Är det helt kört för MIG nu?? (jävligt långt inlägg!)

Som sagt, det finns inte "Det är väl bara att..." sen har jag inte sådär enormt stora möjligheter att ta mig iväg heller då jag saknar körkort (tack och lov! :D) i vanliga fall går jag överallt, verkligen överallt, men det går ju tokbort. Och det tar, i vanliga fall, 5 min att få till närmsta busshållplats, och åka buss är ju ännu en sak som inte längre är självklar att klara av.
Först måste jag ju lära mig att gå i trapporna hemma, sen utomhus, därefter att åka buss.
Sen lär jag ju vara helt slut när jag väl är framme och så samma procedur tillbaka :rofl:
Så det lär ju dröja innan jag är redo för det också.

Däremot har jag fått tips om en sjukgymnast som jag ska kontakta när jag faktiskt är redo :)

Nej, det "är inte bara". Jag fattar att det känns hopplöst och aptråkigt och fördjävligt och en hel rad med andra känslor.

Men du brukar var suverän på att se möjligheter istället för hinder och mitt inlägg var ett sätt att försöka spinna vidare på det :)

Ett annat tips är att kolla om du har en olycksfallsförsäkring. Det hade jag och fick beviljat taxiresor via dem så jag kunde ta mig till och från sjukgymnastik/universitet osv.

Be också att få träffa någon som kan hjälpa dig och visa praktiska tips. Jag fick tex lära mig hur man går i trappor med kryckor osv vilket var guld värt när jag skulle upp och ner mina 4 trappor.
 
Visst, det är förståeligt att det känns skit men inget blir bättre av att älta allt som inte fungerar. Då riktar man bara uppmärksamheten åt fel håll. Nu när du är mitt i det kan det vara svårt att se det på ett annat sätt, men jag lovar att det finns andra perspektiv att upptäcka.

Kolla om krishantering ingår i din hemförsäkring.
 
Det är ingen här som kan veta hur just du känner och mår. Däremot vet vi alla, som läst tidigare inlägg och trådar av dig, att du har en jävla kämparglöd inom dig. Den har tyvärr slocknat nu och det är det en kurator skulle kunna hjälpa dig med, att hitta din jävlar anamma igen.
Häromdagen var du så positiv att sjukgymnasten sa att det är klart du kommer kunna dansa igen. Ta åt dig av det, låt dig inte nedslås av mörkret som tynger ner.

@TinyWiny brukar ha bra ord att komma med och har, som jag förstår, lyckats ha ett liv läkarna inte trodde var möjligt.
Om nu sjukgymnasten tror på att du kan komma tillbaka, varför skulle du inte klara det?
 
Nää... Kuratorn kan inte ta sig hit ut, finns nog ingen möjlighet alls till det. Och jag tror inte hon kan göra så mycket. Tror inte det går att göra ett dugg så länge jag är kvar här...

Men det är ju värt att undersöka i alla fall! Det kanske finns någon som kan ta sig dit, och det kanske hjälper jättemycket. Att inte försöka alls hjälper garanterat inte, det är ju det enda du kan vara säker på!
 
@TinyWiny brukar ha bra ord att komma med och har, som jag förstår, lyckats ha ett liv läkarna inte trodde var möjligt.
Om nu sjukgymnasten tror på att du kan komma tillbaka, varför skulle du inte klara det?

Även jag har lyckats med sånt, egentligen borde jag inte vara i så pass ok fysisk form jag egentligen är efter att ha haft två halvsidiga förlamningar, första på vänster sida och den andra på höger. Jag har aggressiv MS, dubbla diskbråck i ländryggen, ett ben som ligger fel i vänster fot, IBS mm mm men jag lever och gör det jag mår bra och det är det som fått mig att komma tillbaka efter alla smällarna jag haft under 13 års tid nu!

Det är ingen annan som kämpar åt en, man måste göra det själv!
 
Ja, och träna utan någon som ger mig energi är dötrist. Om än enda chansen att ta mig tillbaka.

Menar du att du behöver ha någon i rummet som ger dig energi? Eller att du behöver ha en tränare att samråda med, som lägger upp träningen och ger träningen energi och riktning? För om det är det senare är det ju precis så sjukgymnastik går till, när jag har kört rehabträning så har det varit rätt intensiv kontakt med sjukgymnast, typ varje vecka eller oftare, och så får man ett träningsprogram att följa varje gång, som man sen följer upp på nästa möte. Men visst, däremellan får man göra övningarna själv - det krävs så pass mycket träning, att det inte blir rimligt att ha sjukgymnasten kan vara med hela tiden. Däremot kan man ofta (beroende på skada, givetvis) lägga in t ex vattengympa rätt tidigt, och det kan ju ske i grupp.
 
Visst, det är förståeligt att det känns skit men inget blir bättre av att älta allt som inte fungerar. Då riktar man bara uppmärksamheten åt fel håll. Nu när du är mitt i det kan det vara svårt att se det på ett annat sätt, men jag lovar att det finns andra perspektiv att upptäcka.

Kolla om krishantering ingår i din hemförsäkring.
Menar du alltså att jag "ältar" för att jag faktiskt reagerat på vad som hänt nu? Det håller jag inte med om.
Älta för mig är att fastna i eländet. ständigt iförd offerkofta.
Tycker du att det är så får det stå för dig.
Jag gör bannemig mitt bästa för att må bra och komma på benen så fort som möjligt, men det är fortfarande inte JAG som säger att det kommer ta låååååååång tid innan jag får komma igång igen!
Så nej, jag ältar inte, jag konstaterar :)

Vet inte om det ens är idé att jag skriver mer eftersom jag uppenbarligen inte vet något om min situation...
 
Men det är ju värt att undersöka i alla fall! Det kanske finns någon som kan ta sig dit, och det kanske hjälper jättemycket. Att inte försöka alls hjälper garanterat inte, det är ju det enda du kan vara säker på!
Fast jag vet ju hur jag och min kurator jobbar.
Eller hur menar du?
 
Be också att få träffa någon som kan hjälpa dig och visa praktiska tips. Jag fick tex lära mig hur man går i trappor med kryckor osv vilket var guld värt när jag skulle upp och ner mina 4 trappor.
Jag har arbetsterapeut här, på kommunen och på landstinget.
Trappor ska jag och sjukgymnasten jobba med om några veckor.

Eventuellt följer han med till gymmet och hjälper mig med ett program där om någon månad. Sen får vi se om han får fortsätta hjälpa mig där.
 
Jag har arbetsterapeut här, på kommunen och på landstinget.
Trappor ska jag och sjukgymnasten jobba med om några veckor.

Eventuellt följer han med till gymmet och hjälper mig med ett program där om någon månad. Sen får vi se om han får fortsätta hjälpa mig där.
Är det fortfarande aktuellt att få byta lägenhet? Hade varit bra för dig ju
 
Det är ingen annan som kämpar åt en, man måste göra det själv!
Tack, jag är mycket väl medveten om det eftersom jag inte gjort annat i hela mitt liv.

Väldigt glad att det gått så bra för dig också, det är r fantastiskt! :bow:
Glad för min skull också eftersom jag lever och går (nåja) trots att jag hade alla jävla odds mot mig redan från födseln.
Däremot har jag ingen lust att redogöra för min övriga problematik som ställer till det för mig så några diagnoser går jag inte in på för min egen del här.
Det gör liksom ingen skillnad.
 
Min sjukgymnast har en plan, och han sa att inom 9 månader är jag i full gång med danspass igen.
Om tre veckor får jag belasta fullt på benet igen och då ska vi öva på trappor. Tills dess har jag fått många bra, och roliga, övningar nu idag, så det blir en del träning trots allt.

Modifierad Bodyattack kommer troligtvis fungera någonstans under nästa release.
Men nio långa jävla månader utan dans. Måtte de gå fort. Jävligt fort.
 
Min sjukgymnast har en plan, och han sa att inom 9 månader är jag i full gång med danspass igen.
Om tre veckor får jag belasta fullt på benet igen och då ska vi öva på trappor. Tills dess har jag fått många bra, och roliga, övningar nu idag, så det blir en del träning trots allt.

Modifierad Bodyattack kommer troligtvis fungera någonstans under nästa release.
Men nio långa jävla månader utan dans. Måtte de gå fort. Jävligt fort.

Bra där! Ge järnet på övningarna. Det kommer att gå bra för dig! Jag rehabtränade i nästan två år innan jag kunde springa igen utan smärta. Det var skittråkigt i början, men samtidigt så lärde jag mig faktiskt uppskatta andra träningsformer än löpning.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Hej! Jag har efter en sjukgymnast och otroped felbehandlat mig fått förlorad inkomst och sjukskrivning i 7 månader. Jag fick första...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
4 241
Senast: Sassy
·
Kropp & Själ Natten till igår fick jag ett samtal om att en nära anhörig från ingenstans försökt ta sitt eget liv. Det kom som en chock för alla...
2
Svar
24
· Visningar
1 668
Senast: Twihard
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Livet som 50+kvinna Jag ramlade av hästen i våras. Hade precis köpt ny säkerhetsväst. Gjorde förbannat ont och jag fick åka in till...
2 3
Svar
52
· Visningar
7 027
  • Artikel Artikel
Dagbok Nu har jag jobbat på mitt jobb i två månader. Frågan är om jag har lärt mig så mycket som jag borde ha gjort eller för lite? Jag vet...
Svar
1
· Visningar
1 547
Senast: Enya
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp