Att längta efter ett barn

Victoria Secret

Trådstartare
Jag längtar jätte mycket till jag och sambon ska skaffa barn och mitt hjärta säjer NU medan huvudet säger vänta. Bebis tankar finns i huvudet flera gånger om dagen och jag bara längtar till den dagen då jag kan säga till sambon att vi är med barn. Inte gör sambon det lättare när han sa att han kände sig redo för att skaffa barn för några veckor sedan.
Vi är 22 år och allt det där man bör ha innan man skaffar barn, det ända som ingentligen sätter stopp för bebisverksan är mina tävlingshästar.
Vill så gärna ha barn men när sjutton ska man veta när man är redo, och att planera att barn måste vara det mest underbaraste men också det mest skrämande man kan göra. Hela äns liv ändras.

Hur länge hade ni bebissug innan ni skaffa barn och ni som har haft hästar, hur har det gått?
 
Sv: Att längta efter ett barn

Jag har hunnit med mer när jag fått barn. Hästen har absolut inte varit något hinder utan snarare positivt då jag fick tid för bara mig och pappan tid själv med sonen. Jag lånade dock ut henne på foder i knappt 6 månader för jag fick förlossningsdepression. Sonen föddes oktober, hon var utlånad december - maj.

Hela mitt liv har absolut inte förändrats. Det har bara förbättrats :love:

Nu väntar jag mitt andra barn och eftersom min häst inte är en "småbarnshäst" har jag bestämt mig för att sälja henne och köpa en ny häst efter föräldraledigheten. Det är ju massor av pengar som sparas in och vi kan då vara hemma längre. Dock behandlas hon för en kotledsinflammation som hittades vid vet.besiktningen så jag får väl se om jag hinner få iväg henne innan nästa barn kommer eller om det blir så att hon blir kvar och jag hittar en halv-fodervärd.

Min häst tycker nämligen det är astråkigt att ridas på ridbanan hela tiden. Vilket är de enda jag kunnat göra när jag haft sonen med mig i vagnen.
Jag står i kollektivstall så sonen får åka med om inte hans pappa är hemma eller hans farfar kan vara barnvakt. Han sitter i sin vagn medans jag tar in/ut alla hästar och springer sen runt och donar medans jag mockar.

Träningsmöjligheter har vi hemma på gården, och tävlingar är ju på helgerna och då är hans pappa hemma.

Vi har även ett otroligt stort motorintresse (mitt intresse för dragracing är större än för hästar) och det funkar också. Sonen har vart med sen han var pytteliten i garaget och på tävlingar. Bott i husvagn/racebuss.

Jag fick bebissug tidigt. Sen när vi flyttade till större hus och vi båda fick fast anställning så började vi baka ;) Det tog ett tag och sonen föddes 2 veckor före pappan fyllde 22 och 1½ månad före min 22 års dag. Bebis nummer 2 kommer att födas 1 månad efter jag fyllt 24 år.
 
Sv: Att längta efter ett barn

Det kunde nästan varit jag som skrev det du skrev.

Förutom att jag är 27 år och sambon 29 år och min biologiska klocka har börjat göra sig hörd! Jag är livrädd för att vänta för länge, att kunna bli gravid är ju ingen självklarhet, särskilt inte ju längre efter 30 man passerat...

Vårt problem är att det praktiska INTE är klart. Dvs vi är båda två studenter just nu, jag har 3 år kvar, han har 3 månader plus ett lärlingsår kvar. Bor bara i en tvåa och vill helst köpa hus innan vi skaffar barn. Vi är överrens om att vi vill ha barn men sambon låter sig inte ryckas med av känslorna som jag gör, som plötsligt tycker att vänta ett år eller två känns som en omöjlig evighet :angel:

Men mitt hjärta säger också NU och min hjärna säger vänta! Vänta åtminstone 1,5 år tills sambon förhoppningsvis har fast jobb... Ska jag vänta till utbildningen är klar och jag har fast jobb så är jag då 32-33 år när vi kan Börja bebisfabriken... :crazy: å vi vill ha flera barn!

Är det "bara" dina tävlingshästar som hindrar er? Eller fler saker som gör att din hjärna säger vänta?

Jag har iofs bara en fritidshäst men det är min guldklimp och kan absolut inte säljas. Jag vill gärna ha hästgård i framtiden också och jag hoppas på både ett flertal barn och ett flertal hästar i framtiden, gärna träna och tävla lite också. Jag tror att allt går bara man vill!! och bara man hjälps åt ordentligt som föräldrar. Det finns ju mängder av människor med krävande idrotter eller arbeten som klarar att ha barn också.

Sen behöver ju du inte känna någon brådska som ändå är väldigt ung ännu. Jag börjar känna mig märkbart gammal och i vår umgängeskrets är det bebisar och gravida precis överallt, vi har verkligen kommit till åldern då de flesta bildar familj och man blir väldigt sugen.

Hur mycket "praktiskt" behöver man ha löst?
Är man helt galen som vill börja försöka redan innan någon av oss har jobb?
Mmm... men längtar gör jag ändå!
 
Sv: Att längta efter ett barn

Är ju många som gör studieuppbehåll för att skaffa barn. Jag hade jobb när jag fick Rasmus men blev varslad, men jag fick nytt jobb på en gång trots att jag inte har någon utbildning! Min make går fortfarande som lärling (bygg) men vi klarar oss på hans lön.
 
Sv: Att längta efter ett barn

Det kunde nästan varit jag som skrev det du skrev.


Men mitt hjärta säger också NU och min hjärna säger vänta! Vänta åtminstone 1,5 år tills sambon förhoppningsvis har fast jobb... Ska jag vänta till utbildningen är klar och jag har fast jobb så är jag då 32-33 år när vi kan Börja bebisfabriken... :crazy: å vi vill ha flera barn!

Är det "bara" dina tävlingshästar som hindrar er? Eller fler saker som gör att din hjärna säger vänta?
!

Det är ju för att jag har hästarna som jag vill vänta med att skaffa barn. Tävlar flera gånger i månaden och skaffar vi barn ska valackarna säljas och stona ska betäckas. Älskar mitt liv och att fara runt på tävlingar varje helg men längtan efter en bebis blir bara större och större. Samtidigt vet jag att jag är ung och kan vänta många år till och fortsätta hålla på med mina hästar men hjärtat skriker efter en bebis ;-) Ser bebisar och gravidmagar över allt och drömmer mig ofta bort hur det skulle vara att vara gravid och få barn.
Fem av mina närmaste kompisar fick barn förra året och självklart påverkas man av det.
 
Sv: Att längta efter ett barn

Men betäcker du stona blir det ju dubbelt jobb när fölen kommer!

Min son föddes i oktober, jag red och tävlade (hoppning) till juni. Sen började jag få sammandragningar så jag fick rida lite lugnare. Juli-augusti gick hon på bete sen satt mina 2 medryttare igång henne september-oktober och jag red henne lite ibland (eller åkte mest på slutet, red sista ggr 10 dagar innan sonen föddes) sen började jag igen i november.


Nu blir det ju annorlunda, jag har håll igång henne sen vi flyttade hit (sonen var då 10 månader) och i måndags behandlades hon för kotledsinflammation. Har boxvila tom återbesöket om en månad och då ska jag väl förhoppningsvis försiktigt kunna sätta igång henne igen (September hamnar vi i då). Har en medryttare men ska försöka hitta en till men tror jag kommer fixa att rida mer den här gången då ryggen klarat sig bättre. Bebis kommer kring årsskiftet och då när jag är hemma kan jag rida på dagen när det är ljust :bump: och få igång henne och träna till tävlingssäsongen drar igång igen på våren :)


Jag hade grymma foglossningar och min häst är inte den snällaste, men alla sånna problem går att lösa. En martingal att hålla sig i och fram- och avskrittning ledde jag henne. Uteritt alltid tillsammans med någon. På slutet gjorde min ena medryttare grovjobbet och jag stog på backen och sa åt henne vad hon skulle göra.
 
Sv: Att längta efter ett barn

Äsch, det lööööser sig:D

Vi bor i en "för liten" lägenhet, och juobbsituationer kan förändras över en natt.
Vi planerade iofs inte barn just nu, men man löser det. Jag kände att eftersom jag anser mig ha hittat mannen i mitt liv, så fixar man resten också.
Och personligen tycker jag det känns sköööönt att bo i lägenhet och slippa allt jobb med hus och trädgård just nu. Jag kan glida runt i en rätt obekymrad latte-tillvaro.
 
Sv: Att längta efter ett barn

Älskar mitt liv och att fara runt på tävlingar varje helg men längtan efter en bebis blir bara större och större.

Jag förstår faktiskt inte riktigt. Det är ju två så helt olika livssituationer. Vilken av dem, om du var tvungen att välja, skulle du vilja befinna dig i just nu?

Ridning är ju en av de få sporter som man kan hålla på med länge, även när man blivit gammal. Så du kan ju välja att skjuta upp tävlandet några år. Men du kan ju även välja att skjuta på bebistillverkningen, eftersom du fortfarande är ung.

Exakt vad är det som känns så lockande med bebis/barn? Vad är det du längtar till? Tror du att du skulle vara lika engagerad i att vara förälder, som du nu är i dina hästar? Skulle det ge dig lika mycket?
 
Sv: Att längta efter ett barn

Jag förstår faktiskt inte riktigt. Det är ju två så helt olika livssituationer. Vilken av dem, om du var tvungen att välja, skulle du vilja befinna dig i just nu?

Ridning är ju en av de få sporter som man kan hålla på med länge, även när man blivit gammal. Så du kan ju välja att skjuta upp tävlandet några år. Men du kan ju även välja att skjuta på bebistillverkningen, eftersom du fortfarande är ung.

Exakt vad är det som känns så lockande med bebis/barn? Vad är det du längtar till? Tror du att du skulle vara lika engagerad i att vara förälder, som du nu är i dina hästar? Skulle det ge dig lika mycket?

Det som lockar att skaffa barn är väl i princip allting som att skaffa barn innebär. Att få följe en person genom livet och finas där och se alla framsteg och alla glada och ledsna stunder. Att få dela det med den jag älskar mest.
Men som du skrev så är ju det två helt olika livstilar, att vara utan tävlingbiten ett tag går nog hur bra som helst även om man kommer sakna det men för mig blir det svårare att behöva sälja hästarna. Hästarna har varit min terapi för själen när det har varit jobbigt men som sakt, längtan efter barn blir bara större och större så man får ju priotera vad som känns bäst.
 
Sv: Att längta efter ett barn

(Skriver lite anonymt)
Jag förstår hur du känner, jag har också börjat längta efter barn. Min situation är väl på vissa sätt liknande, jag och sambon har också ett hyfsat ordnat liv men är lite äldre, 26 och 28. Vi har båda jobb, äger vår bostad som dock bara är en tvåa och har en mindre bil.

Jag längtar mycket efter barn, men är samtidigt rädd för omställningen. Sambon börjar känna sig redo men även där finns nog en rädsla för "det okända". Jag har nog även lite rädslor för att inte kunna bli gravid, få missfall eller att det är något fel på fostret/barnet. Trygghetsjunkie kanske? För vår del är nog försök till tillverkning inte allt för långt borta och jag hoppas att det mesta löser sig med tiden och att mina rädslor är obefogade.
 
Sv: Att längta efter ett barn

Du behöver inte sälja hästarna, medryttare eller fodervärd. Det rör sig ju om kanske 6 månader du blir borta från tävlandet och den pausen uppskattar kanske även hästarna?

Det är ju tusentals hästtjejer som tävlar flera hästar varje helg och har barn! Däremot får du nog acceptera att du inte kommer fixa det själv, utan behöver hjälp av minst en hästskötare som kan hjälpa dig med stall, ridning och på tävling.

Copcorn Så kände jag oxå, även typ hela graviditeten "Vad tusan har jag get tmig in på? Fixar jag det här?" Men eftersom jag vägrar ändra min livsstil så har jag bara anpassat den efter min son. Man måste planera lite mera bara och räkna på att det kan ta lite längre tid och man inte kan stressa.
 
Sv: Att längta efter ett barn

Det inger mig lite hopp :) Sen antar jag att det beror lite på vad man får för bebis.
 
Sv: Att längta efter ett barn

Det är nog mest ekonomiskt som valackarna ska säljas. Tänker inte ha dyra tävlingshästar om jag inte tävlar, kan hända så mycket.
Stona blir dock kvar, ligger mig närmast hjärtat och ska ändå betäckas själva.

Men jag håller med dig att man ska försöka att inte ändra sin livstil för mycket, för som du säger. Barn gör det ju bara mycket mycket bättre
 
Sv: Att längta efter ett barn

Jag har faktiskt hunnit med att göra mkt mer sen jag fick barn, både med hästen och mitt andra intresse. Sonen har inte haft något val och bara fått följa med redan från början.
Men jag förstår inte hur det kan bli billigare att sälja en häst och betäcka flera ston? Sen står man ju med ett eget barn + fölungar att ta hand om. Kanske inte de lättaste att fölvaka när man själv är nyförlöst/höggravid?
 
Sv: Att längta efter ett barn

Det handlar ju inte om att man blir inlast i en kallare i resten av livet. Efter ett par ar at ungarna storre och kan folja med, och da kanske du byter till dig ett par ponnysar och blir ponnymamma ett tag, kan tanka mig att det ar hur kul som helst det med!

En dag kommer bebislangtan att ta over helt och hallet och da valjer ni att skaffa barn. Det betyder inte att du maste ge upp ditt liv, men rakna med att det blir annorlunda och att du kommer att prioritera annorlunda.

Det ar skitskrammande att ha barn, jag kande likadant med forsta och nu undrar jag vad fn jag gett mig in pa som ska ha ett till!! :eek:
 
Sv: Att längta efter ett barn

Jag har faktiskt hunnit med att göra mkt mer sen jag fick barn, både med hästen och mitt andra intresse. Sonen har inte haft något val och bara fått följa med redan från början.
Men jag förstår inte hur det kan bli billigare att sälja en häst och betäcka flera ston? Sen står man ju med ett eget barn + fölungar att ta hand om. Kanske inte de lättaste att fölvaka när man själv är nyförlöst/höggravid?

Eftersom mina valackar är värda rätt mycket per häst så hade det kunnat bli VÄLDIGt många föl om jag nu hade velat det. Sen minskar de så klart i värdet om de inte tävlas och jag vill sälja dem innan jag skaffar barn. Att jag väljer att betäcka 1-2 ston ser jag som en fördel för både min egen del och deras. Jag behöver inte känna någon press att hästarna ska i gång så fort som möjligt och efter några år när barnet/barnen är äldre har jag nya lovande hästar som ska igång för tävling.
 
Sv: Att längta efter ett barn

Är ju många som gör studieuppbehåll för att skaffa barn. Jag hade jobb när jag fick Rasmus men blev varslad, men jag fick nytt jobb på en gång trots att jag inte har någon utbildning! Min make går fortfarande som lärling (bygg) men vi klarar oss på hans lön.

Ja studieuppehåll kan man ju göra, men jag kanske skulle klara att läsa samtidigt ändå... är en distansutbildning. Man får ju kanske vara glad om man alls kan få barn känns det som ibland, sen får livet runt bara lösa sig?

Hoppas att min sambo också får såpass bra lärlingslön (elektriker) att vi klarar oss på hans lön, för om jag ska vara mammaledig mitt i studierna blir det ju riktigt låg föräldrarpenning.
 
Sv: Att längta efter ett barn

När barnen är större och själva vill träna och tävla så du får sätta ditt eget åt sidan :angel: Tycekr absolut inte du ska göra dig av med några hästar, ju mindre barnen är ju enklare är det att hålla på med sin egen hobby. Sen är det utflykter, läxor, barnens hobbys vad de nu vill hålla på med. Då passar det ju bra att minska ner på hästar, betäcka stona och kanske köpa en ponny åt barnen om det är hästar de vill hålla på med så man kan rida tillsammans :)

Visst stona gör inte så mkt annat än att bli feta när de är dräcktiga. Men det är precis lika mkt jobb med dem då som att hålla igång dem. Om man nu inte vill stå där en dag med ett gäng 3-4 åringar som aldrig gått i grimma? :crazy:
 
Sv: Att längta efter ett barn

Eftersom mina valackar är värda rätt mycket per häst så hade det kunnat bli VÄLDIGt många föl om jag nu hade velat det. Sen minskar de så klart i värdet om de inte tävlas och jag vill sälja dem innan jag skaffar barn. Att jag väljer att betäcka 1-2 ston ser jag som en fördel för både min egen del och deras. Jag behöver inte känna någon press att hästarna ska i gång så fort som möjligt och efter några år när barnet/barnen är äldre har jag nya lovande hästar som ska igång för tävling.

Jag tycker du tänker helt rätt. Ganska många mammor (och några pappor) har märkt att de får andra prioriteringar när de får barn. Man kanske inte vill lägga lika mycket tid, energi och pengar på samma saker som man gillade innan man fick barn.

Om du skulle behålla alla tävlingshästar, och det sen visar sig att du inte hinner/vill/kan tävla igen inom ett år, då kan det bli tungt att rida igång dem igen för att kunna sälja dem i tävlingsskick.

Var sak har sin tid. Visst kan man kombinera två roliga (och tidskrävande!) saker, men om man lyckas med det kanske man ska se det mer som en bonus, än som "ett måste".
 
Sv: Att längta efter ett barn

Hästarna har varit min terapi för själen när det har varit jobbigt men som sakt, längtan efter barn blir bara större och större så man får ju priotera vad som känns bäst.

Hur mycket jobbigt finns kvar i ditt liv just nu (sånt som hästarna har hjälpt dig igenom)? Behöver du fortfarande den där terapin för själen, eller är det något som du mer eller mindre har kommit igenom? Räcker det med stona (och avel) för att du ska känna att hästarna ger dig den där balsamen för själen?

Du behöver inte svara, om du inte vill. Jag bara menar att det är frågor du kan ställa till dig själv, för att se om du är redo att ta steget nu, eller om du ska vänta.
 

Liknande trådar

Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
10 367
Senast: monster1
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 662
Senast: Anonymisten
·
Hästmänniskan Fy vilken jobbig sits jag har satt mig i. För två år sedan köpte jag en unghäst då min andra häst var skadad och det verkade inte som...
Svar
16
· Visningar
2 177
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
3 4 5
Svar
86
· Visningar
13 040
Senast: lizzie
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp