Sv: Att ge eller inte ge (till tiggare)
Jag gillar idén med att förbjuda fattigdom. Men om det blev verklighet så skulle de fattiga förmodligen motas vid gränsen istället, och då löser vi inga problem mer än våra egna, så då gillar jag inte idén längre.
Jag gillar inte idén med musikinstrumenten. Vilket oväsen det hade blivit! Och ger man en peng för att de ska hålla tyst så går de snart till en annan gata och spelar. (Precis som nu fast byt ut spela mot tigga)
Däremot har jag ingen lösning, annat än att jag av princip inte ger pengar till tiggare. Jag har hittills inte köpt Faktum heller, men i relation till tiggeri så kanske jag skulle börja med det. Bara det att i den lilla hålan jag bor, så kommer det någon i bil (!) och säljer Faktum. Kan man vara hemlös och ha bil liksom? Tja han kanske bor i bilen - det har jag inte tänkt på innan! Man lär så länge man lever...
Innan jag slår igen butiken i tiggartråden, så skulle jag vilja dela med mig av en historia, som jag burit med mig och som är orsaken till att jag inte ger.
En gång i ett annat land, där alla är mörkhyade... När jag var barn, så knackade en man på dörren. Han var ledsen för att han var långt hemifrån och för att han var hungrig. Han ville hem och hade inte pengar till tågbiljetten. Vi gav honom pengar till tågbiljetten och gjorde massa smörgåsar till honom och skickade med honom dricka, så han hade både mat och pengar så han skulle kunna ta sig hem. Han var mycket nöjd och vi kände oss som bra medmänniskor. Dagen efter knackade han på dörren igen... Den gången öppnade vi inte. Vi såg honom fler gånger. Onykter.
Det är därför jag har så svårt för att ge
pengar till tiggare. Ger hellre en smörgås, men jag har sällan mat med mig på stan.