Är hon snål?

[Badger]

Ja, om någon kommer på liknande besök hade jag inte haft problem med att be dem ta med något. De som kan tänkas komma hit vet att jag inte är gjord av pengar och att vissa saker inte är stapelvaror här eftersom jag inte äter/dricker de sakerna.

Har det gjorts upp om att utgifterna ska delas så utgår jag ifrån att det blir så. Jag är väl så korkad att jag litar på att folk menar vad de säger.

Bjuder jag till middag är nyckelordet bjuder, jag förväntar mig inget i gengäld. Tar någon med sig en gåva är det jättetrevligt men som sagt, inget jag förväntar mig.

Jag hade nog lärt mig att man tar med en gåva första gången man är hemma på middag hos någon men sedan aldrig mer. Ganska skarpt dessutom. Men det verkar ha urvattnats numera så vi brukar lite osäkert vela med att ta med och inte beroende på hur bra vän det är.

Lustigt nu ska ingen ha födelsedagspresent men ha present varje middag tidigare hade man födelsedagspresenter vid födelsedag och fick en skuld att bjuda middag tillbaka om man inte var singelman (och därmed tydligen totalt handikappad).

 

[athena_arabians]

Jag hade nog lärt mig att man tar med en gåva första gången man är hemma på middag hos någon men sedan aldrig mer. Ganska skarpt dessutom. Men det verkar ha urvattnats numera så vi brukar lite osäkert vela med att ta med och inte beroende på hur bra vän det är.

Lustigt nu ska ingen ha födelsedagspresent men ha present varje middag tidigare hade man födelsedagspresenter vid födelsedag och fick en skuld att bjuda middag tillbaka om man inte var singelman (och därmed tydligen totalt handikappad).

Det där varierar för mig beroende på vem det är och vilken typ av tillställning. Blir jag bjuden på fika hos grannarna tar jag inte med något men bjuder samma grannar på glöggmingel (vilket är en ganska stor tillställning hos dem) så tar jag med en liten gåva. De är äldre och har det mesta så det brukar bli något ätbart/drickbart.

Är det en tillställning i mer eller mindre sittningsnivå tar jag alltid med en gåva. Vanligt fika/enklare vardagsmiddag - nej.

 

[Badger]

Det där varierar för mig beroende på vem det är och vilken typ av tillställning. Blir jag bjuden på fika hos grannarna tar jag inte med något men bjuder samma grannar på glöggmingel (vilket är en ganska stor tillställning hos dem) så tar jag med en liten gåva. De är äldre och har det mesta så det brukar bli något ätbart/drickbart.

Är det en tillställning i mer eller mindre sittningsnivå tar jag alltid med en gåva. Vanligt fika/enklare vardagsmiddag - nej.

Jag blir typ bara bjuden på middag hos närmsta vännerna eller mindre närmsta vännerna. Närmsta får inget (det blir ju lite fånigt att ha present tio gånger per år på middag med samma tjejgäng när middagarna går helt jämnt upp), om det inte är nyår och de mindre närmsta något (trots allt...).

Är det något större så är det nästan bara bröllop, disputationsmiddag (där är dessutom traditionen att man betalar och ger present ), födelsedag och där känns det inte så osäkert.

 

[Badger]

Ja, frågar folk som ska vara här en längre tid om de ska ta med något så svarar jag antingen att nej det behövs inte under förutsättning att det inte behövs och då menar jag verkligen det också!
Eller så säger jag att ja, det vore bra om du kan ta med xx/yy/what ever.

Vill folk bidra ekonomiskt för den mat/dryck och annat som gått åt under den tiden de varit hos mig så brukar jag säga att de får betala vad de vill/tycker är rimligt själva.

Bjuder ju inte in folk och blir besviken om de inte bidrar med mat/pengar när jag själv sagt att det behöver de inte göra i af..

Svarar väl på trådstarten också och så.

Har aldrig bjudit någon 7 dagar till mig så inte haft det problemet. Däremot har det hänt att vänner bott tillsammans med oss på sommarstället, har det varit en vecka så har de frågat och jag svarat att vi kan väl laga mat varannan dag (och handla implicit). Jag har ändå inte lust eller förmåga att vara artig värdinna i 7 dagar till mina närmsta vänner, iofs kanske jag borde gjort så - värdinnat mig, men är så van vid att på landet bor vi ofta flera släktfamiljer tillsammans och delar på jobb och kostnad. En annan gång var vi nog ändå skyldiga en bunt middagar och då var vi värdfolk och fick en flaska vin o ngn present.

Har snarare varit med om den extremt märkliga situationen att någon släkting "värdinnat sig" bjudit in en släktfamilj (på sin sida av släkten) med fyra tonåringar 15-22 år och två vuxna människor som inte gjort ett jota, och ytterligare själv haft två tonåringar 18-22 (eh) som inte gjort ett jota och en man som då och då diskar. Så varannan dag lagade hon all maten åt dem och varannan dag lagade vi maten till dem (o diskade o plockade undan o skrapade potatis på hennes dagar medan tonåringarna förvirrat såg på). Gah! Är man "bjuden" mer än tre dagar är man rimligen inte längre gäst utan uhm familjemedlem eller ngt och får skala potatis och rensa ogräs som alla andra. (och om man är över 7 måste man rimligen kunna bära en tallrik)

(Sedan hörde jag ändå henne ringa ett samtal till någon väninna och beklaga sig att när hennes mamma var i hennes ålder så gjorde de yngre minsann allt jobb och de äldre vilade. Jag tog åt mig direkt så vi skulle lagat mat åt hennes familj (och förvirrade tonåringar) varje dag då?)

 

[Mabuse]

Jag blir typ bara bjuden på middag hos närmsta vännerna eller mindre närmsta vännerna. Närmsta får inget (det blir ju lite fånigt att ha present tio gånger per år på middag med samma tjejgäng när middagarna går helt jämnt upp), om det inte är nyår och de mindre närmsta något (trots allt...).

Är det något större så är det nästan bara bröllop, disputationsmiddag (där är dessutom traditionen att man betalar och ger present ), födelsedag och där känns det inte så osäkert.

I min värld har man alltid med något när man blir bjuden på middag. Typ blommor eller en flaska vin. Nåt symboliskt. Även om bjudningarna går jämnt ut.

Till en större bjudning (typ nyår eller midsommar) eller flera dagar skulle jag nog fråga "Ska jag ta med något?", och då mena typ sängkläder eller nåt som det vore smidigt om jag skaffade. Sa värden nej så skulle jag bara ha med vinflaskan/chokladen/blommorna som är standard.

 

[Badger]

I min värld har man alltid med något när man blir bjuden på middag. Typ blommor eller en flaska vin. Nåt symboliskt. Även om bjudningarna går jämnt ut.

Till en större bjudning (typ nyår eller midsommar) eller flera dagar skulle jag nog fråga "Ska jag ta med något?", och då mena typ sängkläder eller nåt som det vore smidigt om jag skaffade. Sa värden nej så skulle jag bara ha med vinflaskan/chokladen/blommorna som är standard.

Mjo jag börjar ana att det är så, nu. Men jag vet också att min farmor å det bestämdaste alltid hävdat att det är bara första gången man har med något, även min mamma som är ganska korrekt har sagt detsamma. Jag tror att det är någonting som ändrat sig helt enkelt.

 

[Görel]

Svarar väl på trådstarten också och så.

Har aldrig bjudit någon 7 dagar till mig så inte haft det problemet. Däremot har det hänt att vänner bott tillsammans med oss på sommarstället, har det varit en vecka så har de frågat och jag svarat att vi kan väl laga mat varannan dag (och handla implicit). Jag har ändå inte lust eller förmåga att vara artig värdinna i 7 dagar till mina närmsta vänner, iofs kanske jag borde gjort så - värdinnat mig, men är så van vid att på landet bor vi ofta flera släktfamiljer tillsammans och delar på jobb och kostnad. En annan gång var vi nog ändå skyldiga en bunt middagar och då var vi värdfolk och fick en flaska vin o ngn present.

Har snarare varit med om den extremt märkliga situationen att någon släkting "värdinnat sig" bjudit in en släktfamilj (på sin sida av släkten) med fyra tonåringar 15-22 år och två vuxna människor som inte gjort ett jota, och ytterligare själv haft två tonåringar 18-22 (eh) som inte gjort ett jota och en man som då och då diskar. Så varannan dag lagade hon all maten åt dem och varannan dag lagade vi maten till dem (o diskade o plockade undan o skrapade potatis på hennes dagar medan tonåringarna förvirrat såg på). Gah! Är man "bjuden" mer än tre dagar är man rimligen inte längre gäst utan uhm familjemedlem eller ngt och får skala potatis och rensa ogräs som alla andra. (och om man är över 7 måste man rimligen kunna bära en tallrik)

(Sedan hörde jag ändå henne ringa ett samtal till någon väninna och beklaga sig att när hennes mamma var i hennes ålder så gjorde de yngre minsann allt jobb och de äldre vilade. Jag tog åt mig direkt så vi skulle lagat mat åt hennes familj (och förvirrade tonåringar) varje dag då?)

Jag tänker att det i så fall var hennes tonåringar som skulle gjort allt jobb och inte du.

 

[Badger]

Jag tänker att det i så fall var hennes tonåringar som skulle gjort allt jobb och inte du.

Jo men i så fall borde hon väl sagt till dem istället för att gnälla över telefon. De är inte omöjliga alls som personer. Hon skulle inte tveka ett ögonblick att be mig eller min man om hjälp, gör snarare regelbundet -kan ni laga maten i morgon? varför har ni inte målat huset? kan du skura trappan? Nej du får inte skura vardagsrummet blabla, de där träden borde tas bort (men inte ligga på komposten (den hoppade jag hon får göra själv om hon ska bestämma vart de hamnar också) stigen på ängen behövs huggas med lie nu.. (när jag var ung så hade jag minsann klätt om sofforna och betalat det själv.. två gånger, nu borde du och dina kusiner.. era barn gnuggar sönder tyget.) ingen annan manglar handdukarna, faktum är att hon är mycket mer noga med "min uppfostran" o mina kusiners, än med sina barns, och jag är dubbelt så gammal suck.

 

[Görel]

Jo men i så fall borde hon väl sagt till dem istället för att gnälla över telefon. De är inte omöjliga alls som personer. Hon skulle inte tveka ett ögonblick att be mig eller min man om hjälp, gör snarare regelbundet -kan ni laga maten i morgon? varför har ni inte målat huset? kan du skura trappan? Nej du får inte skura vardagsrummet blabla, de där träden borde tas bort (men inte ligga på komposten (den hoppade jag hon får göra själv om hon ska bestämma vart de hamnar också) stigen på ängen behövs huggas med lie nu.. (när jag var ung så hade jag minsann klätt om sofforna och betalat det själv.. två gånger, nu borde du och dina kusiner.. era barn gnuggar sönder tyget.) ingen annan manglar handdukarna, faktum är att hon är mycket mer noga med "min uppfostran" o mina kusiners, än med sina barns, och jag är dubbelt så gammal suck.

Låter skitjobbigt! En sådan person skulle jag hitta på alla undanflykter som fantasin räckte till för att slippa ha hos mig.

 

[Badger]

Låter skitjobbigt! En sådan person skulle jag hitta på alla undanflykter som fantasin räckte till för att slippa ha hos mig.

Vi har henne inte hos oss utan mer så att vi delar sommarbostad och då och då sammanfaller i tid och rum. Eftersom hon är äldre är nog vi mer hos än hon är.

 

[athena_arabians]

Mjo jag börjar ana att det är så, nu. Men jag vet också att min farmor å det bestämdaste alltid hävdat att det är bara första gången man har med något, även min mamma som är ganska korrekt har sagt detsamma. Jag tror att det är någonting som ändrat sig helt enkelt.

Det måste jag säga att jag aldrig har hört om eller läst i Ribbings spalt. Det borde rimligtvis ha kommit upp där

 

[Badger]

Det måste jag säga att jag aldrig har hört om eller läst i Ribbings spalt. Det borde rimligtvis ha kommit upp där

Nu kan ju jag inte läsa den längre men jag tror jag sett den frågan och det svaret faktiskt nu när du säger det. Men kan inbilla mig.

Jo men faktiskt, det här uppfattar jag som ungefär samma sak som farmor sa.

http://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2011/07/19/gabortspresent/

Farmor var ju väldigt hm borgerlig om man säger så. Minst sagt. Mamma (är) med.

Det är nog så att den uppfostran (det var väldigt noga) kraschar med den andra om att ta med förning nuförtiden och har blivit översprungen inser jag. Jag får nog rätta mig efter seden att ta med förning eftersom flest kör det nu helt enkelt och ingen lär tycka man är annat än snål om man kör på farmors o mormors uppfostran.

Känner mig säkrare efter att ha läst den biten i spalten. Man tar med något ätbart för att bidra till middagen, lite som en knytis helt enkelt. Typ en burk sylt eller en flaska vin (som faktiskt dricks upp, eller choklad som ställs undan, jag är annars lärd att vin ställs undan och choklad alltid ställs fram direkt.).

 

[athena_arabians]

Nu kan ju jag inte läsa den längre men jag tror jag sett den frågan och det svaret faktiskt nu när du säger det. Men kan inbilla mig.

Jo men faktiskt, det här uppfattar jag som ungefär samma sak som farmor sa.

http://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2011/07/19/gabortspresent/

Farmor var ju väldigt hm borgerlig om man säger så. Minst sagt. Mamma (är) med.

Det är nog så att den uppfostran (det var väldigt noga) kraschar med den andra om att ta med förning nuförtiden och har blivit översprungen inser jag. Jag får nog rätta mig efter seden att ta med förning eftersom flest kör det nu helt enkelt och ingen lär tycka man är annat än snål om man kör på farmors o mormors stil.

Känner mig säkrare efter att ha läst den biten i spalten. Man tar med något ätbart för att bidra till middagen, lite som en knytis helt enkelt. Typ en burk sylt eller en flaska vin (som faktiskt dricks upp, eller choklad som ställs undan, jag är annars lärd att vin ställs undan och choklad alltid ställs fram direkt.).

Intressant, det visste jag inte. Det verkar vara att det glidit litegrann hur man gör. Personligen blir jag som sagt glad för en gåva om jag har middag men det är verkligen inget jag förväntar mig och tycker absolut inte att den som kommer tomhänt är snål.

 

[Badger]

Kopierar in från svaret förresten

Förr i tiden när allmogen hade kalas var det vanligaste att alla gäster medförde förning, något extra gott ätbart, som present så att bordet dignade av alla givna maträtter och bakverk. Borgerligheten däremot hade inte den vanan, där var kalasen ett tillfälle för inbjudaren att visa upp sin egen generositet och förmåga att bjuda flottast möjligt. Ibland tog gästerna med sig blommor, eller än elegantare, skickade en blombukett med bud på förmiddagen samma dag som middagsbjudningen. Men inte alla gäster, utan framförallt de som var förstagångsgäster.

 

[Efwa]

Känner mig säkrare efter att ha läst den biten i spalten. Man tar med något ätbart för att bidra till middagen, lite som en knytis helt enkelt. Typ en burk sylt eller en flaska vin (som faktiskt dricks upp, eller choklad som ställs undan, jag är annars lärd att vin ställs undan och choklad alltid ställs fram direkt.).

Jag har lärt mig nästan samma sak. Om någon tar med vin så bör man dela det med den som kom med det. Samma med choklad å andra sidan.

Men, numer är etikett inte lika hårt så jag frågar alltid om vinet är något de vill dela med oss eller om det är något de vill att vi ska dricka själva.

Jag har också lärt mig att om man tar med sig eget dricka och det blir över lämnar man det hos värden. Dock fungerar inte heller det lika längre och vissa tar med sig det de kom med och jag kan inte känna att jag tycker det är "fördjävligt" eller blir sur. De har inte lärt sig samma gamla etikett som jag har. Om mina ens är rätt?

Jag vidhåller att det är bäst att fråga och svara som man vill ha det.

 

[Heulwen]

Om ingen vågar stå för vad den skriver utan det skulle eka mellan inläggen här är det kanske på tiden att skaffa sig lite ryggrad istället för att ondgöra sig över sina vänner bakom deras rygg på nätet.

Hur drog du in mig i det? Du skriver "du" helt plockat ur det blå.
Och jag uppfattar inte att TS ondgör sig, om man läser alla hennes inlägg tackar hon för olika perspektiv. Tycker du detta gäller alla som ber om råd i relationer på nätet?

 

[athena_arabians]

Jag har lärt mig nästan samma sak. Om någon tar med vin så bör man dela det med den som kom med det. Samma med choklad å andra sidan.

Men, numer är etikett inte lika hårt så jag frågar alltid om vinet är något de vill dela med oss eller om det är något de vill att vi ska dricka själva.

Jag har också lärt mig att om man tar med sig eget dricka och det blir över lämnar man det hos värden. Dock fungerar inte heller det lika längre och vissa tar med sig det de kom med och jag kan inte känna att jag tycker det är "fördjävligt" eller blir sur. De har inte lärt sig samma gamla etikett som jag har. Om mina ens är rätt?

Jag vidhåller att det är bäst att fråga och svara som man vill ha det.

Det är ju tydligen olika också, enligt Ribbing ska man inte dricka "gåvovinet" genast utan det är menat åt värden/värdinnan personligen (vilket är vettigt, har man gjort middag har man ju sett till att vinet man ska bjuda på passar till maten). Choklad är ok att äta direkt om det är så pass att det räcker till alla, annars sparas den.

Formellt är det så att man som värdperson förutsätts ha skaffat tillräckligt med dryckjom av den sort som passar till den mat man bjuder på. Alltså är presentvinet att betrakta på samma sätt som en bok i present, den läser man ju inte under aftonen utan lägger någonstans och säger förtjust till givaren “så roligt det ska bli att få läsa den”. Vinflaskan tackar man likaledes förtjust för men öppnar inte utan säger “det ska bli härligt att dricka den här så småningom”.

Chokladasken öppnar värdpersonen traditionellt generöst och bjuder på – eller ställer diskret undan, exempelvis om asken är för liten för att räcka till alla gäster.
Blommorna ställs genast i vas och placeras på framträdande plats, alltså inte i köket, på balkongen eller hatthyllan. Andra presenter, föremål, konsumtionsvaror ställs undan sedan de tackats för.

Är kalaset informellt, lättsamt och drickande råkar bli ymnigt kan det hända att värdpersonens vinförråd sinar. Att då fylla på med presentvinerna går för sig, om man inte kan förmå gästerna att gå hem istället.
Magdalena Ribbing

 

[Lingonris]

@Lingonris
Gjort är gjort liksom. Men det enklaste för framtiden är väl om du kan föreslå: Den här gången kanske du kan bjuda?

Njae det skulle jag inte kunna tänka mig.

 

[hastflicka]

Svarar väl på trådstarten också och så.

Har aldrig bjudit någon 7 dagar till mig så inte haft det problemet. Däremot har det hänt att vänner bott tillsammans med oss på sommarstället, har det varit en vecka så har de frågat och jag svarat att vi kan väl laga mat varannan dag (och handla implicit). Jag har ändå inte lust eller förmåga att vara artig värdinna i 7 dagar till mina närmsta vänner, iofs kanske jag borde gjort så - värdinnat mig, men är så van vid att på landet bor vi ofta flera släktfamiljer tillsammans och delar på jobb och kostnad. En annan gång var vi nog ändå skyldiga en bunt middagar och då var vi värdfolk och fick en flaska vin o ngn present.

Har snarare varit med om den extremt märkliga situationen att någon släkting "värdinnat sig" bjudit in en släktfamilj (på sin sida av släkten) med fyra tonåringar 15-22 år och två vuxna människor som inte gjort ett jota, och ytterligare själv haft två tonåringar 18-22 (eh) som inte gjort ett jota och en man som då och då diskar. Så varannan dag lagade hon all maten åt dem och varannan dag lagade vi maten till dem (o diskade o plockade undan o skrapade potatis på hennes dagar medan tonåringarna förvirrat såg på). Gah! Är man "bjuden" mer än tre dagar är man rimligen inte längre gäst utan uhm familjemedlem eller ngt och får skala potatis och rensa ogräs som alla andra. (och om man är över 7 måste man rimligen kunna bära en tallrik)

(Sedan hörde jag ändå henne ringa ett samtal till någon väninna och beklaga sig att när hennes mamma var i hennes ålder så gjorde de yngre minsann allt jobb och de äldre vilade. Jag tog åt mig direkt så vi skulle lagat mat åt hennes familj (och förvirrade tonåringar) varje dag då?)

Jag tar alltid med en flaska vin nar vi gar bort ... da en del ar allergiska mot vissa blommor och atbart blir det vin. Punkt. Den enda jag nagonsin kannt som var allergisk mot rodvin fick vitt.

Sedan har vi ju en hel del besok fran Sverige, de stannar alltid minst en vecka, tva ar vanligt och langre hander ocksa.
Forsta dagen har jag nagon sorts "plock middag" da det ar sa olika hur man fungerar efter 9 timmars tidsskillnad. Under tiden forklarar jag vissa enkla regler.
1. Allar ar "on their own" till frukost och lunch. Det ar inte mitt bord.
2. Jag ar en helt VARDELOS vardinna.
3. Jag ser till att det blir middag, men vill garna ha hjalp med bade ideer och matlagning atminstane varannan dag och kan mycket val antingen ringa efter snabbmat eller aka och kopa nagot ibland. Gillar ni inte det ar det bara att ta over koket.
4. Det som finns i skap och lador ar till for att atas/anvandas ... men sag till om ni tar det sista av nagot.
5. Jag satter alltid barn och ungdommar i jobb med diverse skalning/hackning och forvantar mig att Maken far diskhjalp allt som oftast ocksa.

 

[hastflicka]

Jag tar alltid med en flaska vin nar vi gar bort ... da en del ar allergiska mot vissa blommor och atbart blir det vin. Punkt. Den enda jag nagonsin kannt som var allergisk mot rodvin fick vitt.

Sedan har vi ju en hel del besok fran Sverige, de stannar alltid minst en vecka, tva ar vanligt och langre hander ocksa.
Forsta dagen har jag nagon sorts "plock middag" da det ar sa olika hur man fungerar efter 9 timmars tidsskillnad. Under tiden forklarar jag vissa enkla regler.
1. Allar ar "on their own" till frukost och lunch. Det ar inte mitt bord.
2. Jag ar en helt VARDELOS vardinna.
3. Jag ser till att det blir middag, men vill garna ha hjalp med bade ideer och matlagning atminstane varannan dag och kan mycket val antingen ringa efter snabbmat eller aka och kopa nagot ibland. Gillar ni inte det ar det bara att ta over koket.
4. Det som finns i skap och lador ar till for att atas/anvandas ... men sag till om ni tar det sista av nagot.
5. Jag satter alltid barn och ungdommar i jobb med diverse skalning/hackning och forvantar mig att Maken far diskhjalp allt som oftast ocksa.

Jag glomde en punkt ... De medhavda Ahlgrens Bilar till mig ar MINA OCH BARA MINA ... ALLA 25 PASAR ar mina och om jag vill ata upp dem pa en gang gor jag det. Aldeles sjalv.