Att försöka återuppliva legalt aborterade foster

Jag har sett yngre kvinnors sent upptäckta graviditeter ( efter v 22) utvecklas till kraftiga psykoser , så det är inte så enkelt som att hjälp ska ges och det går att adoptera .
Där så sitter man i verkliga dilemman.
Hur skall man hantera det?
Oavsett vad man gör så blir det ju fel.
 
Jo numera så är det 100% säkert.
Man klipper bort en så pass lång bit av äggledaren att den inte kan växa ihop igen.
Och om man väntar en menscykel innan man litar på steriliseringen så har även "ägg på väg" försvunnit ur systemet.
Jag frågade denna fråga explicit vid min sterilisering och det var svaret som jag fick.
Mycket märkligt uttalande som det inte finns något statistiskt stöd för och också väldigt dumt då det kan innebära att en ev. graviditet upptäcks sent. Kroppen är otrolig på att läka och risken finns alltid sålänge livmoder och äggstockar finns kvar.
 
Nja... det är trots allt ett ingrepp som kostar. Är man nära klimakteriet ska det mycket till innan de gör det. Jag blir 44 och de skulle inte göra det på mig. Ev att de gör ett undantag om man just gjort abort eller fött barn, dvs bevisligen är fertil.
Kostnaderna är mycket olika i olika landsting.
Man kan ju faktiskt betala själv också.
Jag hade just fått mitt 3dje barn och hade svårt att få preventivmedel att fungera under amningen och jag ville få en ände på barnafödandet för min del.
Jag fick min sterilisering av Landstinget.
 
Ett levande fött barn efter V22 är egentligen ingen abortfråga längre.
Det är en fråga om vård av ett prematurt barn.
Ni missar liksom målet.
??? Har du läst artiklarna i trådstarten? Har du läst trådstarten överhuvudtaget? Trådens rubrik? Det är väl exakt just en abortfråga. Det vi diskuterar handlar verkligen inte om vård av ett prematurt barn.
 
Ok, när inte hjälp kan tas emot då eller beslut kan fattas av kvinnan själv.
Som sagt det är inte enkelt och klarar kvinnan inte av att fatta beslutet är det naturen som bestämmer åtminstone så länge kvinnan är myndig. Abort är ingen lösning när det gäller långt gångna graviditeter. Går man över vecka 22 är det många barn som klarar sig, det är inte hållbart att göra abort alltför sent men klart att man kan diskutera gränsen. Går det riktigt långt så är kanske det går över gränsen till att vara fullgånget dessutom.
 
Det känns mer som att du vill sticka huvudet i sanden och inte se till fakta. Vad är det för osmakligt i att färre oönskade barn föds till exempel. Att antalet aborter blir större om man inte förbjuder (enligt min logik) det innebär inte per automatik att det fel och att jag skulle tycka det är fel hur många som än försöker argumentera för att jag har den åsikten. Mitt påstående är tydligen så kontroversiellt att jag med det samma får en etikett om vad jag tycker hur mycket jag en förnekar att jag tycker det eller det var avsikten.
Okej, att du tycker att din logik inte per automatik är fel trots att den bevisligen är det är en helt annan diskussion, låt oss inte gå längre åt det hållet än att bara konstatera att det är en extremt konstig sak att säga.

Du har sagt flera gånger att du är för fri abort, ja, det är dock svårt att tro på när du a) tycker att en behöver nån slags försvarbar grund för att få göra abort, b) att inte vilja ha barn, eller ett av många beslut som kan vara svåra att leva med som du uttrycker det , inte skulle ingå i en sån grund, och c) inte ens verkar förstå skillnaden mellan att behålla vs abortera ett foster, föda ett barn och bli förälder resten av livet.
Det spelar ingen roll hur många gånger du säger en sak om du ändå hela tiden argumenterar densamma.
 
? Har du läst artiklarna i trådstarten?
Jajjamensan det har jag.
Har du läst mina länkar?
Det vi diskuterar handlar verkligen inte om vård av ett prematurt barn.
När barnet väl är fött levande och livsdugligt så blir det en fråga om vård av ett prematurt barn.
Det handlar inte längre om en abort eller kvinnans kropp, barnet och kvinnan är separerade till 2 olika enheter i det läget.
Att du inte gillar den tanken och tycker att det lilla barnet helst skall avlivas eftersom att intentionen var att det inte skulle finnas ändrar inte på det faktumet.
 
Så du är liksom beredd på att ta död på dig själv för att döda barnet? Det är liksom långt ifrån säkert barnet dör för att du kastar dig nerför trappor.

Jag tror inte det är någon ide att hänga sig fast på detaljer, utan respektera allvaret istället.

Hur många är det som dör i olagligt, dåligt utförda aborter? Var de beredda att dö för att slippa föda ett barn?

I trängt läge tar den akuta nöden över logiken och rationella tänkandet.
 
Jag tror inte det är någon ide att hänga sig fast på detaljer, utan respektera allvaret istället.

Hur många är det som dör i olagligt, dåligt utförda aborter? Var de beredda att dö för att slippa föda ett barn?

I trängt läge tar den akuta nöden över logiken och rationella tänkandet.
Ärligt talat tycker jag att när det gått såpass långt in i graviditeten att det är en levande kännande människa så får man stå för sin miss och ta ansvar för det. Känner man att man är i ett sådant trängt läge att man är beredd på att ta livet av sig pga av det bör man söka hjälp så man kan klara av resten av graviditeten på 5 veckor.

Jag förstår att man kan ta till drastiska metoder i länder där abort är förbjudet när graviditeten inte gått så långt.
 
Jag mår lite illa över flera i trådens tämligen oförtäckta skuldbeläggande av de som blivit gravida av misstag och inte upptäckt det på en gång. Jag vet en kvinna som inte insåg att hon var gravid förrän hon fick värkar (barnet var friskt men föddes i bil). Jag vet också flera som upptäckt det ordentligt sent, dock inte så sent som v20.

Jag är en av de som inte upptäckt en oönskad graviditet. Nu fick jag ett väldigt tidigt missfall, annars hade jag gjort abort (och hoppats på att jag upptäckt graviditeten innan v18!).
 
Ärligt talat tycker jag att när det gått såpass långt in i graviditeten att det är en levande kännande människa så får man stå för sin miss och ta ansvar för det. Känner man att man är i ett sådant trängt läge att man är beredd på att ta livet av sig pga av det bör man söka hjälp så man kan klara av resten av graviditeten.

Jag förstår att man kan ta till drastiska metoder i länder där abort är förbjudet när graviditeten inte gått så långt att det faktiskt är en kännande individ.

Men nu var det inte kvinnans miss, utan abortläkarens miss. Men läkaren slipper livslång påföljd.

Det är på tok för mycket "skyll dig själv, du som är kvinna"-mentalitet för mig.

Att det är just så få sena aborter tolkar jag som att de flesta, om inte alla är "udda" fall där kvinnan inte var med fysiskt, psykiskt eller inte kunde rimligen avgöra att hon var gravid, förrann väldigt sent.
 
Men nu var det inte kvinnans miss, utan abortläkarens miss. Men läkaren slipper livslång påföljd.

Det är på tok för mycket "skyll dig själv, du som är kvinna"-mentalitet för mig.

Att det är just så få sena aborter tolkar jag som att de flesta, om inte alla är "udda" fall där kvinnan inte var med fysiskt, psykiskt eller inte kunde rimligen avgöra att hon var gravid, förrann väldigt sent.
Du kanske ska läsa det jag svarade på, jag svarade inte på trådstarten. Nu svarade jag denna person som så sent som i vecka 35 var beredd på att ta död på sitt barn oavsett. Och det tycker jag är försent.

Liksom hur långt ska man isåfall få gå? Ska man få ta död på barn oavsett hur långt det gått bara för att mamman inte vill ha barnet? Måste finnas en gräns nånstans.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp