Att bunkra mat och mediciner (utbruten från Coronaviruset 2019- nCoV)

Nu har jag enbart skummat dygt halva tråden så ni får ursäkta om jag missat någonting. Men alltså, hemleverans? Om jag blev smittad av corona idag så skulle jag rimligtvis göra en storhandling på Mathem. Foodora och Über Eats finns också här i storstad om jag skulle vara rikigt sjuk någon dag och inte komma ur sängen. Bara att be dem ställa utanför dörren.

Nu vet jag att möjligheterna till hemleverans ser olika ut i olika delar av landet. Men jag tänker att i värsta fall har man kanske en snäll vän eller släkting som kan göra en storhandling till en. Att storhandla inför ett eventuellt virus hade jag därmed aldrig fått för mig. I alla fall inte just nu. Om viruset får mycket stor spridning och/eller påverkar möjligheterna till hemleverans så kanske jag hade tänkt annorlunda.

Jag kan inte få någon hemleverans där jag bor, hemkörning från restaurang finns över huvud taget inte och beställer jag från Ica så får man hämta det där. Visst kan jag be någon köra hit det men om jag ser vilka personer som bor närmast mig som jag känner så är de flesta sådana jag helst skulle låta bli att fråga pga av att dom antagligen är mer utsatta än jag själv. De vänner jag har som är yngre och helt friska bor längre bort så där skulle jag antagligen känna att det va rätt onödigt att dom ska köra mat till mig. Vid just smittsamma sjukdomar vet man ju aldrig vem som blir smittad, har man ett stort kontaktnät så är det såklart mycket större chans att ha folk omkring sig som varken är i högriskgrupper eller blivit sjuka själva men så har inte alla det.

Människor i den här tråden verkar tro att det handlar om panikhandling av ris typ, för mig handlar det bara om veta att även om halva min by skulle få corona imorgon så kan jag bekvämt stanna hemma utan att behöva fundera på att be någon fixa mat till mig. Likadant som att jag nu när alla lokala butiker har slut på handsprit vet att jag har så jag klarar mig och eftersom jag köpt det innan det ens va snack om Corona så har jag inte köpt nåt som nån annan kanske haft mer nytta av.

Om man inte kan/vill/har möjlighet att ha mat hemma så tycker jag det är helt ok. Men det är rätt trist med folk som tycker att man är hysterisk för att man helst inte vill be någon annan handla åt en vid en smittspridning, och här syftar jag inte på just dig utan hur många i tråden går direkt till att det bara skulle vara märkligt att vilja ha mat hemma med någon slags inställning att det bara handlar om att man har fyllt sitt vardagsrum med konserver som man sen aldrig kommer äta.
 
Problemet med om man anser att man bör isolera sig är att man knappast vill knacka på hos någon. Det är skillnad att hjälpa någon när det inte riskerar att kosta en ens personliga hälsa (eller den man hjälpers). Jag vet inte om alla är så pigga på att hjälpa på samma vis vid smittsam sjukdom.
Nej, jag skulle definitivt inte knacka på hos mina grannar för att "kolla läget" om jag ansåg att jag behövde isolera mig för att undvika smitta! Jag skulle i det läget inte heller öppna dörren om de knackade på hos mig. (Skall kanske tillägga att jag inte har någon närmare relation med mina grannar - säger hej och byter några ord när vi springer på varandra i uppgången, bara)
 
Jag kan inte få någon hemleverans där jag bor, hemkörning från restaurang finns över huvud taget inte och beställer jag från Ica så får man hämta det där. Visst kan jag be någon köra hit det men om jag ser vilka personer som bor närmast mig som jag känner så är de flesta sådana jag helst skulle låta bli att fråga pga av att dom antagligen är mer utsatta än jag själv. De vänner jag har som är yngre och helt friska bor längre bort så där skulle jag antagligen känna att det va rätt onödigt att dom ska köra mat till mig. Vid just smittsamma sjukdomar vet man ju aldrig vem som blir smittad, har man ett stort kontaktnät så är det såklart mycket större chans att ha folk omkring sig som varken är i högriskgrupper eller blivit sjuka själva men så har inte alla det.

Människor i den här tråden verkar tro att det handlar om panikhandling av ris typ, för mig handlar det bara om veta att även om halva min by skulle få corona imorgon så kan jag bekvämt stanna hemma utan att behöva fundera på att be någon fixa mat till mig. Likadant som att jag nu när alla lokala butiker har slut på handsprit vet att jag har så jag klarar mig och eftersom jag köpt det innan det ens va snack om Corona så har jag inte köpt nåt som nån annan kanske haft mer nytta av.

Om man inte kan/vill/har möjlighet att ha mat hemma så tycker jag det är helt ok. Men det är rätt trist med folk som tycker att man är hysterisk för att man helst inte vill be någon annan handla åt en vid en smittspridning, och här syftar jag inte på just dig utan hur många i tråden går direkt till att det bara skulle vara märkligt att vilja ha mat hemma med någon slags inställning att det bara handlar om att man har fyllt sitt vardagsrum med konserver som man sen aldrig kommer äta.

Jo, och som jag skrev, möjligheterna ser olika ut för olika personer. Hade jag haft utrymmet så hade jag inte haft något emot att handla lite extra just nu heller. Varför inte, liksom? Det är väl bekvämt att redan ha allting hemma i händelse av sjukdom, och blir man inte sjuk så är det väl ändå bekvämt att ha allting hemma. Men tvärtom kan jag också bli lite less på personer som anser att man bör ha krisberedskap, alltid. Vi är som sagt två personer som bor i mindre lägenhet och vi är glada om den mat som vi vanligtvis har hemma får plats i våra skåp utan att rasa ut över oss när vi öppnar skafferiet. Skulle jag avsätta halva sovrummet till konserver i händelse av kris så skulle det vara lite foliehatt-varning :D
 
Den här inställningen gör mig mörkrädd och skrämmer mig mer än alla eventuella kriser, katastrofer och virusepidemier. Människor och viljan att hjälpa varandra är den viktigaste tillgången vi har. Självklart har alla vuxna ansvar för att förbereda för sig själv och sina närmaste, men även vara beredd på att hjälpa andra som inte har förmågan.
Nej. Jag är inte intresserad av andra människor så varför ska mitt förråd föda dem bara för att de själv inte haft framförhållning.
 
Den här inställningen gör mig mörkrädd och skrämmer mig mer än alla eventuella kriser, katastrofer och virusepidemier. Människor och viljan att hjälpa varandra är den viktigaste tillgången vi har. Självklart har alla vuxna ansvar för att förbereda för sig själv och sina närmaste, men även vara beredd på att hjälpa andra som inte har förmågan.
Jag är egoist. Visst har jag mer i potatiskällaren än jag behöver för att överleva så inga problem att vara generös och ge bort till bekanta men tänket inte ge bort så jag själv med familj riskerar att bli utan.

Ren handlingskraftigt inga problem, tex hjälp till med att väggar är farbara mm
 
Om man inte kan/vill/har möjlighet att ha mat hemma så tycker jag det är helt ok. Men det är rätt trist med folk som tycker att man är hysterisk för att man helst inte vill be någon annan handla åt en vid en smittspridning, och här syftar jag inte på just dig utan hur många i tråden går direkt till att det bara skulle vara märkligt att vilja ha mat hemma med någon slags inställning att det bara handlar om att man har fyllt sitt vardagsrum med konserver som man sen aldrig kommer äta.

Jag tycker inte att din inställning känns hysterisk, men det var någon (i denna eller den andra coronatråden) som skrev att de läst om någon som bunkrat 50kg mjöl, och läste själv om en matbloggare här i finland som handlat mat för över 600 euro, som hon förvarade på balkongen, och det kan jag faktiskt tycka att tangerar hysterigränsen.
 
Jag tycker inte att din inställning känns hysterisk, men det var någon (i denna eller den andra coronatråden) som skrev att de läst om någon som bunkrat 50kg mjöl, och läste själv om en matbloggare här i finland som handlat mat för över 600 euro, som hon förvarade på balkongen, och det kan jag faktiskt tycka att tangerar hysterigränsen.
60 kg mjöl känns ordentligt mycket, men 600 euro/6000 kr är inte så mycket, åtminstone inte för en familj. Är man ensam så blir det förstås en hel del, men hysterisk? Nej knappast.
 
Jag tycker inte att din inställning känns hysterisk, men det var någon (i denna eller den andra coronatråden) som skrev att de läst om någon som bunkrat 50kg mjöl, och läste själv om en matbloggare här i finland som handlat mat för över 600 euro, som hon förvarade på balkongen, och det kan jag faktiskt tycka att tangerar hysterigränsen.

600 euro är att handla för runt 2 veckor - det är vardag och inte hysteri. Fast det är såklart till många fler än en person.
 
Fiktivt scenario än så länge. Det är mitten av juni 2020 och coronaviruset har slagit ut många matleveranser och hyllorna börjar eka tomt. Jag som inte har bunkrat släpar mig ut iklädd handskar och munskydd för att söka den mat som finns kvar i min lilla lokala ICA-butik på Kungsholmstorg. Kvar finns det där som ingen annan har velat handla. Vad får jag äta? :D
 
Fiktivt scenario än så länge. Det är mitten av juni 2020 och coronaviruset har slagit ut många matleveranser och hyllorna börjar eka tomt. Jag som inte har bunkrat släpar mig ut iklädd handskar och munskydd för att söka den mat som finns kvar i min lilla lokala ICA-butik på Kungsholmstorg. Kvar finns det där som ingen annan har velat handla. Vad får jag äta? :D
Konserverade sniglar? :laugh: inte så många svenskar som äter det plus är rätt dyrt.
 
60 kg mjöl känns ordentligt mycket, men 600 euro/6000 kr är inte så mycket, åtminstone inte för en familj. Är man ensam så blir det förstås en hel del, men hysterisk? Nej knappast.
600 euro är att handla för runt 2 veckor - det är vardag och inte hysteri. Fast det är såklart till många fler än en person.

Okej, det är kanske inte någon överdriven summa för en 4 personers familj, I stand corrected, men ändå, att det hela var sprunget ur en uttalad rädsla, och att hon handlat handsprit för "livet ut" känns ändå lite... jag vet inte...
 
För mig är 6000 kr mat för ett halvår.
Allt beror på omständigheterna om det är hysteri eller inte för den individen. Vad det är som köps och hur det förhåller sig till ens vanliga hushållning.

Så är det såklart. Jag hade bara svårt att se min mathysteri som så intensiv året runt. 6 personer gällde det. Vi verkar med andra ord lägga dubbelt så mycket per person, men mat är också ett högt prioriterat område för oss.
 
60 kg mjöl? Men (jag) skulle behöva mer hemma som mjölk, jäst, smör och liknande för att iaf kunna baka bröd. Antar att man kan använda enbart vatten för att göra någon slags flatbröd. Och med antagandet att man äger en non-stick/teflonpanna/bakpapper/matolja. Gröt gjord på vatten och mjöl låter sådär. Och inte direkt det mest näringsrika om man är smittad, vilket jag antar är skälet till att man sitter i karantän.
 
Så är det såklart. Jag hade bara svårt att se min mathysteri som så intensiv året runt. 6 personer gällde det. Vi verkar med andra ord lägga dubbelt så mycket per person, men mat är också ett högt prioriterat område för oss.
Håller så klart med dig rent allmänt sett.
Jag inser att det som för mig är vardagsfunktionalitet att alltid ha hemma för en del skulle ses som preppernivå.
 
60 kg mjöl? Men (jag) skulle behöva mer hemma som mjölk, jäst, smör och liknande för att iaf kunna baka bröd. Antar att man kan använda enbart vatten för att göra någon slags flatbröd. Och med antagandet att man äger en non-stick/teflonpanna/bakpapper/matolja. Gröt gjord på vatten och mjöl låter sådär. Och inte direkt det mest näringsrika om man är smittad, vilket jag antar är skälet till att man sitter i karantän.

Det är inte så stort fel på surdegsbröd... vilken gjutjärnspanna/gryta som helst duger att stoppa in med deg i kaminen.

https://alltommat.se/recept/surdegsbrod/

I karantän kanske man får gott om tid att pyssla om sina surdegar.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Offentliga verksamheter
  • Skötsel av utedass
  • Vad gör vi? Del CCV

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp