Att lära barnen respektera liv.

[Pia]

Jag och en kompis satt och pratade om kattungar härom dagen.
Hon berättade att när deras katt får ungar får barnen välja en kattunge var, resterande avlivas genast. Sedan har barnen katterna som sina tills det är dags att julstäda, då skjuts dom också. Jag förslog kastrering av kattmamman men det var inte att tänka på. Barnen vill ha sina kattungar varje sommar.
Jag frågade om dom inte blir ledsna när dom skjuts sedan, men du brukar barnen ha ledsnat på dom i alla fall.

Är jag överkänslig som tycker att detta är vansinne? Om vi bortser från katterna och ser till vad dom lär sina barn. Barnen är 6-9 år.

 

[Snurrfian]

Sv: Att lära barnen respektera liv.

För mig låter det helt absurt, skaffar man sig ett djur så tar man hand om det tills djuret blir sjukt eller att man avlivar av andra djurskyddsandledningar, inte för en julstädning.
Sen vet jag att svägerskan och svågern har vid några tillfällen minskat ner kattkullen direkt vid födelsen utan att barnen har vetat om något. Men de har valt en kattunge från kullen att behålla och restän har det sålt eller gett bort, men de har fått kanske en kull varannat år och har väldigt trevliga bondkatter som är duktiga råttjägare så de har aldrig haft problem att sälja sina kattungar utan snarare fåt välja vilka som ska ha dem. Numera tycker de sig inte ha tid med några fler kattungar och har kasterat både honan och de två hanarna de har.

 

[Calazirya]

Sv: Att lära barnen respektera liv.

Vansinne!!

Visst katterna lider inte av att avlivas, men vilka värderingar lär sig barnen. Jo att djur är saker som man kan/får tröttna på och då slipper man ansvaret genom att döda dom :/

Fy, obehagligt.

 

[Minna86]

Sv: Att lära barnen respektera liv.

Men fy vilka hemska människor och det värsta är ju att de lär sina barn samma hemska beteende.
Och att så små barn får ha en egen kattunge att leka med är ju oxå fruktansvärt...

Så nej, du är inte överkänslig för detta är fruktansvärt både mot katterna (mamman och ungarna) och mot barnen.

 

[Alexandra_W]

Sv: Att lära barnen respektera liv.

Jag är uppvuxen med en liknande lösning. Inte fullt ut (tack och lov), men..

Vi hade ju katt, som gick in/ut som den ville. Det här var på tiden då det var p-piller som var alternativet, och dels så skulle det inte funkat med piller då katten kunde vara borta en vecka i sträck, men ffa så var synen på katt att det var ett bruksdjur, en råttjägare. Inget man tog till veterinären, utan blev katten skadad eller sjuk och inte repade sig med 'hemvård' så sköts den.

Hursom, kattan fick ju såklart ungar. Jag och bror fick välja en kattunge var, de övriga kattungarna försvann en efter en innan de öppnat ögonen (nattetid, det var en mindre på morgonen). Att de försvann en efter en var nog både för vår skull och kattens. Jag minns inte hur jag 'såg' på de där försvinnandena som liten, men vet att jag när jag var lite äldre var fullt medveten om att pappa tog ut dem i skogen och sköt dem, och varför (det finns inte hem till alla katter). Jag tyckte inte om det, men kan inte minnas jag var speciellt upprörd heller. Jag visste väl inte mycket annat.

Hursom, kattungen jag och bror valt ut visste vi redan från början inte skulle stanna. Utan när de blev leveransfärdiga fick de nya hem. Jag tyckte ju inte om det heller, fasiken alla barn vill väl ha alla djur, men samma där, inte speciellt upprörd. Tjatade en del om att 'snälla, kan vi inte behålla den, baaaara den' Fast det gjorde jag om de flesta djur jag kom i kontakt med. Snääälla, bara en kanin, jag looovar att inte be om nåååågra mer djur, bara en kanin? *s*

Så, förutom att kattungen sen städades ut med julstöket, så är det ju lika. Och det har inte påverkat varken min eller min brors syn på värdet av ett liv. Kanske just för att de utvalda kattungarna aldrig togs bort. Minns ett tillfälle där det nya hemmet för en av dem började vela när det närmade sig leverans, och pappa tyckte att 'ja men vad ska jag göra med ungen då tycker ni?' och de tyckte att 'du kan väl skjuta den?' och pappa formligen röt att 'jag skjuter inte en 8 veckors kattunge!'. (Missen fick ett annat jättebra hem så slutet gott)

Men jag är uppvuxen på bondgård med småskalig uppfödning av biffkor. Det var nog lika självklart för mig att man inte kunde ha alla kattungar kvar som att man inte kunde ha alla kossor kvar. Jag och bror brukade ju kela med kalvarna, tämja dem, borsta dem, leda runt dem osv - vi red in någon av dem med. Och alla hade namn. Men det var så självklart att 'nästa höst' så var det slakt (hemslakt dessutom), och sen käkade vi upp Snuttan och Alfred och allt vad vi döpt dem till. Samma sak med grisen och hönsen, det var redan från början så självklart och inget varken konstigt eller skrämmande att de skulle slaktas och ätas upp till slut. Så det kan säkert påverkat synen på att kattungarna inte fick bli vuxna allihop?

Men både bror och jag växte upp med en utmärkt respekt för liv, inklusive djurliv. Ingen av oss skulle ens tänka på att anamma samma koncept dock, så kanske fick vi till och med en större respekt för liv, jag vet inte?

MEN, extremt stor skillnad är ju det att de barnen du beskriver rycker på axlarna åt att deras katt sen försvinner, och det kommer ju en ny. Och DÄR tycker jag de lär barnen bristande respekt för de liv man tagit på sig att ta hand om.

För där var något som var benhårt, de djur jag och bror hade de skulle vi ta hand om. Fanns inget som hette ingen lust/inget roligt/inte tid. Utan hade man tagit på sig att ta hand om ett djur (typ en kanin), ja då gjorde man det. Om man skulle ledsnat på djuret så fick man se till att hitta ett nytt hem åt det och ta ansvar för det hela vägen, inget snack om avliva, absolut inte.

 

[majjijann]

Sv: Att lära barnen respektera liv.

Mycket ska man höra... Helt galet. Jag undrar hur de där barnen kommer se på djur när de växer upp.

Skulle vi människor som tycker om barn skaffa en bäbis då och då bara för att skjuta den när den kommer upp i trotsåldern o blir lite jobbig??


Alexandra_W:
Där ser jag precis som du en stor skillnad mellan hur du växte upp och scenariot TS beskriver. Ni tog hand om och hade glädje av de små så länge ni fick. TS historia beskriver barn som vill ha en leksak för stunden bara för att sedan kasta bort så fort de inte längre är intressanta. Jag tycker det är stor skillnad och att det kan vara sunt att redan som barn förstå att djur behöver omvård och att det itne finns hem till alla. Men att ha en tillfällig leksak som det är okej att döda när man tröttnat, nej.

 

[ako]

Sv: Att lära barnen respektera liv.

FRUKTANSVÄRT!!! Vad ska dessa barn få för respekt för livet. Hade det varit min kompis som betedde sig så hade jag nog ta mig tusan sagt upp kontaken. Man kan kastrera katten.

Alex: Vdddå på den tiden P-piller var alternativet? Vi kastrerade vår honkatt som vi hade när jag var liten - 85. Sen lider ju inte kattungarna av att skjutas, men P- piller var inte enda alternativet på åttitalet heller.

 

[Raderad medlem 19815]

Sv: Att lära barnen respektera liv.

Det där låter riktigt stört.

Hade det varit min kompis så hade jag sagt upp bekantskapen med denne. Jag hade inte velat umgås med någon med sådana värderingar.

 

[Alexandra_W]

Sv: Att lära barnen respektera liv.

Alex: Vdddå på den tiden P-piller var alternativet? Vi kastrerade vår honkatt som vi hade när jag var liten - 85. Sen lider ju inte kattungarna av att skjutas, men P- piller var inte enda alternativet på åttitalet heller.

På den tiden när det ur pappas/mammas synvinkel var p-piller som var alternativet alltså, iom att katten sågs som ett bruksdjur, och inget man tog till veterinären.

Inte att det var enda alternativet rent veterinärmedicinskt, var otydlig där. (Idag är både mor och far för kastrering av katter, men då såg de det inte så, antagligen för att det var så ovanligt att gårdskatter kastrerades så de hade inga erfarenheter. Nu har ju båda sett skillnaden på t ex mina kissar som är kastrerade, och insett fördelen)

 

[Minna86]

Sv: Att lära barnen respektera liv.

Jag ser oxå stor skillnad på det TS beskriver och det Alexandra_W berättar om.

Men jag kan inte förstå bönder (varken förr eller nu) som låter katterna föröka sig hejdningslöst. Dels tycker jag man har något fel i huvudet om man inte har något emot att ta livet av djur dels tycker jag det är djurplågeri att låta katterna få två (har för mig de löper 2 gg/år) kullar om året så länge de lever.
Jag bor på landet och inser att jag är ganska ensam om att ha en katt som har halsband, är försäkrad, är kastrerad och bor inne. Så jag begär inte att alla ska ha katt som jag har katt men skaffar man en katt (som oftast är gratis) tycker jag kastreringskostnaden är något som man SKA räkna med.

När jag var liten hade vi höns och kycklingar och jag var väl införstådd med att tupp-kycklingarna skulle nackas eftersom man inte kan ha tuppar till någonting. Barn ska lära sig ett sunt synsätt och respektera liv för så länge man har med levande varelser att göra så ska man respektera dom sen kan man jobba som slaktare om man vill men man ska aldrig ta lätt på det. (Tycker jag)

 

[Alexandra_W]

Sv: Att lära barnen respektera liv.

Det sitter nog i synen på katten, om den ses som ett sällskapsdjur, eller ett nyttodjur. Men jag håller med dig om att det är fruktansvärt trist.

Å andra sidan läste jag i lokalblaskan för några år sen en dam som var fly förbannad. Hennes 14 åriga okastrerade, omärkta hankatt hade varit försvunnen ett tag, och kommit hem kastrerad. Visade sig att en annan dam hade trott katten var övergiven och efter ett tag tagit den till veterinären och kastrerat den, och betalat 1200 kr för det då de fick leta efter en testikel i bukhålan. Sen efter kastreringen hade katten beslutat sig för att knalla hem till ägaren.

Som blev förbannad bortom alla gränser vem som hade kastrerat hennes stackars katt, och att de ju tagit valet att den skulle vara okastrerad, och att den glatt halva bygden med sina ungar, men nu hade någon hemsk människa kastrerat den...

Så, det är inte bara på landet/hos bönderna det är problem.

Här är det hyfsat bra i byn. Alla mina är ju märkta/kastrerade/försäkrade. Och de flesta hankatterna i byn är iaf kastrerade och endera en del av honorna eller så går de på piller. Men ena grannen har kattor som får ungar varje år. En gång så tog min dåvarande hund en kattunge. Mitt fel, och jag skäms än. Grannens reaktion var att 'vad bra, då slipper jag ha ihjäl en av den, hon (hunden alltså) kan gärna ta de andra med'. Det var 6 - 7 veckors kattungar.. Så han hade inte ens idats att avliva dem när de var små..

Jag skulle vilja se lag om märkning och kastrering av alla utegående katter jag, men det är ju en utopi..

Det TS berättar är dock ännu värre tycker jag, just det att de utvalda kattungarna 'städas ut' och bara avlivas inför julen, det är så ofattbart 'dubbelt'. Först välja och 'spara' dem men avliva de andra, och sen när de inte är 'roliga leksaker' så då avlivar vi. Och gör om det igen..

 

[strawberrysylt]

Sv: Att lära barnen respektera liv.

Helt vansinnigt tycker jag också, kan man inte diskutera med denna kompis så att hon förstår dubbelmoralen i det? "..vill ha sina kattungar varje sommar" Kräk-varning på det =S

//r

 

[Pia]

Sv: Att lära barnen respektera liv.

Skönt att höra att jag inte är ensam om att reagera.
Hon fick mig att känna mig som en gnäll-kärring.

 

[ako]

Sv: Att lära barnen respektera liv.

Då är jag med

 

[pemi]

Sv: Att lära barnen respektera liv.

Jag tycker inte det låter klok! Jag är uppvuxen på lander under liknande förhållanden som Alexandra_W, men med skillnaden att det var min mormor o morfar som hade djuren (vi bodde 200m därifrån).Tror iofs inte att mormor o morfar ens gav katterna p-piller, utan fick de ungar och det var förmånga katter på gårde så togs ungarna bort direkt och vi barn visste inte ens att katten fått ungar. Mins hur kattmammorna delade en kull men då hette det att ena kattens ungar dött. Har ingen konstig syn på djur trots detta. Mina egna katter är kastrerade.

 

[astronaut]

Sv: Att lära barnen respektera liv.

Skjuta som i "att ta en pistol o skjuta"? Det är väl ändå inte ens ett lagligt avlivningssätt och är därmed förbjudet enligt svenska djurskyddslagen och kan därmed anmäla dom till djurskyddet.

Helt sjukt att man gör på så sätt, som om djur är något man har i några månader för att sedan avliva innan de ens blivit vuxna nog.

Varför kastrerar de inte honan, billigare för deras skull samt det bästa alternativet.

Vad lär dom ungarna?
"Djur kan man döda hur-som-haver" om man tröttnar på dom eller inte vill ha dom mer.

Som förälder borde man kunna ställa krav:
"Ni får ha en katt, men den får ni ha tills den dör eller tills ni säljer dom, och vi tänker inte döda dom bara för ni tröttnar. Djur är ett ansvar, inget man blir av med bara för man tröttnat."

 

[TinyWiny]

Sv: Att lära barnen respektera liv.

Jag hade också gärna haft kattungar varje sommar men eftersom jag är vuxen och inte har kattuppfödning så inser jag det orealistiska i det.

Jag tycker det är ett fruktansvärt sätt din väninna har min kusin gör likadant fast kattungarna skjuts på hösten istället och när jag fick veta så sa jag upp kontakten. En sådan människa vill jag inte umgås med

När jag var liten togs kattungarna som nyfödda och jag verkligen hatade mina föräldrar som kunde göra katterna så illa så att de dödade deras ungar och på samma gång säga att de tyckte om katterna. För mej var det sådan dubbelmoral!
Min dotter slutade åka till sin pappa när hon fick veta att han gjorde samma sak med deras kattungar och jag förstod henne fullt ut och hade långa diskussioner med hennes pappa om hur fel det han gjorde var.
Man dödar inte ett friskt djur utan man kastrerar så att det inte blir några ungar.

När jag var liten kastrerades en katthona som alltid gömde sina ungar, de kom fram när de var runt 8 veckor och då var de för stora för att slås ihjäl och dessutom vilda. Vad som hände med dem har jag förträngt för det var så hemskt Katthonan hade lärt sig att det var enda sättet att få behålla sina ungar.
En annan honkatt vi hade födde sina ungar och gick inte tillbaka till dem mer för hon visste att de skulle vara borta när hon kom dit igen hon gick direkt ut och raggade upp någon ny hankatt. Hon fick minst 6-7 kullar om året fram till hon var 16 år, de sista två kullarna var kattungarna missbildade och dödfödda

Jag har istället fått synen på djur att har man skaffat djur så är det ens skyldighet att ta hand om dem. Jag skulle aldrig kunna avliva ett friskt djur bara för att jag inte har lust att ta hand om det utan jag skaffar djur för livet.

Människor som din vännina skulle inte få äran att ha djur alls.

 

[Sastra]

Sv: Att lära barnen respektera liv.

en kompis

Är det här en människa som du vill kalla "kompis"? Jag håller med Diskurs:

Det där låter riktigt stört.

Hade det varit min kompis så hade jag sagt upp bekantskapen med denne. Jag hade inte velat umgås med någon med sådana värderingar.

Jag hade meddelat den här personen att jag inte ville umgås med den länge. Och noga förklarat varför. Aldrig i livet hade jag låtit mina barn utsättas för åsikter av det slaget. Jag tycker att du ska ringa djurskyddsinspektören i din kommun och anmäla detta, samt höra efter vad de kan göra åt saken. Ett brev eller telefonsamtal från dem kanske kan få de här störda människorna att sluta med sitt systematiska djurplågeri.
Säger man inte ifrån till sådant fruktansvärt beteende är man medskyldig till att det fortgår!

Är jag överkänslig som tycker att detta är vansinne?

Menar du verkligen att du behöver fråga det?

 

[Lycanthrope]

Sv: Att lära barnen respektera liv.

Idiotiskt och det tycker jag du ska säga åt dem!!

Hota med anmälan ( även om det kanske inte går egentligen )!
Jag hade ALDRIG kunnat se förbi detta.

 

[Tscabo]

Sv: Att lära barnen respektera liv.

Du överreagerar inte. Din "kompis" är fullkomligt vedervärdig.



Vi har dock haft ett liknande scenario med vår gamla 17 åriga honkatt. Jag har ingen aning om varför inte vi kastrerade henne, p-piller fick hon dock, men ungefär vart 3-4-e år kom det ändå en kull. Ett missat p-piller kan göra så mycket
I vilket fall som helst så fick hon alltid 5 ungar de första gångerna, dock försvann 2 stycken alltid direkt efter födseln. (En gång fick hon fyra, så då fick alla 4 stanna, eftersom mamma kände att hon kan ju inte välja ut EN att dö, de ska inte få lämna jordelivet ensamma) Resterande 3 fick bli 12 veckor innan de såldes. Har alltid hittat underbara hem till alla våra kattungar. Hade jag dock fått kattungar nu (har dock ingen katt som kan bli dräktig) hade alla möjliga 5 fått stanna tills de kunnat hitta nya hem.