Att somna och att vakna

[Wille]

Jag tror jag frågat förut, men är det panikångest eller autistisk härdsmälta?

https://staging.aspire.nu/sv/leva-med-asperger/autistisk-utbrandhet-vid-aspergers-syndrom/

https://www.psychologytoday.com/us/...r/202110/5-ways-deal-adult-autistic-meltdowns

Läste nu mer ingående på den första länken. Engelska orkar jag inte läsa för det kräver för mycket koncentration,

Men det som stod där var att man skulle avlägsna sig från situationen som skapade härdsmältan. Jag kan inte avlägsna mig från mig själv eller mina skrämmande tankar eller min fobi. För det är främst min fobi som sätter igång panikattackerna.

Och det närmaste jag kommer härdsmälta är som sagt irritation. Orsak till irritationen saknas aldrig. Tyvärr kan irritationen hänga i långt efter att jag haft anledning att vara irriterad.

 

[MiaMia]

Har läst lite om autistisk härdsmälta, men har aldrig känt igen mig i det. Om jag får härdsmälta så är det i så fall att jag blir jävligt arg (som när jag var utmattad). Eller irriterad om det är mildare. Jag tolkar ilska och irritation som att man har lite för mycket att hantera just då. Och sånt kan väl hända vem som helst. Men har aldrig tänkt att det har med autism att göra.

Du har ju i regel mindre väg tills du når "för mycket" vid autism. Och förmodligen lite mindre kapacitet till hanteringen av det när du väl är där också.

 

[Wille]

Du har ju i regel mindre väg tills du når "för mycket" vid autism. Och förmodligen lite mindre kapacitet till hanteringen av det när du väl är där också.

Tja, tror inte jag haft någon härdsmälta faktiskt, förutom när jag var utmattad och när jag och mitt ex blev osams.

Och orsaker till irritation kan vara korkade människor eller att folk tror att jag är korkad. Blir också irriterad när folk inte gör sitt jobb.

Men när jag tänker efter så blir det inte alls bra om folk pressar mig och jag måste försvara mig. Kan bryta ihop då.

Jag känner mig för övrigt inte autistisk och tycker det är konstigt att jag fått diagnosen. Just nu sitter jag och läser autismhandboken och jag fick läsa över halva boken innan den kom till något som berörde mig

 

[Sassy]

Läste nu mer ingående på den första länken. Engelska orkar jag inte läsa för det kräver för mycket koncentration,

Men det som stod där var att man skulle avlägsna sig från situationen som skapade härdsmältan. Jag kan inte avlägsna mig från mig själv eller mina skrämmande tankar eller min fobi. För det är främst min fobi som sätter igång panikattackerna.

Och det närmaste jag kommer härdsmälta är som sagt irritation. Orsak till irritationen saknas aldrig. Tyvärr kan irritationen hänga i långt efter att jag haft anledning att vara irriterad.

Det är inte ovanligt att härdsmälta "är" eller yttrar sig som ångest eller fobier, som (till skillnad från hur det brukar funka) inte klingar av efter ett tag. Jag tycker att det låter misstänkt likt hur du beskriver ångest och fobier, och det kan vara en anledning till att behandling inte fallit väl ut?

 

[Wille]

Det är inte ovanligt att härdsmälta "är" eller yttrar sig som ångest eller fobier, som (till skillnad från hur det brukar funka) inte klingar av efter ett tag. Jag tycker att det låter misstänkt likt hur du beskriver ångest och fobier, och det kan vara en anledning till att behandling inte fallit väl ut?

Det finns en orsak till fobin. Det är en specifik händelse som utlöst den.

 

[Sassy]

Det finns en orsak till fobin. Det är en specifik händelse som utlöst den.

Men det spelar väl ingen roll i sammanhanget? Det jag var ute efter är att du verkar få väldigt stora påslag när du får påslag, och det som normalt sett är verksam behandling (tex att långsamt möta sina rädslor eller helt enkelt "ta sig igenom" ångesten) inte funkar. Det är rätt så typiskt för meltdowns, och är en skillnad mot ångest hos en person utan autism.

Det är ju inte så att autistiska personer får meltdowns helt utan orsak. Det är "bara" det att orsaken kan vara annorlunda riggad och svårare att bena ut än hos neurotypiska. Fobier och ångest kan uttrycka sig starkare och vara lurigare att behandla tex.

Jag kanske minns fel, men jag har för mig att du just påtalat att "vanlig" fobiterapi (som brukar vara ganska okomplicerat att behandla om man bara tar sig till det stadiet) inte fungerat för dig? Man kan behöva en annan approach i så fall, och en behandlare som kan anpassa efter förutsättningarna du har.

Det är inte på något sätt en kritik mot hur du fungerar, utan en möjlighet att få bättre anpassad vård.

 

[Wille]

Men det spelar väl ingen roll i sammanhanget? Det jag var ute efter är att du verkar få väldigt stora påslag när du får påslag, och det som normalt sett är verksam behandling (tex att långsamt möta sina rädslor eller helt enkelt "ta sig igenom" ångesten) inte funkar. Det är rätt så typiskt för meltdowns, och är en skillnad mot ångest hos en person utan autism.

Det är ju inte så att autistiska personer får meltdowns helt utan orsak. Det är "bara" det att orsaken kan vara annorlunda riggad och svårare att bena ut än hos neurotypiska. Fobier och ångest kan uttrycka sig starkare och vara lurigare att behandla tex.

Jag kanske minns fel, men jag har för mig att du just påtalat att "vanlig" fobiterapi (som brukar vara ganska okomplicerat att behandla om man bara tar sig till det stadiet) inte fungerat för dig? Man kan behöva en annan approach i så fall, och en behandlare som kan anpassa efter förutsättningarna du har.

Det är inte på något sätt en kritik mot hur du fungerar, utan en möjlighet att få bättre anpassad vård.

Det finns vissa omständigheter kring händelsen som utlöste fobin som jag tror är orsak till att fobin blivit så svår.

 

[MiaMia]

Det finns vissa omständigheter kring händelsen som utlöste fobin som jag tror är orsak till att fobin blivit så svår.

Men det står inte i motsättning till att reaktionernas form också kan vara präglade av autismen. Båda sakerna kan ju påverka.

 

[Wille]

Jag köpte en väckarklocka igår och ställde den på ett bord en bit från sängen. Den var brutal att vakna till kan jag säga. Både katten och jag flög upp ur sängen.

 

[Wille]

I morse misslyckades jag brutalt med att vakna. Jag var förvisso uppe tidigt och matade katterna men sen gick jag tillbaka till sängen, puffade upp kuddarna och kröp ner i sängen igen. Ena katten kom sen också och la sig på mig och så sov vi tillsammans.

Men skit att inte vakna förrän 11.30. Kommer bli ett helvete att somna i kväll.

Vet inte hur jag ska förmå mig att inte gå tillbaka till sängen på morgonen. Kan ha svårt att komma upp också om jag vet att jag har mycket att göra den dagen. Att ta en dusch på morgonen är dessvärre nästan tortyr.

 

[Wille]

Jag sover fortfarande närmare 12 timmar per dygn, eller jag ligger i alla fall i sängen så länge. Och jag vet inte hur jag ska kunna ändra på det. Jag går och lägger mig strax efter 21 och somnar vanligen före 22. Larmet ringer 7.30. Då är jag helt jävla kraschad. Stänger av larmet. Kan hända att jag matar katterna och går på toa då också. Sen går jag tillbaka till sängen. Jag kommer ofta inte upp förrän vid 10. Det är liksom inte rimligt. Men jag vet liksom inte vad jag ska göra 7.30 på morgonen när det är becksvart ute.

Jag har inte vågat byta medicin än, även om jag hämtade ut det för en dryg vecka sedan. Men jag tar i alla fall mindre alimemazin nu.

 

[gammalek]

Jag sover fortfarande närmare 12 timmar per dygn, eller jag ligger i alla fall i sängen så länge. Och jag vet inte hur jag ska kunna ändra på det. Jag går och lägger mig strax efter 21 och somnar vanligen före 22. Larmet ringer 7.30. Då är jag helt jävla kraschad. Stänger av larmet. Kan hända att jag matar katterna och går på toa då också. Sen går jag tillbaka till sängen. Jag kommer ofta inte upp förrän vid 10. Det är liksom inte rimligt. Men jag vet liksom inte vad jag ska göra 7.30 på morgonen när det är becksvart ute.

Jag har inte vågat byta medicin än, även om jag hämtade ut det för en dryg vecka sedan. Men jag tar i alla fall mindre alimemazin nu.

Varför är det inte rimligt? Om jag inte hade något som tvingade mig upp (djur och jobb) så skulle jag inte gå upp tidigt. I alla fall inte den här jävliga årstiden.

 

[Wille]

Varför är det inte rimligt? Om jag inte hade något som tvingade mig upp (djur och jobb) så skulle jag inte gå upp tidigt. I alla fall inte den här jävliga årstiden.

Det är inte nyttigt att sova så mycket. Och om jag sover 12 timmar, jobbar 8 timmar, har lunchrast/rast 1 timme, restid till och från jobb 1 timme, gör mig i ordning på morgonen 30 minuter, så är det bara 1½ timme kvar av dagen att äta middag, duscha och göra annat som behöver göras.

Jag försöker alltså hålla mig till sömnrutiner som funkar för ett heltidsjobb.

 

[parellikusken]

Det är inte nyttigt att sova så mycket. Och om jag sover 12 timmar, jobbar 8 timmar, har lunchrast/rast 1 timme, restid till och från jobb 1 timme, gör mig i ordning på morgonen 30 minuter, så är det bara 1½ timme kvar av dagen att äta middag, duscha och göra annat som behöver göras.

Jag försöker alltså hålla mig till sömnrutiner som funkar för ett heltidsjobb.

Problemet verkar ju vara att du går tillbaka till sängen för att du ändå inte har något att göra.
Kan du inte ta en promenad då? Då både vaknar du till och har något att göra?
Eller yogar?

 

[gammalek]

Det är inte nyttigt att sova så mycket. Och om jag sover 12 timmar, jobbar 8 timmar, har lunchrast/rast 1 timme, restid till och från jobb 1 timme, gör mig i ordning på morgonen 30 minuter, så är det bara 1½ timme kvar av dagen att äta middag, duscha och göra annat som behöver göras.

Jag försöker alltså hålla mig till sömnrutiner som funkar för ett heltidsjobb.

Det är ju klokt. Kanske gör jag detsamma fast att jag 'skyller' på djuren när jag är ledig.

 

[Wille]

Problemet verkar ju vara att du går tillbaka till sängen för att du ändå inte har något att göra.
Kan du inte ta en promenad då? Då både vaknar du till och har något att göra?
Eller yogar?

Nej, jag kan inte ta en promenad för det är mörkt den tiden. Jag går inte ut när det är mörkt. Säg inte att jag ska köpa en bra pannlampa för det har jag redan, men det hjälper inte.

Jag vet inte hur jag ska orka göra yoga på morgonen. Jag har tänkt tanken länge, men vet inte hur jag ska kunna komma till skott. Tänkte att jag skulle gå upp, tända i kaminen så jag får lite värme i huset, dricka te och sen yoga. Men det lär liksom inte hända. Och ytterligare ett hinder är att jag inte har en yogakudde. Rätt yogakudde finns inte att köpa.

 

[Gnist]

Och ytterligare ett hinder är att jag inte har en yogakudde. Rätt yogakudde finns inte att köpa.

Du är ju händig, så varför inte sy en egen?

 

[Wille]

Du är ju händig, så varför inte sy en egen?

För att jag inte orkar. Och så kostar boveteskalen 400 kronor och det räcker till mer än en kudde och så står jag där och ska försöka sälja de andra kuddarna. Det blir ju ett jätteprojekt. Men även en kudde är mer än jag orkar sy.

 

[Fruentimber]

Men varför måste du ha en yoga-kudde? Vik ihop en trasmatta och använd som stöd i så fall, funkar lika bra.

 

[Wille]

Men varför måste du ha en yoga-kudde? Vik ihop en trasmatta och använd som stöd i så fall, funkar lika bra.

Jag tycker att jag sitter fel på en trasmatta. Den är för hård. En annan matta jag provade blev bara platt när jag satte mig på den. Och så blir det jäkligt meckigt att flytta på rullen när man behöver göra det. Det kan man behöva göra flera gånger under ett yogapass.

Och när det blir besvärligt eller fel så blir det att jag skiter i det.