Är det en rättighet att ha häst?

[worthless]

Sv: Är det en rättighet att ha häst?

Om vi vänder på steken, tycker du att samhället ska bekosta mina årliga safariresor till Tanzania? Eller min rallybilskörning? Eller min fallskärmshoppning? Om det är det enda som ger mig glädje i tillvaron.

Det handlar om så mycket mer än om lite glädje i tillvaron. Inte det de handlar om, inte i mitt fall iallafall.

 

[Thaliaste]

Sv: Är det en rättighet att ha häst?

Det handlar om så mycket mer än om lite glädje i tillvaron. Inte det de handlar om, inte i mitt fall iallafall.

Ok, strunta i ordet glädje, det är inte det som är poängen i frågan. Om det som du får av hästen, får jag av rallykörning, fallskärmshoppning eller safariresor. Tycker du att samhället ska betala det åt mig?

 

[worthless]

Sv: Är det en rättighet att ha häst?

Ok, strunta i ordet glädje, det är inte det som är poängen i frågan. Om det som du får av hästen, får jag av rallykörning, fallskärmshoppning eller safariresor. Tycker du att samhället ska betala det åt mig?

Det beror väl på vad dom aktiviteterna har för nytta i din habilitering.

Sen kan inte du få det av bilen som jag får av hästen på samma sätt, hästen överlever inte och mår inte bra om jag inte tar ansvar för den. En rallybil dör inte om den inte sköts om varje dag, den mår inte dåligt om den inte kommer ut och blir aktiverad varje dag. Det går att ställa bort den när man känner att man inte orkar en dag.

Men om det räknas som dalig verksamhet så visst kan du säkert få resorna betalda till och från för att kunna ta dig till bilen. Precis som till vilken annan daglig verksamhet som helst som gynnar ens väg till att bli mer normal.

 

[Thaliaste]

Sv: Är det en rättighet att ha häst?

Det beror väl på vad dom aktiviteterna har för nytta i din habilitering.

Sen kan inte du få det av bilen som jag får av hästen på samma sätt, hästen överlever inte och mår inte bra om jag inte tar ansvar för den. En rallybil dör inte om den inte sköts om varje dag, den mår inte dåligt om den inte kommer ut och blir aktiverad varje dag. Det går att ställa bort den när man känner att man inte orkar en dag.

Men om det räknas som dalig verksamhet så visst kan du säkert få resorna betalda till och från för att kunna ta dig till bilen. Precis som till vilken annan daglig verksamhet som helst som gynnar ens väg till att bli mer normal.

Fast vad rallybilen eller något annat ger mig vet ju inte du. Så om en person ska ha rätt att få sin häst betald bör ju jag få min bil betald.

Jag tror dock tyvärr inte att samhället har råd att bekosta allt vad folk känner är viktigt för dem. Resorna är ju en sak, men här i tråden är ju frågan om samhället ska bekosta ägandet av hästen, rallybilen, golfkortet. Det är jag väldigt tveksam till.

Observera att jag inte talar något om din situaion, som jag inte vet något om. Jag talar om de generella reglerna.

 

[worthless]

Sv: Är det en rättighet att ha häst?

Fast vad rallybilen eller något annat ger mig vet ju inte du. Så om en person ska ha rätt att få sin häst betald bör ju jag få min bil betald.

Vad händer med bilen om den står en dag? Om man inte kör den på en vecka? Går den sönder då på något sätt? Har den rutiner som mer eller mindre måste uppehållas för att må bra varje dag?

För nej, isåfall anser jag inte att bilar är likadant som ett djur. Djuren ger lite struktur på tillvaron, dom kräver mycket av ägaren för att må bra. Det är ingenting som man under jobbiga dagar kan skita i. Oavsett hur mycket man vill gräva ner sig så måste man upp och ut varenda dag oavsett.

Det är skillnaden på djur och på bilar faktiskt. Men som sagt, att få resor osv betalda för att kunna hålla på med den dagliga verksamheten visst, sånt bör man få. Precis som hästen räknas som daglig verksamhet så bör ju andras intressen också räknas som gynnar habiliteringen.

 

[alac]

Sv: Är det en rättighet att ha häst?

TYcker att det du skriver inledningsvis är lite motsägelsefullt på ett sätt. Nej, det är inte en rättighet att ha häst. Eller hund, eller katt. Eller barn.

Ska man "bara" sälja, bara därför? Eller kämpa för allt man har för att behålla det?
Ok, skillnad på ens egna barn & en häst/hund, men jag blir lite fundersam.
Många man läser om verkar liksom... ok, nu har jag itne råd, sälja-avliva-skänka bort

Min jobbarkompis kom i veckan o berättade om sin väns väninna, som hade en unghingst & ett travarsto som skulle skänkas bort, tre dagar hade vi på oss att bestämma oss, sen skulle dom slaktas pga sjukdom.
Det är så sorgligt!

När jag hade min depression så var hästarna det enda som gjorde livet värt. Skulle jag då ha behövt sälja så hade mitt sista ljus försvunnit.
Men är man sjuk så ska man inte få leva, bara överleva. Tvingas man leva på bidrag, så ska man bara överleva, inte leva. Så som dagens samhälle ser ut. Det är sorgligt men... nej, det är ingen rättighet att få behålla si nhäst men anser att man måste få möjligehet att leva också & inte överleva. Men hästar är ett dyrt nöje. En dyr medlem i familjen.

 

[avslutat medlemskap]

Sv: Är det en rättighet att ha häst?

Här har inte diskuterats att finansiera djur som redan finns i "verksamheten" vad jag sett utan det har diskuterats att finansiera nåt som INTE finns men som man skaffar sig fast man inte har råd. Att skaffa häst mm. och sen inte ha råd att egenhändigt finansiera den utan förvänta sig att samhället = alla medborgarna ska vara med och finansiera ens hobby är oansvarigt och fel. Kom nu inte dragande med att djur inte är en hobby och ett nöje för det går jag inte på. Bidrag i alla former är till för att hålla människor som av en eller annan anledning inte kan vara lönearbetande under armarna så dom har en fungerande vardag, bidrag är INTE till för att finansiera nya hobbys och nöjen!

 

[Thaliaste]

Sv: Är det en rättighet att ha häst?

Vad händer med bilen om den står en dag? Om man inte kör den på en vecka? Går den sönder då på något sätt? Har den rutiner som mer eller mindre måste uppehållas för att må bra varje dag?

För nej, isåfall anser jag inte att bilar är likadant som ett djur. Djuren ger lite struktur på tillvaron, dom kräver mycket av ägaren för att må bra. Det är ingenting som man under jobbiga dagar kan skita i. Oavsett hur mycket man vill gräva ner sig så måste man upp och ut varenda dag oavsett.

Det är skillnaden på djur och på bilar faktiskt. Men som sagt, att få resor osv betalda för att kunna hålla på med den dagliga verksamheten visst, sånt bör man få. Precis som hästen räknas som daglig verksamhet så bör ju andras intressen också räknas som gynnar habiliteringen.

Tja, jag vinner ju inga pristävlingar med min bil om jag inte sköter den. Längre än en vecka kan den ju inte stå utan skötsel om jag ska kunna delta i aktiviteterna med den. Och bilklubben måste också skötas, annars blir alla medlemmar lidande. Vad jag får ut av detta vet ju inte du, så om du inte vill att andra ska bestämma vad som är rimligt för dig borde ju inte du heller avgöra att mitt bilintresse inte är rimligt viktigt för mig. Om samhället betalar en massa pengar för häst, borde också samhället betala en massa pengar för en bil.

Är kravet att hålla ett djur vid liv behovet av att känna sig behövd (vilket såklart är en annan sak med et djur än en pryl) så skulle ju alla sjuka hästägare kunna byta till ett billigare alternativ än just häst, t ex en hamster eller katt. Och hävdar man att det måste vara just häst, så borde man också hävda att det måste vara just bil för en bilintresserad.

Sedan kan man ju tycka att om det är för dyrt med häst eller bil, så behöver man ju faktiskt inte äga hästen eller bilen. Det är ju det denna tråd egentligen handlar om, inte rätten om att få umgås med hästar eller bilar.

 

[worthless]

Sv: Är det en rättighet att ha häst?

Är kravet att hålla ett djur vid liv behovet av att känna sig behövd (vilket såklart är en annan sak med et djur än en pryl) så skulle ju alla sjuka hästägare kunna byta till ett billigare alternativ än just häst, t ex en hamster eller katt. Och hävdar man att det måste vara just häst, så borde man också hävda att det måste vara just bil för en bilintresserad.

Du vet inte vad det innebär att vara hästägare kanske, att jämföra skötseln av hästen med en hamster är lite galet. Då behöver man aldrig gå ut. Inte heller med en katt om man inte vill. Det handlar om mycket mera än att känna sig behövd. Så ja, att det är en häst är bra på så otroligt många sätt.

Sedan kan man ju tycka att om det är för dyrt med häst eller bil, så behöver man ju faktiskt inte äga hästen eller bilen. Det är ju det denna tråd egentligen handlar om, inte rätten om att få umgås med hästar eller bilar.

Det är igen som sagt hästägandet som är avgörande för mig, att vara medryttare eller liknande är inte detsamma. Man har inte ansvaret och orkar man inte en dag så är det lätt att strunta i det.
Och ägandebiten för med sig otroligt mycket i det sociala, man tvingas planera in saker osv som man inte behöver om man inte äger hästen.

 

[fjorpk68]

Sv: Är det en rättighet att ha häst?

nej eftersom om du har bil o vill ha pengar från soc så ska du ju sälja bilen först, sen kanske du kan få hjälp därifrån, men e du sjuk eller arbetslös så väljer man ju var man vill priotera sin ringa inkomst. men det häst e ju fortfarande en lyxhobby o man behöver ständigt pengar till de underbara varelser de är , blev själv hästtokig för två år sen men varit intresserad längre.

 

[fjorpk68]

Sv: Är det en rättighet att ha häst?

det e ju synd att varje socfall o alkoholist har rätt till hund när de inte kan ha disiplin på sig själva o ta hand om sitt liv därmed så blir inte hundarna bättre skötta heller de stackarna..

 

[Thaliaste]

Sv: Är det en rättighet att ha häst?

Du vet inte vad det innebär att vara hästägare kanske, att jämföra skötseln av hästen med en hamster är lite galet. Då behöver man aldrig gå ut. Inte heller med en katt om man inte vill. Det handlar om mycket mera än att känna sig behövd. Så ja, att det är en häst är bra på så otroligt många sätt.

Jag vet alldeles utmärkt vad det innebär att äga en häst Jämför med en hund då, om du tycker att det passar bättre, så får du med kravet på utgång. En liten då, så den inte blir så dyr

Men jag antar då att du stödjer mitt krav på att få hjälp med pengar till inköp och skötsel av min bil då? För allt som följer med det (i aktiviteter, i klubben och förstås själva körningen) ger mig samma sak som ditt intresse för dig.

Det är igen som sagt hästägandet som är avgörande för mig, att vara medryttare eller liknande är inte detsamma. Man har inte ansvaret och orkar man inte en dag så är det lätt att strunta i det.
Och ägandebiten för med sig otroligt mycket i det sociala, man tvingas planera in saker osv som man inte behöver om man inte äger hästen.

Det handlar ju om vad du kommer överens om med ägaren, och är inget som automatiskt följer med hästägandet. Man kan ju ha en häst på lösdrift där du sköter hästen minimalt och aldrig behöver träffa en annan människa utom hovis, och du kan vara medryttare/fodervärd där du har hästen alla dagar i veckan och är med i alla aktiviteter som finns i stallet. Det är inget som automatiskt bestäms av vem som äger hästen, utan vad du kommer överens om med en eventuell annan ägare.

 

[worthless]

Sv: Är det en rättighet att ha häst?

Jag vet alldeles utmärkt vad det innebär att äga en häst Jämför med en hund då, om du tycker att det passar bättre, så får du med kravet på utgång. En liten då, så den inte blir så dyr

Hundar är för mig mer krävande en vad en häst är.

Men jag antar då att du stödjer mitt krav på att få hjälp med pengar till inköp och skötsel av min bil då? För allt som följer med det (i aktiviteter, i klubben och förstås själva körningen) ger mig samma sak som ditt intresse för dig.

Jag har aldrig skrivit eller tyckt någonstans att man ska få hjälp med inköpet. Vad har du fått det ifrån? Gör inget om du läser vad jag skrivit innan du svarar.

Det handlar ju om vad du kommer överens om med ägaren, och är inget som automatiskt följer med hästägandet.

Sen när har en medryttare det yttersta ansvaret för att hästen blir skött? Knappast att det är så, ägaren har alltid ansvaret.

Det är inget som automatiskt bestäms av vem som äger hästen, utan vad du kommer överens om med en eventuell annan ägare.

Min häst går på lösdrift och kräver precis lika mycket vård och ridning som när han stod uppstallad för att må bra. Ser ingen som helst skillnad där faktiskt.

Och som sagt, medryttare har aldrig yttersta ansvaret för någon häst, då blir det fodervärd vilket är detsamma som att äga hästen mer eller mindre.

 

[MamaJustify]

Sv: Är det en rättighet att ha häst?

Det har genom årens lopp varit många trådar där människor har varit med om tråkiga saker som gjort att de hamnat i ekonomisk knipa. De kanske har blivit sjuka och får därför inte ut lika mycket pengar som de är vana vid. De kanske blivit av med jobbet och har ingen inkomst alls, ja, ni förstår.

Flera av dessa som hamnat i ekonomisk knipa har haft egen häst, inget konstigt med det. Det jag däremot är förvånad över är hur många som tvärvägrar att göra sig av med hästen även fast de inte har råd eller behöver få in pengar. Nu vet jag att hästen är en kär familjemedlem och jag hade gärna själv haft häst, om jag hade råd. Jag vet att det måste vara ett helvete att sälja en vän men samtidigt, en häst kostar pengar varje månad. Hur billig stallplats/foder/hovslagare man än har så kan man inte neka till att en häst kostar pengar varje månad.
Många är även ledsna över att den ersättning de har fått (försäkringskassan, sjukersättning, a-kassan, förtidspension m.m.) inte täcker de kostnaderna som krävs för att hålla häst.

Tycker ni att det är en rättighet att ha häst?
Tycker ni att man ska höja de ekonomiska ersättningar som sjuka/skadade/arbetslösa kan få för att ge dem möjlighet att ha kvar/köpa häst?
Hur tänker ni kring detta ämnet?

Det är en rättighet att ha häst så länge man har råd att ha hästen så den mår bra, dvs har råd att ge den den mängd foder den behöver, hovslagare etc. Om man däremot inte klarar av det så hästen vanvårdas pga pengabrist då ska man inte ha häst! Samhället ska inte på något sätt betala för att enskilda individer ska ha häst, skattepengar (vi lider redan av otroligt skattetryck) kan inte gå till sådant utan måste gå till annat som skola omsorg osv. Sen om vissa har häst och prioriterar hästen framför allt och inte har råd med så mycket annat det är ju upp till var och en. Frihet kallas det

 

[Thaliaste]

Sv: Är det en rättighet att ha häst?

Hundar är för mig mer krävande en vad en häst är.

Det beror ju på vilken hund och häst man har, och vilka ambitioner man har med djuret skulle jag säga. Det finns både hundar och hästar som är extremt krävande och det finns de som är mer lättskötta. Det bör man naturligtvis välja efter syfte, om det ska ingå i ens vårdplan.

Jag har aldrig skrivit eller tyckt någonstans att man ska få hjälp med inköpet. Vad har du fått det ifrån? Gör inget om du läser vad jag skrivit innan du svarar.

Det har du inte skrivit någonstans, det var därför jag ställde frågan. Eftersom du inte svarat på min tidigare fråga så var jag tvungen att skriva så för att få ett svar från dig.

Jag har uppfattat dig som att människor ska behandlas lika. Det borde ju innebära att om en häst är oersättlig för en person som därmed har rätt till hästen, så borde en person som har en bil som oersättligt i sitt liv (med allt som tillkommer runt bilen såsom struktur, klubbverksamhetens behov, social verksamhet, mål m.m) ha rätt till bilen. Håller du inte med om det har jag två frågor:

1. Är det resorna till både hästen och bilen som ska bekostas, och alltså varken hästägande eller bilägande?
2. Om hästägandet men inte bilägandet ska bekostas, varför ska människor behandlas olika om båda aktiveterna uppfyller samma syfte för personerna? (att du inte hjälps av en bil spelar ju ingen roll, för bilpersonen hjälper det).

Sen när har en medryttare det yttersta ansvaret för att hästen blir skött? Knappast att det är så, ägaren har alltid ansvaret.

Hur mycket man ska ta hand om hästen bestämmer ju varje ägare och medryttare/fodervärd i varje enskilt fall. "Medryttare" eller "fodervärd" är inga klart definierade roller som alltid innebär exakt samma sak.

Det är klart att man kan strunta i sitt ansvar över vad man kommer överens om, men om ägaren inte får veta det eller inte har möjlighet att komma dit på stört och ta hand om hästen så kommer hästen att må dåligt. Och det var väl det som var poängen att den inte ska göra? Då är den beroende av den som ska ta hand om den.

Min häst går på lösdrift och kräver precis lika mycket vård och ridning som när han stod uppstallad för att må bra. Ser ingen som helst skillnad där faktiskt.

Som jag sagt tidigare så diskuterar jag inte ditt enskilda fall, det skulle vara omöjligt utan att kräva en massa information som jag inte tycker att du ska lämna ut. Och jag vet ingenting om din häst. Men i allmänhet kräver inte alla hästar lika mycket omsorg, oavsett vad deras ägare behöver tro för att t ex känna att de gör ett bra jobb eller för att känna sig behövda.

Och som sagt, medryttare har aldrig yttersta ansvaret för någon häst, då blir det fodervärd vilket är detsamma som att äga hästen mer eller mindre.

Förutom att det är billigare då...och det är ju det denna diskussion handlar om.

 

[worthless]

Sv: Är det en rättighet att ha häst?

Det beror ju på vilken hund och häst man har, och vilka ambitioner man har med djuret skulle jag säga. Det finns både hundar och hästar som är extremt krävande och det finns de som är mer lättskötta. Det bör man naturligtvis välja efter syfte, om det ska ingå i ens vårdplan.

Jag ser ingent som helst syfte i att äga en häst om man inte tar hand om den varje dag ändå, om man inte är i stallet varje dag och rider osv. Varför man vill lägga så otroligt mycket på någonting man inte engagerar sig i förstår inte jag. Därför så är alla hästar i stort sett lika när det gäller den biten.

Hundar måste alltid ut, dom måste ses till mer eller mindre hela dagarna, går man inte ut och engagerar sig i hunden ser jag inte någon mening med att äga en heller.

Jag har uppfattat dig som att människor ska behandlas lika. Det borde ju innebära att om en häst är oersättlig för en person som därmed har rätt till hästen, så borde en person som har en bil som oersättligt i sitt liv (med allt som tillkommer runt bilen såsom struktur, klubbverksamhetens behov, social verksamhet, mål m.m) ha rätt till bilen. Håller du inte med om det har jag två frågor:

1. Är det resorna till både hästen och bilen som ska bekostas, och alltså varken hästägande eller bilägande?

Hela vitsen med det här är att dom ser intresset personen som behöver habilitering har, dom utnyttjar intresset för att få ut personen i livet igen eller åtminstonde hålla igång den. Det är vad det handlar om. Precis som man hade fått ersättning för resorna till alla andra dagliga verksamheter som finns där ute. Hade man inte haft ett intresse hade dom ju fått hitta på något annat som hade kostat dom pengar för att få ut personen. All habilitering kostar pengar.

2. Om hästägandet men inte bilägandet ska bekostas, varför ska människor behandlas olika om båda aktiveterna uppfyller samma syfte för personerna? (att du inte hjälps av en bil spelar ju ingen roll, för bilpersonen hjälper det).

Folk ska aldrig behandlas olika. Och det har jag aldrig sagt. Allt beror väl på hur dom ser det. Jag älskar att köra bil, jag kan köra bil i evigheter, jag får inte min bil betald för det förutom pengar till bensinen. Så det är knappast upp till mig att avgöra vad som räknas som habilitering och vad som räknas som jag vet inte vad.

Jag fick tex pga att jag älskar att köra bil ett sorts budjobb, enkelt som jag skulle klara av. Köra lite varor runt till olika ställen, inte för att ställerna egentligen behövde det utan bara för att jag skulle ha något att göra. Nu blev det inte så ändå av olika anledningar men då skulle dom bekosta bilen för att jag skulle kunna göra det "jobbet" en stund varje dag.

Hur mycket man ska ta hand om hästen bestämmer ju varje ägare och medryttare/fodervärd i varje enskilt fall. "Medryttare" eller "fodervärd" är inga klart definierade roller som alltid innebär exakt samma sak.

Jo, fodervärd då har man ansvaret för hästen under en viss period oavsett vad som händer. Fodervärden har ingen rätt att lämna tillbaka hästen tidigare osv om inte ägaren går med på det. Foderhästar är som ens egna under den tiden kontraktet gäller.

Medryttare däremot har inga sånna kontrakt, då kommer man överens om dagar man ska ha hästen, man hjälper ägaren helt enkelt oftast, avlastar ägaren. Ev. så betalar dom för att komma och ta hand om hästen. Men är det så att dom struntar i det vilket otroligt många gör, då är det ägaren allt hänger på när det gäller att ta hand om hästen. Ägaren kan omöjligt komma och säga att nej, det är medryttarn som har allt ansvar vad gäller hästens välbefinnande. Det fungerar inte så.

Sen finns ju halvfodervärd också då man delar på ansvaret. Halvfodervärd innebär ju mera ansvar och större ansvar än vanliga medryttare. Det är faktiskt stor skillnad.

Det är klart att man kan strunta i sitt ansvar över vad man kommer överens om, men om ägaren inte får veta det eller inte har möjlighet att komma dit på stört och ta hand om hästen så kommer hästen att må dåligt. Och det var väl det som var poängen att den inte ska göra? Då är den beroende av den som ska ta hand om den.

Det är ju också olika vad man anser är okej. Jag tycker inte det är okej någonstans att ägaren inte har möjlighet att antingen komma ut själv till hästen eller snabbt ordna någon annan som kan ta hästen om det krisar med medryttarn. Som ägare måste man mer eller mindre vara tillgänlig ifall något händer om man inte kommer överens med folk att man ska vara borta den perioden och kan omöjligt komma ut. Men då ordnar man också med andra att det är så så att dom vet om det.

Och om det är så att jag skulle vara medryttare så skulle jag aldrig strunta i saker och ting utan att meddela någon annan som tar hästen, jag låter aldrig hästen fara illa pga det.

Förutom att det är billigare då...och det är ju det denna diskussion handlar om.

På vilket sätt är en foderhäst billigare att ha än en egen? Den enda skillnaden där är ju att man inte lagt pengar på inköpet av hästen.

 

[Thaliaste]

Sv: Är det en rättighet att ha häst?

Jag ser ingent som helst syfte i att äga en häst om man inte tar hand om den varje dag ändå, om man inte är i stallet varje dag och rider osv. Varför man vill lägga så otroligt mycket på någonting man inte engagerar sig i förstår inte jag. Därför så är alla hästar i stort sett lika när det gäller den biten.

Fast nu handlar det om ditt behov, inte hästens. Det är inget fel med det, ur ett rehabiliteringsperspektiv är det just ditt behov som är det viktiga, men det ger ännu större anledning att även hjälpa en bilintresserad person med sitt bilintresse (inköp, drift etc) eftersom det är då dennes behov som står i centrum.

Hela vitsen med det här är att dom ser intresset personen som behöver habilitering har, dom utnyttjar intresset för att få ut personen i livet igen eller åtminstonde hålla igång den. Det är vad det handlar om. Precis som man hade fått ersättning för resorna till alla andra dagliga verksamheter som finns där ute. Hade man inte haft ett intresse hade dom ju fått hitta på något annat som hade kostat dom pengar för att få ut personen. All habilitering kostar pengar.

Folk ska aldrig behandlas olika. Och det har jag aldrig sagt. Allt beror väl på hur dom ser det. Jag älskar att köra bil, jag kan köra bil i evigheter, jag får inte min bil betald för det förutom pengar till bensinen. Så det är knappast upp till mig att avgöra vad som räknas som habilitering och vad som räknas som jag vet inte vad.

Nu låter det ändå som att du går med på att en person som har samma behov av bilen som du har av hästen, också ska få hjälpt med att äga sin bil (inköp, drift, verksamhet etc), vilket du sa tidigare att du inte tyckte? Frågan är då var man drar gränsen för vad samhället ska bekosta? Olika (livsupprätthållande) intressen kostar onekligen olika mycket. 1000 kr i månaden? 10 000 kr? Vad är rimligt? Observera återigen att jag inte talar om vad din häst kostar, utan om de generella reglerna.

Idag är tanken att socialbidraget ska täcka det nödvändigaste för att leva, och där är inräknat i riksnormen för socialbidrag 400 kr i månaden för fritidsaktiviteter. För dem får personen i fråga göra vad denne vill för pengarna. Det som vi diskuterar här är alltså om folk ska få ett extra bidrag för att kunna äga en häst, bil eller hålla på något annat istället för att få t ex resor betalda till en rehabiliteringsaktivitet. Att betala en aktivitet oavsett vad det kostar ser jag som ganska orimligt, och faktiskt orättvist mot alla andra som kämpar och sliter i detta land.

(som en bonus kan jag meddela att 400 kr till nöjen är vad som beräknas även för studenter).

Jo, fodervärd då har man ansvaret för hästen under en viss period oavsett vad som händer. Fodervärden har ingen rätt att lämna tillbaka hästen tidigare osv om inte ägaren går med på det. Foderhästar är som ens egna under den tiden kontraktet gäller.

Medryttare däremot har inga sånna kontrakt, då kommer man överens om dagar man ska ha hästen, man hjälper ägaren helt enkelt oftast, avlastar ägaren. Ev. så betalar dom för att komma och ta hand om hästen. Men är det så att dom struntar i det vilket otroligt många gör, då är det ägaren allt hänger på när det gäller att ta hand om hästen. Ägaren kan omöjligt komma och säga att nej, det är medryttarn som har allt ansvar vad gäller hästens välbefinnande. Det fungerar inte så.

Sen finns ju halvfodervärd också då man delar på ansvaret. Halvfodervärd innebär ju mera ansvar och större ansvar än vanliga medryttare. Det är faktiskt stor skillnad.

Det är ju också olika vad man anser är okej. Jag tycker inte det är okej någonstans att ägaren inte har möjlighet att antingen komma ut själv till hästen eller snabbt ordna någon annan som kan ta hästen om det krisar med medryttarn. Som ägare måste man mer eller mindre vara tillgänlig ifall något händer om man inte kommer överens med folk att man ska vara borta den perioden och kan omöjligt komma ut. Men då ordnar man också med andra att det är så så att dom vet om det.

Och om det är så att jag skulle vara medryttare så skulle jag aldrig strunta i saker och ting utan att meddela någon annan som tar hästen, jag låter aldrig hästen fara illa pga det.


På vilket sätt är en foderhäst billigare att ha än en egen? Den enda skillnaden där är ju att man inte lagt pengar på inköpet av hästen.

Precis min poäng, det finns väldigt många olika varianter att hålla på med hästar. Båda att äga hästen, och att inte göra det innebär en väldans massa olika alternativ, allt handlar om vad man kommer överens om och vad man sedan väljer att kalla det.

 

[worthless]

Sv: Är det en rättighet att ha häst?

Fast nu handlar det om ditt behov, inte hästens. Det är inget fel med det, ur ett rehabiliteringsperspektiv är det just ditt behov som är det viktiga, men det ger ännu större anledning att även hjälpa en bilintresserad person med sitt bilintresse (inköp, drift etc) eftersom det är då dennes behov som står i centrum.

Jag har som sagt aldrig tyckt eller skrivit att någon ska köpa ens bil eller häst till än. Och är det så att man är så väldigt intresserad av bilar kan dom säkert hitta en form av habilitering som innebär att bilen kan utnyttjas i den. Sen vad det är är ju upp till dom.

Nu låter det ändå som att du går med på att en person som har samma behov av bilen som du har av hästen, också ska få hjälpt med att äga sin bil (inköp, drift, verksamhet etc), vilket du sa tidigare att du inte tyckte?

Jag har fortfarande aldrig skrivit att jag tycker dom ska betala för ägandebiten. Att betala resorna till och från stället man är på är vad det handlar om. Ev. så får man annan ersättning också för att kunna göra saker som hjälper som inkluderar hästen.

Frågan är då var man drar gränsen för vad samhället ska bekosta? Olika (livsupprätthållande) intressen kostar onekligen olika mycket. 1000 kr i månaden? 10 000 kr? Vad är rimligt?

Bensinpengarna till och från den dagliga verksamheten kostar med större sannolikhet detsamma oavsett vad den dagliga verksamheten innebär. Sen är det faktiskt så att folk har olika behov av hjälp. Vissa kostar mera i habiliteringen än andra, vissa blir friska och fullt fungerande på ett år och för vissa tar det tio år. Det är olika.

Idag är tanken att socialbidraget ska täcka det nödvändigaste för att leva, och där är inräknat i riksnormen för socialbidrag 400 kr i månaden för fritidsaktiviteter. För dem får personen i fråga göra vad denne vill för pengarna.

Fast nu är inte detta socialbidrag som det handlar om. Folk med socialbidrag är förhoppningsvis såpass friska att dom kan söka arbete och arbeta ihop till sina intressen, dom har en möjlighet att påverka sin situation på många sätt. Annars så är det inte socialbidrag dom ska ha.

Det borde vara istället för en rättighet att ha häst en rättighet till ett liv/habilitering/rehab eller vad det nu är man behöver i livet för att få det att fungera. Sen kan det vara vad som helst, alla är olika med olika behov.

Precis min poäng, det finns väldigt många olika varianter att hålla på med hästar. Båda att äga hästen, och att inte göra det innebär en väldans massa olika alternativ, allt handlar om vad man kommer överens om och vad man sedan väljer att kalla det.

Men vad exakt gör det för skillnad att få pengar för att kunna ha en medryttarhäst eller foderhäst eller egen? Oavsett så får man pengar för det för det räknas in i den dagliga verksamheten som man får betalt för såpass så man kan utföra den.

 

[Thaliaste]

Sv: Är det en rättighet att ha häst?

Jag har som sagt aldrig tyckt eller skrivit att någon ska köpa ens bil eller häst till än. Och är det så att man är så väldigt intresserad av bilar kan dom säkert hitta en form av habilitering som innebär att bilen kan utnyttjas i den. Sen vad det är är ju upp till dom.

Fast om ägandet är viktigt så räcker det inte att "nyttja" bilen eller hästen hos någon annan. Okej, då är vi överens om att det inte är rimligt att samhället ska köpa en häst eller bil till en, utan frågan blir då vilka driftskostnader som är rimliga för samhället att betala åt en.

Jag har fortfarande aldrig skrivit att jag tycker dom ska betala för ägandebiten. Att betala resorna till och från stället man är på är vad det handlar om. Ev. så får man annan ersättning också för att kunna göra saker som hjälper som inkluderar hästen.

Bensinpengarna till och från den dagliga verksamheten kostar med större sannolikhet detsamma oavsett vad den dagliga verksamheten innebär. Sen är det faktiskt så att folk har olika behov av hjälp. Vissa kostar mera i habiliteringen än andra, vissa blir friska och fullt fungerande på ett år och för vissa tar det tio år. Det är olika.

Okej, då är vi överens även om att resekostnader (inom rimliga gränser) är rimligt att samhället betalar om verksamheten man reser till ingår i ens rehabiliteringsplan. Men inte "driften", dvs uppehälle, mat etc för hästen eller bilen.

Fast då kanske vi bara missförstått varandra? Jag tolkade dig som att du ansåg att samhället skulle stötta dig ekonomiskt för att kunna ha hästen. Men kan man äga en häst utan att det kostar pengar (eller att man har råd med det själv förstås, utan extra bidrag från samhället) så är det ju inget problem Vad du gör med dina pengar är ju din sak, frågan jag bryr mig om är om samhället ska ge extra eknomisk stöttning till vissa personer som har ett dyrt intresse.

Fast nu är inte detta socialbidrag som det handlar om. Folk med socialbidrag är förhoppningsvis såpass friska att dom kan söka arbete och arbeta ihop till sina intressen, dom har en möjlighet att påverka sin situation på många sätt. Annars så är det inte socialbidrag dom ska ha.

Socialbidragsnormen är intressant eftersom den ger en tydlig vink om vad samhället anser vara rimligt att klara sig på. (Sedan kan man förstås diskutera verklighetsförankringen i det, men det är en annan fråga). Den fråga som är ställd här är om man utöver det bör få extra ekonomiskt stöttning för att man har ett dyrt intresse. Har du större inkomst än så, varifrån den än kommer, så bör du i samhällets ögon rimligtvis ha pengar "över" och vad du gör av dem är din ensak.

Som jag sagt tidigare skulle jag gärna se att man använder hästar och andra djur i rehabilitering i större utsträckning, men det bör då ske via landstinget/vårdinstanser och inte via en handläggare på soc som godkänner ett extra bidrag för att personen ifråga säger att den vill ha det.

Det borde vara istället för en rättighet att ha häst en rättighet till ett liv/habilitering/rehab eller vad det nu är man behöver i livet för att få det att fungera. Sen kan det vara vad som helst, alla är olika med olika behov.

Menar du helt utan hänsyn till vad behovet kostar och vilka alternativ som skulle kunna finnas?

Att säga att alla har rätt till ett värdigt liv/habilitering/rehab utan reservationer är att göra väldigt lätt för sig, vem skulle inte önska att det gick? Problemet är att det kostar pengar. Att all habilitering och rehab skulle ske helt på personens egna villkor ser jag tyvärr som orimligt eftersom vi lever med ekonmiska begränsningar. Det viktiga blir väl att börja med att se vilket behov personen har och inte börja med att lösningen är en bil, en häst eller resor till Thailand? Är det behov av social kontakt, struktur, känna sig behövd, hitta ett självförtroende, lindra smärta...olika behov ger ett antal olika möjliga förslag på åtgärder i olika prisklasser. Även om en av de åtgärderna i den sjuka personens syn är en 100%-ig bra lösning kanske den är väldigt dyr, och i samhällets syn kan det då vara bättre att erbjuda en betydligt billigare åtgärd som ger en 70%-ig lösning. Ur personens synvinkel förloras 30 % av effekten men åtgärden ger fortfarande en förbättring och samhället kan på så sätt hjälpa många fler personer. Om en person låser fast sig vid exakt en lösning kan det ju dessutom vara en del av det som personen behöver hjälp med, att vidga vyerna lite och se vilka olika lösningar det finns som alla kan leda mer eller mindre i rätt riktning för personen.

Att väga in kostnadsperspektivet kan t ex utmynna i att i ett visst fall blir det betydligt billigare att hjälpa till i ett stall och rida där och få kostnaderna det och resorna betalda, och i ett annat fall kan det vara betydligt billigare att ha en billig häst hemmavid. Det beror ju på var man bor, på kostnadläget just där, så jag säger inte att det finns ett svar på alla situationer utan jag säger att det är ett perspektiv att väga in.

Återigen talar jag inte om ditt enskilda fall.

Men vad exakt gör det för skillnad att få pengar för att kunna ha en medryttarhäst eller foderhäst eller egen? Oavsett så får man pengar för det för det räknas in i den dagliga verksamheten som man får betalt för såpass så man kan utföra den.

T ex så blir det en betydligt större fastlåsning i situationen med en egenägd häst istället för att någon annan äger den. Men allt beror ju på vilken häst det är frågan om, uppstallning, resekostnader, foder, m.m. Det finns inte ett svar på frågan, därför menar jag att det inte alltid kan vara en rättighet att få ekonomiskt hjälp för att ha en häst (eller bil).

 

[worthless]

Sv: Är det en rättighet att ha häst?

Fast då kanske vi bara missförstått varandra? Jag tolkade dig som att du ansåg att samhället skulle stötta dig ekonomiskt för att kunna ha hästen. Men kan man äga en häst utan att det kostar pengar (eller att man har råd med det själv förstås, utan extra bidrag från samhället) så är det ju inget problem Vad du gör med dina pengar är ju din sak, frågan jag bryr mig om är om samhället ska ge extra eknomisk stöttning till vissa personer som har ett dyrt intresse.

Det beror ju på lite hur man ser på vad en extra inkomst är, jag hade haft svårt att ha hästen utan någon ekonomisk hjälp med bensinen tex. Visst hade jag kunnat få lite hjälp av mina föräldrar till det istället så det gick ihop men ändå.

Som jag sagt tidigare skulle jag gärna se att man använder hästar och andra djur i rehabilitering i större utsträckning, men det bör då ske via landstinget/vårdinstanser och inte via en handläggare på soc som godkänner ett extra bidrag för att personen ifråga säger att den vill ha det.

Sånt hade varit bra men samtidigt så kostar det väldigt mycket pengar också, det är mer effektivt att utnyttja att folk använder sina egna istället som någon slags terapi än att dom ska betala för ridningen någon annanstans.

Det viktiga blir väl att börja med att se vilket behov personen har och inte börja med att lösningen är en bil, en häst eller resor till Thailand? Är det behov av social kontakt, struktur, känna sig behövd, hitta ett självförtroende, lindra smärta...olika behov ger ett antal olika möjliga förslag på åtgärder i olika prisklasser.

Det är långa utredningar som görs innan någonting blir av, det är inte direkt så att man bara går in där och sen får det man vill ha. Dom bedömmar ju vad man är i behov av och vad som är effektivast för alla. Vad som ger mest.

Även om en av de åtgärderna i den sjuka personens syn är en 100%-ig bra ösning kanske den är väldigt dyr, och i samhällets syn kan det då vara bättre att erbjuda en betydligt billigare åtgärd som ger en 70%-ig lösning.

Min uppfattning är mer att dom vill satsa så att man så fort som möjligt kan klara av ett eget liv med egen inkomst så småningom. Dom tjänar nog mera på det än att ge en person en halvdann lösning med risken att personen aldrig kommer ut i samhället igen och kan jobba och tjäna egna pengar.

Om en person låser fast sig vid exakt en lösning kan det ju dessutom vara en del av det som personen behöver hjälp med, att vidga vyerna lite och se vilka olika lösningar det finns som alla kan leda mer eller mindre i rätt riktning för personen.

Som sagt så görs det utredningar innan dom ger ut pengar hit och dit, det är faktiskt inte särskillt lätt att få pengar alls. Dom flesta som hamnar i det läget har antagligen kämpat på en hel del med olika grejer redan. Jag hade tex aldrig ens en tanke på att ha min egen häst som en del av habiliteringen, det var ingenting som jag pratade med dom ens förren dom tog upp det.

Halvdanna lösningar ger ofta inte okej resultat, det tar tid ändå att bli "normal" även om med 110% hjälp.