar inte två timmar ens.
 
Fast det finns ju betydligt fler och förmodligen bättre/effektivare godkäbda mediciner mot panikångest än div antihistaminer.

Gissar dock att de faller bort pga fobi mot den minimala risken att råka ut för ovanliga biverkningar.
 
Jag har inte haft attacker på länge nu och tror det beror på att jag tagit medicin i förebyggande syfte. När jag får en attack är det för sent att ta medicinen eftersom jag inte står ut med att vänta på att den kanske ger effekt om två timmar. Och jag måste vänta 4 timmar innan jag kan ta nästa dos om första dosen inte ger tillräcklig effekt.

Men jag uthärdar inte två timmar ens.
Ok, då är ju egentligen enda alternativet att försöka hitta en medicin som du kan ta vid en faktisk attack.
 
Fast det finns ju betydligt fler och förmodligen bättre/effektivare godkäbda mediciner mot panikångest än div antihistaminer.

Gissar dock att de faller bort pga fobi mot den minimala risken att råka ut för ovanliga biverkningar.
Jag har inte fått den uppfattningen att det skulle finnas andra mediciner mot panikångest. Har ju efterlyst en bättre medicin förut utan att få gehör.
 
Fast det finns ju betydligt fler och förmodligen bättre/effektivare godkäbda mediciner mot panikångest än div antihistaminer.

Gissar dock att de faller bort pga fobi mot den minimala risken att råka ut för ovanliga biverkningar.
Benso finns ju såklart som behovsmedicin. Jag har fått det utskrivet i mängder tidigare. Tyvärr.
Men är inget som bör skrivas ut lättvindigt.
 
Förstår, svår situation.

Jaha okej, har de helt slutat med det alltså, der hade jag missat. Finns säkert en god anledning till det men måste ju ställa till det för många som tar den på rätt sätt och av rätt anledningar.
Jag vet inte tvärsäkert att de slutat skriva ut vanebildande medicin men är nästan säker.
Jag får vanebildande läkemedel både mot ångest och sömn, men har fått det under många år. De börjar bli mer och mer restriktiva för varje år.
 
Jag får vanebildande läkemedel både mot ångest och sömn, men har fått det under många år. De börjar bli mer och mer restriktiva för varje år.
Förstår och tycker det är bra att de är restriktiva (har själv smärtproblematik pga en tumör i ryggmärgskanalen och upplever att de har varit på tok för generösa med stark smärtlindring under åren). Men tänker att det i vissa fall är så att det är värt att ta risken för att skapa en dräglig tillvaro.
Bra att du får hjälp☺️
 
  • Gilla
Reactions: kma
Förstår och tycker det är bra att de är restriktiva (har själv smärtproblematik pga en tumör i ryggmärgskanalen och upplever att de har varit på tok för generösa med stark smärtlindring under åren). Men tänker att det i vissa fall är så att det är värt att ta risken för att skapa en dräglig tillvaro.
Bra att du får hjälp☺️
Tycker också det är bra att de är restriktiva. Själv vill jag helst inte ta dem ens när jag ligger och snurrar runt i badrummet med panikångest och slutligen svimmar efter några timmar. Men min traumaterapeut har sagt att jag måste ta ibland för att kunna som du säger ha det drägligt och orka med att jobba med mina trauman.

Läkaren på sömnlab sa att det inte är lägligt att ta bort min sömnmedicin eller ens trappa ner för då kommer jag troligen krascha helt.
 
Det är jobbigt att ta sig igenom panikångest när det pågår flera timmar. Hade varit lättare om attacken inte är mer än max 30 min.

@Wille när du är på akutpsyk får du annan medicin där?
 
Jag har inte fått den uppfattningen att det skulle finnas andra mediciner mot panikångest. Har ju efterlyst en bättre medicin förut utan att få gehör.


Naturligtvis finns det annat än just detta antihistamin som kan hjälpa mot panikångest och vad jag förstår har du väl inte ens fått prova olika antihistamin för att se om någon annan sort funkar bättre?

Sen varför du inte får gehör eller får prova något annat när det du har inte verkar funka speciellt bra i helheten (eftersläpande, förlamande trötthet ex.vis), kan bara din psykolog/läkare svara på.

Man behöver ju inte gå smack på tyngsta medicinerna, men nog finns det annat att prova mellan just detta antihistamin och benso.
 
  • Gilla
Reactions: Sel
Inget av det där funkar på mig. Och paniken går inte över. Den varar timme efter timme efter timme efter timme. Helt outhärdligt. Jag står inte ut.

Och herregud! Jag veeet att panikångest inte är farligt. Jag är liksom fan expert på panikångest vid det här laget.

När jag återfick panikångesten för ett antal år sedan så trodde jag att jag kunde hantera den. Hade ju gjort det förut. Men det funkade inte längre.

Jag tror jag frågat förut, men är det panikångest eller autistisk härdsmälta?

https://staging.aspire.nu/sv/leva-med-asperger/autistisk-utbrandhet-vid-aspergers-syndrom/

https://www.psychologytoday.com/us/...r/202110/5-ways-deal-adult-autistic-meltdowns
 
Enligt vem? Har själv fått oxascand mot ångest en gång i tiden och vet folk som får det fortfarande.
Den psykiatriska mottagningen som jag hör till.
Det är jobbigt att ta sig igenom panikångest när det pågår flera timmar. Hade varit lättare om attacken inte är mer än max 30 min.

@Wille när du är på akutpsyk får du annan medicin där?
Nej. Jag får inget annat. De har hittills bara ökat dosen alimemazin. Och sen jag fick maxdos har jag inte haft fler attacker.
Naturligtvis finns det annat än just detta antihistamin som kan hjälpa mot panikångest och vad jag förstår har du väl inte ens fått prova olika antihistamin för att se om någon annan sort funkar bättre?

Sen varför du inte får gehör eller får prova något annat när det du har inte verkar funka speciellt bra i helheten (eftersläpande, förlamande trötthet ex.vis), kan bara din psykolog/läkare svara på.

Man behöver ju inte gå smack på tyngsta medicinerna, men nog finns det annat att prova mellan just detta antihistamin och benso.
Jag vet inte varför jag inte får något annat.

Och att alimemazin kunde ge trötthet dagen efter har jag bara känt till ett knappt dygn.
Tror inte jag fått frågan förut.

För mig är det definitivt panikångest. Stark rädsla är en ingrediens i det hela. Har läst lite om autistisk härdsmälta, men har aldrig känt igen mig i det. Om jag får härdsmälta så är det i så fall att jag blir jävligt arg (som när jag var utmattad). Eller irriterad om det är mildare. Jag tolkar ilska och irritation som att man har lite för mycket att hantera just då. Och sånt kan väl hända vem som helst. Men har aldrig tänkt att det har med autism att göra.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Natten till igår fick jag ett samtal om att en nära anhörig från ingenstans försökt ta sitt eget liv. Det kom som en chock för alla...
2
Svar
24
· Visningar
1 712
Senast: Twihard
·
Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
10 075
Senast: monster1
·
Kropp & Själ Jag hoppas att någon har någon tanke eller själv har upplevt eller vet, har testat Citalopram själv osv. Jag har nu tagit Citalopram i...
2 3 4
Svar
60
· Visningar
4 300
Senast: Enya
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har ju haft problem med att jag inte lyckas ta mig upp ur sängen på morgonen och sen på kvällen har jag haft svårt att somna i tid...
Svar
11
· Visningar
1 180
Senast: Wille
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp