Att försöka återuppliva legalt aborterade foster

[Inte_Ung]

ofödda, okännande foster.

Problemet är att de inte är "okännande".
Så det hela är mer komplicerat än så.

 

[ako]

Jag tycker att det verkar som om en del debattörer här missar en sak:

Den överväldigande majoriteten av de aborter som sker sent under vecka 21 avser gravt skadade/missbildade barn, eller om graviditeter där kvinnans liv är i fara p.g.a. graviditeten.

Det handlar inte om "oönskade barn" under vecka 18-21, de allra flesta aborter, oavsett orsak, görs före vecka 18, utan (jag repeterar) det handlar om sjuka, missbildade barn eller sjuka kvinnor!

Det handlar om ca 150 fall om året, där det av någon anledning, kanske den medicinska utredningen tog ovanligt lång tid, det efter ansökan hos socialstyrelsen görs en väldigt sen abort.

Min uppfattning är att det här handlar om svåra frågor, både för den kvinna som råkat bli gravid och efter det diagnostiserats med en svår sjukdom, eller fått reda på att hon bär ett svårt sjukt barn, och för de specialister i rådet som ska fatta beslut om en sen abort ska tillåtas eller ej.

När vissa krafter, önskar skapa en debatt som ifrågasätter aborträtten, och som successivt vill inskränka denna (helst till ingen alls), så spelar uttalanden som det läkaren gjorde angående "levande barn" stor roll.

Då gäller det verkligen att ha perspektivet klart för sig, att mycket få aborter sker efter vecka 18 (525 st av 38.000 st), och ännu färre under vecka 21...

Jag tycker det vore intressant att veta om det var foster som aborterats p g a grava skador som skulle göra att de antingen skulle dött snart ändå eller att de skulle få leva hela sina (troligen korta) liv som "vårdpaket" med behov av assistans med allt eller om det var friska foster som aborterats av annan anledning som läkaren försökte rädda?

Om det handlar om den förstnämnda kategorien så tycker jag att det verkar oetiskt att försöka förlänga lidandet.

Om det handlar om den andra kategorien tycker jag det verkar lika oetiskt att göra skillnad på "folk och folk" beroende på mammans val. Enligt lagen är man ju en människa efter v 22 oavsett om man blivit det av misstag eller ej.

Det bästa vore väl synnerligen tydliga regler och dessutom en veckas marginal mellan abortgräns och möjlighet till överlevnad. Och om minsta tveksamhet finns så skulle väl fostret avlivas i magen för att säkerställa att inga sprattlande och pipande prematurer kommer ut i detta sammanhang. Det lär ju inte bara vara jobbigt för läkaren utan säkerligen gräsligt jobbigt för mamman också...

 

[Lobelia]

Det tycker inte jag. Det är skillnad på att aktivt avliva och att utföra ett ingrepp där en konsekvens är att fostret dör. Varför då inte avliva fostret/barnet när det finns utanför kvinnans kropp? Det är rimligtvis säkrare för kvinnan.

På vilket sätt är det säkrare för kvinnan att avliva ett barn utanför kvinnans kropp?

 

[Lobelia]

Skulle jag bli gravid och komma i vecka 22 oavsett anledning och läkare inte vill(kan) hjälpa med abort skulle jag 110% göra en olaglig abort med alla kompikationer som kan finnas.
Jag ska aldrig föda!

Det är en balansgång mellan kvinnans önskemål och rätt över sin kropp och det ofödda barnets rätt. Här kan man ställa frågan hur det blir i vecka 23, 25 ,30 eller för den delen ett fullgånget barn. Abort eller mord?

 

[Lobelia]

Som svar på din fråga; Solklart ja. Jag skulle faktiskt inte klara det mentalt.
Det var inte meningen att provocera så mycket, det är bara så jag känner om foster och aborter och tanken på att bli tvingad att behålla.
Självklart ser jag inte alla med gravidmage som att de har en parasit i magen, det gäller bara i min kropp.

Om du klarar det mentalt eller inte kan du inte veta förrän du gått igenom det. De flesta klarar långt mer än de tror om det inte finns alternativ.

 

[Lobelia]

Varför är det så viktigt för vissa vad som händer med ofödda, okännande foster. Varför inte lägga den tiden och orken de lägger på ofödda barn på de barn som redan fötts och har en hemskt liv och hjälpa de få ett dugligt liv.

Därför att foster inte är okännande.

 

[Lobelia]

Om efterfrågan finns finns alltid tjänsten. Antalet aborter sjunker inte om aborter förbjuds i ett land. Det blir "bara" livsfarligt att utföra den.

Troligen minskar antalet aborter däremot blir det långt ifrån noll för att man förbjuder abort.

 

[Lobelia]

Jag tycker att det verkar som om en del debattörer här missar en sak:

Den överväldigande majoriteten av de aborter som sker sent under vecka 21 avser gravt skadade/missbildade barn, eller om graviditeter där kvinnans liv är i fara p.g.a. graviditeten.

Det handlar inte om "oönskade barn" under vecka 18-21, de allra flesta aborter, oavsett orsak, görs före vecka 18, utan (jag repeterar) det handlar om sjuka, missbildade barn eller sjuka kvinnor!

Det handlar om ca 150 fall om året, där det av någon anledning, kanske den medicinska utredningen tog ovanligt lång tid, det efter ansökan hos socialstyrelsen görs en väldigt sen abort.

Min uppfattning är att det här handlar om svåra frågor, både för den kvinna som råkat bli gravid och efter det diagnostiserats med en svår sjukdom, eller fått reda på att hon bär ett svårt sjukt barn, och för de specialister i rådet som ska fatta beslut om en sen abort ska tillåtas eller ej.

När vissa krafter, önskar skapa en debatt som ifrågasätter aborträtten, och som successivt vill inskränka denna (helst till ingen alls), så spelar uttalanden som det läkaren gjorde angående "levande barn" stor roll.

Då gäller det verkligen att ha perspektivet klart för sig, att mycket få aborter sker efter vecka 18 (525 st av 38.000 st), och ännu färre under vecka 21...

Det är egentligen ointressant med statistiken, det förekommer sena aborter av friska foster. Inte så länge man inte försöker återuppliva/hålla liv i foster/barn med allvarliga skador.

 

[rutans]

Jag blev illa berörd av artiklarna, utan att ens ha genomgått en abort själv. Så många etiska frågor som jag tyckte belystes bra. Att dagen skulle komma har varit väntat med tanke på de tekniska utvecklingarna inom sjukvården o spec vården av prematurt födda barn.
Vad är era tankar o känslor?

http://www.dn.se/nyheter/sverige/la...en-som-forsoker-radda-sent-aborterade-foster/
http://www.dn.se/debatt/fel-av-lakare-att-ateruppliva-barn-efter-sen-abort/

Undrar hur hon tänkte om vem som ska ta hand om barnet. Långa samtal med kvinnan som valt att abortera, varför då? En jurist möjligtvis.

 

[ako]

En del av mig tycker inte det ska finnas någon gräns, vill kvinnan ha abort ska fostret tas ur henne på snabbast möjliga vis oavsett om det är vecka 10 eller 35, överlever det så gör det och gör det inte så gör det inte.

@ako Absolut är alla åsikter tillåtna så länge de inte bryter svensk lag eller forumreglerna, dock kan folk reagera på vad man skriver ändå

Klart man kan reagera! Lite är ju det diskussioner är till för? Och om du hade skrivit att du faktiskt gjort en jättesen abort hade jag inte ställt frågan som jag gjorde, men det var ju tydligt att det var en hypotetisk abort du nämnde.
Om du nu, lika hypotetiskt, tycker det skulle vara ok med abort i v 35 (!?) om kvinnan vill- hur skulle man då behandla barnet? Det är ju troligen fullt livsdugligt bara det får mat och värme precis som alla andra barn. Från v 36 räknas det ju som helt inom ramarna att föda så ett barn som är en vecka yngre klarar sig säkerligen oftast utan ens någon större vårdinsats.

 

[athena_arabians]

Fast det har ju inte handlat om återupplivning utan om vård av en liten människa som lever och som fötts för tidigt (oavsett anledning).

Och jag säger fortfarande lindring (palliativ vård), inte livsuppehållande åtgärder. Min respekt för livet innefattar inte bara respekten för nytt liv utan också respekten för mammans liv. Att göra abort är något de flesta inte beslutar sig för lättvindigt. Att då lägga på mer sten på börda tycker jag är omänskligt.

 

[athena_arabians]

De vägrar serelisera min 50+ mor med anledningen att hon kanske ångrar sig. Så jag har inga stora förhoppningar.

Jag vet inte alla detaljer så kanske sa hon något som gjorde att de misstänkte att hon skulle ändra sig. Har dock svårt att tänka mig det.
Dessutom var hon ca 43 vid den tiden, jag tänkte på nutida ålder och det är ju irrelevant
Jag ska verkligen efterfråga sterelisation när jag har åldern inne.

Nja... det är trots allt ett ingrepp som kostar. Är man nära klimakteriet ska det mycket till innan de gör det. Jag blir 44 och de skulle inte göra det på mig. Ev att de gör ett undantag om man just gjort abort eller fött barn, dvs bevisligen är fertil.

 

[ako]

Och jag säger fortfarande lindring (palliativ vård), inte livsuppehållande åtgärder. Min respekt för livet innefattar inte bara respekten för nytt liv utan också respekten för mammans liv. Att göra abort är något de flesta inte beslutar sig för lättvindigt. Att då lägga på mer sten på börda tycker jag är omänskligt.

Ja det är ju precis det här som är dilemmat i den här frågan. Jag förstår din åsikt men delar den inte helt. Jag tycker väl helt enkelt inte ens att situationen skulle få uppkomma och jag förstår också att man som läkare (och människa!!) får ett dilemma när man helt plötsligt står inför en prematur som kanske verkar precis lika livsduglig som det önskade bar man räddade förra veckan.

 

[athena_arabians]

Ja det är ju precis det här som är dilemmat i den här frågan. Jag förstår din åsikt men delar den inte helt. Jag tycker väl helt enkelt inte ens att situationen skulle få uppkomma och jag förstår också att man som läkare (och människa!!) får ett dilemma när man helt plötsligt står inför en prematur som kanske verkar precis lika livsduglig som det önskade bar man räddade förra veckan.

Det är helt ok att inte hålla med mig

Det är absolut ingen lätt fråga och jag har till viss del modifierat min åsikt om det hela med årens lopp (det är så kul och enkelt att se allt som svart eller vitt samt väldigt självklart när man är ung ).

Jag har som sagt den yttersta respekten för livet men jag har också sett flera i min närhet med problem från födseln (abort var inte ett alternativ för man visste inte att något var galet). Det är inte ett enkelt liv för personerna i fråga och har mer eller mindre slitit sönder föräldrarna och i en del fall resten av familjen. En kvinna har sagt att hade fosterdiagnostik gjorts hade hon gjort abort. Det ändrar inte det faktum att hon givetvis älskar sitt barn eller att jag verkligen anser att de här barnen ska ha all den hjälp de behöver (fast de får faktiskt inte all vård, det finns större insatser som inte görs). Det är dock inte bara fostret som behöver hänsyn, det är även mamman. I den frågan anser jag att det existerande livet går före det potentiella livet. Jag vägrar som sagt tro att en sen abort är ett lätt beslut att ta. Har kvinnan tagit beslutet att ansöka om det är jag övertygad om att det finns tungt vägande skäl, inte bara att det kan vara något fel på barnet.

Det är naturligtvis hemskt för läkaren som står i den situationen men då känner jag också att klarar hen inte det ska hen jobba med något annat. Att som vårdpersonal stå i gränsen mellan liv och död är inte lätt och är inte något för alla.

 

[ako]

Det är helt ok att inte hålla med mig

Det är absolut ingen lätt fråga och jag har till viss del modifierat min åsikt om det hela med årens lopp (det är så kul och enkelt att se allt som svart eller vitt samt väldigt självklart när man är ung ).

Jag har som sagt den yttersta respekten för livet men jag har också sett flera i min närhet med problem från födseln (abort var inte ett alternativ för man visste inte att något var galet). Det är inte ett enkelt liv för personerna i fråga och har mer eller mindre slitit sönder föräldrarna och i en del fall resten av familjen. En kvinna har sagt att hade fosterdiagnostik gjorts hade hon gjort abort. Det ändrar inte det faktum att hon givetvis älskar sitt barn eller att jag verkligen anser att de här barnen ska ha all den hjälp de behöver (fast de får faktiskt inte all vård, det finns större insatser som inte görs). Det är dock inte bara fostret som behöver hänsyn, det är även mamman. I den frågan anser jag att det existerande livet går före det potentiella livet. Jag vägrar som sagt tro att en sen abort är ett lätt beslut att ta. Har kvinnan tagit beslutet att ansöka om det är jag övertygad om att det finns tungt vägande skäl, inte bara att det kan vara något fel på barnet.

Det är naturligtvis hemskt för läkaren som står i den situationen men då känner jag också att klarar hen inte det ska hen jobba med något annat. Att som vårdpersonal stå i gränsen mellan liv och död är inte lätt och är inte något för alla.

Nej det är verkligen inga lätta frågor... Tydlig datering av fostret via UL och avlivning i magen vid minsta tveksamhet känns ju som det bästa.
Sen kan man ju undra vad en neoläkare gjorde där alls, och vad rutinen enligt "boken" ska vara när aborterade foster visar livstecken. Morfin och värme för att lindra? Bättre än inget men som sagt så borde de jobba stenhårt för att situationen inte ska uppkomma och att det faktiskt finns en liten marginal mellan datum för legal abort och för när aktiv räddningsinsats kan komma i fråga.
Tror inte vi tycker så himla olika egentligen

 

[Lipperta]

Då så får du vara noga med preventivmedel alternativt skippa samlag.
Hormonspiral är nästan 100% säkert och antagligen ett bra val för dig.

Jag har haft spiral men det passade inte mig, livmodern försökte desperat stöta ut den = olidlig smärta. Tyvärr. P-piller blir jag mer deprimerad av så det gäller att vara supernoga med kondomen men får ändock ångest efter.

 

[Lipperta]

Klart man kan reagera! Lite är ju det diskussioner är till för? Och om du hade skrivit att du faktiskt gjort en jättesen abort hade jag inte ställt frågan som jag gjorde, men det var ju tydligt att det var en hypotetisk abort du nämnde.
Om du nu, lika hypotetiskt, tycker det skulle vara ok med abort i v 35 (!?) om kvinnan vill- hur skulle man då behandla barnet? Det är ju troligen fullt livsdugligt bara det får mat och värme precis som alla andra barn. Från v 36 räknas det ju som helt inom ramarna att föda så ett barn som är en vecka yngre klarar sig säkerligen oftast utan ens någon större vårdinsats.

Jag vet inte Jag utgår bara från min egna panik ifall jag skulle visa mig vara gravid i vecka 35, borde väl ha märkt innan det men hypotetiskt. Antingen skulle de få söva ner mig för att rädda barnet eller så skulle jag slänga mig ner för trappor.
Den är en intressant disskution detta.

 

[Lipperta]

Om du klarar det mentalt eller inte kan du inte veta förrän du gått igenom det. De flesta klarar långt mer än de tror om det inte finns alternativ.

Det här är ju bara respektlöst mot mig som person.

@Inte_Ung vallhund förklarade redan ang okännandet du kan leta upp de inläggen.

Det är en balansgång mellan kvinnans önskemål och rätt över sin kropp och det ofödda barnets rätt. Här kan man ställa frågan hur det blir i vecka 23, 25 ,30 eller för den delen ett fullgånget barn. Abort eller mord?

Det är ju det här hela disskutionen handlar om redan

 

[Lipperta]

Ges verkligen ingenting till de aborterade fostren? Inget morfin etc?

 

[athena_arabians]

Ges verkligen ingenting till de aborterade fostren? Inget morfin etc?

Efter vad jag förstått, nej. Det räknas som sagt inte som en person utan medicinskt avfall. Plus att det är ju som sagt inte meningen att de ska leva när de kommer ut.