Tack för allas omtankar. Lilla Duchess springer nu på de evigt gröna ängarna. Mamma Häst har accepterat förlusten och är lugn. Går än så länge kvar i sto- och fölflocken på stuteriet. Ska dock ta hem henne så fort det går.
Jag har fortfarande svårt att fatta att jag förlorat mitt fina föl. För två veckor sedan var det full rulle och allt normalt. För att sedan utveckla wobblersymtom med raketfart. Befinner nog mig i någon form av chocktillstånd.
Diagnosen var cervikal verteral instabilitet/stenos, CV-I - alltså sörjer jag också att min dröm att få en avkomma efter mitt älskade sto är krossad. För vad jag kan förstå så är det genetiskt betingat.
Jag åkte till jobbet igår, men blev hemskickad av min chef efter 45 min. Jag var helt oförmögen att jobba, så fort någon försökte säga nåt så grät jag helt hejdlöst.
Min stackars gubbe är orolig för min hälsa och vill helst åka iväg och köpa en nytt föl på direkten - men så enkelt funkar det ju inte..
Lycka till med alla era finingar och var rädda om dem!
/Lizzie
