Är det tråkigt att ge bort välgörenhet i present?

[Fruentimber]

Alltså vuxna människor som grämer sig över att få välgörenhet i present. Tillåt mig att .

 

[Lingon]

Alltså vuxna människor som grämer sig över att få välgörenhet i present. Tillåt mig att .

Jag grämer mig inte över det. Men jag ser det inte som en present. Men tackar snällt givaren som man ska.

 

[Fruentimber]

Jag grämer mig inte över det. Men jag ser det inte som en present. Men tackar snällt givaren som man ska.

Jag fattar verkligen inte tankegången.

Eller så är jag bara tacksam nog att jag lever ett så pass bra liv att jag inte lider någon nöd. Därför kan andra mindre lyckligt lottade få ta del av mitt överflöd i form av bidrag istället för att jag ska få något som jag lika gärna kunde ha köpt själv, om jag ville ha det.

 

[Vinur]

Jag fattar faktiskt inte heller diskussionen. Det handlar om välgörenhet, att hjälpa andra människor som inte har det så bra som vi. Hur kan det ses som dåligt?
Jag har fått mycket sådana presenter. Som barn var det kanske inte så kul eftersom jag hellre ville ha barbiedockor, men som vuxen så har jag eller kan köpa allt jag behöver så om någon ger pengar till en god sak i mitt namn blir jag glad. Jag uppskattar det mycket mer än en blomma som jag inte alls vill ha.

Jag förutsätter att det handlar om de större, mer neutrala välgörenheterna som t.ex. Röda Korset.

 

[kryddelydd]

Om någon som jag gett en gåva till tycker att gåvan är "dödstråkig", så kan hen nog räkna med att inte få någon gåva alls i framtiden. Nog fan är det väl ändå tanken som räknas? Sitter du och graderar dina gåvor mellan skala dödstråkig-dödskul vid julafton och födelsedag? Nae, vet du vad. Så otroligt osympatiskt. Då ger jag hellre en gåva till någon som har det svårt.

Nej.
Jag får inte dödstråkiga gåvor.

Nej, jag sitter inte och graderar gåvor.

Ja, det är tanken som räknas när man ger och får gåvor - och än en gång, tanken om gåvomottagaren.

Att du bestämmer dig för att tro att jag "graderar" gåvor, är helt din egen fantasi.
Och det, om något, tycker jag är osympatiskt.

Utifrån att jag tycker att välgörenhet är en dödstråkig gåva, så har du bestämt dig för att jag är osympatisk?

Skäms.

 

[kryddelydd]

Jag fattar verkligen inte tankegången.

Eller så är jag bara tacksam nog att jag lever ett så pass bra liv att jag inte lider någon nöd. Därför kan andra mindre lyckligt lottade få ta del av mitt överflöd i form av bidrag istället för att jag ska få något som jag lika gärna kunde ha köpt själv, om jag ville ha det.

Ja men det står ju dig fritt att skänka till välgörenhet! Och att därmed dela med dig.

Det jag vänder mig mot här är egentligen inte din åsikt (att välgörenhet är en bra gåva som du skulle uppskatta) utan ditt sätt att bli värderande gentemot dem som tycker annorlunda.

 

[kryddelydd]

Jag fattar faktiskt inte heller diskussionen. Det handlar om välgörenhet, att hjälpa andra människor som inte har det så bra som vi. Hur kan det ses som dåligt?
QUOTE]

Det är inte dåligt att skänka till välgörenhet. Och det tror jag inte att någon här i tråden tycker.

Me att ge det till någon annan person som gåva, tycker inte jag är roligt.
Man kanske inte delar uppfattning om vilket ändamål som välgörenheten ska skänkas till.

 

[Fruentimber]

Nej.
Jag får inte dödstråkiga gåvor.

Nej, jag sitter inte och graderar gåvor.

Ja, det är tanken som räknas när man ger och får gåvor - och än en gång, tanken om gåvomottagaren.

Att du bestämmer dig för att tro att jag "graderar" gåvor, är helt din egen fantasi.
Och det, om något, tycker jag är osympatiskt.

Utifrån att jag tycker att välgörenhet är en dödstråkig gåva, så har du bestämt dig för att jag är osympatisk?

Skäms.

Du skriver ju själv att en sådan gåva är "dödstråkig", alltså graderad till en riktigt tråkig present. Mao är det inte min fantasi som skenat iväg. Ser inte riktigt hur man skulle kunna tolka det på något annat sätt.

 

[Badger]

En tanke är att när folk ska köpa present till någon de inte känner eller gå på middag till någon de inte känner så väl har jag märkt att folk ofta köper blommor eller en flaska vin.
Är det inte märkligt att köpa vin till någon man inte känner?

Jo jag skulle inte göra det till någon jag inte kände alls. Men jag har nog aldrig varit på födelsedagskalas hos någon som jag känner så lite att varken jag eller min man ens vet om hen är nykterist eller inte. Oftast går jag på "kalas" till folk jag vet någonting om, eller som någon jag känner vet någonting om.
(Däremot har jag vänner som har en tendens att få fel sorts vin, tex rött när de inte tål det, de brukar bjuda nästa gäng gäster på det istället.)

Men om jag köper vin så är det oftast för att jag tänkt och insett att personen nog vill ha den sortens vin/champagne och jag har sett personen dricka vin.

Undantaget barnkalas där "alla i klassen" är inbjudna och då passar ju inte vin lite oavsett.

Men när det problemet kommer så kommer jag ju fundera och förhoppningsvis komma på något som verkar passa från välgörenhet till choklad eller presentkort på bokhandel.

 

[Myrten]

Min fån kan inte kopiera inlägget som hamnade i citatet av någon anledning. Men - att mottagaren inte delar givarens uppfattning om ändamålet för välgörenheten kan ju överföras på andra presenter. Alla saker har ju ett sammanhang som består av olika komponenter som kan ogillas.

Det här var svar på ett inlägg av @kryddelydd - vilket inte syns när jag postar.

 

[Fruentimber]

Ja men det står ju dig fritt att skänka till välgörenhet! Och att därmed dela med dig.

Men du missar ju uppenbarligen poängen helt och hållet.
Jag behöver inga gåvor. Det jag vill ha, kan jag köpa själv. Det finns absolut ingen mening med att ge mig saker vars värde lika gärna hade kunnat gå till välgörenhet. Då ser jag alltså hellre att folk skänker till organisationer än deltar i överkonsumtionen för att de minsann ska ge mig något "bara för att" det är födelsedag/julafton/whatever.

 

[Badger]

Du skriver ju själv att en sådan gåva är "dödstråkig", alltså graderad till en riktigt tråkig present. Mao är det inte min fantasi som skenat iväg. Ser inte riktigt hur man skulle kunna tolka det på något annat sätt.

Samtidigt är det ju en person som gör lite av den här bedömningen. Jag har ingen aning om vad jag ska ge till X. X ska få någonting för 300 kronor av mig, det är nu pengar jag inte längre har.

Jag har jättemycket saker och köper nytt hela tiden, köper all lyx jag vill ha, från fint te till fin choklad och har jag inte köpt det så vill jag inte ha det i mitt hus. Jag vill välja allt som ska in i mitt perfekta hus helt själv och det andra väljer duger inte. Jag har fem vitlökspressar och jag köpte dem alla helt själv för att matcha köket. Jag behöver inga fler.

Det är säkert lika för alla. Utom för ungdomar och fattiga studenter så har alla andra allt de behöver och all lyx de vill ha.

Så de här 300 kronorna, som jag inte längre har att spendera på en vitlökspress till mig, som jag valt helt själv för att den ska passa i mitt hem, de lägger jag på välgörenhet för att presentmottagaren inte ska bidra till köpsamhället genom att få en ask praliner. (att jag köper allt jag vill ha direkt bidrar inte till köpsamhället)

Så det är här jag tycker att välgörenhet inte är en totalt generisk present som man kan ge utan eftertanke. Utan precis som en flaska vin kräver två sekunders fundering, tror jag att hen gillar vin? Eller har hen kanske problem med vin?

Tänk om mottagaren faktiskt inte har köpt sig fem designvitlökspressar för att matcha köket och tänk om hen inte köper lyxpraliner varje vecka som du gör. Utan liksom kör på ICAs vitlökspress tills någon ger en fin i present. Dvs inte har så mycket pengar att slösa utan har lite tight ekonomi till skillnad från dig. I andra trådar finns alltid folk med tight ekonomi som kan behöva lite lyx i tillvaron och inte ska behöva skämmas för att de inte har utrymme för det.

Så hela tiraden ovan ger bara det här slutet. Jag tycker att alla presenter kräver en viss eftertanke. Även om man känner personen minimalt. Oftast kanske man har sett personen eller träffat en person som sett personen någon gång. Men självklart håller jag med om att om man aldrig tidigare träffat någon och aldrig mer kommer se hen och inte känner någon som träffat personen. Så man har ingen aning och ingen möjlighet att skaffa sig en aning (tex en far går på sin dotters delade 30 årsfest där hennes vänner också fyller år). Så är välgörenhet (från generisk stor, accepterad, organisation) betydligt bättre än en flaska vin! Och jag är övertygad om att den skulle ge mycket glädje!

(Men just kommentarer om att jag är så rik och konsumtionshetsar så mycket att jag har allt jag vill ha, så andra är säkert lika rika och konsumtionshetsande och borde sluta. Får mig att tänka att alla är inte så himla rika. De kanske har jättetight ekonomi och såg fram emot praliner.)

 

[Badger]

Samtidigt är det ju en person som gör lite av den här bedömningen. Jag har ingen aning om vad jag ska ge till X. X ska få någonting för 300 kronor av mig, det är nu pengar jag inte längre har.

Jag har jättemycket saker och köper nytt hela tiden, köper all lyx jag vill ha, från fint te till fin choklad och har jag inte köpt det så vill jag inte ha det i mitt hus. Jag vill välja allt som ska in i mitt perfekta hus helt själv och det andra väljer duger inte. Jag har fem vitlökspressar och jag köpte dem alla helt själv för att matcha köket. Jag behöver inga fler.

Det är säkert lika för alla. Utom för ungdomar och fattiga studenter så har alla andra allt de behöver och all lyx de vill ha.

Så de här 300 kronorna, som jag inte längre har att spendera på en vitlökspress till mig, som jag valt helt själv för att den ska passa i mitt hem, de lägger jag på välgörenhet för att presentmottagaren inte ska bidra till köpsamhället genom att få en ask praliner. (att jag köper allt jag vill ha direkt bidrar inte till köpsamhället)

Så det är här jag tycker att välgörenhet inte är en totalt generisk present som man kan ge utan eftertanke. Utan precis som en flaska vin kräver två sekunders fundering, tror jag att hen gillar vin? Eller har hen kanske problem med vin?

Tänk om mottagaren faktiskt inte har köpt sig fem designvitlökspressar för att matcha köket och tänk om hen inte köper lyxpraliner varje vecka som du gör. Utan liksom kör på ICAs vitlökspress tills någon ger en fin i present. Dvs inte har så mycket pengar att slösa utan har lite tight ekonomi till skillnad från dig. I andra trådar finns alltid folk med tight ekonomi som kan behöva lite lyx i tillvaron och inte ska behöva skämmas för att de inte har utrymme för det.

Så hela tiraden ovan ger bara det här slutet. Jag tycker att alla presenter kräver en viss eftertanke. Även om man känner personen minimalt. Oftast kanske man har sett personen eller träffat en person som sett personen någon gång. Men självklart håller jag med om att om man aldrig tidigare träffat någon och aldrig mer kommer se hen och inte känner någon som träffat personen. Så man har ingen aning och ingen möjlighet att skaffa sig en aning (tex en far går på sin dotters delade 30 årsfest där hennes vänner också fyller år). Så är välgörenhet (från generisk stor, accepterad, organisation) betydligt bättre än en flaska vin! Och jag är övertygad om att den skulle ge mycket glädje!

(Men just kommentarer om att jag är så rik och konsumtionshetsar så mycket att jag har allt jag vill ha, så andra är säkert lika rika och konsumtionshetsande och borde sluta. Får mig att tänka att alla är inte så himla rika. De kanske har jättetight ekonomi och såg fram emot praliner.)

Så ursäkta tiraden jag håller med om att välgörenhetspresenter är jättebra och fina presenter till de som det passar för, precis som choklad, vin och blommor. Man tänker lite, det kan blir fel, någon kanske inte gillade blommor, men det är ok.

En cool sak är ju tex vissa företags julklappar, de måste ge julklapp, kommer inte på något. Men det finns presentkort där den anställde kan välja en handduk till, eller välgörenhet!

 

[Fruentimber]

Samtidigt är det ju en person som gör lite av den här bedömningen. Jag har ingen aning om vad jag ska ge till X. X ska få någonting för 300 kronor av mig, det är nu pengar jag inte längre har.

Jag har jättemycket saker och köper nytt hela tiden, köper all lyx jag vill ha, från fint te till fin choklad och har jag inte köpt det så vill jag inte ha det i mitt hus. Jag vill välja allt som ska in i mitt perfekta hus helt själv och det andra väljer duger inte. Jag har fem vitlökspressar och jag köpte dem alla helt själv för att matcha köket. Jag behöver inga fler.

Det är säkert lika för alla. Utom för ungdomar och fattiga studenter så har alla andra allt de behöver och all lyx de vill ha.

Så de här 300 kronorna, som jag inte längre har att spendera på en vitlökspress till mig, som jag valt helt själv för att den ska passa i mitt hem, de lägger jag på välgörenhet för att presentmottagaren inte ska bidra till köpsamhället genom att få en ask praliner. (att jag köper allt jag vill ha direkt bidrar inte till köpsamhället)

Så det är här jag tycker att välgörenhet inte är en totalt generisk present som man kan ge utan eftertanke. Utan precis som en flaska vin kräver två sekunders fundering, tror jag att hen gillar vin? Eller har hen kanske problem med vin?

Tänk om mottagaren faktiskt inte har köpt sig fem designvitlökspressar för att matcha köket och tänk om hen inte köper lyxpraliner varje vecka som du gör. Utan liksom kör på ICAs vitlökspress tills någon ger en fin i present. Dvs inte har så mycket pengar att slösa utan har lite tight ekonomi till skillnad från dig. I andra trådar finns alltid folk med tight ekonomi som kan behöva lite lyx i tillvaron och inte ska behöva skämmas för att de inte har utrymme för det.

Så hela tiraden ovan ger bara det här slutet. Jag tycker att alla presenter kräver en viss eftertanke. Även om man känner personen minimalt. Oftast kanske man har sett personen eller träffat en person som sett personen någon gång. Men självklart håller jag med om att om man aldrig tidigare träffat någon och aldrig mer kommer se hen och inte känner någon som träffat personen. Så man har ingen aning och ingen möjlighet att skaffa sig en aning (tex en far går på sin dotters delade 30 årsfest där hennes vänner också fyller år). Så är välgörenhet (från generisk stor, accepterad, organisation) betydligt bättre än en flaska vin! Och jag är övertygad om att den skulle ge mycket glädje!

(Men just kommentarer om att jag är så rik och konsumtionshetsar så mycket att jag har allt jag vill ha, så andra är säkert lika rika och konsumtionshetsande och borde sluta. Får mig att tänka att alla är inte så himla rika. De kanske har jättetight ekonomi och såg fram emot praliner.)

Alltså jag stämmer in i vartenda ord. Absolut.
Min syster är student och ensamstående med två barn. Henne försöker jag vältra i "lyx" så fort jag kan - biobesök, matcheckar, spabehandlingar, upplevelser med barnen etc etc. Bara att komma ut till oss blir ett skönt avbrott i vardagen. Givetvis ger jag inga välgörenhetspresenter till henne, eller andra i hennes sits. Det skulle jag nästan klassa som ett hån.

Men människor med stadig ekonomi, bra jobb, som jag vet inte sliter med att få ihop pengarna när knappt hälften av månaden har gått - de kan gott dela med sig av sitt överflöd genom att jag hellre skänker till välgörenhet än köper den där sjätte vitlökspressen.

 

[sjoberga]

Alltså jag stämmer in i vartenda ord. Absolut.
Min syster är student och ensamstående med två barn. Henne försöker jag vältra i "lyx" så fort jag kan - biobesök, matcheckar, spabehandlingar, upplevelser med barnen etc etc. Bara att komma ut till oss blir ett skönt avbrott i vardagen. Givetvis ger jag inga välgörenhetspresenter till henne, eller andra i hennes sits. Det skulle jag nästan klassa som ett hån.

Men människor med stadig ekonomi, bra jobb, som jag vet inte sliter med att få ihop pengarna när knappt hälften av månaden har gått - de kan gott dela med sig av sitt överflöd genom att jag hellre skänker till välgörenhet än köper den där sjätte vitlökspressen.

Fast det kan inte ses som ett hån att rädda ett barn i Somalia undan svält, hur fattig än mottagaren är i Sverige.

 

[Fruentimber]

Fast det kan inte ses som ett hån att rädda ett barn i Somalia undan svält, hur fattig än mottagaren är i Sverige.

Därav nästan.

 

[nightcrawler]

Skulle bli rätt grinig om jag fick nån välgörenhetspresent. Vill jag ge så gör jag det själv. Då kan jag dessutom välja. Kom hellre utan present. Om det är nån som önskar sig en välgörenhetspresent så är det en sak, då kan jag ge det men inte annars. Likadant med begravningar. Vi avböjde blommor när morsan dog för hon var starkt emot blommor. Hon ville hellre att man skänkte till hjärt och lungfonden. Och så fick det bli.

 

[stjarnhimmel]

Sen är det ju alltid svårt med presenter när det gäller etiska principer.
Det lär ju vara rätt många presenter, leksaker etc som tillverkas av barnarbete i Asien, eller under andra saker som man kan ifrågasätta.

 

[rutans]

Jag tycker inte att presenter är ett problem.

Men när någon ställer frågan, måste ju folk få framföra en åsikt.
Utan att det övertolkas till att folk problematiserar eller krånglar till.

Och det borde ju också vara tillåtet med olika åsikter.

Precis!
För egen del så skulle jag inte direkt visa missnöje om jag fick en välgörenhetspresent. Utan förstå att givaren menar väl. Skulle det inte heller vara till någon organisation jag inte vill stödja så skulle jag inte lägga många tankar mer på det. Det jag utifall skulle fundera på är varför personen ifråga känt sig tvungen att överhuvudtaget blanda in mig i välgörenheten. Det kan ju liksom göras ändå.

 

[rutans]

Men du missar ju uppenbarligen poängen helt och hållet.
Jag behöver inga gåvor. Det jag vill ha, kan jag köpa själv. Det finns absolut ingen mening med att ge mig saker vars värde lika gärna hade kunnat gå till välgörenhet. Då ser jag alltså hellre att folk skänker till organisationer än deltar i överkonsumtionen för att de minsann ska ge mig något "bara för att" det är födelsedag/julafton/whatever.

Du missar uppenbarligen också poängen.
Ge gärna till välgörenhet - men varför ge det överhuvudtaget i någon annans namn? Ge ändå till välgörenhet, ge ingenting om du inte vet hur mottagaren ställer sig till organisationen.