Jag fick tyvärr ta bort min älskling i november förra året. Det var det absolut värsta jag gjort i hela mitt liv. Att ha makten över ett liv... men det var egentligen inget val.. han hade så ont i sitt ben att han inte kunde stödja på benet, gick inte att kratsa hoven ellr någonting. Jag valde att slakta honom på gården, bultpistol i huvudet sen var han borta. De från slakteriet var otroligt sympatiska och proffesionella. Jag skulle aldrig kunna låta honom åka iväg till ett slakteri levande, det är alldeles för stressande och plågsamt. Men nu var han helt lugn och avslappnad och ovetande. Hade varit ute i hagen med polarna hela dagen. Att han mådde bra var det viktigaste för mig. Sen att folk äter upp honom skiter jag fullständigt i. Själv är jag vegetarian men har insett att folk äter lika mkt kött oavsett vad jag gör. Det är minst lika synd om kossorna och grisarna. (eller de har det sämre eftersom de inte haft ett bra liv). Men som sagt mitt värsta beslut i hela mitt liv, var så otroligt ledsen så länge. Nu hoppas jag bara att det dröjer länge tills jag behöver ta ett liknande beslut igen.