Jag är nog uppfostrad lite annorlunda än många här
Hade jag bjudit in en kompis (ev. med familj) så hade jag sett det som självklart att kompisen inte behöver ta med något eller betala något (ja, även om det är i en vecka eller så). Och hade kompisen sedan velat betala när vi var ute och handlade hade jag nog mest tyckt det var lite obekvämt och sagt att jag tar det, samma med om de erbjuder sig att laga mat en kväll (svaret där hade nog blivit i stil med: Det behövs absolut inte, och de sen propsade: Ja, om du verkligen vill...), för för mig är detta självklart att jag tar hand om om jag bjudit in någon som gäst. Och att ta med någon present, eller köpa ett fika nån gång hade väl varit trevligt, men då hade det varit något jag blev glad för, men aldrig något jag tyckt de behövde göra eller blivit ledsen för att de inte gjort.
För mig är det helt enkelt så att om jag bjudit in nån till mig så är de mina gäster, då ska de inte behöva betala. Möjligen om vi åkte på utflykter med inträdesavgift att man då betalar var för sig, men inte annars.
Och vad gäller middagarna i 1,5 år utan att bli bjuden tillbaks så hade jag ju sett det som upp till mig om jag vill fortsätta bjuda eller inte, efter ett tag märker man ju ändå om vännen i fråga bjuder tillbaks eller inte.
Och eftersom det är så här jag tänker så är ju då risken att om nån bjuder in mig till sig att jag inte alls fattar att de egentligen vill att jag ska betala nån gång när vi handlar eller så. Jag hade säkert frågat om det var något särskilt jag skulle ha med mig (typ lakan, handduk) och hade jag då blivit ombedd att ta med nån matvara hade jag gjort det, även om jag nog blivit lite förvånad. Det hade nog inte ens fallit mig in att fråga om vännen ville ha pengar.
Så många i tråden vill nog aldrig ha mig som gäst, annars kommer det komma nya liknande trådar, om hur snål jag varit