Sv: Ju mer politik jag pratar med människor....
Är det rimligt att fru och barn ska leva i ett flyktingläger, utan skolgång för barnen, och med konstant oro och saknad, för att pappan inte kan försörja dem med inkomster från arbete i Sverige? Jag har inget emot att betala den familjens räkningar via skattesedeln, det är ju vanlig medmänsklighet. Om det var krig här och jag och barnen bodde i tältläger, och min man lyckats få asyl i ett fredligt land (vilket gudarna ska veta är otroligt svårt) så skulle jag tycka det var hemskt att vi inte fick återförenas och låta barnen få en bättre uppväxt i det nya landet. Det ödet önskar jag ingen annan heller.
Vi har regler för svenskt medborgarskap. Förr var det 7 år.
Det låter rimligt. Vi har ju 42 år för att erhålla full folkpension...i nuläget
Det är i alla fall orimligt i mina ögon att om man själv till 100% lever på bidrag och inte ens kan betala för eget boende, ska få plocka hit ytterliga folk som man inte kan försörja.
Om jag flyttar till ex. Holland så får jag 3 månader på mig att visa att jag kan försörja mig, sedan får jag respass. Kan jag efter en tid inte längre försörja mig (försäkringar o besparingar är slut) så......3 månader!
Det gäller inom EU.(även Sverige) så varför inte även för dem som kommer från icke EU land?
I den bästa av världar, ja. Men vi lever i en hård värld där räkningar ska betalas, och det är inte rimligt att andra ska betala min, så inte heller att jag ska betala andras.
Är det rimligt att fru och barn ska leva i ett flyktingläger, utan skolgång för barnen, och med konstant oro och saknad, för att pappan inte kan försörja dem med inkomster från arbete i Sverige? Jag har inget emot att betala den familjens räkningar via skattesedeln, det är ju vanlig medmänsklighet. Om det var krig här och jag och barnen bodde i tältläger, och min man lyckats få asyl i ett fredligt land (vilket gudarna ska veta är otroligt svårt) så skulle jag tycka det var hemskt att vi inte fick återförenas och låta barnen få en bättre uppväxt i det nya landet. Det ödet önskar jag ingen annan heller.