Att försöka återuppliva legalt aborterade foster

[supercalifragilistic]

Du får gärna tycka så. Jag är väldigt, väldigt långt från JA-till livet kan jag säga, men det här är ju ett diskussionsforum så allas åsikter är ju välkomna, eller hur?

Men snälla du, bespara den där gamla skåpmaten. Jag VEEEEET det, jag är själv här på diskussionsforumet så jag har aldrig sagt att de inte är det, eller hur?

 

[ako]

Fast jag tycker man ska sätta gränsen högre, det ska inte räcka att det visar svaga livstecken för att det ska dras igång en hel apparat för att försöka hålla liv i något som eventuellt kan överleva efter månader på intensiven. 30 - 40 % är inte nog motiverande i mina ögon, jag tycker man ska strypa alla anslag som går ut på att försöka rädda allt under v 26.

Tja återigen så tycker man olika. Jag har i som sagt i bekantskapen levande glada barn födda betydligt tidigare än så, så mot den bakgrunden är jag av annan åsikt. Fr o m v 25 verkar ju överlevnaden och chanserna till ett "normal" liv dessutom vara betydligt högre än 50 proc.

 

[ako]

Men snälla du, bespara den där gamla skåpmaten. Jag VEEEEET det, jag är själv här på diskussionsforumet så jag har aldrig sagt att de inte är det, eller hur?

Nej men så bra då. Då enas vi om att vi tycker olika i den här frågan och avslutar diskussionen med varandra här!

 

[supercalifragilistic]

Fast det har ju inte handlat om återupplivning utan om vård av en liten människa som lever och som fötts för tidigt (oavsett anledning).

Enligt läkarnas brev handlar det väl om återupplivning?

 

[ako]

Enligt läkarnas brev handlar det väl om återupplivning?

Så tolkade jag det inte men har inte lusläst. I mina lekmannaögon känns vård som för vilken prematur som helst etiskt riktig, men inte regelrätta återupplivningsförsök.

 

[vallhund]

Tja återigen så tycker man olika. Jag har i som sagt i bekantskapen levande glada barn födda betydligt tidigare än så, så mot den bakgrunden är jag av annan åsikt. Fr o m v 25 verkar ju överlevnaden och chanserna till ett "normal" liv dessutom vara betydligt högre än 50 proc, så för mig känns v 26 orimligt.

Vore intressant att få ta del av lite officiella källor.

Enligt läkarnas brev handlar det väl om återupplivning?

Vad jag läste handlade det om andningshjälp (syrgas) o hjärtmassage.

 

[ako]

Vore intressant att få ta del av lite officiella källor.

Är inte så insnöad i ämnet egentligen men reagerade på senaste dagarnas diskussion, och känner som sagt mer än ett väldigt tidigt fött barn som mår bra.

Vad jag läste handlade det om andningshjälp (syrgas) o hjärtmassage.

 

[TinyWiny]

Men chansen att det överlever mer än ett år och får ett mänskligtliv är väldigt låg. Är det värt stressen på fostret/barnet om det ändå inte kommer överleva/leva ett fullgott liv? Det tycker inte jag.

Jag är helt för fri abort och anser att alla barn som föds har rätt att vara älskade och önskade. Ingen ska någonsin tvingas genomgå en graviditet och förlossning mot sin vilja och inget barn ska behöva födas oönskat men att tänka så, hur stor är chansen och om det är värt det, blir lite farligt. För de som faktiskt överlever utan men så är det ju värt det. Jag har en bekant som föddes i slutet av 60-talet i vecka 28. Hen är ett av de mest förtidigt födda barnen som överlevde på den tiden. Hen har inga men och har ett helt fullgott normalt liv men det ansågs då att så mycket förtidigt födda barn överlever inte. Personalen sa till föräldrarna att inte fästa sig vid barnet då hen ändå skulle dö och det är väl en av få saker som har gett henom problem, föräldrarna fick svårt att knyta an. Ska hens liv värderas annorlunda än någon annans för att hen hade oddsen emot sig?
Ställer vi oss frågan om det är värt det så blir det många etiska dilemman. Alla människor som blir sjuka och skadar sig, ska man ställa sig frågan om det är värt att lägga resurser på just den personen? Vem ska bestämma det? Vilka kriterier ska det vara? Folk har överlevt de mest vidriga sjukdomar och skador där oddsen har varit urusla och vem har rätt att säga nej, du är inte värd att lägga några resurser på? Även om oddsen är emot en så har man mänskliga rättigheter som människa och i dem ingår att de resurser som finns sätts in. Ett barn som föds efter/i vecka 22 är just ett barn och har samma rättigheter till sjukvårdens resurser som alla andra. Att ett aborterat foster föds levande efter vecka 22 ska helt enkelt inte förekomma. Då har någon/något fallerat och det får bara inte ske.

 

[supercalifragilistic]

Så tolkade jag det inte men har inte lusläst. I mina lekmannaögon känns vård som för vilken prematur som helst etiskt riktig, men inte regelrätta återupplivningsförsök.

det är just här avsikten spelar roll tycker jag. Det kan bara inte kategoriseras som prematur, utan ett sent aborterat foster/abort som helt enkelt gick snett i och med att det "råkade" vara vid liv.

@vallhund Ja, "återupplivning" var väl paraplynamnet de gav det? får läsa igen, men kan passande nog inte nu plötsligt och får återkommande senare.

 

[vallhund]

det är just här avsikten spelar roll tycker jag. Det kan bara inte kategoriseras som prematur, utan ett sent aborterat foster/abort som helt enkelt gick snett i och med att det "råkade" vara vid liv.

@vallhund Ja, "återupplivning" var väl paraplynamnet de gav det? får läsa igen, men kan passande nog inte nu plötsligt och får återkommande senare.

Här är det snart dags för kvällskissning o säng.
Tack alla för en mycket intressant o givande diskussion.

 

[Scata]

Kvinnans beslut måste gälla.

Och att det måste till en översyn av lagen så att gränsen för abort och möjligheten att kunna rädda ett för tidigt fött barn inte möts.

Klok du

 

[Blue]

Ja du...

Den här ständiga "rätten att bestämma över min kropp"-retoriken... Gräsligt. Du har helt rätt, vi är alla kappvändare, det fanns ingen som tyckte till på riktigt när gränsen sänktes från 28 veckor, och det finns definitivt ingen idag som skulle förespråka abort i vilket skede som helst innan fostret fysiskt kommer ut och blir ett barn om det vore praktiskt möjligt.
Fostret räknas som ett biologiskt liv efter vecka 22, ett barn med ett faktiskt liv är det inte förrän det föds.

Jag förstår inte, ditt raseri handlar om att det faktiskt finns vissa människor tycker att det är okej med abort ända upp till precis innan födseln? Det finns alltid hjärtlösa idioter som tar det till extremen. När jag skriver "det finns väl ingen som..." så syftar jag på debatten inom någorlunda civiliserade ramar.

 

[Kilauea]

Jag förstår dilemmat, men samtidigt tycker jag att om en sen abort är godkänd och påbörjad innan v.22 så borde det inte spelar nån roll hur lång tid det tar. Lindring till fostret om det kommer ut levande, visst, men inte livsuppehållande åtgärder. Det är förmodligen inte ett enkelt val för kvinnan ändå.

 

[skogaliten]

Jag tycker att det verkar som om en del debattörer här missar en sak:

Den överväldigande majoriteten av de aborter som sker sent under vecka 21 avser gravt skadade/missbildade barn, eller om graviditeter där kvinnans liv är i fara p.g.a. graviditeten.

Det handlar inte om "oönskade barn" under vecka 18-21, de allra flesta aborter, oavsett orsak, görs före vecka 18, utan (jag repeterar) det handlar om sjuka, missbildade barn eller sjuka kvinnor!

Det handlar om ca 150 fall om året, där det av någon anledning, kanske den medicinska utredningen tog ovanligt lång tid, det efter ansökan hos socialstyrelsen görs en väldigt sen abort.

Min uppfattning är att det här handlar om svåra frågor, både för den kvinna som råkat bli gravid och efter det diagnostiserats med en svår sjukdom, eller fått reda på att hon bär ett svårt sjukt barn, och för de specialister i rådet som ska fatta beslut om en sen abort ska tillåtas eller ej.

När vissa krafter, önskar skapa en debatt som ifrågasätter aborträtten, och som successivt vill inskränka denna (helst till ingen alls), så spelar uttalanden som det läkaren gjorde angående "levande barn" stor roll.

Då gäller det verkligen att ha perspektivet klart för sig, att mycket få aborter sker efter vecka 18 (525 st av 38.000 st), och ännu färre under vecka 21...

 

[Inte_Ung]

De vägrar serelisera min 50+ mor med anledningen att hon kanske ångrar sig. Så jag har inga stora förhoppningar.

Det måste ha blivit någon missuppfattning där.
Alla kvinnor har rätt att låta sterilisera sig av vilken anledning som helst när de har fyllt 25.
Jag gjorde det vid 41.

 

[Inte_Ung]

Det är hänsynslöst och man struntar helt i kvinnan som redan tagit beslutet om en abort och gått igenom hela proceduren och så kan inte läkarna utföra sitt jobb korrekt.

Det är för sent för det då.
Fostret har redan blivit så gammalt att det räknas som en egen individ utanför kvinnans kropp och då så har det egna rättigheter som levande människa.

 

[Inte_Ung]

Jag tror att diskussionen vi hade sen, om att det är underligt att så få män steriliserar sig tog längre tid.

Jag fick frågan om varför min partner inte lät sterilisera sig i stället.
Svaret på det var att han är betydligt yngre än jag och behöver kunna starta en ny familj om vi (jag och barnen) försvinner på något vis.

 

[Inte_Ung]

Som svar på din fråga; Solklart ja. Jag skulle faktiskt inte klara det mentalt.

Då så får du vara noga med preventivmedel alternativt skippa samlag.
Hormonspiral är nästan 100% säkert och antagligen ett bra val för dig.

 

[Inte_Ung]

Dvs vad jag skrev, att ett foster blir inte ett barn förrän efter förlossningen. Så länge det ligger kvar i livmodern är det ett foster oavsett vilken vecka det är.

Vi är helt klart överens där.
Och det där såg ju tydligt och bra ut.

 

[Inte_Ung]

Det är inte vettigt att lägga enorma resurser på något med dåliga framtidsutsikter, något med dålig prognos. Jag tycker vi måste våga diskutera när är det dags att sluta rädda för tidigt födda och sätta ner foten när det gäller forskares experimentlusta.

Absolut så.
Men det är en annan diskussion än den om abort.