Ok. Det funkade i alla fall inte med ångesten. Jag fick lära mig tekniker för att hantera ångesten men det gick inte bra. Ångesten styrde mig i alla fall.
Ja, det framkommer i alla de madrs-test jag har gjort.
Men blev du inte hjälpt av yoga och meditation. Det är ju precis det man använder i kbt även om man då kallar det mindfullness.
Det är en jättestor skillnad mellan kbt och yoga/meditation. Kbt kändes mest som en ta-sig-i-kragen-terapi. Mindfulness är inte heller samma sak som yoga/meditation. Det var när jag började meditera som den verkliga förändringen började ske. Sen fick jag mer hjälp av yoga och en självhjälpsbok.
Jag tycker att meditation och mindfullness är väldigt lika, jag har också gjort båda två.
Själv tycker jag inte de är särskilt lika. Men det finns ju en uppsjö med olika meditationer. Någon kanske är lik mindfulness. Jag har dock inte provat alla de meditationer som finns.
Okej, Jag har mest kört den varianten där man fokuserar på andningen och att vila i den.
Och jag har kört med Holosync, samt olika yogiska meditationer. Favoriten är en där man sjunger ett mantra (kirtan kriya). Sen finns det olika andningsmeditationer då man andas i olika sekvenser. Men det finns massor jag inte provat också. När jag gör en meditation så är jag inte fokuserad på mig själv. Jag är fokuserad på meditationen. Därför är meditation inte mindfulness för mig.
Men mindfullness går ju också ut på att inte fokusera på sig själv utan hantera sina känslor och upplevelser som tredje part?
Och jag gjorde ingetdera av yoga eller mindfullness och blev ändå hjälpt av KBT.
Aha de gånger jag gått i kbt har det nästan enbart pratats om mindfullenss som metoden för att hantera ångestpåslag, oro eller stress.
Oj, mindfullness har jag som tur är bara råkat ut för när jag var hos någon samtalsterapuet för ett par år sedan. (Där jag för övrigt började analysera hennes samtalstekniker),
Spännande hur hanterade ni ångesten då? (jag gick i terapi runt 2005 så jag misstänker att formen är minst 15 år gammal
, beroende på vad man tycker är nytt då ).Jag tyckte det hjälpte väldigt mycket att bara kunna identifiera vad som hände i tankemönstren och att "se igenom dom", att vänja mig vid att "stoppa" upp det i tid innan jag tappade kontrollen och liksom nöta in nya beteenden och tankar. Det var nog en del som att sluta med en ovana som rökning eller liknade.Spännande hur hanterade ni ångesten då? (jag gick i terapi runt 2005 så jag misstänker att formen är minst 15 år gammal
Aha, jag utvecklade panikångest 1998 men då gick jag inte i terapi (för jag ville ju inte att någon skulle förstå att jag blivit galen) men började på yoga och kunde då via meditationsövningarna få kontroll över mina panikkänslor genom att vänta ut dom helt enkelt.
Jag fokuserar aldrig på känslor och upplevelser på något sätt alls när jag mediterar. Att göra det är ju synonymt med att fokusera på sig själv, vilket jag alltså inte gör. Skillnaden är att jag tänker på att sådant som redan hänt (kanske upprepade gånger t.o.m.) kommer att hända igen. Det finns mängder av situationer som redan hänt och som jag är rädd för ska hända igen.
Ja? Det var bju sånt jag fick redskap till att hantera? Så att jag inte fastnade i dom tankarna.
Skillnaden är att jag tänker på att sådant som redan hänt (kanske upprepade gånger t.o.m.) kommer att hända igen. Det finns mängder av situationer som redan hänt och som jag är rädd för ska hända igen.
