Att försöka återuppliva legalt aborterade foster

Sätter er båda i samma inlägg här för jag blir ärligt talat rosenrasande.

Tycker du på allvar att det enda godtagbara skälet till rätten till abort är att nåt ska vara fel på fostret? Inte att det kan skada modern? Att föräldern eller föräldrarna inte är redo av x anledningar? eller min favorit, att en helt enkelt inte bara vill?
.

Japp. Eftersom jag skrev precis så menade jag självklart det. Eller så var det ett svar på påståendet att så sena aborter nästan bara görs när det är något fel på barnet.
 
Det var bara för att ansluta mitt inlägg till ditt.
Eller så kan du bemöta den aspekt av mitt inlägg du vill men åtminstone citera hela meningen, då har jag i alla fall en chans att förstå vad du ansluter till och om.
För det jag gjorde var att beskriva vad en abort är för något - att "avliva" eller ta död på ett foster. En abort är INTE att "avsäga sig" ett ansvar som sen ska läggas på någon annan/en samhällsinstans.
 
Ett foster är inte ett barn efter v 22, ett foster är ett barn efter en förlossning. Ett aborterat foster är ett foster.
Så fungerar inte lagen.
Utan när fostret är ute ur kvinnans kropp så är det ett barn fött i V22 om det lever.
Oavsett hur och varför det kom ut.
 
Japp. Eftersom jag skrev precis så menade jag självklart det. Eller så var det ett svar på påståendet att så sena aborter nästan bara görs när det är något fel på barnet.
I och med språket du använde och att du tycker att gränsen bör sänkas verkade du framhålla det som ett problem att ett "högt" procentantal av sena aborter görs av andra skäl, så jag undrar?
 
Senast ändrad:
Den här ständiga "rätten att bestämma över min kropp"-retoriken...
Men det gäller ju bara rätten att bli av med barnet och inte rätten att bestämma vad som skall bli av barnet sedan.
Om vi skulle tillåta abort utan föregående avlivning i vecka 30 så skulle det ju födas livsdugliga barn.
Kvinnan har ingen rätt att besluta om avlivning av dessa barn.
 
Men det gäller ju bara rätten att bli av med barnet och inte rätten att bestämma vad som skall bli av barnet sedan.
GAAH, jo, för i det bestämmandet ingår nämligen att barnet dör! Det här vet du, du är för fan en vuxen människa. Herregud!
Om vi skulle tillåta abort utan föregående avlivning i vecka 30 så skulle det ju födas livsdugliga barn.
Kvinnan har ingen rätt att besluta om avlivning av dessa barn.
Här fattar jag inte ens vad du yrar om, jag antar att du syftar på det jag skrev om att jag skulle vara för extremt sena aborter om de vore möjliga, eller? Det skulle inte födas livsdugliga barn, det skulle aborteras livsdugliga foster. Precis som att folk aborterar livsdugliga embryon. Så återigen, hade det varit fysiskt möjligt och inte inneburit några medicinska problem för kvinnan så hade hon visst haft rätt att besluta om "avlivning" även i det stadiet.
 
Men det gäller ju bara rätten att bli av med barnet och inte rätten att bestämma vad som skall bli av barnet sedan.
Om vi skulle tillåta abort utan föregående avlivning i vecka 30 så skulle det ju födas livsdugliga barn.
Kvinnan har ingen rätt att besluta om avlivning av dessa barn.
Vems rätt är det att bestämma? Då måste det finnas ett beslut om omhändertagande av barnet om någon annan skall få bestämma.
 
GAAH, jo, för i det bestämmandet ingår nämligen att barnet dör! Det här vet du, du är för fan en vuxen människa. Herregud!
Men det var ju här som det gick fel.
Bestämmanderätten gäller för foster i magen fram till V21+6 sedan så upphör den.
Om barnet p.g.a. felaktigt utförd abort föds levande efter V22 så gäller inte den rätten längre.
Att döda ett levande barn fött efter V22 utanför moderns kropp är mord.
Det är ett gigantiskt juridiskt problem.
 
Så fungerar inte lagen.
Så det är därför som läkaren som tog hand om de levande fostren gjorde rätt.
Om lagen är rätt eller inte är en annan fråga som läkaren inte har rätt att besluta om på egen hand.
Jag är väldigt nyfiken på vilken lag detta gäller och som rättfärdigar det som läkaren gjorde. Jag kan nämligen inte hitta en sådan lag. Har läst SFS 2008:207 (som de hänvisar till i artikeln bland annat) och i denna står det absolut ingenting om en läkares skyldighet att hålla ett barn vid liv.
 
Men det var ju här som det gick fel.
Bestämmanderätten gäller för foster i magen fram till V21+6 sedan så upphör den.
Om barnet p.g.a. felaktigt utförd abort föds levande efter V22 så gäller inte den rätten längre.
Att döda ett levande barn fött efter V22 utanför moderns kropp är mord.
Det är ett gigantiskt juridiskt problem.
Palliativ vård är inte mord.
 
Men det var ju här som det gick fel.
Bestämmanderätten gäller för foster i magen fram till V21+6 sedan så upphör den.
Om barnet p.g.a. felaktigt utförd abort föds levande efter V22 så gäller inte den rätten längre.
Att döda ett levande barn fött efter V22 utanför moderns kropp är mord.
Det är ett gigantiskt juridiskt problem.

Det är skillnad på att aktivt ta någons liv och att inte sätta in livsuppehållande åtgärder...
 
Vems rätt är det att bestämma? Då måste det finnas ett beslut om omhändertagande av barnet om någon annan skall få bestämma.
Vi har 2 skilda problem.
1. Kvinnans rätt att bestämma över sin kropp.
2. Kvinnas rätt att slippa ett oönskat barn.

Problem 1 löses med abort. Kvinnans rätt att slippa vara oönskat gravid är uppfylld.
Problem 2 löses med adoption om barnet redan finns.

Vid ett vårdfall där föräldrarna inte anses se till barnets bästa avseende vård så tvångsomhändertas barnet.
Föräldrar har ingen rätt att besluta om avlivning av levande barn.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp