Jag har aldrig haft möjlighet att ha en egen häst. Jag har dock drömt om det sen jag var pytteliten. Jag har ridit på ridskola, åkt på ridresor, jobbat med stalltjänst i ett ridskolestall, varit medryttare, gått på ridkurser och ridläger och har väl ca 25 års ridning i ryggen. Men alltså aldrig haft en egen häst.
Bland det värsta som finns är människor som har åsikter om nånting som dom inte har egen erfarenhet av. Därför tänker jag ägna en liten stund åt just det nu, för här finns det ingen som kan stoppa mig, och ni behöver ju inte läsa det här! :-D
Jag bor bara några hundra meter från ett stall. Det är en flott gård med fina faciliteter - jättefint nybyggt stall, flott ridhus med låg beläggning, jättefin paddock, tjusigt hindermaterial, "hästvisp" med tak (=min mans benämning på skrittmaskinen :-D) och ett gäng med snygga atletiska tävlingshästar. Nog för att det kostar pengar att ha häst runt Sthlm, det vet jag, men det här stallet ligger i en prisklass som har passerat min komfortzon kan man säga. Men OK, drömma kan man ju alltid göra, och det gör jag också. Jag spelar ju faktiskt på lotto... ;-)
För visst vore det enormt smidigt att ha en häst bara några hundra meter hemifrån? Jag går ju förbi hästhagarna i stort sett varje gång jag går ut med hunden, och det vore väl mysigt att kunna smita in och pussa lite på sin häst då.
Men här kommer vi till mina åsikter. Det gäller hagpolitiken för det här stallet - och för dom flesta andra större/"finare" inackorderingsstall runt hela Stockholm - för det ser såvitt jag vet likadant ut på dom flesta ställen. Och jag har svårt att låta bli att reta mig på det.
Hästarna står en och en eller två och två i hagar som är stora som paddockar ungefär. Hagarna är platta och upptrampade/leriga. Det finns ingenting för hästarna att göra i hagen. Även när det inte är vinter är hagarna för upptrampade för att det ska finnas något gräs att tala om i hagarna. Ofta ser jag hästarna pilla i leran för att få tag på dom enstaka grässtrån som trots allt lyckats växa upp, och jag undrar hur mycket lera kontra gräs dom får i sig...
Hästarna får gå ute ungefär 5 timmar om dagen. Mitt på dagen får dom en tuss hö. Nu var det så pass längesen jag jobbade i ett stall så jag kommer inte riktigt ihåg mängd kontra vikt, men inte kan tussen vara mycket mer än max nåt kilo per häst tycker jag det ser ut som. Tussen brukar vara uppäten på några minuter. Det är lite sisådär om det finns vatten i hagen - det står oftast en fylld hink i hagarna, men inte alltid.
På somrarna finns det lite större hagar som hästarna får gå i, men hagarna är trädlösa och platta utan möjlighet för hästen att söka skugga eller skydd. Å andra sidan så går hästarna endast ute ca 5 timmar om dagen även på sommaren. Resten av dygnet står dom i stallet (eller rids nån sväng, får man väl hoppas). Jag har sett att vissa hästar har börjat krubbita i hagen. Då kom det ganska snabbt på en krubbitarrem.
I min värld så är en häst en varelse som styrs av sina instinkter. En häst är gjord för att beta (småäta) litegrann hela tiden. En häst behöver lång daglig utevistelse med flockkompisar. En häst behöver kunna röra på sig. En hage behöver vara hyfsat rymlig – och då tänker jag mig kanske från ca 1 ha och uppåt, efter antal hästar som vistas i den – och helst något kuperad, åtminstone med några träd eller ett vindskydd som hästen kan välja att söka skydd under om den vill. En häst behöver ha tillgång till vatten.
Jag kanske är en drömmare, men om jag hade häst så skulle jag vilja att min häst fick gå ute så mycket som möjligt. Utevistelse från ca 9 timmar om dagen eller mer skulle jag tycka var OK. Jag skulle vilja att hästen hade fri tillgång på vatten, och helst så mycket tuggmöjlighet som möjligt (under grässäsongen gräs, men annars kanske slowfeedingnät eller någon annan lösning). Jag skulle vilja att hästen hade en rymlig hage och gärna någon kuperad del, och definitivt någonstans att söka skugga eller skydd om den nu ville det. Och så skulle jag vilja att hästen fick gå tillsammans med andra hästar, vara en del av en flock.
Jag vet att det finns lika många åsikter om detta som det finns hästintresserade. Och jag vet att det finns massvis med olika anledningar och förklaringar till att hästarna hålls så som dom gör i dessa inackorderingsstall: skaderisk om hästarna går tillsammans med andra hästar, hästar som inte funkar tillsammans med andra hästar, den anställda personalens arbetstider begränsar hästarnas utevistelse (eftersom personalen måste hinna ta in hästarna innan dom ska gå hem för dagen), stråfodergivan ges helst i boxen så att hästen har något att pyssla med när den nu står inne så många timmar, hästen blir dålig på något sätt av gräs, vatten eller väderskydd behövs inte om hästen bara är ute ca 5 timmar om dagen, om hästen är ute i hagen för länge om dagarna blir den inte lika pigg att rida, osv, osv, osv.
Hästägare som vill ha sin häst på det här viset tycker såklart att det är det bästa sättet och har tusen förklaringar till varför.
Men jag håller inte med dom. Och varje gång jag går förbi hagarna så retar jag mig. Och det är ett stort gruskorn i mina drömmar om att ha en häst i det stallet nån dag.
Bland det värsta som finns är människor som har åsikter om nånting som dom inte har egen erfarenhet av. Därför tänker jag ägna en liten stund åt just det nu, för här finns det ingen som kan stoppa mig, och ni behöver ju inte läsa det här! :-D
Jag bor bara några hundra meter från ett stall. Det är en flott gård med fina faciliteter - jättefint nybyggt stall, flott ridhus med låg beläggning, jättefin paddock, tjusigt hindermaterial, "hästvisp" med tak (=min mans benämning på skrittmaskinen :-D) och ett gäng med snygga atletiska tävlingshästar. Nog för att det kostar pengar att ha häst runt Sthlm, det vet jag, men det här stallet ligger i en prisklass som har passerat min komfortzon kan man säga. Men OK, drömma kan man ju alltid göra, och det gör jag också. Jag spelar ju faktiskt på lotto... ;-)
För visst vore det enormt smidigt att ha en häst bara några hundra meter hemifrån? Jag går ju förbi hästhagarna i stort sett varje gång jag går ut med hunden, och det vore väl mysigt att kunna smita in och pussa lite på sin häst då.
Men här kommer vi till mina åsikter. Det gäller hagpolitiken för det här stallet - och för dom flesta andra större/"finare" inackorderingsstall runt hela Stockholm - för det ser såvitt jag vet likadant ut på dom flesta ställen. Och jag har svårt att låta bli att reta mig på det.
Hästarna står en och en eller två och två i hagar som är stora som paddockar ungefär. Hagarna är platta och upptrampade/leriga. Det finns ingenting för hästarna att göra i hagen. Även när det inte är vinter är hagarna för upptrampade för att det ska finnas något gräs att tala om i hagarna. Ofta ser jag hästarna pilla i leran för att få tag på dom enstaka grässtrån som trots allt lyckats växa upp, och jag undrar hur mycket lera kontra gräs dom får i sig...
Hästarna får gå ute ungefär 5 timmar om dagen. Mitt på dagen får dom en tuss hö. Nu var det så pass längesen jag jobbade i ett stall så jag kommer inte riktigt ihåg mängd kontra vikt, men inte kan tussen vara mycket mer än max nåt kilo per häst tycker jag det ser ut som. Tussen brukar vara uppäten på några minuter. Det är lite sisådär om det finns vatten i hagen - det står oftast en fylld hink i hagarna, men inte alltid.
På somrarna finns det lite större hagar som hästarna får gå i, men hagarna är trädlösa och platta utan möjlighet för hästen att söka skugga eller skydd. Å andra sidan så går hästarna endast ute ca 5 timmar om dagen även på sommaren. Resten av dygnet står dom i stallet (eller rids nån sväng, får man väl hoppas). Jag har sett att vissa hästar har börjat krubbita i hagen. Då kom det ganska snabbt på en krubbitarrem.
I min värld så är en häst en varelse som styrs av sina instinkter. En häst är gjord för att beta (småäta) litegrann hela tiden. En häst behöver lång daglig utevistelse med flockkompisar. En häst behöver kunna röra på sig. En hage behöver vara hyfsat rymlig – och då tänker jag mig kanske från ca 1 ha och uppåt, efter antal hästar som vistas i den – och helst något kuperad, åtminstone med några träd eller ett vindskydd som hästen kan välja att söka skydd under om den vill. En häst behöver ha tillgång till vatten.
Jag kanske är en drömmare, men om jag hade häst så skulle jag vilja att min häst fick gå ute så mycket som möjligt. Utevistelse från ca 9 timmar om dagen eller mer skulle jag tycka var OK. Jag skulle vilja att hästen hade fri tillgång på vatten, och helst så mycket tuggmöjlighet som möjligt (under grässäsongen gräs, men annars kanske slowfeedingnät eller någon annan lösning). Jag skulle vilja att hästen hade en rymlig hage och gärna någon kuperad del, och definitivt någonstans att söka skugga eller skydd om den nu ville det. Och så skulle jag vilja att hästen fick gå tillsammans med andra hästar, vara en del av en flock.
Jag vet att det finns lika många åsikter om detta som det finns hästintresserade. Och jag vet att det finns massvis med olika anledningar och förklaringar till att hästarna hålls så som dom gör i dessa inackorderingsstall: skaderisk om hästarna går tillsammans med andra hästar, hästar som inte funkar tillsammans med andra hästar, den anställda personalens arbetstider begränsar hästarnas utevistelse (eftersom personalen måste hinna ta in hästarna innan dom ska gå hem för dagen), stråfodergivan ges helst i boxen så att hästen har något att pyssla med när den nu står inne så många timmar, hästen blir dålig på något sätt av gräs, vatten eller väderskydd behövs inte om hästen bara är ute ca 5 timmar om dagen, om hästen är ute i hagen för länge om dagarna blir den inte lika pigg att rida, osv, osv, osv.
Hästägare som vill ha sin häst på det här viset tycker såklart att det är det bästa sättet och har tusen förklaringar till varför.
Men jag håller inte med dom. Och varje gång jag går förbi hagarna så retar jag mig. Och det är ett stort gruskorn i mina drömmar om att ha en häst i det stallet nån dag.
