Att försöka återuppliva legalt aborterade foster

[Inte_Ung]

Men nope, 21+3 fick jag mitt RUL,

Jag fick moderkakeprov för kromosomräkning i vecka 11.
Gott om tid alltså.
Men då så var jag ju 40 fyllda också.

 

[Youma]

Att avliva ett fullt livsdugligt barn i magen- eller utanför (vilket ju ett barn i v 35 är) skulle som jag förstår det inte vara "abort" utan typ (ja, otäckt ord) mord.

Om mamman med vilje gör något för att bli av med fostret innan det är fött- kasta sig ner för en trapp eller liknande- är det mord då?

 

[vallhund]

Om mamman med vilje gör något för att bli av med fostret innan det är fött- kasta sig ner för en trapp eller liknande- är det mord då?

Nej.

 

[Inte_Ung]

2015 var det visst ungefär 10 fall av "sociala skäl" under vecka 21, och ungefär lika många avseende kvinnans sjukdom och psykisk sjukdom.

Ja så det händer ju inte hur som helst eller ofta alls.
I tråden så reagerar vissa som att hela aborträtten är hotad för att en läkare har vårdat det levande barnet.
Och så är det ju inte.

 

[Kilauea]

Jag fick moderkakeprov för kromosomräkning i vecka 11.
Gott om tid alltså.
Men då så var jag ju 40 fyllda också.

Fast det är inte samma som RUL.

 

[Viva]

Nu överlever många för tidigt födda barn födda vid 22 veckors ålder så så galet initiativ var det inte - läkaren har kanske erfarenhet av att rädda barn i den åldern, det är därför gränsen ligger där.

Nja, 40% levde visserligen vid ett års ålder med det säger inget om hurivida de var fullt friska. Eller när i vecka 22 de föddes, kan tänka mig att så tidigt är det en stor skillnad på 22+0 som i fallet i tidningen och 22+6.

 

[Sel]

Det är inte alls säkert att fostret var oönskat. Omständigheterna kan ha varit sådana att kvinnan valt abort, kanske för att fostret var skadat. Det är inte detsamma som att det var oönskat.

I och med att kvinnan valt abort kan man väl anta att fostret var oönskat. Oavsett skäl. Om jag väjer bort att fullfölja graviditeten önskar jag inte låta just det här fostret gå hela vägen.

Men det känns som ett sidospår - huvudsaken är väl att kvinnan önskat och blivit beviljad en abort men att läkarna sedan tolkade lagen och försökte återuppliva fostret.

 

[Lobelia]

Nja, 40% levde visserligen vid ett års ålder med det säger inget om hurivida de var fullt friska. Eller när i vecka 22 de föddes, kan tänka mig att så tidigt är det en stor skillnad på 22+0 som i fallet i tidningen och 22+6.

Så du menar att det är liten chans att överleva baserat på att 40% överlever minst ett år?

 

[Sol]

I och med att kvinnan valt abort kan man väl anta att fostret var oönskat. Oavsett skäl. Om jag väjer bort att fullfölja graviditeten önskar jag inte låta just det här fostret gå hela vägen.

Men det känns som ett sidospår - huvudsaken är väl att kvinnan önskat och blivit beviljad en abort men att läkarna sedan tolkade lagen och försökte återuppliva fostret.

Om kvinnan tex. beslutat sig för abort av ett till synes friskt foster pga. säg hälsoskäl kan man inte dra slutsatsen att fostret var oönskat. Kvinnan kan ha ställts i för ett näst intill omöjligt val.

Det är väl sedan inte läkaren som satt in åtgärder för det födda barnet som har tolkat lagen utan juridiskt betraktas födda barn som barn från v. 22.

 

[Sol]

Nja, 40% levde visserligen vid ett års ålder med det säger inget om hurivida de var fullt friska. Eller när i vecka 22 de föddes, kan tänka mig att så tidigt är det en stor skillnad på 22+0 som i fallet i tidningen och 22+6.

Du kan fortfarande leva ett gott liv även fast du inte är helt frisk. 40% är en ganska hög siffra tycker jag.

 

[Sel]

Om kvinnan tex. beslutat sig för abort av ett till synes friskt foster pga. säg hälsoskäl kan man inte dra slutsatsen att fostret var oönskat. Kvinnan kan ha ställts i för ett näst intill omöjligt val.

Det är väl sedan inte läkaren som satt in åtgärder för det födda barnet som har tolkat lagen utan juridiskt betraktas födda barn som barn från v. 22.

Jag vet inte varför du hakar upp dig på 'oönskat'. Blir situationen annorlunda om jag skriver ' fostret som kvinnan egentligen ville ha men som hon av olika anledningar var tvungen att abortera' ?
I slutänden var det trots allt en abort hon var beviljad - hade hon till varje pris velat rädda fostret tror jag nog att artikeln och situationen sett helt annorlunda ut.

Och åtgärder är en sak, tycker jag. Återupplivning en annan.

 

[Sel]

Kan ni tänka er om kvinnan som inte ville ha barn till att börja med, blev beviljad en abort och genomförde den precis som läkarna gav direktiv, plötsligt fann sig vara biologisk mor till ett barn som visserligen var vid liv men som också hade stora problem, både motoriskt och mentalt. Kanske immobil, oförmögen till tal, utan utsikt att leva längre än säg... femton år.
Vilken mardröm.
Adoption? Visst...
Det här måste absolut ses över.

 

[Inte_Ung]

Fast det är inte samma som RUL.

Fostret blir noga ultraljudsundersökt i samband med provtagningen.

 

[ginnies]

Kan ni tänka er om kvinnan som inte ville ha barn till att börja med, blev beviljad en abort och genomförde den precis som läkarna gav direktiv, plötsligt fann sig vara biologisk mor till ett barn som visserligen var vid liv men som också hade stora problem, både motoriskt och mentalt.

Det är svårt att säga hur de som är födda runt v 22 och klarade sig, är förberedda av sjukvården för livet utanför livmodern.
Finns indikation att det kan bli en födsel och kvinnan läggs in så får hon ju mediciner som bl a påskyndar fostrets lungutveckling och beroende på tiden där har det såklart betydelse för överlevnaden.
Tyvärr syns sådan förberedande behandling i statistiken vad jag förstått?, vilket kan innebära att oförberedda barn i v 22 faktiskt inte klarar sig.( även om de får medicin då efteråt)

Ett barn som ska aborteras sent då i v 21, får inte den behandlingen och det jag har sett av barn födda v 22 , utan förberedande behandling, så är de alldeles för omogna, att lungorna är tillräckligt utvecklade att de kan syresätta barnet är ju liksom prio 1 för överlevnad ( det finns såklart mer som ska fungera), det hjälper inte med vare sig syre, cpap, respirator om lungorna inte kan ta upp syret.(alla svarar inte på behandling).

 

[Snurrfian]

Det är helt klart ett problem att sjukvården är så hårt belastad som den är, en närstående väntade ett efterlängtat barn, fick tid för RUL sen i v 19 och fick då beskedet att barnet var såpass missbildat att det inte fanns någon möjlighet att det skulle överleva en förlossning. Föräldrarna behövde några dygn på sig för att bearbeta och få hjälp med ansökan till socialstyrelsen men kände hela tiden en konstant stress och skulle ha behövt mer stöd. Nu blev de båda sjukskriva efteråt under en period och mamman förblev sjukskriven i 8 månader för att hon mådde så dåligt psykiskt.
Idag har de fått ett friskt barn men de mådde otroligt dåligt fram tills de fick veta att det barnet var helt friskt i magen. De fick väldigt bra stöd vid andra graviditeten och fick tidigt RUL för att snabbt kunna få känna sig trygga.

 

[Imogen]

Och jag känner ingen som varit tvungen att göra om när de fått RUL i v. 17. Det är väl rimligare att kolla så tidigt som möjligt och vid behov göra ett uppföljande efter en vecka än att lägga alla så sent som möjligt så att man hamnar under bara ett par dagars (eller en dags) tidspress till gränsen för fri abort. Eller när den gränsen är passerad.

Ju längre man skjuter på RUL ju mindre blir felmarginalerna. Du missar RUL pga. oförutsedd händelse, personen som ska utföra RUL blir sjukskriven och det dröjer med att finna en ersättare osv.

Och jag är inte den enda jag känner som har fått göra om i v 17. (Har kommit upp när jag berättat om vårt). Så uppenbarligen är det inte så ovanligt. Om RUL normalt görs i v 18-20 så blir det ju ett lite skevt perspektiv att tycka att man "skjuter på det" om det görs i v 18. Jag tar för givet att det finns en anledning till att det är det som är det normala och inte exempelvis 16-18. Det hade ju gett mer tid för alla om det vore det mest optimala.

Däremot så är det ju alldeles galet att det i de lyckligtvis väldigt få fall där saker upptäcks som leder till abort kan ta så lång tid att få ett godkännande. Men då är det ju det som är problemet.

 

[Imogen]

Är det någon som vet varför RUL har blivit senare? När jag fick mina barn -90 och -92 gjordes RUL alltid i vecka 16. Var det osäkert när barnet hade blivit till gjordes fler ultraljud men RUL var alltid i vecka 16. Beror det på att man idag kan upptäcka sådant som man inte kunde på ultraljuden då men att det inte kan upptäckas så tidigt?

Jag vet inte men jag tar nästan för givet att det är så. Om man har flyttat rekommendationen lär man ju ha gjort det av en anledning. Annars vore det ju bättre med mer tid upp till abortgräns. Men man måste väl ha gjort avvägningen att fördelarna överväger.

 

[Sol]

Och jag är inte den enda jag känner som har fått göra om i v 17. (Har kommit upp när jag berättat om vårt). Så uppenbarligen är det inte så ovanligt. Om RUL normalt görs i v 18-20 så blir det ju ett lite skevt perspektiv att tycka att man "skjuter på det" om det görs i v 18. Jag tar för givet att det finns en anledning till att det är det som är det normala och inte exempelvis 16-18. Det hade ju gett mer tid för alla om det vore det mest optimala.

Däremot så är det ju alldeles galet att det i de lyckligtvis väldigt få fall där saker upptäcks som leder till abort kan ta så lång tid att få ett godkännande. Men då är det ju det som är problemet.

Generellt verkar RUL utföras v. 17-20, men vissa landsting utför dem från v. 16. Det vore intressant att få veta vad skillnaden är mellan de olika landstingen. För min del verkar det mest logiska att utföra dem så tidigt som möjligt.

 

[Kilauea]

Fostret blir noga ultraljudsundersökt i samband med provtagningen.

Fast det är fortfarande för ungt för att man ska de allt som behövs. Annars skulle RUL inte vara de veckorna som det är.

 

[Vogue]

Jag blev illa berörd av artiklarna, utan att ens ha genomgått en abort själv. Så många etiska frågor som jag tyckte belystes bra. Att dagen skulle komma har varit väntat med tanke på de tekniska utvecklingarna inom sjukvården o spec vården av prematurt födda barn.
Vad är era tankar o känslor?

http://www.dn.se/nyheter/sverige/la...en-som-forsoker-radda-sent-aborterade-foster/
http://www.dn.se/debatt/fel-av-lakare-att-ateruppliva-barn-efter-sen-abort/

Helt sjukt! Har man bestämt sig för abort så ska det ju inte bli något barn. Hur hemskt det än låter så är det ju INTE OKEJ att vårda ett aborterat foster, då blir det ju som en slags påtvingad adoption med ett oönskat eller sjukt barn som har en mamma och pappa som inte vill ha det.

Abort = det ska vara 100% säkert att det inte blir något barn.