Jag skulle behöva lite goda råd från alla bukare - jag vet hur duktiga ni är på det! Både för att ta ner mig på jorden och peppa mig nr det behövs. Det blir ett ganska långt inlägg men jag hoppas att någon orkar läsa igenom och kommer med synpunkter och funderingar.
Jag är i tidiga 20-årsåldern. Jag har hållit på med hästar i cirka 12 år på olika sätt. Just nu läser jag på universitetet och är färdig om 1-2 år beroende på hur jag väljer att utforma min utbildning.
Det senaste 1,5 åren har jag återupplevt känslan av att vara en hästtokig 10-åring och jag vill vara i stallet hela tiden Jag känner mer och mer att det är dags att skaffa en egen häst, jag har testat ridskola och flera olika medryttarhästar men jag vill utvecklas mer. Jag vill bli bra på riktigt och jag tror att man bara kan bli det om man får öva regelbundet och ofta.
Problemet är att jag inte vågar! Av flera olika anledningar. Den största är ekonomisk. Just nu får jag in tillräckligt med pengar för att kunna ha häst och samtidigt leva helt okej själv. Min inkomst känns bara så föränderlig. Jag kan leva på studielån + extrajobb i två år till om jag pluggar så länge, men sen då. Tänk om jag inte får något jobb? Och när man väl har ett jobb, tänk om man skulle bli av med det av någon anledning? Jag vet att mina föräldrar skulle ställa upp till 100% men jag vill inte skaffa häst och förlita mig på dom. Men ska man strunta i att köpa häst för att man EVENTUELLT inte kan betala för den någon gång i framtiden? I så fall borde ju ingen ha häst i princip...
En annan anledning är att alla som har häst känns som att de har haft de sedan de var barn och har hästkunniga föräldrar och all erfarenhet i världen. Jag känner mig så oerfaren, men samtidigt planerar jag i så fall att stå i ett stall dr man kan få råd och stöd när man känner sig osäker kring något när det gäller hästen. Vart finns ni som vågade skaffa häst efter att ha varit menlösa ridskoleryttare? Hur vågade ni? Hur gick ni tillväga?
Jag drömmer varje dag (och natt) om att få skaffa min första häst men jag är rädd att jag tvivlar alldeles för mycket på mig själv. Jag tror att jag är rädd för att ta ansvar också, jag ser hur mycket som kan gå fel om jag slår till. Hur bör man egentligen resonera när det gäller att skaffa sin första häst?
Jag är i tidiga 20-årsåldern. Jag har hållit på med hästar i cirka 12 år på olika sätt. Just nu läser jag på universitetet och är färdig om 1-2 år beroende på hur jag väljer att utforma min utbildning.
Det senaste 1,5 åren har jag återupplevt känslan av att vara en hästtokig 10-åring och jag vill vara i stallet hela tiden Jag känner mer och mer att det är dags att skaffa en egen häst, jag har testat ridskola och flera olika medryttarhästar men jag vill utvecklas mer. Jag vill bli bra på riktigt och jag tror att man bara kan bli det om man får öva regelbundet och ofta.
Problemet är att jag inte vågar! Av flera olika anledningar. Den största är ekonomisk. Just nu får jag in tillräckligt med pengar för att kunna ha häst och samtidigt leva helt okej själv. Min inkomst känns bara så föränderlig. Jag kan leva på studielån + extrajobb i två år till om jag pluggar så länge, men sen då. Tänk om jag inte får något jobb? Och när man väl har ett jobb, tänk om man skulle bli av med det av någon anledning? Jag vet att mina föräldrar skulle ställa upp till 100% men jag vill inte skaffa häst och förlita mig på dom. Men ska man strunta i att köpa häst för att man EVENTUELLT inte kan betala för den någon gång i framtiden? I så fall borde ju ingen ha häst i princip...
En annan anledning är att alla som har häst känns som att de har haft de sedan de var barn och har hästkunniga föräldrar och all erfarenhet i världen. Jag känner mig så oerfaren, men samtidigt planerar jag i så fall att stå i ett stall dr man kan få råd och stöd när man känner sig osäker kring något när det gäller hästen. Vart finns ni som vågade skaffa häst efter att ha varit menlösa ridskoleryttare? Hur vågade ni? Hur gick ni tillväga?
Jag drömmer varje dag (och natt) om att få skaffa min första häst men jag är rädd att jag tvivlar alldeles för mycket på mig själv. Jag tror att jag är rädd för att ta ansvar också, jag ser hur mycket som kan gå fel om jag slår till. Hur bör man egentligen resonera när det gäller att skaffa sin första häst?