Är det helt kört för MIG nu?? (jävligt långt inlägg!)

Jaaa... Men det är fortfarande nio låååååånga månader.
Å andra sidan lär det ju vara räknat från olyckan och då är det ju "bara" åtta låååååånga månader kvar :D
Det är väl inte skrivet i sten. Flera gånger har jag fått nån tidsgräns och det har alltid gått fortare utom en gång.
 
Och jag är ett av dem.
Jag klarade inte ens av skolidrotten, och nu har jag klarat så sjukt mycket mer än vad jag någonsin kunnat tro.
ÄNTLIGEN fått känna "åfan, jag KAN ju!" och framför allt fick jag träffa den enda som sagt "du KAN/SKA/MÅSTE försöka!" (som jag dessutom inte kunnat säga emot, eller som låtit mig slippa undan) när alla, precis alla, i hela mitt liv sagt "det där klarar väl inte du? Ska du verkligen? Är det inte bättre om någon annan...?"
Men jag har t.o.m fått känna att jag är typ världsbäst som klarat av t.ex. 2 galna pass efter varandra.
Och det är just detta som försvunnit.
Det som fått mig att kämpa, prova, våga, tro på mig själv. Borta. Och det kommer inte igen förrän den dagen jag är tillbaka, vilket inte är inom en överskådlig framtid. Även om jag vet att jag kommer dit igen så kommer jag inte ha den här känslan med mig på vägen.

Fast nu tänker du fel (och jo, jag vet hur det är när någon säger så, men ibland behöver man höra det). Både jag och CillaW som är relativt kompetenta inom det vi gör har skrivit att du kommer kunna göra precis allt det där igen. Kanske med en ortos på knät, kanske med ett opererat knä, men när fraktureren och sprickorna är läkta kommer du snabbt komma igång med träning på ett sätt som kan ge dig något. En period kanske du får byta dans mot spinning, men självklart kommer du kunna dansa igen.

När mitt andra korsband på 10 månader gick av sörjde jag oerhört att inte få spela fotboll igen, nu ganska exakt 7 år senare har jag hittat andra saker i livet som ersätter den kicken och det gjorde jag redan efter ngt år (löpning). Och absolut hade jag kunnat spela nu (och har spelat på lägre nivå) men det var inte värt skaderisken. Dansa hade jag absolut kunnat och om 3 veckor åker jag iväg på 4 veckors skidsemester (utför) trots att det ena opererade korsbandet helt klart är funktionsodugligt igen (glappar upp utan stopp i vänster knä, men det märkte jag inte förrän en student skulle träna färdighet på mig förra året, då förstod jag nog när det hade hänt oxå).

Och det är en rent medicinsk bedömning som du absolut kan lita på, har du kunnat det med dina skador tidigare kommer du kunna göra det med dina skador igen. För de nya skadorna läker, förutom korsbandet och det kan man antingen laga eller hjälpa på annan väg, typ rehab och knäskydd.

När jag är lite nere messar jag en vän som svarar "kom igen nu korven" (mitt smeknamn) och det hjälper, Så kom igen nu @GotAsecret!
 
Jaaa... Men det är fortfarande nio låååååånga månader.
Å andra sidan lär det ju vara räknat från olyckan och då är det ju "bara" åtta låååååånga månader kvar :D
Och 9 månader är ju från start till full funktion! Det finns många roliga saker man kan göra påväg till full funktion, ex modifierad BodyPump, spinning, löpning etc. Första tiden är tråkig, efter 2-3 månader blir det roligare igen, för då kommer du kunna börja nosa på det som ger dig ngt.
 
Varför känns det som att du citerat fel inlägg? (eller läst lite lagom helfel...)

...hihi...spinning. Aldrig i livet.
 
Och 9 månader är ju från start till full funktion! Det finns många roliga saker man kan göra påväg till full funktion, ex modifierad BodyPump, spinning, löpning etc. Första tiden är tråkig, efter 2-3 månader blir det roligare igen, för då kommer du kunna börja nosa på det som ger dig ngt.
Det kommer vara roligt från den dag jag känner att ett pass fungerar. När jag är där igen. Det kommer inte vara tråkigt när jag väl kommer in på pass igen. Är jag med är jag nöjd. Och precis som innan kommer jag vara glad över allt som funkat. Oavsett om det är att stå i ett hörn och vifta.
 
Varför känns det som att du citerat fel inlägg? (eller läst lite lagom helfel...)

...hihi...spinning. Aldrig i livet.

Pga detta ;Det som fått mig att kämpa, prova, våga, tro på mig själv. Borta. Och det kommer inte igen förrän den dagen jag är tillbaka, vilket inte är inom en överskådlig framtid. Även om jag vet att jag kommer dit igen så kommer jag inte ha den här känslan med mig på vägen.

Det går att känna så av andra saker också. Sen var det en samlad bild av dina inlägg jag citerade, med det allmäna intrycket av att allt var skit. Och det kan det få vara och kännas ett tag, men sen måste man vidare vilket du ju redan vet allt om tror jag.
 
Var tacksam för ledstången, det går även med 2 kryckor,ingen ledstång,det fanns dagar jag gjorde som dom små barnen,vände mig om satt mig i trappan och hasade upp steg för steg. Heja dig :banana::banana:
Japp, jag har gjort likadant. Skött hästen med allt vad det nu innebär, mockat, hoppat upp på skullen med kryckor, fixat fram hö och vatten mm. mm.

Allting går bara man måste och det hjälper inte ett dugg att pipa för ingen bryr sig ens om att lyssna, det är bara att köra på och lösa problemen. :)
 
Pga detta ;Det som fått mig att kämpa, prova, våga, tro på mig själv. Borta. Och det kommer inte igen förrän den dagen jag är tillbaka, vilket inte är inom en överskådlig framtid. Även om jag vet att jag kommer dit igen så kommer jag inte ha den här känslan med mig på vägen.

Det går att känna så av andra saker också. Sen var det en samlad bild av dina inlägg jag citerade, med det allmäna intrycket av att allt var skit. Och det kan det få vara och kännas ett tag, men sen måste man vidare vilket du ju redan vet allt om tror jag.
Ja, det är ju borta eftersom att detta stöd är instruktörerna på gymmet?
Självklart är allt skit just nu, men jag håller mig ändå pigg, glad och framåt. Tro´t eller ej.
Jag kanske inte kan styra tiden, men jag kan styra min tid. Och göra det bästa av det jag har såklart. Men det ändrar ju fortfarande varken fakta eller utgångsläge. Det kommer fortfarande vara piss, skit och helvete under en låååååååååååååång tid framöver,
 
Japp, jag har gjort likadant. Skött hästen med allt vad det nu innebär, mockat, hoppat upp på skullen med kryckor, fixat fram hö och vatten mm. mm.

Allting går bara man måste och det hjälper inte ett dugg att pipa för ingen bryr sig ens om att lyssna, det är bara att köra på och lösa problemen. :)
...inga kommentarer.
 
Ja, det är ju borta eftersom att detta stöd är instruktörerna på gymmet?
Självklart är allt skit just nu, men jag håller mig ändå pigg, glad och framåt. Tro´t eller ej.
Jag kanske inte kan styra tiden, men jag kan styra min tid. Och göra det bästa av det jag har såklart. Men det ändrar ju fortfarande varken fakta eller utgångsläge. Det kommer fortfarande vara piss, skit och helvete under en låååååååååååååång tid framöver,
De är inte borta! Hälsa på, var med där du kan, känn peppen! Jag tror absolut du gör det bästa av din tid och så lång tid behöver du inte vara borta från gymmet. Tvärtom kommer gymmet vara din bästa vän framöver! Det är inga neggoinlägg jag skriver utan peppinlägg från någon som varit där själv men utan dina andra svårigheter och som dessutom har en viss medicinsk kompetens :) Jag vet att det suger när någon påstår att det kommer bli bättre fast man är nere i källaren och känner sig begränsad av sin kropp, men våga tro att det blir det ändå. Det blir det.

Och som jag skrev; ibland måste allt oxå få vara skit ett tag. Men det blir bättre, och det vet du om någon redan.
 
Varför skulle du inte klara av att åka buss eller gå i trappor? Så allvarliga är nog knappast dina skador att det är att räkna bort!
Och om det vet du exakt vad?
Du har, vad jag vet, ingen helhetsbild av min skade/sjukdomshistorik/problematik,

Och jo, jag behöver någon som hejar på, annars blir det helt enkelt inte gjort eller bra.
 
De är inte borta! Hälsa på, var med där du kan, känn peppen! Jag tror absolut du gör det bästa av din tid och så lång tid behöver du inte vara borta från gymmet. Tvärtom kommer gymmet vara din bästa vän framöver! Det är inga neggoinlägg jag skriver utan peppinlägg från någon som varit där själv men utan dina andra svårigheter och som dessutom har en viss medicinsk kompetens :) Jag vet att det suger när någon påstår att det kommer bli bättre fast man är nere i källaren och känner sig begränsad av sin kropp, men våga tro att det blir det ändå. Det blir det.

Och som jag skrev; ibland måste allt oxå få vara skit ett tag. Men det blir bättre, och det vet du om någon redan.
Ja fast jag VET ju att det blir bättre. Har varken sagt eller trott något annat.
 
De är inte borta! Hälsa på, var med där du kan, känn peppen! Jag tror absolut du gör det bästa av din tid och så lång tid behöver du inte vara borta från gymmet. Tvärtom kommer gymmet vara din bästa vän framöver! Det är inga neggoinlägg jag skriver utan peppinlägg från någon som varit där själv men utan dina andra svårigheter och som dessutom har en viss medicinsk kompetens :) Jag vet att det suger när någon påstår att det kommer bli bättre fast man är nere i källaren och känner sig begränsad av sin kropp, men våga tro att det blir det ändå. Det blir det.

Och som jag skrev; ibland måste allt oxå få vara skit ett tag. Men det blir bättre, och det vet du om någon redan.
Även jag tänkte att det mest motiverande borde ju vara att så snart som möjligt, dvs inför sjukgymnastik (kanske?) åka till gymmet och träna för att få känslan. Och att gå in på passen så fort benen bär och försöka göra det som går med den del som funkar för dagen.

Kom igen @GotAsecret! Har du ingen vän som kan hjälpa dig med den praktiska biten i bussåkning osv i början av din rehab? Jag tror faktiskt att du grejar det. Du har gjort det förr. Försök att komma iväg så snart som möjligt till gymmet och se hur det känns. Det kanske känns hur bra som helst?
 
Nope, jag har aldrig åkt med arm och ben i paket, krycka och spricka i bäckenet som gör så jävla ont att det är inte klokt förut.
I mitt tidigare skick var det inga större problem, men då hade jag två ben och två händer att hålla i mig med. Och trängsel/ryck var bara normaljobbigt. Vill inte tänka på hur ont det lär göra att slå i, eller stöta emot något/någon. Eller bli mosad, för den delen.
Eller om jag inte hinner sätta mig/kommer åt ett sätt innan bussen åker :eek:

Men till gymmet ska jag såklart. Kanske inte i anslutning till passen dock.
Måste kolla upp hur det funkar med färdtjänst vs. försäkring o.s.v.
 
Nope, jag har aldrig åkt med arm och ben i paket, krycka och spricka i bäckenet som gör så jävla ont att det är inte klokt förut.
I mitt tidigare skick var det inga större problem, men då hade jag två ben och två händer att hålla i mig med. Och trängsel/ryck var bara normaljobbigt. Vill inte tänka på hur ont det lär göra att slå i, eller stöta emot något/någon. Eller bli mosad, för den delen.
Eller om jag inte hinner sätta mig/kommer åt ett sätt innan bussen åker :eek:

Men till gymmet ska jag såklart. Kanske inte i anslutning till passen dock.
Måste kolla upp hur det funkar med färdtjänst vs. försäkring o.s.v.
Gjort det som i klarat saker du inte "borde" ha klarat.

I ditt läge hade jag väntat med buss tills paketen är borta och du har kanske inte heller någon större glädje av gymmet med dessa paket heller. Jag hade personligen velat vara någorlunda rörlig när jag åkt kollektivt. Har åkt när jag varit trasig jag också, med trasiga fogar i bäckenet. Det är inte lajban och att krampaktigt hålla i en stång och inte kunna ta steg förrän färdmedlet står stilla är inte skitkul men man kommer i alla fall någonstans. Man får ibland fråga om någon kan dela med sig av sittplatsen. Jag hoppas att du återfår lite motivation och glädje när du ser att lite av smärtorna försvinner och blir bättre. 9 månader (eller 8) är lång tid men när de passerat och du kanske står där och dansar igen inser du nog att de var pest men då har du betydligt längre tid framför dig som du kan göra vad du gillar mest.
 
Och om det vet du exakt vad?
Du har, vad jag vet, ingen helhetsbild av min skade/sjukdomshistorik/problematik,

Och jo, jag behöver någon som hejar på, annars blir det helt enkelt inte gjort eller bra.

Du kommer ha en sjukgymnast, du kommer ha fortsatt stöd av ditt gym och du kommer ha din egen målbild. Det tror jag kommer vara hejarklack nog. Det här grejar du! Sen får man klaga, gnälla och vara bitter, bara man liksom inte ger upp. Att tappa riktningen ett tag händer många, men du har ju ett tydligt mål och det är absolut inte ouppnåeligt inom rimlig framtid, du har ju klarat värre hinder låter det som.

Klarade du det tidigare grejar du det nu oxå, men det är helt ok att vara ledsen och arg, men låt det inte stå i vägen bara!
 
Och om det vet du exakt vad?
Du har, vad jag vet, ingen helhetsbild av min skade/sjukdomshistorik/problematik,

Och jo, jag behöver någon som hejar på, annars blir det helt enkelt inte gjort eller bra.

Jag tänkte på dom skadorna du fick nu! Du har inte heller någon helhetsbild av min skade/sjukdomshistorik/problematik utan vet bara det jag skrivit i trånden, men jag tror att du fixar detta när du väl kommer igång med sjukgymnastiken igen.

Hoppas att du får en sjukgymnast som hejjar på dig och ger dig positiv feedback så du är på banan snart igen.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Hej! Jag har efter en sjukgymnast och otroped felbehandlat mig fått förlorad inkomst och sjukskrivning i 7 månader. Jag fick första...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
4 330
Senast: Sassy
·
Kropp & Själ Natten till igår fick jag ett samtal om att en nära anhörig från ingenstans försökt ta sitt eget liv. Det kom som en chock för alla...
2
Svar
24
· Visningar
1 712
Senast: Twihard
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Livet som 50+kvinna Jag ramlade av hästen i våras. Hade precis köpt ny säkerhetsväst. Gjorde förbannat ont och jag fick åka in till...
2 3
Svar
52
· Visningar
7 048
  • Artikel Artikel
Dagbok Nu har jag jobbat på mitt jobb i två månader. Frågan är om jag har lärt mig så mycket som jag borde ha gjort eller för lite? Jag vet...
Svar
1
· Visningar
1 549
Senast: Enya
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp