V
velvet
som har egen hund har varit en ständig dröm för mig sen jag var 6 år. Jag har läst allt som finns att läsa om hundar, ni kan tro att mina föräldrar blev förvånad när deras 9-åriga dotter ville ha en 400 sidor tjock bok om hundpsykologi i julklapp
Från att jag var sju år till att jag var 10 gick jag ut med en hund varje dag ca 2 timmar, sen fick jag häst och gjorde ett litet uppehåll i hunderiet. När jag var 12 tog jag upp kontakten med hunden jag hade gått ut med och började passa henne. Nu har hon bott hos oss flera månader i sträck i 4 år (kan ju tillägga att jag aldrig har fått/krävt några pengar eller så för detta).
På senare tid har jag känt att det inte räcker att ta hand någon annans hund, jag vill ha en egen som jag kan gå på kurser med och uppfostra på mitt vis. Resten av min familj älskar också hundar men de är tveksamma till att ha hund eftersom den kräver så mkt tid. Jag kan tycka att vi har bevisat att vi klarar av att ha hund genom vår "låne-hund" som bor hos oss praktiskt taget alltid, men hon är ju också van sen tidigare vid att vara ensam och det är inga problem för henne att vara ensam medans vi är i skolan och på jobbet.
Jag vill självklart att min framtida hund ska ha det så bra som möjligt och jag är övertygad om att den skulle ha det bra hos oss, om man bortser från att den ju skulle få vara ensam mer än 5 timmar per dag.. Jag kan känna att detta kanske inte är rättvist mot hunden, men samtidigt ser jag så många okunniga människor som har hund och då känner jag att "varför skulle inte jag också, som är så engegerad, få ha hund?".
Låne-hunden är gammal och har precis blivit opererad för tumörer, och jag har insett att hon inte kommer att leva för alltid. Ett liv utan hundar är otänkbart för mig. Vad ska jag göra?
Från att jag var sju år till att jag var 10 gick jag ut med en hund varje dag ca 2 timmar, sen fick jag häst och gjorde ett litet uppehåll i hunderiet. När jag var 12 tog jag upp kontakten med hunden jag hade gått ut med och började passa henne. Nu har hon bott hos oss flera månader i sträck i 4 år (kan ju tillägga att jag aldrig har fått/krävt några pengar eller så för detta).
På senare tid har jag känt att det inte räcker att ta hand någon annans hund, jag vill ha en egen som jag kan gå på kurser med och uppfostra på mitt vis. Resten av min familj älskar också hundar men de är tveksamma till att ha hund eftersom den kräver så mkt tid. Jag kan tycka att vi har bevisat att vi klarar av att ha hund genom vår "låne-hund" som bor hos oss praktiskt taget alltid, men hon är ju också van sen tidigare vid att vara ensam och det är inga problem för henne att vara ensam medans vi är i skolan och på jobbet.
Jag vill självklart att min framtida hund ska ha det så bra som möjligt och jag är övertygad om att den skulle ha det bra hos oss, om man bortser från att den ju skulle få vara ensam mer än 5 timmar per dag.. Jag kan känna att detta kanske inte är rättvist mot hunden, men samtidigt ser jag så många okunniga människor som har hund och då känner jag att "varför skulle inte jag också, som är så engegerad, få ha hund?".
Låne-hunden är gammal och har precis blivit opererad för tumörer, och jag har insett att hon inte kommer att leva för alltid. Ett liv utan hundar är otänkbart för mig. Vad ska jag göra?