Arg, arg, arg och ledsen.

[Mia_R]

Så har jag fått ett sms, ex gör sig av med de sista två av tre som är kvar.

Före jul placerade han om vår gamling, halvblind och 12 år gammal. Jag grät och spydde galla över honom här vid den tiden. Jag fick veta när de åkte att hon inte skulle komma tillbax. Nu ikväll, igår, fick jag ett sms att de andra två försvinner i månadsskiftet, men jag får träffa dem så mkt som möjligt innan de åker.

Äldsta av de två är nio år, yngsta sju. Han har inte pratat med mig, jag var hundvakt åt dem så sent som i fredags. När han var förbi i lördags pratade vi om hundleksaker och att jag inte kunde han dem förrän jag fixat nytt stängsel efter att jag ska låta riva bort några slånbärsbuskar vid tomtgränsen, kunde han inte sagt ngt tidigare? Jag trodde vi hade en bra kontakt, att han gått vidare sedan han skaffat ny tjej sedan drygt ett år sedan och jag brukar vara hundvakt om han åker bort och jag kan.

Det behöver inte vara så, men det känns som han gör det här för att straffa mig, för att jag gjorde slut. När vi träffades hade han varit singel länge och hade en hund, nu när jag bröt hade vi tre hundar och jag får inte ens en chans att fixa något eller vara delaktig i besluten trots att vi var två att skaffa dem. Jag har inte kunnat sova inatt, om 1.5 timme ska jag upp och åka på konferans. Fet chans att jag kommer kunna aktivera mig idag ...

Har mailat och tackat för informationen och undanbett mig mer kontakt, vill ha sista tiden tillsammans utan hans inblandning och sen be honom hoppa och dra åt he-vete!

Jag vet att jag inte kan göra något, men hur ska jag stå ut? Jag bara gråter och snorar så jag kan knappt prata i telefon med folk, hur ska jag stå ut på en konferans?

 

[angiepangie]

Sv: Arg, arg, arg och ledsen.

Fy f*n rent ut sagt! Jag önskar jag kunde komma med jättekloka ord och tips så att allt kändes bättre men jag kommer inte på något :/

Skickar massa styrkekramar!

 

[skuggi]

Sv: Arg, arg, arg och ledsen.

Vet ju inget om din situation, antar att du inte kan ha hundarna på heltid?

Skickar massor med styrkekramar, så otroligt jobbigt för dig

 

[Sleepy]

Sv: Arg, arg, arg och ledsen.

jag får inte ens en chans att fixa något eller vara delaktig i besluten trots att vi var två att skaffa dem.

Hur kommer det sig?

 

[Kilauea]

Sv: Arg, arg, arg och ledsen.

Usch, har inga idéer om lösningar, tycker bara det känns förfärligt av honom att göra så.
Kan du sjukskriva dig om du inte orkar konferensen?

Styrkekramar!

 

[Jadzia]

Sv: Arg, arg, arg och ledsen.

Få se nu.....ni skaffade hundarna tillsammans. Sedan flyttade du och valde att inte ta med dig någon hund, eftersom du inte kunde ta hand om dem. Exet övertog då hela vårdnaden av hundarna. Nu kan inte han heller ta hand om dem och vill då göra precis det du gjorde, överlåta ansvaret till någon annan. Och det blir du arg över?

Om du inte vill att hundarna omplaceras, ta hem dem själv. Om du inte kan, varför i hela friden kräver du då att ditt ex ska kunna ha dem?
Du gav upp din talan i samma stund som du valde att flytta utan hund. Live with it!

Jag hade blivit tokig om ett ex lagt sig i vad jag gör med mina hundar, gemensamt inskaffade eller ej. Min första rottweiler var gemensamt inköpt och en tid efter separationen kunde jag inte ha honom kvar. Exet fick då erbjudande om att ta honom, i annat fall hade hunden omplacerats. Hade han tackat nej men blivit arg över att jag inte kunde ha kvar hunden...då hade jag nog bett honom fara åt helvete.

 

[Och_Aye]

Sv: Arg, arg, arg och ledsen.

Delvis kl.


Håller nog med Jadzia. Jag förstår att du tycker att det är jättetråkigt, men vill du inte ha hundarna är det inget att göra åt. Hans ansvar - hans beslut.
Han kan ju inte gärna ha kvar två (grönisar?) hundar enbart för din skull?

Kan du inte ta dem själv?

 

[Mia_R]

Sv: Arg, arg, arg och ledsen.

Sov ca 1.5 timme inatt innan jag åkte på konferencen och höll masken hela dagen, var bara sista timmen jag kände att tårarna var på väg att komma när tankarna började vandra så jag fick skärpa till mig.

Vi är separerade men har fram tills nu haft god kontakt även om jag blev väldigt arg och ledsen när han lämnade bort gamlingen i julas. Jag ville ju att hon skulle få stanna den tid hon har kvar, tycker det är så fel att dumpa henne som han gjorde. Han visste att jag ville hon skulle få stanna hos mig och jag har ju haft dem väldigt mycket, han har inte sagt ett ord mer om att de skulle bort förrän sms:et.

Han kunde väl pratat med mig om det? Jag har erbjudit mig att hjälpa till med dem, han börjar senare på dagarna än vad jag gör och jag slutar tidigare samt kan ha dem om han reser bort, nu får jag ha dem så mycket jag vill innan de åker, som om jag inte fått det tidigare?! Jag trodde det var en lösning som fungerade för oss båda, att ha delad vårdnad och att de kunde vara hos mig mer. Tycker han kunde varit karl nog att tala om det när han ändå varit hit flera ggr bara senaste veckan och skickar sms flera ggr i veckan eller vi hörs på telefon, men det är tydligen för mycket begärt.

Han flyttade, jag bor kvar i huset och vi kom gemensamt överens om att hundarna flyttade ut med honom men att de skulle få vara hos mig när jag ville/han behövde det. När gamingen skulle bort erbjöd jag att jag skulle ta dem, bara för att sedan få veta att hon inte skulle komma hem efter julen när han lastade hundarna i bilen för att åka.

 

[Seabaz]

Sv: Arg, arg, arg och ledsen.

Seriöst, hur kul är det att ha delad vårdnad med sitt ex om ett par hundar? Det är inget som fungerar i längden och hade jag vart hans nya flickvän hade jag nog ifrågasatt det också....?

Hur kommer det sig att du kan ha hundarna på heltid om han reser bort men inte annars?


Jag förstår att du mår dåligt och känner dig maktlös och allt sådant. Det är en tråkig situation... Men delad vårdnad är nog inte heller lösningen

 

[Kilauea]

Sv: Arg, arg, arg och ledsen.

Seriöst, hur kul är det att ha delad vårdnad med sitt ex om ett par hundar? Det är inget som fungerar i längden och hade jag vart hans nya flickvän hade jag nog ifrågasatt det också....?

Okej, man ska inte förmänskliga hundar, men folk har ju delad vårdnad om barn. Det kan man säkert ha med hundar också. Precis som att man har dagmatte, det gör väl ingen skillnad om det är ett x.
Den nya flickvännen måste väl förstå att hundar är familjemedlemmar, eller ja, alla förstår väl inte det men ändå.

Att skicka iväg en 12-årig hund känns för mig som om han inte orkar ta ansvar för det som närmar sig i den åldern

 

[escodobe]

Sv: Arg, arg, arg och ledsen.

Har du testat ? Det har jag och det fungerade fint.
Hunden mådde bra och vi med. Våra nya hade inte problem med det heller.

Den hunden och relationen är ju över för många år sedan, men även efter min senaste seperation för fyra år sedan, med en helt annan kund så brukar han varahundvakt

 

[Seabaz]

Sv: Arg, arg, arg och ledsen.

Ja, jag har faktiskt testat och för oss fungerade det inte alls. Det blev svårt att gå vidare när man var tvungen att träffa exet titt som tätt för hundens skull. Hunden led nog inte alls.


hemlig: Det fina med barn är att man är tvungen att ta hand om dom. En hund kan man faktiskt sälja eller ge bort, hur mycket familjemedlem den än varit från början. Jag tycker inte det går att jämföra alls.

Om inte TS kan ta hand om hunden/hundarna kan hon väl inte heller kräva att exet ska göra det? jag förstår inte logiken....?

 

[hastflicka]

Sv: Arg, arg, arg och ledsen.

Jag vet flera stycken som har/har haft gemensam vardnad om hundar. Det har funkat jattebra for dem. Lite smatjafs for en och det var en ny flickvan som hade problem.

 

[Mia_R]

Sv: Arg, arg, arg och ledsen.

Vad är det du inte fattar? Det är tre äldre hundar som flyttade med honom efter separationen, jag bönade och bad för gamlingen att hon skulle få stanna hos mig istället för att som halvblind och 12 år byta hem, hon ville inte ens gå till honom när hon försvann ur mitt liv för alltid när han gav bort henne i julas.

Fram tills nu har det varit knäpp tyst, vi träffades så sent som förra söndan och pratade bl a om hundarna som jag hade haft över helgen då han var bortrest hem till tjejen. Jag passar dem när han inte är hemma. Måndag kväll får jag ett sms där han berättar att de åker för gott nästa helg men jag "får" ha dem så mkt jag vill fram tills dess.

Mina arbetstider håller på ändras, jag kommer att kunna vara hemma mer och resa mindre = mer tid för hundarna, men de får inte flytta till mig! Han har bestämt att de ska bort, att de inte ens frivilligt går till honom utan vill springa efter mig när jag lämnar dem gör jävligt ont och jag både älskar dem och vill att de flyttar hem igen!

Jag vet inte vad du har för relation till dina djur, men för mig är det ansvar, åtagande och kärlek. För ex är det något man ville ha men som blir besvärligt och när det är jobbigt slänger man det med soporna.

 

[Kakis]

Sv: Arg, arg, arg och ledsen.

Seriöst, hur kul är det att ha delad vårdnad med sitt ex om ett par hundar? Det är inget som fungerar i längden och hade jag vart hans nya flickvän hade jag nog ifrågasatt det också....?

Hur kommer det sig att du kan ha hundarna på heltid om han reser bort men inte annars?


Jag förstår att du mår dåligt och känner dig maktlös och allt sådant. Det är en tråkig situation... Men delad vårdnad är nog inte heller lösningen

För mig fungerar det alldeles utmärkt med delad vårdnad. Vi har fasta dagar och ser till att fixa när den andre är på semester. Har haft det i snart 3 år.

 

[Bison]

Sv: Arg, arg, arg och ledsen.

Vår ena hund omplacerades till oss just för att delad vårdnad inte fungerarade. Han mådde jättedåligt av att byta hem fram och tillbaka.

 

[makarontanten]

Sv: Arg, arg, arg och ledsen.

Fast jag förstår inte riktigt heller. KAN du ta hand om hundarna och han vägrar ge dig dom, eller varför ska de "bort" från hans hem? Bara för att jävlas med dig?

I ena inlägget skrev du att ni kom överens om lösningen som vart, och att ni har delad vårdnad ( ja eller att du kan ha dem när det behövs). Sen skriver du att han lämnar bort dem utan ditt medgivande. Är det dina eller hans hundar från början? Kan du rent praktiskt ha dem boende hos dig på heltid, och om du kan det, så väljer han att sälja/ge bort dem till andra ändå?

 

[Lejonelle]

Sv: Arg, arg, arg och ledsen.

Vem äger hundarna? Rent juridiskt är det den personen som förfogar över sin egendom. Antar att det är exet. Om du vill köpa hundarna av exet förstår jag inte varför han skulle välja att sälja till någon annan, om du inte redan sagt nej till detta och han därför har hittat en annan köpare. Men men. Han kan ju också välja att jävlas, tyvärr kan du inte göra mycket åt det i så fall om det är hans hundar. Mer än att trösta dig med att det förmodligen går bra, hundar brukar tåla omplacering och om exet brytt sig om att hitta skapliga hem kommer de förmodligen att klara flytten utan större svårigheter.

Du kan ju kontakta hans köpare och be att få köpa dem igen, det skadar aldrig att fråga, om du kan få reda på vem som köpt dem.

 

[makarontanten]

Sv: Arg, arg, arg och ledsen.

Ja, jag får inget grepp om situationen riktigt.. Vems är hundarna? Kan TS ha dem på heltid eller vill hon bara ha dem, utan att det funkar rent praktiskt? Jävlas exet genom att ge bort/ sälja hundarna, eller kan han inte ha dem kvar av någon anledning? Jag förstår inte riktigt..

 

[Mia_R]

Sv: Arg, arg, arg och ledsen.

Det är hans hundar, han har tröttnat och JA för femtielfte gången min situation har ändrats och jag både kan och vill att de ska få flytta hem till mig men de får inte!

Ja, jag vet att han kan skjuta dem om han känner så för det eftersom det juridiskt är hans hundar, som vill vara hos mig och som jag älskar. Det jag inte fattar är varför i h-vete han inte kunde sagt något innan istället för bara skicka ett sms kl 23 på kvällen och säga att nu ska de bort. Jag får inte ta dem, han vägrar prata om det men han vill fortfarande att de ska vara hos mig tills de åker!