Att försöka återuppliva legalt aborterade foster

[Lenis]

Och fortfarande kan säkerligen ultraljud missa dagar, kanske tom vecka och ligger man i gränszonen så kan en tänkt abort av embryo vara ett foster när det kommer ut.

Gränsen mellan att kalla det embryo och sedan foster går runt v 10, så det är alldeles lagligt att abortera just foster. Och ja många aborter sker därmed av foster.

Jag verkar att ha missat att få med den här länken.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/...elsens-rattsliga-rad-lakarna-bryter-mot-lagen
Här så beskrivs att felet som har gjorts är att abortläkarna inte har avlivat fostret före V22 när aborten har dragit ut på tiden.

Ja det är inte bra skött, det märks. Kan läkarna fega ur att ge sprutan för att avsluta hjärtaktiviteten hos fostret bör de göra nåt drastiskt med sina rutiner, inte först fega och sedan stå och ge andningshjälp när fostret är vid liv när det föds.. Stackars kvinna. Jag hade nog aldrig blivit mig själv efter en sådan upplevelse.

Det tycker jag är irrelevant för varför, när och hur en abort ska gå till. Hur läkare påverkas av allt mer eller mindre... förfärligt? som ibland ingår i jobbet är en fråga för företagshälsan eller dylikt.

Håller med. Och jag är läkare.

I dag kan man ju datera fostret väl med UL så det borde inte vara något problem.

Det hade man kunnat önska sig, men sådär superexakt är det faktiskt inte. Jag vet flera som gjort IVF, där fostrets ålder därmed är helt säker, men deras UL har visat att de hade daterat annorlunda om de gått efter de undersökningarna.

Vore det verkligen så gräsligt mycket värre att vänta några veckor till, och sedan genomgå ett snitt (om du absolut inte vill föda vaginalt) och sedan adoptera bort barnet?

Om man är säker som du verkar vara på att du inte vill ha barn verkar ju sterilisering som ett bra alternativ .

Snitt är inget litet ingrepp, och inte heller ofarligt. Och att genomgå en full graviditet om man verkligen inte vill ha barnet måste vara fruktansvärt.. sedan adoptera bort barnet och inte veta hur det kommer få det.. nej det måste hållas till att vara en ytterst ovanlig sista utväg. Jag har varit insatt i fall med psykiskt sjuka där det gått för långt för abort och att tvinga dem att genomgå förlossning, fasthållna (att läsa sådana journalfall är fasen det värsta jag sett), ta ifrån dem barnet som de skrikandes vill behålla men man tycker att de inte är kapabla.. Fy. Det blir övergrepp på övergrepp.

 

[Inte_Ung]

Det är på tok för mycket "skyll dig själv, du som är kvinna"-mentalitet för mig.

Det finns faktiskt konsekvenser som man hamnar i även utan egen skuld.
Och på något vis måste man förlika sig med att dessa finns.
Jag ser sannolikheten att misslyckas med preventivmedel, missa en graviditet till V21 samt att dessutom aborten misslyckas och läkaren gör fel som en i det närmaste obefintlig händelse.
Vid dessa sena aborter så finns det ju olika typer av komplikationer inblandade.
Fel på barnet.
Sjuk mamma, hon kanske faktiskt egentligen vill ha barnet men kroppen orkar inte?
Psykisk sjukdom.
Sociala problem av typen missbruk och våld.
Foster till missbrukande mödrar brukar inte må bra alls.
Kvar blir de med våld i bagaget och dessa foster kan ju vara fullt friska.
Det kan inte vara många alls där som sedan också aborten går fel för.
Så det handlar om ett extremt litet antal fall som ni reagerar på som att det är en överhängande risk för er själva varje dag.
Det blir litet för stort av något ganska så litet.

 

[Grazing]

Snitt är inget litet ingrepp, och inte heller ofarligt. Och att genomgå en full graviditet om man verkligen inte vill ha barnet måste vara fruktansvärt.. sedan adoptera bort barnet och inte veta hur det kommer få det.. nej det måste hållas till att vara en ytterst ovanlig sista utväg. Jag har varit insatt i fall med psykiskt sjuka där det gått för långt för abort och att tvinga dem att genomgå förlossning, fasthållna (att läsa sådana journalfall är fasen det värsta jag sett), ta ifrån dem barnet som de skrikandes vill behålla men man tycker att de inte är kapabla.. Fy. Det blir övergrepp på övergrepp.

Hur tycker du isåfall man ska göra med dom som mer eller mindre har gått graviditeten ut men som inte vill ha barnet och vill ta död på det? Om det är ett par veckor kvar till förlossning, vad gör man i ett sådant läge annat än att faktiskt ta till sådana tråkiga åtgäder? Låta mamman ta livet av sig eller skada sig för livet? Ta död på ett typ färdigt barn för att mamman inte vill ha det som mamman sedan ändå får föda ut?

 

[Inte_Ung]

Jag skulle ta livet av mig om jag blev tvingad att ha barnet kvar i magen. Utan tvekan.

Men det som tråden handlar om är barn som är utanför magen.
Det är ju en annan sak då.
Du och din kropp är ju fria.

 

[Youma]

Du kanske ska läsa det jag svarade på, jag svarade inte på trådstarten. Nu svarade jag denna person som så sent som i vecka 35 var beredd på att ta död på sitt barn oavsett. Och det tycker jag är försent.

Liksom hur långt ska man isåfall få gå? Ska man få ta död på barn oavsett hur långt det gått bara för att mamman inte vill ha barnet? Måste finnas en gräns nånstans.

Men både trådstarten och Lippertas inlägg hänger samman, dvs att vilja göra abort, även om det är sen abort.
Utifrån vad Lipperta har skrivit, så är det rätt solklart att hon inte skulle vänta in i det längsta med vilje, utan att det i så fall skulle vara en omständighet som förhindrade att hon kunde göra abort tidigare. Hypotetiskt, så skulle såna omständigheter kunna hända, ex. vis en psykos eller något annat som tar ifrån en medvetande och verklighetsuppfattning.

Känner man att livet i magen är helt främmande, då är det så vare sig det är vecka 2 eller 32.
Just den biten, att hon är automatiskt psykopat bara för att hon känner så, tycker jag att du moraliserar i onödan över.

Dessutom så tror jag knappast att man avstår abort tills det är väldigt sent bara för att man är någon variant av slö, och sen får stå sitt kast för att man minsann kunde ha gjort det tidigare.

 

[athena_arabians]

Snitt är inget litet ingrepp, och inte heller ofarligt. Och att genomgå en full graviditet om man verkligen inte vill ha barnet måste vara fruktansvärt.. sedan adoptera bort barnet och inte veta hur det kommer få det.. nej det måste hållas till att vara en ytterst ovanlig sista utväg. Jag har varit insatt i fall med psykiskt sjuka där det gått för långt för abort och att tvinga dem att genomgå förlossning, fasthållna (att läsa sådana journalfall är fasen det värsta jag sett), ta ifrån dem barnet som de skrikandes vill behålla men man tycker att de inte är kapabla.. Fy. Det blir övergrepp på övergrepp.

@Lenis: Fy f-n vad vidrigt (även om jag inser att det inte fanns något bättre alternativ)

 

[Grazing]

Men både trådstarten och Lippertas inlägg hänger samman, dvs att vilja göra abort, även om det är sen abort.
Utifrån vad Lipperta har skrivit, så är det rätt solklart att hon inte skulle vänta in i det längsta med vilje, utan att det i så fall skulle vara en omständighet som förhindrade att hon kunde göra abort tidigare. Hypotetiskt, så skulle såna omständigheter kunna hända, ex. vis en psykos eller något annat som tar ifrån en medvetande och verklighetsuppfattning.

En psykos i sen graviditet är inget hinder för att föda barnet. Är graviditeten så långt gången så tycker jag faktiskt inte det finns någon ursäkt att ta död på barnet. Jag hade för övrigt inte levt idag om psykos är en anledning till att ta bort ett frisk barn sent i graviditeten.

Känner man att livet i magen är helt främmande, då är det så vare sig det är vecka 2 eller 32.
Just den biten, att hon är automatiskt psykopat bara för att hon känner så, tycker jag att du moraliserar i onödan över

Du kanske ska ta reda på vad en psykopat är...

Och jag anser för övrigt att om det är så panikartat fobiskt att råka bli gravid så bör man nog inte ha sex alls fören man är steriliserad då det är det enda säkra sättet att inte bli gravid. Lite ansvar får man faktiskt ta också för sina handlingar.
.

 

[Inte_Ung]

Jag har varit insatt i fall med psykiskt sjuka där det gått för långt för abort och att tvinga dem att genomgå förlossning, fasthållna (att läsa sådana journalfall är fasen det värsta jag sett), ta ifrån dem barnet som de skrikandes vill behålla men man tycker att de inte är kapabla.. Fy. Det blir övergrepp på övergrepp.

Alldeles gräsligt.
Men vad skulle alternativet vara?
Det är ett svårt dilemma det där.

 

[MiaMia]

Hur tycker du isåfall man ska göra med dom som mer eller mindre har gått graviditeten ut men som inte vill ha barnet och vill ta död på det? Om det är ett par veckor kvar till förlossning, vad gör man i ett sådant läge annat än att faktiskt ta till sådana tråkiga åtgäder? Låta mamman ta livet av sig eller skada sig för livet? Ta död på ett typ färdigt barn för att mamman inte vill ha det som mamman sedan ändå får föda ut?

Då tillämpar man det här: "Om fostret bedöms livsdugligt får abort inte beviljas, oavsett skäl och även om kvinnans liv eller hälsa är i fara. I den situationen kan emellertid tillstånd till avbrytande av graviditet ges, vilket (till skillnad mot abort) innebär att målsättningen är att rädda både kvinnans och barnets liv."

Var det känslan av parasitärt liv i den egna kroppen som var problemet så är det löst om barnet kommer ut. Om mamman har samma skräck/hat-reaktion mot det födda barnet så beslutar Socialnämnden om ett omhändertagande.

 

[Lobelia]

Ofta?

tja det är en definitionsfråga vad man menar med ofta med tanke på att det handlar om få barn. Sg en atrtikel från UK med några år på nacken som pratade om 1/3 så minst ca så många.

 

[Lenis]

Hur tycker du isåfall man ska göra med dom som mer eller mindre har gått graviditeten ut men som inte vill ha barnet och vill ta död på det? Om det är ett par veckor kvar till förlossning, vad gör man i ett sådant läge annat än att faktiskt ta till sådana tråkiga åtgäder? Låta mamman ta livet av sig eller skada sig för livet? Ta död på ett typ färdigt barn för att mamman inte vill ha det som mamman sedan ändå får föda ut?

Lägg ner den där nonsensretoriken att lägga hittepåargument i andras mun för att försöka vinna nån form av billig poäng. Jag skrev "det måste hållas till att vara en ytterst ovanlig sista utväg". Där har du svaret på din egentliga fråga, dvs vad man ska göra när någon gått graviditeten ut. Men vi ska fasen göra allt vi kan för att INTE HAMNA DÄR och då ingår att försöka få till aborter i lagligt läge och det snabbt, inte som nu att kvinnor kan få vänta på abort i veckor beroende på landsting.

 

[supercalifragilistic]

Jajjamensan det har jag.
Har du läst mina länkar?

När barnet väl är fött levande och livsdugligt så blir det en fråga om vård av ett prematurt barn.
Det handlar inte längre om en abort eller kvinnans kropp, barnet och kvinnan är separerade till 2 olika enheter i det läget.
Att du inte gillar den tanken och tycker att det lilla barnet helst skall avlivas eftersom att intentionen var att det inte skulle finnas ändrar inte på det faktumet.

Nej, har du länkat nåt till mig måste jag ha missat det.
Och nej, det handlar fortfarande om vård eller icke-vård av ett aborterat foster, intentionen räknas. Om du läste om din sista mening skulle du inse att det här argumentet faktiskt enklare riktas mot dig än mig. Det är DU som har förvridit fakta här sen första inlägget.

Jag tycker också att du borde tänka på att inte slänga dig med fraser ut anti-abortrörelsens skrämselpropaganda.

 

[cirkus]

tja det är en definitionsfråga vad man menar med ofta med tanke på att det handlar om få barn. Sg en atrtikel från UK med några år på nacken som pratade om 1/3 så minst ca så många.

Jag är tveksam till att det är så många

 

[Inte_Ung]

Nej, har du länkat nåt till mig måste jag ha missat det.

Det var kanske inte till dig specifikt men jag tar ju för givet att du läser hela tråden och liksom får med dessa på vägen.

Och nej, det handlar fortfarande om vård eller icke-vård av ett aborterat foster, intentionen räknas.

Nej det är för sent för det efter V22.
Då så är det som kommer ut ett barn om det är livsdugligt.

Jag tycker också att du borde tänka på att inte slänga dig med fraser ut anti-abortrörelsens skrämselpropaganda.

Din koppling inte min.
Jag är inte det minsta emot abort.
Kvinnan skall få bestämma över sin egen kropp.
Det som kommer ut är däremot inte hennes kropp utan antingen medicinskt avfall eller ett barn.
Det har hon inte full bestämmanderätt över.

 

[Amha]

Nu har jag inte hundra koll på sena aborter men jo man får mediciner som ska "stanna av" graviditeten (iaf vid tidig medicinsk) men sedan måste man i princip alltid ge livmodersammandragande för att kroppen ska stöta ut graviditeten och det är samma som vid igångsättning.

Det är ju det jag menade. Man måste ju kunna kontrollera att fostret faktiskt har dött av det och om inte aktivt avliva med spruta.

 

[Grazing]

Lägg ner den där nonsensretoriken att lägga hittepåargument i andras mun för att försöka vinna nån form av billig poäng. Jag skrev "det måste hållas till att vara en ytterst ovanlig sista utväg". Där har du svaret på din egentliga fråga, dvs vad man ska göra när någon gått graviditeten ut. Men vi ska fasen göra allt vi kan för att INTE HAMNA DÄR och då ingår att försöka få till aborter i lagligt läge och det snabbt, inte som nu att kvinnor kan få vänta på abort i veckor beroende på landsting.

Det var ju dock inget svar på min fråga. Och det var inget hittepå, det är ju en i tråden som på riktigt skulle göra vad som helst för att få bort ett fullgånget barn, vad gör man i en sådan situation om man inte tar till sådana tråkiga åtgärder?

Och visst, man ska göra allt för att inte hamna där men om det händer, då måste man ta till vissa åtgärder som inte är så roliga för någon part. Jag tycker inte det är rätt att ta död på ett barn när det är ett par få veckor kvar till förlossningen oavsett hur dom hamnat där.

 

[Lobelia]

Jag är tveksam till att det är så många

Det ser ut som det är betydligt fler:

FAKTA
Fakta Extremt för tidigt födda
*Ett barn som föds tidigare än vecka 28 räknas som extremt för tidigt fött.

*Förra året föddes 17 barn i vecka 22 i Uppsalaregionen. Sju av dem överlevde. 44 barn föddes i vecka 23, varav 30 överlevde.

*En studie om åren 2004-2007 visade att endast tio procent av de barn som föddes i vecka 22 överlevde efter ett år.

*2013 har den siffran alltså förbättrats till 40 procent i Uppsalaregionen.

Källor: SNQ samt studier som publicerats i tidsskriften JAMA.

Och min källa är: http://www.unt.se/nyheter/uppsala/det-var-ett-mirakel-3404183.aspx

Det är pga detta det är infekterat med abort så sent som i 21-22 veckan.

 

[Lipperta]

Det var ju dock inget svar på min fråga. Och det var inget hittepå, det är ju en i tråden som på riktigt skulle göra vad som helst för att få bort ett fullgånget barn, vad gör man i en sådan situation om man inte tar till sådana tråkiga åtgärder?

Och visst, man ska göra allt för att inte hamna där men om det händer, då måste man ta till vissa åtgärder som inte är så roliga för någon part. Jag tycker inte det är rätt att ta död på ett barn när det är ett par få veckor kvar till förlossningen oavsett hur dom hamnat där.

Tagga mig gärna istället för att skriva ''en'', det är uppenbart att det gäller mig.

Jag tycker inte det är rätt att tvinga mig ha en parasit i magen med anledningen att det är ''bara'' veckor kvar till riktig förlossning.
Skulle jag bli tvingad, bunden och sondmatat, skulle jag ta livet av mig så fort jag fick chansen efter förlossningen.
Men ett ofött barn är mer värt än mig i dina ögon jag förstår det.

Det är ju det hela tråden handlar om. När ''ska'' min tvinga en kvinna att föda barn, du behöver inte gå på som om du har en personlig vendetta mot mig.

 

[Grazing]

Tagga mig gärna istället för att skriva ''en'', det är uppenbart att det gäller mig.

Jag tycker inte det är rätt att tvinga mig ha en parasit i magen med anledningen att det är ''bara'' veckor kvar till riktig förlossning.
Skulle jag bli tvingad, bunden och sondmatat, skulle jag ta livet av mig så fort jag fick chansen efter förlossningen.
Men ett ofött barn är mer värt än mig i dina ögon jag förstår det.

Det är ju det hela tråden handlar om. När ''ska'' min tvinga en kvinna att föda barn, du behöver inte gå på som om du har en personlig vendetta mot mig.

Varför tagga dig när det inte är dig jag skriver till? Du är en som skrev om att ta bort barn i vecka 35 för mig.

Och nej, ingen är viktigare än den andre, både mamman och barnet är viktiga för jo, det är ett barn när det gått så lång tid. Efter så lång tid tycker inte jag man har några rättigheter att döda barnet. En helt annan sak innan det hunnit utvecklats.

 

[vallhund]

Varför tagga dig när det inte är dig jag skriver till? Du är en som skrev om att ta bort barn i vecka 35 för mig.

Och nej, ingen är viktigare än den andre, både mamman och barnet är viktiga för jo, det är ett barn när det gått så lång tid.

Det hör till god netikett att man taggar den som man skriver om.