Att försöka återuppliva legalt aborterade foster

[Lipperta]

Varför är det så viktigt för vissa vad som händer med ofödda, okännande foster. Varför inte lägga den tiden och orken de lägger på ofödda barn på de barn som redan fötts och har en hemskt liv och hjälpa de få ett dugligt liv.

 

[escodobe]

Jag vet inte alla detaljer så kanske sa hon något som gjorde att de misstänkte att hon skulle ändra sig. Har dock svårt att tänka mig det.
Dessutom var hon ca 43 vid den tiden, jag tänkte på nutida ålder och det är ju irrelevant
Jag ska verkligen efterfråga sterelisation när jag har åldern inne.

Jag var 34 tror jag.

 

[TinyWiny]

Tror (och hoppas) inte det är så enkelt att hitta någon kvackare som utför dylika.

Om efterfrågan finns finns alltid tjänsten. Antalet aborter sjunker inte om aborter förbjuds i ett land. Det blir "bara" livsfarligt att utföra den.

 

[Mia_R]

Tja, folk tänker olika. Har du lust att specificera vad det är som gör dig så mållös? Att jag tycker att barn som kommer ut levande ska räknas som barn och få vård och att det därmed vore rimligt med en tidsmarginal?

Jag håller med om att man måste sätta en gräns, men jag är för att sätta den högre när det gäller för tidigt födda. Det är inte vettigt att lägga enorma resurser på något med dåliga framtidsutsikter, något med dålig prognos. Jag tycker vi måste våga diskutera när är det dags att sluta rädda för tidigt födda och sätta ner foten när det gäller forskares experimentlusta.

 

[vallhund]

Varför är det så viktigt för vissa vad som händer med ofödda, okännande foster. Varför inte lägga den tiden och orken de lägger på ofödda barn på de barn som redan fötts och har en hemskt liv och hjälpa de få ett dugligt liv.

Fel där, foster känner såväl smärta som oro o ångest, samma när de lämnat livmodern. Då tillkommer även värme o kyla samt känslan av kontakt med hud eller den kalla metallen i en rondskål.

 

[Lipperta]

Fel där, foster känner såväl smärta som oro o ångest, samma när de lämnat livmodern.

Från vilken vecka?

 

[supercalifragilistic]

Tja, folk tänker olika. Har du lust att specificera vad det är som gör dig så mållös? Att jag tycker att barn som kommer ut levande ska räknas som barn och få vård och att det därmed vore rimligt med en tidsmarginal?

Tja, dels det farliga i att tänka "men skulle det verkligen vara så hemskt att göra precis tvärtemot vad du vill?", dels att du går på @Lipperta s hypotetiska abort med argument som den värsta JA till livet-medlem.

 

[vallhund]

Från vilken vecka?

Vet inte exakt, men långt före vecka 22.

 

[Lipperta]

Vet inte exakt, men långt före vecka 22.

Det ändrar dock inget annat än ett ord i meningen. Om fostret(det är inget barn än) uttsätts för så mycket smärta måste man kunna bedöva det på något sätt.

 

[ako]

Varför är det så viktigt för vissa vad som händer med ofödda, okännande foster. Varför inte lägga den tiden och orken de lägger på ofödda barn på de barn som redan fötts och har en hemskt liv och hjälpa de få ett dugligt liv.

Grejen i den här diskussionen är ju just att det är foster/barn som ligger i gråzonen för vilket det handlar om. Jag är absolut för fri abort, men när någon kommer ut tillräckligt stor för att faktiskt vara levande är det liksom en annan femma.

 

[Lipperta]

Tja, dels det farliga i att tänka "men skulle det verkligen vara så hemskt att göra precis tvärtemot vad du vill?", dels att du går på @Lipperta s hypotetiska abort med argument som den värsta JA till livet-medlem.

Jag är van

 

[Lipperta]

Grejen i den här diskussionen är ju just att det är foster/barn som ligger i gråzonen för vilket det handlar om. Jag är absolut för fri abort, men när någon kommer ut tillräckligt stor för att faktiskt vara levande är det liksom en annan femma.

Men chansen att det överlever mer än ett år och får ett mänskligtliv är väldigt låg. Är det värt stressen på fostret/barnet om det ändå inte kommer överleva/leva ett fullgott liv? Det tycker inte jag.

 

[ako]

Jag håller med om att man måste sätta en gräns, men jag är för att sätta den högre när det gäller för tidigt födda. Det är inte vettigt att lägga enorma resurser på något med dåliga framtidsutsikter, något med dålig prognos. Jag tycker vi måste våga diskutera när är det dags att sluta rädda för tidigt födda och sätta ner foten när det gäller forskares experimentlusta.

Fast någonstans går väl den "naturliga" gränsen tänker jag, eller tänker jag fel? Ett foster fött i t ex v 18 kommer väl inte ut levande och andas och piper, det dör väl som allra senast under utdrivningen? Eller är jag ute och cyklar?
Var gränsen ska gå för att kunna rädda har jag inte kunskap att uttala mig om, jag är inte sjukvårdsutbildad alls. Dock känner jag faktiskt tre barn personligen som är födda i v 23 resp 24 som är friska skolbarn i dag.

 

[ako]

Men chansen att det överlever mer än ett år och får ett mänskligtliv är väldigt låg. Är det värt stressen på fostret/barnet om det ändå inte kommer överleva/leva ett fullgott liv? Det tycker inte jag.

Det är väl det som är det etiska dilemmat här. "Väldigt låg" är inte överlevnaden heller, runt 30-40 procent har jag läst, och den ökar nu för varje dag.

 

[supercalifragilistic]

Grejen i den här diskussionen är ju just att det är foster/barn som ligger i gråzonen för vilket det handlar om. Jag är absolut för fri abort, men när någon kommer ut tillräckligt stor för att faktiskt vara levande är det liksom en annan femma.

Jag fattar ärligt talat inte, för mig är det solklart - beslutet om att abortera fostret har gjorts, då ska det fullföljas. Misslyckas läkarna (av nån dum jäkla anledning... HUR?) så kvarstår det beslutet. Det försätter modern i en säkerligen traumatisk situation, och läkaren, som fortfarande måste "ta bort" barnet, i en medicinskt svår situation.
Etiskt eller juridiskt sett ska det inte vara en svår fråga alls, och det är verkligen inte fritt fram för dr Mengele utan något som helst tillstånd (framförallt från modern) att återuppliva, oavsett hur livsdugligt barnet är.

 

[ako]

Tja, dels det farliga i att tänka "men skulle det verkligen vara så hemskt att göra precis tvärtemot vad du vill?", dels att du går på @Lipperta s hypotetiska abort med argument som den värsta JA till livet-medlem.

Du får gärna tycka så. Jag är väldigt, väldigt långt från JA-till livet kan jag säga, men det här är ju ett diskussionsforum så allas åsikter är ju välkomna, eller hur?

 

[ako]

Jag fattar ärligt talat inte, för mig är det solklart - beslutet om att abortera fostret har gjorts, då ska det fullföljas. Misslyckas läkarna (av nån dum jäkla anledning... HUR?) så kvarstår det beslutet. Det försätter modern i en säkerligen traumatisk situation, och läkaren, som fortfarande måste "ta bort" barnet, i en medicinskt svår situation.
Etiskt eller juridiskt sett ska det inte vara en svår fråga alls, och det är verkligen inte fritt fram för dr Mengele utan något som helst tillstånd (framförallt från modern) att återuppliva, oavsett hur livsdugligt barnet är.

Fast det har ju inte handlat om återupplivning utan om vård av en liten människa som lever och som fötts för tidigt (oavsett anledning).

 

[Lipperta]

En del av mig tycker inte det ska finnas någon gräns, vill kvinnan ha abort ska fostret tas ur henne på snabbast möjliga vis oavsett om det är vecka 10 eller 35, överlever det så gör det och gör det inte så gör det inte.

@ako Absolut är alla åsikter tillåtna så länge de inte bryter svensk lag eller forumreglerna, dock kan folk reagera på vad man skriver ändå

 

[Mia_R]

Fast någonstans går väl den "naturliga" gränsen tänker jag, eller tänker jag fel? Ett foster fött i t ex v 18 kommer väl inte ut levande och andas och piper, det dör väl som allra senast under utdrivningen? Eller är jag ute och cyklar?
Var gränsen ska gå för att kunna rädda har jag inte kunskap att uttala mig om, jag är inte sjukvårdsutbildad alls. Dock känner jag faktiskt tre barn personligen som är födda i v 23 resp 24 som är friska skolbarn i dag.

Fast jag tycker man ska sätta gränsen högre, det ska inte räcka att det visar svaga livstecken för att det ska dras igång en hel apparat för att försöka hålla liv i något som eventuellt kan överleva efter månader på intensiven. 30 - 40 % är inte nog motiverande i mina ögon, jag tycker man ska strypa alla anslag som går ut på att försöka rädda allt under exvis v 25.

 

[vallhund]

Fast jag tycker man ska sätta gränsen högre, det ska inte räcka att det visar svaga livstecken för att det ska dras igång en hel apparat för att försöka hålla liv i något som eventuellt kan överleva efter månader på intensiven. 30 - 40 % är inte nog motiverande i mina ögon, jag tycker man ska strypa alla anslag som går ut på att försöka rädda allt under exvis v 25.

Håller med dig men är osäker på vid vilken vecka man skall sätta gränsen.