Att försöka återuppliva legalt aborterade foster

Det tycker jag är irrelevant för varför, när och hur en abort ska gå till. Hur läkare påverkas av allt mer eller mindre... förfärligt? som ibland ingår i jobbet är en fråga för företagshälsan eller dylikt.

Det tycker inte jag. Det är skillnad på att aktivt avliva och att utföra ett ingrepp där en konsekvens är att fostret dör. Varför då inte avliva fostret/barnet när det finns utanför kvinnans kropp? Det är rimligtvis säkrare för kvinnan.
 
Men den är inte okej på någon som i stället borde botas.
Och föräldrar har ingen rätt neka sina barn vård som botar och i stället välja palliativ vård.
Dock menade jag att avliva de efter V22 födda fostren är mord.
Att aktivt avliva är mord, det håller jag med om.
Sen kommer vi till det där med att bota, hur många för tidigt födda barn födda i v 24 eller tidigare överlever utan livsbegränsande skador o smärtsamma komplikationer tills de ens är 1 år?
 
Det är inte tillåtet efter V22 utan blir då mord.
Ett juridiskt problem helt enkelt.

Varför avlivas inte foster i v. 21 när de visar livstecken när de kommit ut?

Det är inte bara ett juridiskt problem, det är ett etiskt problem och det är inte självklart att sjukvårdspersonal ska behöva ägna sig åt avlivningar.
 
Jag är väldigt nyfiken på vilken lag detta gäller och som rättfärdigar det som läkaren gjorde. Jag kan nämligen inte hitta en sådan lag. Har läst SFS 2008:207 (som de hänvisar till i artikeln bland annat) och i denna står det absolut ingenting om en läkares skyldighet att hålla ett barn vid liv.
Inte skyldighet men rättighet.
Läkaren får göra så.
Bedömningen av det för tidigt födda barnets chanser skall efter V22 utgå från barnet och inte inte från varför det föddes.
Det är för sent för det då.
 
Varför avlivas inte foster i v. 21 när de visar livstecken när de kommit ut?
Om de skulle överleva utan hjälp så skulle de ju det.
Men de räknas inte som egna liv i laglig mening och behöver därför inte vårdas på sin egen rättighet till liv.
De räknas som medicinskt avfall.
 
Sen kommer vi till det där med att bota, hur många för tidigt födda barn födda i v 24 eller tidigare överlever utan livsbegränsande skador o smärtsamma komplikationer tills de ens är 1 år?
Där så kommer ju den medicinska bedömningen in och den är ju lika för alla för tidigt födda barn.
Det är inte ett abortproblem utan ett annat problem.
 
Lite statistik och fakta från Socialstyrelsen:
Fram till vecka 18 kan kvinnan besluta själv om abort.
Från vecka 18, sker en ansökan om abort till socialstyrelsen. Denna kan bifallas eller avslås.

Det görs mellan 35.000 till 38.000 aborter per år i Sverige.
94 % görs före vecka 12.
53 % före vecka 7.
92 % är medicinska.

Efter vecka 18 gjordes år 2016 525 aborter.
354 ansökningar p.g.a. Fosterskada, ingen avslogs
165 ansökningar p.g.a. Sociala problem (Gravt missbruk och våld), varav 15 avslogs
7 ansökningar p.g.a. Kroppslig sjukdom hos kvinnan, ingen avslogs
5 ansökningar p.g.a. Psykisk sjukdom hos kvinnan, ingen avslogs.

Fosterskador i det här sammanhanget är dessutom förhållandevis tydligt definierat, det handlar verkligen om grava skador (t.ex. avsaknad av storhjärna) och de barn som eventuellt skulle födas, skulle antagligen få korta liv med stort lidande.

Vad avser aborter under vecka 21, var det mycket svårt att hitta statistik och information, men jag hittade den till slut, men inte som exakta siffror, utan som exempel i ett annat material om sena aborter än Socialstyrelsen statistik.
Det verkar göras ca 150 aborter per år under vecka 21. De allra flesta under veckans första dagar, och nästan samtliga handlar om skadade foster eller sjuka kvinnor.
I materialet jag hittade, så finns det också beskrivet hur sena aborter ska gå till, och mycket riktigt så är det meningen att fostret ska vara dött innan det kommer ut.

De fall vi pratar om, som finns i gränszonen mot vecka 22 är alltså sannolikt några tiotal per år, där det verkar väldigt viktigt att dessa görs enligt handboken, och med stor skyndsamhet, så att tiden inte rinner iväg.
 
I och med språket du använde och att du tycker att gränsen bör sänkas verkade du framhålla det som ett problem att ett "högt" procentantal av sena aborter görs av andra skäl, så jag undrar?

Då var jag otydlig, jag har ingen åsikt i den frågan men jag anser inte att 30% är en låg andel, vilket också är vad jag skrev.
 
Jag blev illa berörd av artiklarna, utan att ens ha genomgått en abort själv. Så många etiska frågor som jag tyckte belystes bra. Att dagen skulle komma har varit väntat med tanke på de tekniska utvecklingarna inom sjukvården o spec vården av prematurt födda barn.
Vad är era tankar o känslor?

http://www.dn.se/nyheter/sverige/la...en-som-forsoker-radda-sent-aborterade-foster/
http://www.dn.se/debatt/fel-av-lakare-att-ateruppliva-barn-efter-sen-abort/

Nej varför då göra abort om läkaren skall försöka få fostret att överleva? Där måste lagen ses över så det är klara regler för hur det skall vara. Måste vara förförligt för kvinnan som bestämt sig för abort.
 
Om det skulle falla sig så att jag behövt/velat göra abort och dessutom en sen sådan hade det för mig varit ett trauma om fostret hade kommit ut och fört någon slags ljud. Jag kan tänka mig att jag inte är den enda som skulle lida av den upplevelsen. Med dagens teknik osv känns det verkligen inte okej att man ska utsätta varken vårdpersonal eller mödrar för detta.

Jag läste att man låter bli att avliva fostret pga risker om någon orutinerad gör det (de måste ju kunna utbilda personal eller hosta fram någon som behärskar detta?) och det är obehagligt för kvinnan ( https://www.svt.se/nyheter/inrikes/...elsens-rattsliga-rad-lakarna-bryter-mot-lagen ). Är det orimligt att sätta den nämnda sprutan som ett krav när man ska genomföra aborten om nu inte fostret är konstaterat dött innan? Observera att jag inte är särskilt påläst och inte har koll på hur lång tid det tar innan fostret stöts ut så jag vet inte hur mycket tid man har att spela på.
 
Om det skulle falla sig så att jag behövt/velat göra abort och dessutom en sen sådan hade det för mig varit ett trauma om fostret hade kommit ut och fört någon slags ljud. Jag kan tänka mig att jag inte är den enda som skulle lida av den upplevelsen. Med dagens teknik osv känns det verkligen inte okej att man ska utsätta varken vårdpersonal eller mödrar för detta.

Jag läste att man låter bli att avliva fostret pga risker om någon orutinerad gör det (de måste ju kunna utbilda personal eller hosta fram någon som behärskar detta?) och det är obehagligt för kvinnan ( https://www.svt.se/nyheter/inrikes/...elsens-rattsliga-rad-lakarna-bryter-mot-lagen ). Är det orimligt att sätta den nämnda sprutan som ett krav när man ska genomföra aborten om nu inte fostret är konstaterat dött innan? Observera att jag inte är särskilt påläst och inte har koll på hur lång tid det tar innan fostret stöts ut så jag vet inte hur mycket tid man har att spela på.

Hur lång tid det tar finns det inget facit på. Man använder samma mediciner som vid igångsättning och det tar olika lång tid då också. Kan gå snabbt. Kan ta evigheter.
 
Hur lång tid det tar finns det inget facit på. Man använder samma mediciner som vid igångsättning och det tar olika lång tid då också. Kan gå snabbt. Kan ta evigheter.
Ger man inte något som stryper näringen eller vad det var till moderkakan först? Eller går man direkt på med själva igångsättningen?
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp