Jag upplever att det är mycket mer krav här än i andra länder. Jag har ju bott i några andra länder också. Svensken måste se så himla bra ut, ha rätt grejer, ha ett väldesignat hem och byta inredning så hemmet är modernt, allting ska vara så himla perfekt hela tiden. Och människor ska gärna se likadana ut och bete sig likadant, är någon inte helt stöpt i samma form blir den personen kallad för ett original. I andra länder är den människan bara en annan människa, inget original.
Allt är så viktigt i Sverige också. Socialt får man knappt skaffa hund utan att vara utbildad expert och tänk om man vill köpa en häst! Och tänk för bövelen inte på att avla på dina djur för det kan bara rena experter göra som har en långsiktig plan i sitt avelsarbete. Och det är så fult att säga att man tjänar pengar på aveln, trots att alla fattar att man gör det, för säger man att man tjänar pengar på att tex föda upp kaniner som jag gör då, så kommer det hundra uppfödare som minsann inte tjänar en krona på sin uppfödning utan de gör det för att de vill bevara raserna och brinner för kaninavel. Det är så töntigt!
Och det här rättviseperspektivet som ska råda överallt bidrar ju bara till ännu mer liksidighet och stöpning. Ingen får sticka ut och vara bra på någonting. Barn får knappt tävla längre!
Och att man ser ner på människor som valt att inte leva som de själva gör. Den möter jag nästan dagligen av framför allt mammor som av någon anledning stör sig på att jag inte ser det underbara i att ha barn. "Du kommer ångra dig när du är gammal", "Du kommer ju dö ensam" etc. Stöpning, stöpning. Alla ska vara lika och allt ska vara så perfekt. Nåde dig om du inte klippt gräsmattan när gräset är en viss höjd.
Ah, du menade sa. Dar haller jag helhjartat med.
Det kanns ofta som om Svenskar ar mycket mer fordommande an pa andra stallen och man maste passa in i en mall och gora som alla andra annars ar man inte nagon de har nagot intresse av.
Overallt annars ber folk att man berattar "hur det var/ar" pa andra stallen i varlden nar de hor att man bott/varit mycket dar. Det ar mycket, mycket fa ganger jag fatt den fragan i Sverige. Daremot har jag flera ganger traffat pa "random" Svenskar for forsta gangen som forklarat PRECIS hur det ar dar jag bor/har bott .... "For syrran's basta kompis syster kanner en som bott dar" ungefar. Sa de vet och talar garna om precis hur det ar dar de aldrig varit, eller i basta fall spenderat nagon vecka's semester.
I andra kulturer sager de oftare, "Sa interessant. Kan du beratta hur det ar i (valj random land)?" I Sverige hor jag oftast, "Jag har hort att det ar *sa har* dar" och det ar svart att fa dem att andra sina forutfattade meningar.