Är hon snål?

[Badger]

Tillägg; det var just därför som vi inte bad henne ta med något, det skulle inte hålla sig på flyget etc. Det hindrar väl inte att man säger "ska vi stanna till här vid macken och köpa jordgubbar som vi kan ha till efterrätt?". Till exempel. Eller springa ut till glassbilen när den kom förbi. Smågrejer liksom.

Vad folk inte tänker på är att sådana handlingar kräver ganska stort mått av självsäkerhet. Dvs en osäker person som inte vet exakt hur det just går till för just dig gör inte det av rädsla att stöta sig med dig.

Självsäkerhet=göra precis tvärtom mot vad någon sagt.

Din väninna tycker jag framstår som att hon känner att hon inte vet vad du tycker och inte vet hur du tycker att hon ska göra och försöker liksom lura ut det men får inget riktigt klart svar.

(Jag är också inte av naturen en storvulen och självsäker person som har stora åthävor och "tvingar på" folk jordgubbar och tjatar om att få numret till Swish. Utan mer så att jag frågar och antyder och försöker få respons. Försiktigt. -det ordnar sig betyder för mig, bry dig inte om det jag betalar och om du tjatar tänker jag bli ledsen, jag vill inte prata om det här med pengar för att prata om pengar gör man faktiskt inte.)

Jag har tex gjort liknande men hamnat fel. En släkting tyckte att vi inte skulle köpa julklappar (hon är en sådan som säger att -det ordnar sig=jag bjuder!) men jag vet ju att hon gör det ändå till mig så jag köpte till henne. Hon blev ganska upprörd och ledsen för hon ville verkligen ge mig julklapp och inte få en.

Olika bekantskapskretsar olika sätt att göra saker på och ni två får nog försöka jämka ihop er på mitten helt enkelt.

 

[cewe]

Vilken tur jag hittade den här tråden , jag har HELT glömt bort Swisha min kompis som var snäll och fixade ny dunk vin ut till båten när jag helt felberäknat mängden jag hade med mig

 

[Badger]

Men de kanske var lite snåla då, gästerna, om din mamma bjöd på middag hela tiden och de aldrig tog med blommor eller en flaska vin.

Eller så var de borgerligt uppfostrade, där man bara ska ta med någonting första gången man är hemma hos någon

 

[Badger]

Jag har lärt mig nästan samma sak. Om någon tar med vin så bör man dela det med den som kom med det. Samma med choklad å andra sidan.

Men, numer är etikett inte lika hårt så jag frågar alltid om vinet är något de vill dela med oss eller om det är något de vill att vi ska dricka själva.

Jag har också lärt mig att om man tar med sig eget dricka och det blir över lämnar man det hos värden. Dock fungerar inte heller det lika längre och vissa tar med sig det de kom med och jag kan inte känna att jag tycker det är "fördjävligt" eller blir sur. De har inte lärt sig samma gamla etikett som jag har. Om mina ens är rätt?

Jag vidhåller att det är bäst att fråga och svara som man vill ha det.

(och kl) Tja jag har nog aldrig öppnat en medtagen vinflaska, (ju lärd att ställa undan) men kanske ska fråga hädanefter.

Däremot tycker jag inte det fungerar med att alltid lämna kvar alkoholen, mina vänner vet jag kan bli upprörda över att få en kyl full med öl när de hatar öl osv. De är iofs övertydliga med att packa med det hem igen numera.

Hela den biten känns mer som studentetikett/ungdomsettikett helt ärligt. Att fattiga studenter tar med alkohol till festen, för den som bjöd hade inte råd att köpa alkohol. Men eftersom de är fattiga tar de med den hem igen. Sedan utvecklas det långsamt med åldern till att bli att värden har råd med ett par flaskor vin men alla tar med utifallatt det skulle ta slut, men nu är de lite mer stadda vid kassa de med och lämnar kvar alkoholen om de inte dricker upp den.

Så jag tycker att just när det gäller tillställningar där man tar med en bag in box och en kasse öl kanske inte rakt av har fått någon enhetlig etikett än? Så jag skulle nog vara försiktig med att anta en massa där. Varken att folk är snåla när de tar hem eller lata när de lämnar osv utan bara försöka vara lyhörd.

Och om man "bor ihop med" sina vänner en hel vecka (gäster luktar efter tre dagar ) så är de inte gäster utan familj och får laga mat och köpa mat och rensa ogräs och det kan man väl komma överens om innan?

Om man tänker min farmor istället så skulle varken eller någonsin ha hänt, varken att hon bjudit utan att bjuda på allt eller att någon skulle tagit med någonting att dricka, eller att de skulle lämnat kvar någonting heller för den delen. Eller att de skulle druckit så mycket att alkoholen kunde -ta slut, eller ätit så mycket att maten skulle tagit slut, eller att någon hade låtsas om någonting om den hade gjort det (då hade ju alla anpassat magsäcken efter bjudningen rätt och slätt). Hon skulle inte fått present om det inte var första gången eller sällan middagsgästerna kom och middagsgästerna skulle bjudit igen inom ett par månader, utom de unga ogifta männen. Om någon inte kunde när det var bjudet så räknades det fortfarande som en gång bjudet och det var nästas tur.

 

[Efwa]

Tja jag har nog aldrig öppnat en medtagen vinflaska, (ju lärd att ställa undan) men kanske ska fråga hädanefter.

Däremot tycker jag inte det fungerar med att alltid lämna kvar alkoholen, mina vänner vet jag kan bli upprörda över att få en kyl full med öl när de hatar öl osv. De är iofs övertydliga med att packa med det hem igen numera.

Hela den biten känns mer som studentetikett/ungdomsettikett helt ärligt. Att fattiga studenter tar med alkohol till festen, för den som bjöd hade inte råd att köpa alkohol. Men eftersom de är fattiga tar de med den hem igen. Sedan utvecklas det långsamt till att bli att värden har råd med ett par flaskor vin men alla tar med utifallatt det skulle ta slut, men nu är de lite mer stadda vid kassa de med och lämnar kvar alkoholen om de inte dricker upp den.

Om man tänker min farmor istället så skulle varken eller någonsin ha hänt, varken att hon bjudit utan att bjuda på allt eller att någon skulle tagit med någonting att dricka, eller att de skulle lämnat kvar någonting heller för den delen. Eller att de skulle druckit så mycket att alkoholen kunde -ta slut, eller ätit så mycket att maten skulle tagit slut, eller att någon hade låtsas om någonting om den hade gjort det (då hade ju alla anpassat magsäcken efter bjudningen rätt och slätt). Hon skulle inte fått present om det inte var första gången eller sällan middagsgästerna kom och middagsgästerna skulle bjudit igen inom ett par månader, utom de unga ogifta männen. Om någon inte kunde när det var bjudet så räknades det fortfarande som en gång bjudet och det var nästas tur.

Jag har lärt mig av mina föräldrar som är 40-talister. Så jag tror bara att det är klasskillnad och landsdel som kanske är det som bestämmer vad som gäller.

Att det blivit mer flytande kan ju bero på, ganska skönt kan jag tycka, att vi är mer resande och mer och mer släpper lite jobbiga etikettsregler.

 

[Badger]

Jag har lärt mig av mina föräldrar som är 40-talister. Så jag tror bara att det är klasskillnad och landsdel som kanske är det som bestämmer vad som gäller.

Att det blivit mer flytande kan ju bero på, ganska skönt kan jag tycka, att vi är mer resande och mer och mer släpper lite jobbiga etikettsregler.

Jo lite trassligt släkten har inte släppt en millimeter på etiketten så lite trassligt är det tycker jag när det är flytande (och man glömmer när den gäller och inte gäller). Alltid blir någon sur hur man än gör Tycker det är rejält jobbigt att strunta present bara när folk fyller år, men ta med när samma person har middag. (Modernt numera att säga bestämt nej till födelsedagspresenter -för alla har ju så mycket, men alla måste ta med present vid vanlig middag. Men det är väl bara att anpassa sig och hitta saker som är nästanpresenter för att ligga mittemellan så att alla blir lite sura men ingen mycket )

 

[Badger]

Det ar en sa fruktansvart jobbig kvalitet hos manga Svenskar. Artighets trugandet. Jag har inte tillrackliga nyanser i sociala samanhang, jag ar aldeles for direkt, och dessutom vagrar jag att "leka lekar" dar mitt ord inte raknas utan jag maste insistera flera ganger.
Jag lyssnar pa vad folk sager och det ar vad jag rattar mig efter (till min mammas stora overraskning, och sakert ocksa sorg) Jag kan inte bollandet med att truga, forstar inte hur lange det ska paga och hur man okar/minskar intensiteten i trugandet. Jag har lyssnat pa min mamma och hennes vanner sa jag vet att det ar en hel ritual som man forvantas spela med i ... men jag har aldrig lyckats forsta och lara mig den till fullo.
Jag har darfor valt att vara mycket tydlig och forvantar mig tydlighet tillbaka. Sager jag att vi funderar pa det senare, tar jag upp det senare om den andra inte gor det ... Sager nagon att jag inte ska ta med nagot gor jag inte det, och det har "backfired" ett antal ganger i Sverige nar andra har med sig nagot men jag inte varit tillrackligt i Sverige de senaste aren for att komma ihag hur det ar, att man inte ska gora som man blir tillsagd.

Mm en annan grej i Sverige är ju också att smyga med födelsedagskalas. Dvs bjuda in på fika/middag och inte säga att man fyller år. Eller att det är formell klädsel osv. Men personer som känner personen bättre och eller har en bra födelsedagbok vet att personen fyller år och tar med stora presenter. Men själv är man lite slarvig/inte lika bra vän så man vet inte när de fyller år. Då får man sitta där med skammen.

Dvs det är nu markerat vilka som känner inbjudaren bäst, vilka som har ordning och reda på allas födelsedagar, vilka som ilar in på Facebook om de blir bjudna bara för att kolla att någon inte fyller år (jag med numera, jag lyckades rädda mig själv inför ett oannonserat 60-årskalas genom att känna en ilning av rädsla i magen och rusa in på Eniro en gång. Och det visade sig att man tagit i från tårna i både mängd gäster, klädsel, presenter osv jag är så himla glad att jag inte travade in i mina jeans utan present och förväntade mig fika på fem pers. Om jag inte en gång tidigare missat på en bekant skulle jag aldrig, aldrig! misstänkt något skumt.). Det är säkert egentligen menat som diskret och elegant men blir jättepinsamt och jobbigt för dem som direkt blir avslöjade som dåliga vänner och/eller slarviga dumskallar. Etikett är ju till för att se till att alla gäster kan gå rätt klädda, med rätt present och liksom känna sig lugna och bekväma istället för panikslagna och gråtfärdiga.

(När man inte känner någon väl och det står presenter undanbedes, återigen panik. Är detta en person som skriver så för att verka elegant eller för att de faktiskt inte vill ha present. När blir de sura, när de får, eller när de inte får? Varpå man ägnar dagar åt att försöka räkna ut en present som liksom inte existerar, men samtidigt gör det och har ångest på väg till festen. Magdalena Ribbing säger -ta inte med, men det hindrar ju inte den som vill bli sur från att bli sur om de är lagda åt det hållet och glömde läsa Ribbing. När man själv bjuder in till födelsedag och inte skriver alls något om presenter (för man hatar när folk gör så mot en) så verkar man sedan girig, aargh!)

 

[Badger]

Puh, då har jag åtminstone inte TOTALT misstolkat de sociala spelreglerna för det där är precis den betydelse jag också lägger i "det löser sig" när det handlar om att göra upp om pengar. Oavsett om det är jag själv som står för utläggen eller någon annan.

Jag med!

 

[Badger]

Du tror att en kille riskerar våldta någon för att det inte alltid är solklart om man bör bidra med pengar när man hälsar på en kompis en vecka?

Nah, den är lite relevant. Såg en jätteintressant artikel från USA tror jag det var om kommunikation mellan manliga och kvinnliga studenter. Önskar jag kunde hitta den igen. Det var avgrunder mellan hur kommunikationen gick. Tjejen försökte alltid säga nej utan att det skulle låta som ett nej för att han inte skulle bli ledsen. Killen begrep ingenting utom ett klart vrål av NEJ! försvinn äckel. Det var alltså en frågeenkät där de fick fylla i vad de tyckte var ett nej och ett ja gällande sex. typ. Även kommunikationen runt vad som var ett ja varierade från person till person och speciellt mellan manliga och kvinnliga studenter.

 

[Badger]

Men är du inte med på att "det ordnar sig" är ett NEJ på förfrågan om exakt uträkning om toapapper och kaffefilter och swish i slutet av veckan? att det inte är NEJ till handling, NEJ till fika, NEJ till en flaska vin?

Fast en vecka där någon annan betalar allt är ju så extremt mycket mer pengar än en flaska vin? Så det skulle kännas bra konstigt att köpa glass för 160 kr som tack för några tusen kronor i mat. (Jag skulle sannolikt haft något med mig, men samtidigt vet jag inte om jag skulle hamnat i situationen från första början om det inte var en ny vän.)

Jag vet inte om jag skulle tacka ja till att bo hemma hos någon vän i en vecka, inte släkting. Men jag skulle som sagt nog tyckt hela affären vore väldigt jobbig. Lagade du mat åt dem hela tiden också? det skulle jag tycka var klart värst. Helt ärligt skulle jag få panikstress om jag inte fick göra hälften av jobbet och hälften av handlingen (själv, inte hytta med plånboken och trängas vid kassan utan åka och handla själv.).

(Med det sagt är det klart att jag betalar glassätandet och en kasse här och där när jag bor med mamma en vecka. Men är klart medveten om att det verkligen inte är tillräckligt egentligen. Men då lagar jag åtminstone all maten. Men det är ju mamma.)

 

[Gnist]

det skulle kännas bra konstigt att köpa glass för 160 kr som tack för några tusen kronor i mat.

Jag måste bara undra, vad tusan äter man för mat när man äter för några (pluralis) 1000 kronor i veckan på en vuxen och två kids?

 

[Badger]

Jag måste bara undra, vad tusan äter man för mat när man äter för några (pluralis) 1000 kronor i veckan på en vuxen och två kids?

Hmm svårt att säga? när vi bor tre/fyra familjer ihop på landet och köper mat 1-2 gånger var så blir det ca en tusenlapp per handling, oftare plus än minus (kanske 8 vuxna o 7 barn iofs). Men å andra sidan så kanske vi tävlar lite i middagar. En bag in box vin eller cider o öl, fördrink, snacks, ngt grillat fisk/kött, efterrätt ost till kvällen. Frukost, bröd ett par sorter, ett par pålägg, ett par tre smörgåsost på en vecka, två olika yoghurt, juice, mjölk och frukt till fruktskålen. Men även om vi kör morotssoppa med bakat bröd så blir det runt 700 på en handling. Vi är två vuxna och ett barn och handlar nog för 2000 på en sådan vecka, i nästan bara mat (men då handlar man ju -för alla, allt som verkar saknas och allt som andra skrivit på dagens lista, från tvättmedel till dasspapper. Så man köper juice och fruktyoghurt även om man inte äter det). Mat som råkar vara för mycket lämnar vi i kyl o skåp om det kommer någon annan släkting nästa vecka, sist ut får ta med sommarens rester eller slänga. (Men de ca 2000+ måste ju ungefär motsvara vår del av vad vi äter under veckan rimligen.)

 

[Lingonris]

Fast en vecka där någon annan betalar allt är ju så extremt mycket mer pengar än en flaska vin? Så det skulle kännas bra konstigt att köpa glass för 160 kr som tack för några tusen kronor i mat. (Jag skulle sannolikt haft något med mig, men samtidigt vet jag inte om jag skulle hamnat i situationen från första början om det inte var en ny vän.)

Jag vet inte om jag skulle tacka ja till att bo hemma hos någon vän i en vecka, inte släkting. Men jag skulle som sagt nog tyckt hela affären vore väldigt jobbig. Lagade du mat åt dem hela tiden också? det skulle jag tycka var klart värst. Helt ärligt skulle jag få panikstress om jag inte fick göra hälften av jobbet och hälften av handlingen (själv, inte hytta med plånboken och trängas vid kassan utan åka och handla själv.).

(Med det sagt är det klart att jag betalar glassätandet och en kasse här och där när jag bor med mamma en vecka. Men är klart medveten om att det verkligen inte är tillräckligt egentligen. Men då lagar jag åtminstone all maten. Men det är ju mamma.)

Det inlägget du citerade var ett svar till dem som skrivit att jag ju sagt att hon inte skulle ta med något och "det ordnar sig" och att det därför var helt rimligt att hon inte ens tog med en flaska vin. Ett nej är ett nej till allt liksom vilket jag inte håller med om.

Nej nej vi hjälptes åt med matlagning, disk och sånt.

 

[Lingonris]

@Badger tack för dina intressanta inlägg!

 

[Lingonris]

Har aldrig bjudit någon 7 dagar till mig så inte haft det problemet. Däremot har det hänt att vänner bott tillsammans med oss på sommarstället

Vad är skillnaden? Det är väl exakt samma sak?

 

[Gnist]

Hmm svårt att säga? när vi bor tre/fyra familjer ihop på landet

(kanske 8 vuxna o 7 barn iofs).

Viss skillnad mot 1 vuxen och 2 barn.

Inte ens när jag bodde med ex:et och 3 barn handlade vi mat för flera 1000 i veckan, därav min nyfikna fråga på vad man äter när man gör det.

Och ska man leva på egenbakat bröd och morotssoppa morgon, middag, kväll så kostar det inga 700 kronor i veckan, såvida man inte köper nån okänd designermorot som kostar några 100 kronor per kilo..

 

[Lingonris]

Viss skillnad mot 1 vuxen och 2 barn.

Inte ens när jag bodde med ex:et och 3 barn handlade vi mat för flera 1000 i veckan, därav min nyfikna fråga på vad man äter när man gör det.

Och ska man leva på egenbakat bröd och morotssoppa morgon, middag, kväll så kostar det inga 700 kronor i veckan, såvida man inte köper nån okänd designermorot som kostar några 100 kronor per kilo..

Min erfarenhet är att det går åt mycket mer pengar på semestern, särskilt om man inte är på hemmaplan eftersom det då kanske saknas de basvaror man brukar använda, t ex olivolja eller vad det kan vara. På semestern brukar vi ofta göra det lite fint och speciellt med grillat, såser, grönsaker, efterrätter, choklad, vin, fin öl osv.

Till vardags äter ju barnen i skola/dagis och de vuxna kanske går ut och äter på lunchen så det går åt mer mat totalt sett på semestern.

 

[Badger]

Det inlägget du citerade var ett svar till dem som skrivit att jag ju sagt att hon inte skulle ta med något och "det ordnar sig" och att det därför var helt rimligt att hon inte ens tog med en flaska vin. Ett nej är ett nej till allt liksom vilket jag inte håller med om.

Nej nej vi hjälptes åt med matlagning, disk och sånt.

Ok, bra att ni hjälptes åt!

Jo jag är nog en av dem som inte tar med vin varje gång jag är hemma hos min bästis, faktiskt. Eller snarare, aldrig, hon fick en burk sylt på nyår typ. Stackarn, men jag hade gjort efterrätten. Men kanske, kanske skulle jag fattat att jag skulle ha med om det var långbesök, (vi tar alltid med vin till min mans vänner, dem ser vi mer sällan.) vi fick ju det en gång tex vid några dagars boende, jag var jätteförvånad men glad och skulle nog göra detsamma.

Jag håller räkning på när det är min tur att bjuda. (utom för ett gäng som inte verkar vilja åka hemifrån. Det känns jobbigt och allt är trassligt. De får vin, det känns inte som tillräckligt.)

"Det ordnar sig" säger bara min faster när hon inte vill att jag ska betala och aldrig mer nämna pengar i närheten av henne. Det betyder, jag bjuder och vill inte ha något tack, tack! och därmed basta. (men vem vet hon kanske är sur i hemlighet. Men hon har gjort det sedan jag var 8 och gör likadant med sina barn.)

Jag är inte så självsäker så om det gällde vänner hade jag velat laga och betala maten varannan dag för att känna mig ok. Eller bott där max 3 dagar. Om det var tre dagar hade jag kanske kunnat tycka att en flaska vin eller glass hade dugt. Under förutsättningarna ni hade skulle jag bara känt mig jätteobehaglig till mods. Inte vågat vara storvulen o tränga mig på och handla, inte tyckt en flaska dugt, inte vågat fråga igen om pengar o Swish.

Men när det gäller -ta med något, håller jag med. Man frågar -ska jag ta med något och svaret är -ja ett paket grädde, jättesnällt, jag glömde eller -Nej tack jag har allt. En present har inte med den frågan att göra (man kan ju inte svara -ja en present vore fint tack! )

 

[Luff]

Jag tror Ribbing läst den här tråden. Publicerat 7 augusti - samma dag som den här tråden startades.
http://www.dn.se/nyheter/nyheter-he...som-vill-ha-rikligt-betalt-for-stugvistelsen/
Tyvärr är det en betalartikel.

 

[Lingonris]

Jag tror Ribbing läst den här tråden. Publicerat 7 augusti - samma dag som den här tråden startades.
http://www.dn.se/nyheter/nyheter-he...som-vill-ha-rikligt-betalt-for-stugvistelsen/
Tyvärr är det en betalartikel.

Det var tvärtom faktiskt! jag läste frågan och startade sen tråden.