ÄR det så himla svårt???

[ameo]

Efter vinterns serier typ Nannyakuten så har man tydligen även spelat in en svensk version av detta program (enligt artikel i aftonbladet idag).
Helt uppenbart är det många som har problem med att få sina barn att INTE bli monster.
Jag måste säja att detta förvånar mig.
ÄR det så himla svårt att vara konsekvent, sätta gränser och inte låta barnen göra som de vill hela tiden eller bara få sin vilja fram? Är det så många föräldrar som tror att de skadar barnet genom att göra det ledset och besviket för att de inte får göra som de vill?

Jag har mycket svårt att tro att mina barn är några jätteenkla mönsterbarn som blivit sådana av sig själva, dels för att jag själv märker hur mycket framförallt den stora testar och trotsar. (den lilla, nu 15 månader, är inte så dålig hon heller - j****ar vilket humör!! ) Men jag ska inte påstå att jag egentligen har några större problem med dem, de uppför sig faktiskt väldigt bra i det stora hela.
(läs gärna artikel i aftonbladet om att olydiga barn är normala, där står en hel del matnyttigt faktiskt!

//än en gång en ameo som inte riktigt förstår vad problemet är

 

[Xeline]

Sv: ÄR det så himla svårt???

Det finns olika sorter, vissa ungar funkar alldeles utmärkt med "normala" uppfostringsmetoder. De trotsar och så på ett helt normalt sätt. Mönsterbarn. Jag har två

Sen finns det de barnen som INTE funkar likadant. Jag har ett sånt. En sån som är uppfostrad exakt enligt samma skola som de två som inte är "svåra" samma konsekvens - eller rättare sagt ännu mer konsekvens. Och nej, han funkar INTE som de gör. Monsterbarn brukar man visst kalla det.

Sen finns det naturligtvis mönsterbarn som fostras till monsterbarn - det kanske är dem du tänker på ?

Att du inte förstår problemet är helt enkelt att du inte har haft ett sk monsterbarn och att du fostrat dina mönsterbarn så de INTE blivit ngt annat än just mösterbarn.

 

[nala]

Sv: ÄR det så himla svårt???

Jag håller med dig, jag har också svårt att förstå hur barn kan förvandlas till huliganer så som det visats på tv men det finns nog många föräldrar som låter barnen styra allt. Jag lever efter en regel : så länge du bor i mitt hus är det jag som bestämmer! Mina killar är inga änglar i alla läge men dom har iallafall förstånd till att lyssna på vad jag säger och uppför sig jättefint när vi är borta eller har besök här hemma.

 

[Tokmaja]

Sv: ÄR det så himla svårt???

Det är nog jättelätt att säga när man "lyckats".
Våran som är också som ett litet snällt lamm... men vem vet hur han blir när han är äldre?!
Men SJÄLVKLART är det svårt att fostra en liten människa med egen vilja och egna tankar om hur allt ska vara.

Sen är det kanske lite lättare att göra "mer rätt" om man har haft djur, och gärna unga sådana, då man ser resultat snabbare än med barn. Så djurvana kanske är mer vana att sätta gränser *bara en egen teori* :smirk: .

Men nog är vissa barn betydligt "jobbigare" än andra, oavsett hur "duktig" man har varit....

 

[ameo]

Sv: ÄR det så himla svårt???

självklart vet jag att vissa barn är svårare att "fostra" än andra, av olika orsaker. Man gör så gott man kan och det blir så bra som det kan bli beroende på situationen.

Det jag mest är ute efter är de barn som tydligen tillåts göra precis som de vill och därmed formas till MONSTER genom föräldrarnas oförmåga att ställa krav, vara konsekventa och ha tydliga gränser.

(en av mina vänner var på god väg med sitt barn när hon äntligen redde upp sitt liv. pga strul i livet, bland annat med barnets far, så orkade hon inte riktigt med, så hon gav alltid "delvis" med sig. Hon satte först en gräns, som hon inte orkade stå kvar vid utan hon gick "halva vägen" mot barnets vilja)

 

[Xeline]

Sv: ÄR det så himla svårt???

Jag tror att det är såna barn där föräldrarna egentligen inte har en aning om vad de håller på med. De anser inte själva att deras änglar har ngt problem. Men det gäller BARA om det är "vanliga" barn. Såna som min unge hade jag mer än gärna lånat ut till folk som inte "förstår" - eller som *vet* i alla lägen hur man gör.

 

[break_a_leg]

Sv: ÄR det så himla svårt???

ÄR det så himla svårt att vara konsekvent, sätta gränser och inte låta barnen göra som de vill hela tiden eller bara få sin vilja fram? Är det så många föräldrar som tror att de skadar barnet genom att göra det ledset och besviket för att de inte får göra som de vill?

Jag vet inte om problemet är så stort som det verkar nu när alla dessa nanny-program har kommit, men visst finns det många föräldrar som inte orkar axla föräldrarollen. Jag tycker att man ser det mer i "socialt utsatta" områden, där det kanske är bakomliggande problem som gör att föräldrar har det jobbigt dels med sig själva och dessutom med sina barn.

Sedan finns det ju sådana som Xelines son, som får samma uppfostran som sina syskon men som inte blir som de. Det finns ju oftast en orsak till det också - och då är det inte föräldrarnas fel, det finns ju oftast andra bakomliggande orsaker som inte syns utåt vilket gör att omvärlden får svårare att "förstå".

För er som läser DN så hade de i morse en artikel om en mamma som misshandlat sin dotter, jag tror att det är en artikelserie som börjat, intressant läsning iaf!

 

[Snurrfian]

Sv: ÄR det så himla svårt???

Den familjen de visade igår på Nannyjouren var det egentligen inga stora problem med, men mamman och pappan hade ett struligt förhållande och ingen av dem orkade ta tag i barnen eller minsta grabben som det egentligen var problem med... Så snart de hade fått information och kunde se att de inte vara särskilt konsekventa så löste sig allting väldigt snabbt och man nästan såg lillkillen dra en suck av lättnad att äntligen få något att gå på...

Jag tror att mår man dåligt själv så är det svårt att orka vara en "bra" mamma eller pappa, för det kräver engagemang och tålamod. Jag har inte i ett enda av dessa nannyprogram sett någon familj där det har varit barnen det har varit fel på... även om det alltid på annonseras som "monsterbarn"

 

[Smulu]

Sv: ÄR det så himla svårt???

Nannyprogrammen verkar vara ett instruktionsprogram för föräldrar. Så här gör jag när mitt barn ex. skriker vid matbordet. Uppenbarligen så finns det en drös med föräldrar som inte vet det.
Själv ororar jag mig för att jag den dagen jag får barn inte klarar den där biten med att få de att bli harmoniska och trevliga barn fast ändå inte kuvade.

 

[mimus]

Sv: ÄR det så himla svårt???

Ameo, kom på studiebesök till mitt jobb så kommer du inte vara förvånad längre.....

Jag tror att föräldrar gör så gott de kan efter egen förmåga oavsett resultatet av uppfostran.

För en del är det himla svårt och då går det åt pipsvängen om man inte får hjälp.
Vilket jag ser både på jobbet och privat.

 

[break_a_leg]

Sv: ÄR det så himla svårt???

Från vilken socialgrupp kommer de barn du jobbar med?

 

[mimus]

Sv: ÄR det så himla svårt???

Det är nu det blir spännande,
Först behöver man kanske definiera "social grupp", men vi har "klienter" från alla samhällskikt.

Barnens symptom och agerande skiljer sig väldigt lite från varandra oavsett socialgrupp/samhällsskikt

 

[alazzi]

Sv: ÄR det så himla svårt???

Från vilken socialgrupp kommer de barn du jobbar med?

Som sagt, nu kan det bli spännande.

 

[break_a_leg]

Sv: ÄR det så himla svårt???

Jag som studerar och arbetar inom förskola/skola har varit i olika skolor i olika områden. Den skolan som ligger i ett "utsatt område" har ju ett större antal med barn i behov av särskilt stöd än vad de skolor som ligger tex i innerstaden har haft. Dock har ju barnen samma sorts problem, och mycket kommer från deras hemmiljö och hur deras föräldrar fungerar som föräldrar. Nu är ju inte det här någon vetenskaplig undersökning, men det är vad jag har sett.

 

[mimus]

Sv: ÄR det så himla svårt???

Just det, däri ligger grunden, inte vilken socialgrupp du kommer ifrån.
Men problem hanteras olika beroende på samhällskikt, socialt nätverk, mörka, kraft att stå emot ex socialtjänsten mm.

(sen kan jag ha egna funderingar om det sociala nätverket, bvc, mvc, dagis, skola , mm är lika angelägna om att våga gå in när vi pratar högre samhällsgrupper, då måste man ofta ha skinn på näsan och överbevisa,för att ha en chans)

 

[Roheryn]

Sv: ÄR det så himla svårt???

Hur gör du då för att få det att fungera med "monsterbarnet"? För jag antar att du inte gett upp och ansett det som ett hopplöst fall...?

 

[Xeline]

Sv: ÄR det så himla svårt???

Tja, nu är han nog att betrakta som ett mönsterbarn. Men mycket har handlat om att vara oerhört flexibel i hur han fungerar.

Jättekonsekvent, men framför allt positiv förstärkning. Framför allt så har man fått "vädja" till hans intelligens, dvs fått honom att FÖRSTÅ att ett visst beteende inte är bra framför allt för honom själv och att det är han själv som kan göra nånting åt detta.

 

[Kat]

Sv: ÄR det så himla svårt???

Jag tror att det handlar om att föräldrar idag inte orkar ta konflikter. De är helt enkelt utmattade efter långa arbetsdagar och allt som måste göras hemma att det är lättare att låta barnen bestämma.

 

[Ginne]

Sv: ÄR det så himla svårt???

Dessutom så finns det föräldrar som tror att de gör barnen en tjänst genom att pussla och skjutsa dem än hit än dit. Ena dan är det gympa, andra barnkör tredje dan ska de simma och så är det omväxlande mamma, pappa, farmor, mormor, brorsan och grannen som hämtar och lämnar. Barnet kommer förstås inte hem varje dag direkt efter förskolan utan ibland är det ett antal timmar hos den ene och ibland hos den andre. Inte konstigt att de blir stressade och protesterar! Nä, jag vet att inte alla barn har det så, men jag tycker tillräckligt synd om de som lever så.