Är hon snål?

[karamelldrottningen]

OT men den här tråden gör det så himla tydligt att en viss typ av trådar alltid blir riktiga publikdragare - trådar som handlar om hur man "bör" uppföra sig. Det är jätteintressant, både hur så många engagerar sig och för innehållet i vad de faktiskt säger.

Jag tror det handlar om att man vill väl och så skiter sig allt ändå på slutet.

 

[Lingonris]

OT men den här tråden gör det så himla tydligt att en viss typ av trådar alltid blir riktiga publikdragare - trådar som handlar om hur man "bör" uppföra sig. Det är jätteintressant, både hur så många engagerar sig och för innehållet i vad de faktiskt säger.

Kul att jag kan hjälpa till!

 

[mandalaki]

Jag tror det handlar om att man vill väl och så skiter sig allt ändå på slutet.

Jag tror snarare att det handlar om normering. Man vill påverka folk att göra som en själv, genom såna här trådar. De är ju ofta formulerade som "Men det är väl självklart att man" om sådant som är just självklart för en själv. Och världen blir jätteosäker om det inte är lika självklart för andra.

 

[Shaggy]

Jag tror snarare att det handlar om normering. Man vill påverka folk att göra som en själv, genom såna här trådar. De är ju ofta formulerade som "Men det är väl självklart att man" om sådant som är just självklart för en själv. Och världen blir jätteosäker om det inte är lika självklart för andra.

Min värld blev faktiskt jätteosäker. Jag vet inte om jag någonsin kommer våga tacka ja till en inbjudan igen. Jag är ett ufo i sociala sammanhang och nu ska jag altså inte ens kunna lita på att det där "nej du behöver inte betala något" faktiskt gäller.

 

[mandalaki]

Min värld blev faktiskt jätteosäker. Jag vet inte om jag någonsin kommer våga tacka ja till en inbjudan igen. Jag är ett ufo i sociala sammanhang och nu ska jag altså inte ens kunna lita på att det där "nej du behöver inte betala något" faktiskt gäller.

Jamen det förstår jag. Jag tar också ett nej som ett nej i en sådan här situation. Och skulle som sagt bli galen om jag fått ett nej men den andra ändå förväntar sig att jag ska betala.

 

[Lingonris]

Jamen det förstår jag. Jag tar också ett nej som ett nej i en sådan här situation. Och skulle som sagt bli galen om jag fått ett nej men den andra ändå förväntar sig att jag ska betala.

Men är du inte med på att "det ordnar sig" är ett NEJ på förfrågan om exakt uträkning om toapapper och kaffefilter och swish i slutet av veckan? att det inte är NEJ till handling, NEJ till fika, NEJ till en flaska vin?

 

[Lingonris]

Min värld blev faktiskt jätteosäker. Jag vet inte om jag någonsin kommer våga tacka ja till en inbjudan igen. Jag är ett ufo i sociala sammanhang och nu ska jag altså inte ens kunna lita på att det där "nej du behöver inte betala något" faktiskt gäller.

Om man vet att man bjuder en person som är ett ufo i sociala sammanhang så får man naturligtvis handla efter det. Min kompis däremot är inget ufo.

 

[stjarnhimmel]

Men är du inte med på att "det ordnar sig" är ett NEJ på förfrågan om exakt uträkning om toapapper och kaffe och swish? att det inte är NEJ till handling, NEJ till fika, NEJ till en flaska vin?

Nej det är inte självklart.
Jag förstår inte hur du kan ta för givet att alla tänker som du?

 

[mandalaki]

Men är du inte med på att "det ordnar sig" är ett NEJ på förfrågan om exakt uträkning om toapapper och kaffe och swish? att det inte är NEJ till handling, NEJ till fika, NEJ till en flaska vin?

Nej. För dig är det det, ja. Men inte för mig och, vad som är viktigast, uppenbarligen inte för henne. Du har ju redan berättat att hon två gånger tog upp med dig om hon förväntades bidra och fick nej första gången, och "det löser sig" andra.

Innan hon kom frågade hon om hon skulle ta med sig något men vi svarade att det inte behövdes. Första dagen sa hon att vi skulle räkna ihop alla utgifter och säga till henne hur mycket hon blev skyldig så skulle hon swisha. Vi sa typ ”det ordnar sig” eftersom det inte är vår stil att vare sig säga ”ta med en flaska vin, ett paket kaffe, ett paket pasta och 2 kakor mörk choklad” eller be våra gäster att betala.

 

[Petruska]

Alltså du får jättegärna svara, jag är genuint nyfiken; hur hade du gjort som värd? Och som gäst? I situationen en veckas mat, dryck, boende, bensin osv.

Jag hade som värd varit tydligare. Vill jag att vi delar kostnader/köksarbete, så tydliggör jag det på något helst icke-konfliktinriktat vis.

Som värd älskar jag däremot inte alls att gästerna tex köper glass från glassbilen eller chips, jag vill inte ha en massa onyttiga saker som inte ens är goda. Och att gästerna bara handlar en kasse matvaror, riskerar ju bara att skapa mat som vi inte gör av med.

Som gäst: Jag vet ju inte hur jag hade uppfattat dina svar om att "det behövs inte". Om jag hade tagit dig på orden, så hade jag inte bidragit sedan. Du verkar ju inte vilja det. Om jag uppfattat dig som mer flytande, hade jag försökt se till att betala tex när vi fikade, när vi handlade, eller nåt sånt.

För mig beror det mycket på relationens art. Vill ni ömsesidigt umgås? Har vännen bjudit in sig själv? Hur brukar man prata inbördes i just den här vänskapsrelationen?

 

[Problematisk]

Jag kommer inte våga umgås med folk efter att ha läst den här tråden!
Som jag är uppfostrad så lyssnar man på värdens ord. Säger hen "ta inte med något" så gör man inte det, det är inte att respektera värdens önskemål. Säger man "det löser sig" betyder det att man inte behöver tänka på det nu utan antingen bjuder värden, eller så säger hen till i efterhand om hur mycket gästen kan betala. Men inte snålt uträknat då utan avrundat neråt, typ en femhundring eller vad som är vettigt.

 

[Sleepy]

OT men den här tråden gör det så himla tydligt att en viss typ av trådar alltid blir riktiga publikdragare - trådar som handlar om hur man "bör" uppföra sig. Det är jätteintressant, både hur så många engagerar sig och för innehållet i vad de faktiskt säger.

Det är intressant, håller med. Tror många söker efter "det rätta sättet" på olika områden, pga konflikträdsla och en önskan att umgänget med andra människor ska löpa smärtfritt. En vill också känna att ens eget sätt är accepterat och godkänt av de en har omkring sig. Människor har en tendens att gruppera sig med likasinnade för att få det bekräftat.

Det är nyttigt att umgås med många olika människor. När vi knuffas omkring mot varandra tvingas vi mejsla fram vem vi själva är och vad vi står för. För att kunna kommunicera sitt budskap och få fungerande interaktioner måste en tänka till själv, komma fram till var en står. Och ju mer en umgås med vitt skilda människor, desto tydligare framgår det att det inte finns rätt och fel många gånger; bara olika - vilket är helt ok.

Buke med sin bredd ibland användarna är ett fantastiskt forum för att knuffas lite.

 

[Görel]

Men är du inte med på att "det ordnar sig" är ett NEJ på förfrågan om exakt uträkning om toapapper och kaffefilter och swish i slutet av veckan? att det inte är NEJ till handling, NEJ till fika, NEJ till en flaska vin?

Jag ser det som ett bortviftande av min fråga om vad jag ska bidra med.

Jag tycker om tydlighet och brukar fråga vad jag ska betala eller ta med, skulle jag få svaret att det ordnar sig skulle jag se det som att jag inte ska bidra med något och att min fråga kanske var lite klumpig och ovälkommen.

Men hade jag varit hos någon i flera dagar hade jag frågat innan hur vi ska dela på betalningen. Hade någon kommit och hälsat på mig så länge hade jag, om jag velat ha betalt, sagt något i stil med att boendet står jag för men vi kan dela på maten/alkoholen/bensinen.

 

[Petruska]

Jag tror snarare att det handlar om normering. Man vill påverka folk att göra som en själv, genom såna här trådar. De är ju ofta formulerade som "Men det är väl självklart att man" om sådant som är just självklart för en själv. Och världen blir jätteosäker om det inte är lika självklart för andra.

Ja, den här sortens trådar är jättetydligt normförmedling för mig! (Liksom trådar om städning.)

Jag tänker nog två saker om det. Det ena är det självklara: vedertagna normer förenklar livet. Man vet hur man bör göra.

Det andra är att det är något sorgligt med det: I personliga relationer (vänner, släktingar) efterfrågar folk beteendenormer istället för att känna in den aktuella relationen och agera i den. Normeringen blir viktigare än relaterandet, känns det som för mig. Det gör mig nästan olycklig å andras vägnar.

 

[Bison]

Se mitt svar till @Shaggy. Att jag säger "det ordnar sig" och med det menar att jag inte kommer sätta mig och gå igenom alla kvitton för veckan och räkna ihop hur mycket toapapper vi använt innebär inte att jag inte tycker det vore trevligt med andra initiativ.

T ex kunde hon köpt fika eller handlat någon gång.

I backspegeln borde jag ha sagt "du behöver inte swisha men vi kanske kan ta varannan handling". Till de flesta andra av mina kompisar tror jag faktiskt inte att jag hade behövt göra det.

Säg nästa gång vad du menar.
Alla tänker inte som en själv gör.
Allting blir så mycket enklare om folk bara kan tala ur skägget.

 

[stjarnhimmel]

Ja det finns något sorgligt över sådana här trådar och situationer. Dvs vilka missförstånd som skapas och att folk tänker saker om andra trots att båda kanske har försökt att bete sig på det sätt som de har lärt sig är mest respektfullt.

 

[Sleepy]

I personliga relationer (vänner, släktingar) efterfrågar folk beteendenormer istället för att känna in den aktuella relationen och agera i den. Normeringen blir viktigare än relaterandet, känns det som för mig. Det gör mig nästan olycklig å andras vägnar.

Det är sorgligt. Men samtidigt är det svårt och krävande att utvecklas, att kommunicera, att förstå, att interagera - och då frestar den lättare vägen; jag gjorde rätt och du är dum.

 

[mandalaki]

Ja, den här sortens trådar är jättetydligt normförmedling för mig! (Liksom trådar om städning.)

Jag tänker nog två saker om det. Det ena är det självklara: vedertagna normer förenklar livet. Man vet hur man bör göra.

Det andra är att det är något sorgligt med det: I personliga relationer (vänner, släktingar) efterfrågar folk beteendenormer istället för att känna in den aktuella relationen och agera i den. Normeringen blir viktigare än relaterandet, känns det som för mig. Det gör mig nästan olycklig å andras vägnar.

Ja precis. Mänskligt umgänge utan normer vore ju anarki, det skulle inte funka.

Men samtidigt: i ett konkret fall, skit i hur andra brukar göra och skit i att försöka baxa in den andra i samma fålla. Bara lös situationen.

 

[Petruska]

Ja precis. Mänskligt umgänge utan normer vore ju anarki, det skulle inte funka.

Men samtidigt: i ett konkret fall, skit i hur andra brukar göra och skit i att försöka baxa in den andra i samma fålla. Bara lös situationen.

Precis! Du och jag är inte "man", vi är du och jag!

 

[mandalaki]

För mig beror det mycket på relationens art. Vill ni ömsesidigt umgås? Har vännen bjudit in sig själv? Hur brukar man prata inbördes i just den här vänskapsrelationen?

Jag tänker också att det beror på min och den andra partens ekonomi. Jag har så jag klarar mig och om den andra parten också har så hon klarar sig så säger hon sannolikt samma sak nästa gång. Vårt ekonomiska förhållande jämnar ut sig i slutändan. Därför kan vi både fråga och svara ganska slarvigt om frågan om vem som ska betala kommer upp.

Om jag däremot är i kraftigt ekonomiskt över- eller underläge gentemot den andra, då blir "avtalet" i situationen tydligare formulerat.

Det är alltså relationen som avgör.