Är ridning svårt?

[Kookaburra]

Ja, just som det låter. Jag önskar inte en krigstråd om ämnet huruvida det är svårt eller inte, utan härliga positiva tankar kring hur vi upplever ridningen, en tråd som kan inspirera och få oss alla att växa!

Jag skulle önska att alla ni som läser i KR - men inte skriver - kommer med i denna tråden med era tankar och känslor. Jag vet att ni finns där ute, och det skulle vara sååå kul att höra era tankar och frågeställningar oxå!

Jag börjar:
Jag är så nyfiken på hur ni alla känner när ni rider, för jag kan känna ett helt spektra mellan plätt-lätt och så svårt att jag kan börja gråta i sadeln. Plätt-lätt är det när kommunikationen är som en stor öppen flod mellan mig och hästen. Vi kanske inte klarar av att göra allt perfekt "efter boken", men där vi står idag kan det inte bli bättre. När kommunikationen är direkt och jag får svar på alla små signaler så känns ridningen verkligen plätt-lätt. Det känns som att om jag kunde mer skulle hästen kunna ALLT. Det kan handla om en hel fantastisk långsida eller partier under ridpasset. Då tycker jag att vår äkta nivå kommer fram, där vi står idag, det vi kan idag, varken mer, varken mindre. Så länge jag håller mig till det jag kan, gör hästen det jag gör och ibland känns det som magi eller tankekraft. Det kanske inte ser ut mycket för världen, men det KÄNNS! Min häst är öppen och frivilligt delar med sig av sin kropp till mig att förvalta, då är det plätt-lätt, eller åtminståne känns det så. Då är det bara min ridning som begränsar oss. Då är det jag som behöver förvalta gåvan rätt.

Det är väl här man kan tänka sig att det blir svårt då... För det är ju när det är så här plätt-lätt som de bästa förutsättningarna för att lära sig något nytt infinner sig. Det är då när jag försöker prova på och känna på det nya som det genast blir svårt. När kraven ökar, då blir det svårt, främst för mig och därigenom för hästen. Efterssom jag inte är helt säker på det jag gör (för det är ju nytt för mig) stör jag den öppna floden, jag förändrar mig på något sätt, gör för mycket eller gör för lite, gör för snabbt eller gör för långsamt, ja det kan vara vad som helst. Då blir det svårt. Att vara öppen och förlåtande mot sig själv är nog det svåraste, men jag tror inte att hästen har problem med det... som tur är.

Där vi är trygg är det lätt, där vi är otrygg är det svårt.

Hur känner ni?

 

[Rumpnissen]

Sv: Är ridning svårt?

Jag tycker att ridning är lätt när hästen säger - håll i dig matte, NU KÖR VI! Ridning är enkelt när det är roligt och tvärt om. När jag och hästen är överens är det enkelt. Kanske inte lätt-plätt men det är enkelt att rätta till om det blir fel .

Ridning är svårt när hästen säger - njaeee.... eller NEJ! När jag ber om mer aktivitet av höger bak på lilla brun är det svårt eftersom hon inte gärna vill det. Det spelar ingen roll att hon tar i för kung och fosterland - det är ändå svårt att dämpa kraften i vänster bak och öka kraften i höger bak. Hon tycker ju jag är otacksam...

Det är svårt att rida när den stora bruna ber mig dra åt helvete när hon brunstar . Eller när hon hellre vill göra annat, t ex spana in små vita ponnyer.

Ridning är svårt när min hjärna inte fungerar och skickar fel signlaer till min kropp - då är det så svårt så man lika gärna kan lägga ner .

Jag tycker att ridning är så svårt som man gör det till - det beror ju på vad man har för målsättning för livet och för dagen.

 

[Youmeoh]

Sv: Är ridning svårt?

Ridning är som du säger, allt mellan supersvårt och lätt som en plätt.
För det mesta tycker jag att det är otroligt svårt att rida, trots att jag har ridit i 15 år. Åka häst är däremot hur lätt som helst
Tycker att känslan när allt klaffar är helt obetalbar! Det är då allt slit, alla pengar och all tid man lagt ner betalas tillbaka
Särskillt nu, när jag precis börjat lite med AR, när allt är svårt och nytt och krångligt för både mig och hästen känns det så otroligt roligt när det blir rätt.
Ridning SKA vara svårt och jobbigt, det är trots allt en annan individ man ska försöka kommunicera och sammarbeta med. Och när båda "pratar" två olika språk är det inte alltid lätt.
Men vilken känsla det är att sitta på 500 kg egen vilja och bara flyta ihop till en enda stor klump och dansa fram!
Det spelar ingen roll om det handlar om att få till en rund volt eller en galoppiruett, känslan är nog alltid densamma!





Oj vad flummigt skrivet, men ja ni fattar nog (och dom som säger att hästfolk är ett eget folk får verkligen vatten på sin kvarn om dom ber en ryttare beskriva känslan när man rider)

 

[Helan]

Sv: Är ridning svårt?

För mig är det lätt att mentalt förstå vad jag ska göra och varför, men ganska svårt att få signalen att gå från hjärnan och ut i kroppen. Det kan bitvis vara ganska segt att praktiskt utföra vissa saker.
Tack vare min nya tränare har jag lärt mig en mycket enklare ridning än tidigare då det var en massa olika signaler iblandade, där vissa var helt onödiga. Nu när jag lärt mig rida på detta nya sätt har ridningen blivit mycket enklare än tidigare och jag känner mig allt mer sällan frustrerad. Även hästen verkar tycka att det är lättare med det mesta. Det beror nog på att jag blivit mer konsekvent och förklarar på ett bättre sätt.
Nu när jag börjar ha kommit underfund med den nya tekniken så känns det bra, dock upplevde jag det var bitvis svårt att lära om från de gamla olaterna jag hade.
Så visst kan ridning vara lätt, och svårt.
Det svåraste tycker jag är att hålla koncentrationen på topp ett helt ridpass. Efter en lektion med min tränare så kan jag få riktigt ont i huvudet och bli komatrött. Det har jag aldrig upplevt tidigare.

 

[Yrja]

Sv: Är ridning svårt?

Plätt-lätt är det när kommunikationen är som en stor öppen flod mellan mig och hästen. Vi kanske inte klarar av att göra allt perfekt "efter boken", men där vi står idag kan det inte bli bättre. När kommunikationen är direkt och jag får svar på alla små signaler så känns ridningen verkligen plätt-lätt. Det känns som att om jag kunde mer skulle hästen kunna ALLT.

Amen. Precis så känner jag också. Tom bildspråket är precis detsamma för mig. "..stor öppen flod mellan mig och hästen".

Svårt blir det nog för mig när jag inte har kontroll över min egen kropp. Jag är sned i höften och det ställer till det väldigt mycket ibland. Jag kan helt enkelt inte utföra vissa saker rent fysiskt. Ibland räcker det med att hitta en muskel nånstans inne i kroppen som jag undermedvetet spänner för att kompensera eller i iver att få min kropp där jag vill ha den. Att hitta just den muskeln och lära mig kontrollera den. Kroppskontroll, det är väldigt svårt att lära sig kontrollera sin egen kropp och det är ju det absolut viktigaste om man vill kunna kontrollera hästens. Samtidigt som jag som sagt är sned i höften, som ju i sig är det viktigaste verktyget, och därmed inte fysiskt kan utföra vissa saker. Jag stretchar dagligen för att få ordning på detta och har varit hos kiropraktor ett antal ggr, men muskler och ligament tenderar att dra allting snett igen redan första natten.

Då är ridning väldigt svårt och väldigt frustrerande, för jag vet ju att min häst och jag klarr av mycket mer än vad min kropp tillåter.

 

[vanimelde]

Sv: Är ridning svårt?

jag citerar min käre tränare PW

riding is simple. You just have to do four things really good.

1. going forward
2.stopping
3.turning left
4. turning right.

if you can do these four things really good you can ride brilliant!

ex going forward brililant + a bit of stopping brilliant = piaff

 

[Kookaburra]

Sv: Är ridning svårt?

Jag tycker att ridning är lätt när hästen säger - håll i dig matte, NU KÖR VI! .

Va kul att höra! Så annorlunda det kan vara! Om min häst säger: "håll i dig matte, NU KÖR VI!" så ställer min kropp och jag in oss på rodeo, bus-språng och fullt-ös-medvetslös . Jag gillar när min säger: "va det detta du sa matte? jag e med!" och väntar in mig i varje steg, det är fantastiskt.

Det är svårt att rida när den stora bruna ber mig dra åt helvete när hon brunstar . Eller när hon hellre vill göra annat, t ex spana in små vita ponnyer.

Ja, eller när fölungarna spejsar ut i hagen bredvid ridbanan. Då sitter jag på en skrik-bebis som önskar att han var 1 månad gammal igen.

Ridning är svårt när min hjärna inte fungerar och skickar fel signlaer till min kropp - då är det så svårt så man lika gärna kan lägga ner .

Det är i dom lägena som jag kan börja grina... Så när jag har grinat en stund så samlar jag mig och föröker igen, brukar bli mycket bättre när alla spänningar och frustrationer pyst ut lite.

Jag tycker att ridning är så svårt som man gör det till - det beror ju på vad man har för målsättning för livet och för dagen.

 

[Kookaburra]

Sv: Är ridning svårt?

Ridning är som du säger, allt mellan supersvårt och lätt som en plätt.
För det mesta tycker jag att det är otroligt svårt att rida, trots att jag har ridit i 15 år. Åka häst är däremot hur lätt som helst

Fast det är ju såå mycket roligare att rida än att åka häst, att det är svårare att låta bli att försöka rida!

När allt är svårt och nytt och krångligt för både mig och hästen känns det så otroligt roligt när det blir rätt

Visst är det då det känns så lätt oxå? De stunderna brukar jag känna: "men, så lätt det var?! Att jag inte tänkt så förut?".

Ridning SKA vara svårt och jobbigt, det är trots allt en annan individ man ska försöka kommunicera och sammarbeta med. Och när båda "pratar" två olika språk är det inte alltid lätt.

Jag har lite fobi för ordet "ska" så jag undrar hur du tänker här? Jag tycker inte inte att det SKA vara svårt och jobbigt, men att det ofta är det. Och för mig är det just tjusningen att försöka kommunicera med hästen utan att kränka den, hålla fast den eller tvinga som är så häftig. Det tar ju sån lång tid att samtala med en häst då... Det tycker jag är häftigt - och svårt och ibland jobbigt

Men vilken känsla det är att sitta på 500 kg egen vilja och bara flyta ihop till en enda stor klump och dansa fram!
Det spelar ingen roll om det handlar om att få till en rund volt eller en galoppiruett, känslan är nog alltid densamma!

Håller med till 100%

 

[Kookaburra]

Sv: Är ridning svårt?

För mig är det lätt att mentalt förstå vad jag ska göra och varför, men ganska svårt att få signalen att gå från hjärnan och ut i kroppen. Det kan bitvis vara ganska segt att praktiskt utföra vissa saker.

När jag är på träning är det mer regel än undantag att jag rider helt fel väg, eller förvirrar bort mig på ridbanan, vänder alla övningar upp och ner - fast med största och gravaste koncentration. Hjärnar lixom bara slår slint, och när tränarn uppmärksammar mig på det, är det som att jag blir aldeles kall i kroppen när jag upptäcker hur borta jag var... Då kan det ibland bli skrattsalvor...

Tack vare min nya tränare har jag lärt mig en mycket enklare ridning än tidigare då det var en massa olika signaler iblandade, där vissa var helt onödiga. Nu när jag lärt mig rida på detta nya sätt har ridningen blivit mycket enklare än tidigare och jag känner mig allt mer sällan frustrerad. Även hästen verkar tycka att det är lättare med det mesta. Det beror nog på att jag blivit mer konsekvent och förklarar på ett bättre sätt.

När man hittat rätt tränare så är det ju så häftigt! Tänk va man lär sig mycket då!

Nu när jag börjar ha kommit underfund med den nya tekniken så känns det bra, dock upplevde jag det var bitvis svårt att lära om från de gamla olaterna jag hade.

Håller med!

Och trött blir man, jag undrar hur många kalorier hjärnan bränner under en dags träning... Man får ladda upp med kolhydrater och vatten

 

[Kookaburra]

Sv: Är ridning svårt?

Svårt blir det nog för mig när jag inte har kontroll över min egen kropp. Jag är sned i höften och det ställer till det väldigt mycket ibland. Jag kan helt enkelt inte utföra vissa saker rent fysiskt. Ibland räcker det med att hitta en muskel nånstans inne i kroppen som jag undermedvetet spänner för att kompensera eller i iver att få min kropp där jag vill ha den. Att hitta just den muskeln och lära mig kontrollera den. Kroppskontroll, det är väldigt svårt att lära sig kontrollera sin egen kropp och det är ju det absolut viktigaste om man vill kunna kontrollera hästens. Samtidigt som jag som sagt är sned i höften, som ju i sig är det viktigaste verktyget, och därmed inte fysiskt kan utföra vissa saker. Jag stretchar dagligen för att få ordning på detta och har varit hos kiropraktor ett antal ggr, men muskler och ligament tenderar att dra allting snett igen redan första natten.

Det låter ju skitjobbigt! Hua! Va glad jag är att jag ändå har en hyffsat jämn kropp (vad jag vet). Fast jag borde nog stretcha lite oftare... Men du har ju så rätt, att kontrollera sin egen kropp är ju den bästa hjälpen man kan ha! Än så länge har det varje gång berott på mig och min kropp när något inte går så bra i ridningen. När jag har fått hjälp att korrigera min egen kropp, har jag inte behövt korrigera hästen alls. Det är som att hästen är en spegel på min kropp, när jag får ordning på min kropp kommer han att göra caprioller och croupader. Jag är helt övertygad om att han kommer att lära mig detta!

Jag tycker du är tapper som kämpar på! Härligt att höra!

 

[Kookaburra]

Sv: Är ridning svårt?

riding is simple. You just have to do four things really good.

1. going forward
2.stopping
3.turning left
4. turning right.

if you can do these four things really good you can ride brilliant!

ex going forward brililant + a bit of stopping brilliant = piaff

Helt underbart!

Jag tänker lite som detta med cykling... när man kan det så är det så enkelt - men när man inte kan så är det så svårt, och när man väl kan är det lätt att glömma hur svårt det en gång var.
Jag tror det är omöjligt att lära Någonannan att cykla, det måste Någonannan lära sig själv - men vi kan ju hjälpa Någonannan att lära sig så att det går mycket fortare och blir lite mindre smärtfritt. Hur som helst så är det ändå innuti Någonannan som känslan måste få gro, kroppen måste få upplevelsen så att den minns.

Detta med en bra pedagog till hjälp i ridning tycker jag är en sån fantastisk hjälp! Vad vore vi alla utan våra tränare?

 

[Youmeoh]

Sv: Är ridning svårt?

Jag har lite fobi för ordet "ska" så jag undrar hur du tänker här? Jag tycker inte inte att det SKA vara svårt och jobbigt, men att det ofta är det. Och för mig är det just tjusningen att försöka kommunicera med hästen utan att kränka den, hålla fast den eller tvinga som är så häftig. Det tar ju sån lång tid att samtala med en häst då... Det tycker jag är häftigt - och svårt och ibland jobbigt

"Ska" är kanske lite fel ord (hittade inget bättre uttryck för tillfället )
Det jag menar är, som jag skrev, är att det är två olika viljor, som pratar två helt skillda språk som ska försöka samarbeta och kommunicera med varandra. Det jag menar är kanske att det BLIR svårt innan man hittat alla knappar och häst och ryttare förstår vad den andra säger
Sen om det är svårt är det ju alltid roligare när det fungerar (sen är det ju alltid kul när nåt fungerar, hur lätt eller svårt det var fram till dess)

Kanske inte var tydlig här heller, men jag vet inte om jag kan förklara det bättre

 

[Rumpnissen]

Sv: Är ridning svårt?

Va kul att höra! Så annorlunda det kan vara! Om min häst säger: "håll i dig matte, NU KÖR VI!" så ställer min kropp och jag in oss på rodeo, bus-språng och fullt-ös-medvetslös . Jag gillar när min säger: "va det detta du sa matte? jag e med!" och väntar in mig i varje steg, det är fantastiskt.

När mina hästar säger så så betyder det att de kopplar in automaten och jobbar självständigt och positivt så att säga. När de tar i mer än jag ber om och verkligen tycker det är roligt! Det ställs höga krav på mig då, men det är ändå enklare än när man håller på och diskuterar.

 

[IngelaH]

Sv: Är ridning svårt?

jag citerar min käre tränare PW

riding is simple. You just have to do four things really good.

1. going forward
2.stopping
3.turning left
4. turning right.

if you can do these four things really good you can ride brilliant!

ex going forward brililant + a bit of stopping brilliant = piaff

Detta var det min AR-tränare peppade mig med.

Kan du reglera

gas
broms
och svänga

din häst, då kan du komma "så långt du vill".



Men ja, ridning är svårt - trots att pojk/flickvänner säkert många gånger mumlar o säger... Det där är väl inget, det är ju bara att sitta på o åka med.

 

[Kookaburra]

Sv: Är ridning svårt?

Okej, jag är med på vad du säger. Det tar tid att lära sig hästens språk, och hästen behöver tid att luska ut vad den där grejen på ryggen försöker förmedla

För att bli lite OT... Jag har tänkt på detta ibland när jag o min häst står och pratar i stallgången. Han är en riktig liten gaphals som jagupplever går i mellanstadiet typ. Han kränger och vränger kroppen för att säga vad han vill, om han tycker om något, om han ogillar det, om något gör ont, om något killas, var han vill bli kliad etc. Och just detta med kliandet, var det kliar är något vi ständigt förksöker kommunicera med varandra. Han har så många kliställen att det är svårt att veta vilket det är just nu, och han säger bestämt ifrån när det är färdigkliat. Men just detta att han ibland måste få komma loss från linorna och "peka" med mulen vart det kliar - så jag vet. När jag fattar så blir han så nöjd med mig och säger nästan "duktig matte" .

 

[Kookaburra]

Sv: Är ridning svårt?

Jag kan förstå hur du menar. Något liknande det du beskriver tycker jag mig ha upplevt mer ofta på lite äldre hästar som vet vad som gäller. Självgående skulle man kanske kunna kalla det? En häst som tar större egna initiativ och som vet vad ryttaren förväntar sig.

Jag TROR att min är lite för ung än, kanske kommer det i framtiden. Där vi är just nu önskar han bekräftelse hela tiden för sina små initiativ - annars blir det lätt en avstickare från den tänkta vägen - han vet ju inte vad som gäller. Jag måste vara tydlig med vart vi är påväg och svara ofta på hans "förfrågningar" annars kommer vi snabbt lite "långt ifrån vägen" som vi tänkt (han tror att han är på väg åt rätt håll om jag inte säger något) - och då är det försent att korrigera = lika bra att börja om. Där blir det ju superviktigt att jag är fullt koncentrerad så att jag kan känna vilka signaler han ger och svara på dom signalerna så att han förstår. Om jag inte bekräftar ofta kan han oxå tycka att jag bestämmer för lite och anser att han då måste bestämma lite mer (hon säger ju inte nåt!) - vilket kan leda till "Tjoho i lådan" om det får gå för långt.

 

[lasseman]

Sv: Är ridning svårt?

KUL TRÅD!!!

Jag tycker ridning är SVÅRT! Men helt plötsligt ramlar det på plats och allt känns lätt, det är ju det som gör det så roligt. Jag håller med om att det är underbart när:

Min häst är öppen och frivilligt delar med sig av sin kropp till mig att förvalta, då är det plätt-lätt, eller åtminståne känns det så. Då är det bara min ridning som begränsar oss. Då är det jag som behöver förvalta gåvan rätt.

I dessa lägen känner jag sällan frustration även om jag inte får till det, då vet jag att det "bara" är jag som behöver rida bättre och det självförtroendet har jag i min egen ambitionsnivå att vet att jag med träning blir bättre.

Den stora svårigheten ser jag inte så mycket i att kontrollera min egen kropp och så vidare (det kommer med träning och jag älskar att träna) utan med min nuvarande häst är utmaningen att få till kommunikationen. Det svåra är att kunna rida bra (eller iaf vettigt) innan hon släppt till så att hon blir villig att erbjuda sig hennes kropp (enligt ts fina beskrivning). För mig är ridning svår mental terapi, att inte bli frustrerad och arg när min häst inte är lika ambitiös som jag. Att inte tappa tålamodet när hon fortsätter stå emot med det lite svagare vänster bak. Att hitta en lagom nivå av att kräva arbete utan att det känns oöverstigligt jobbigt för henne. Att kunna motivera och inspirera min häst. För när jag lyckas med det och hon säger "ja, jag försöker verkligen matte" eller "det här var kul, jag tar i lite extra" då känns allt så underbart och mycket lättare, då har också min häst en fantastisk ridbarhet vilket gör att mycket är möjligt.

Jag har kommit fram till att det är inte svårt att få en fin sits (vilket för mig är mycket utav nyckeln till "enkel" ridning) på en häst som är lösgjord och arbetsvillig. Det är dock rackarns svårt att sitta snyggt och följsamt på en häst som går på bogarna, sänker ryggen, springer från arbete, inte jobbar med bakdelen m.m. Däri ligger utmaningen! Så blir jag lätt frustrerad och det känns hopplöst svårt och då rider jag ännu sämre. Det är en fråga om hönan eller ägget... Sitta följsamt så hästen lösgörs eller lösgöra hästen för att få kunna få en följsam sits.

 

[Kookaburra]

Sv: Är ridning svårt?

Det första som jag tänker när jag läser ditt inlägg är: Va härligt att höra att någon inte blir frustrerad över sina egna begränsningar!

Sen när jag läser vidare...

Den stora svårigheten ser jag inte så mycket i att kontrollera min egen kropp och så vidare (det kommer med träning och jag älskar att träna) utan med min nuvarande häst är utmaningen att få till kommunikationen. Det svåra är att kunna rida bra (eller iaf vettigt) innan hon släppt till så att hon blir villig att erbjuda sig hennes kropp (enligt ts fina beskrivning).
För mig är ridning svår mental terapi, att inte bli frustrerad och arg när min häst inte är lika ambitiös som jag. Att inte tappa tålamodet när hon fortsätter stå emot med det lite svagare vänster bak. Att hitta en lagom nivå av att kräva arbete utan att det känns oöverstigligt jobbigt för henne. Att kunna motivera och inspirera min häst. För när jag lyckas med det och hon säger "ja, jag försöker verkligen matte" eller "det här var kul, jag tar i lite extra" då känns allt så underbart och mycket lättare, då har också min häst en fantastisk ridbarhet vilket gör att mycket är möjligt.

Här läser jag in att du blir mer frustrerad över din hästs begränsningar? Men samtidigt läser jag att du blir frustrerad över dig själv och din överambition? Kan det vara en begränsning det med? Hos dig tänker jag?

Jag tycker hos mig, att min överambition är en begränsning i allra högsta grad. Jag blir inte frustrerad över hur min häst gör si eller så - utan snarare att jag inte lyckas forma min kropp så att det blir tydligt för min häst vad jag vill.
Kanske är det samma sak, fast med olika ord?

Jag har kommit fram till att det är inte svårt att få en fin sits (vilket för mig är mycket utav nyckeln till "enkel" ridning) på en häst som är lösgjord och arbetsvillig. Det är dock rackarns svårt att sitta snyggt och följsamt på en häst som går på bogarna, sänker ryggen, springer från arbete, inte jobbar med bakdelen m.m. Däri ligger utmaningen! Så blir jag lätt frustrerad och det känns hopplöst svårt och då rider jag ännu sämre. Det är en fråga om hönan eller ägget... Sitta följsamt så hästen lösgörs eller lösgöra hästen för att få kunna få en följsam sits.

Japp, det är så lätt att rida fint när hästen går fint. Jag undrar om det ens är möjligt att rida fint när hästen inte går fint? Då gäller det mer att göra sig hörd på något sätt. Som du säger, skapa kommunikation, för det är ju ofta det som fattas då... tycker jag. Jag vet ju att jag kan, och att hästen kan, men vi ska ju mena samma sak, känna samma sak, vara på samma plats. Detta att hitta rytmen tycker jag är a och o, hittar vi den så är ridning som att glida på en räkmacka.

Jag läser vad du skrivit och kopplar till hur min häst kan vara. I början av ridpassen så är han alltid lite vimsig, nyfiken på omgivningen och överskottsenergin sprattlar i benen. Svårt för honom att fokusera på mig direkt. Något som jag tycker funkar ganska ofta då är om jag hjälper till genom att rikta min egen energi/tankekraft till mig själv och min kropp på hans kropp. Jag övar mig i att få min kropp att stämma överens med hans kropp. Det är som att min fokusering på mig själv smittar av sig på honom. Om jag istället går in i hans bus och sprall så är det som att jag fjuttar på mer bränsle till det och det eskalerar. Jag känner in hans behov av att "avreagera" sig och tillåter honom även att göra detta, till en viss gräns. Om jag gör det så blir han snart intresserad av att lyssna lite till mig, för det visade sig ju att jag var ganska bra på att följa med, men att jag även var ganska bra på att sätta gränser. Han verkar blir mer och mer intresserad av gränserna jag sätter. Efter en stund verkar han inse att det faktiskt är lite kul att snygga till sig lite och så vips är han där med mig. Det är skoj! Lite får han bestämma, och lite får jag bestämma.

Nu är kanske verkligheten inte lika linjär som texten - men det är så jag minns våra pass, och jag tror på positiv tankekraft.

 

[lasseman]

Sv: Är ridning svårt?

Visst är det så att det finns frustration även i våra ridpass, du har så rätt! Men inte just över vad jag inte lyckas bemästra i min kropp, om du förstår...? Intressant också att läsa din upplevelse av hur du "rider fram" din häst.

Jag läser vad du skrivit och kopplar till hur min häst kan vara. I början av ridpassen så är han alltid lite vimsig, nyfiken på omgivningen och överskottsenergin sprattlar i benen. Svårt för honom att fokusera på mig direkt. Något som jag tycker funkar ganska ofta då är om jag hjälper till genom att rikta min egen energi/tankekraft till mig själv och min kropp på hans kropp. Jag övar mig i att få min kropp att stämma överens med hans kropp. Det är som att min fokusering på mig själv smittar av sig på honom. Om jag istället går in i hans bus och sprall så är det som att jag fjuttar på mer bränsle till det och det eskalerar. Jag känner in hans behov av att "avreagera" sig och tillåter honom även att göra detta, till en viss gräns. Om jag gör det så blir han snart intresserad av att lyssna lite till mig, för det visade sig ju att jag var ganska bra på att följa med, men att jag även var ganska bra på att sätta gränser. Han verkar blir mer och mer intresserad av gränserna jag sätter. Efter en stund verkar han inse att det faktiskt är lite kul att snygga till sig lite och så vips är han där med mig. Det är skoj! Lite får han bestämma, och lite får jag bestämma.

För oss är det så diametralt motsatt! Min häst masar runt med totalt ointresse av överhuvudtaget RÖRA på sig de första tio minuterna. Hon går och såsar och släpar benen efter sig, lång som en giraff. Jag har t.o.m. satt namn på den här fasen - kamelridningen. För mig gäller det här att också vara lite smart, att inte stressa, då låser hon sig fullständigt och blir istadig. Utan det bästa tror jag är att vänta ut henne lite, samtidigt som jag sakta stegrar kraven. För sitter jag och bara åker runt, ja, då blir det ingen ridning alls.

Nu kanske många tänker, oj vad konstigt, det måste vara något fel på hästen. Tro mig, det har jag också trott och undersökt henne från topp till tå men ack friskare häst finns inte! Hon är helt enkelt otroligt bekväm och KLYFTIG. Det är också betydligt jobbigare på sommaren. När man däremot får henne att vilja arbete är det så otroligt roligt och som jag tidigare skrev har hon då en underbar ridbarhet och man inser hur fånigt det är att tro att hon har ont någonstans...

 

[Kookaburra]

Sv: Är ridning svårt?

Tänk va olika det kan va!

Jag tänker OJ! Vilken svår häst du har! Jag kan nu förstå hur du kan bli lite frustrerad över att din ambition är högre än hästens, och hur du även kan bli lite frustrerad över hästens låga ambitionsnivå. Det skulle jag oxå bli - otålig som man är vill man ju komma till ridning någon gång "hur lång tid ska det ta??" Haha, jo, jag tror jag kan uppleva samma känsla nu när jag sitter här och lever mig in i din bild du beskrivit. Och hjälp vilket tålamod din häst måste lära dig! Wow! Du måste nog vara en sån där seglivad som aldrig ger upp - och du får ju utdelning oxå, verkar det som.

Ju mer jag reflekterar över det du skrivit kanske våra två inte är så helt olika varandra ändå - bara att dom är totalt olika? (Livet är inte linjärt, jag tror på cirkeln. Ytterligheterna ligger så mycket närmare än man tror). Kanske tar själva framridningen lika lång tid för oss båda, bara att vi startar i från två olika ändar av energiskalan? Du får jobba upp energin och jag får lite försöka "tygla" den. Din häst orkar nog mer mot slutet än min, han har ju gjort av med så mycket i början - så det kanske inte är så dumt ändå för dig? Du får ju allt det smaskiga kvar på slutet

Vi måste båda ha tålamod...

Jag måste helatiden lära mig att konservera hans energi - försöka behålla den så länge jag bara kan. Korta snabba intensiva sekvenser av arbete och vila. Ha klart i huvudet vad jag ska öva på och se till att öva på det när vi har kontakten.