Mycket intressanta diskussioner och något som är värt att tänka mer på. Vi är nog mer jämställda än genomsnittet men långt från helt. Jag måste låta honom projektleda lite mer samt själv ta lite mer ansvar för bilen och tekniska saker. Min man behöver vara lite mer engagerad i matplaneringen.
Ett område där det helt klart är jag som tar mest ansvar är hundarna. Det är jag som äger dem men de är familjemedlemmar i vår "familj". Vi har inga barn. Det är jag som till absolut största delen matar dem (och ser till att det finns mat att ge dem) och ger dem omvårdnad (borsta, klippa klor mm.) och sköter alla veterinärkontakter mm. Rastningen är nog ganska lika, jag tar morgon och han kväll och däremellan går vi oftast tillsammans. Jag tränar och tävlar mycket med hundarna men min man är ofta med. Är jag bortrest matar han dem såklart men då efter mina instruktioner.
Hur skulle ni resonera kring det? Mina hundar mitt ansvar? eller familjemedlemmar som vi båda bör ta lika mycket ansvar för?
Just nu är det tidsmässigt ingen stor belastning för mig. Men om vi någon gång skaffar barn kan det ju vara betydligt tuffare vara ensam med ansvaret för "projektering" kring mat och vård för hundarna. Blir det någon skillnad i ett sådant läge?