Är det att göra en höna av en fjäder?

[biffen]

Sv: Är det att göra en höna av en fjäder?

Det är bara en fjäder.

Folk ser o förstår mer än man kanske kan tro, och i detta fall så har denna förälder förstått att det inte gått bra från början. Det är inte så märkvärdigt alls, det kan räcka med en händelse som hon sett eller hört talas om av någon annan förälder. Människor pratar gärna med varandra om andra människor o händelser.
Hon kanske bara tyckt att den tidigare resursen inte var passande av någon anledning? Sett att det finns ny resurs, vet att någon annan haft problem med resursen etc. etc. Garanterat vet flera föräldrar om hans handikapp, inte exakt men på ett ungefär - utan att någon personal sagt något, för folk drar ofta slutsatser själva o bekräftar dem via samtal med andra.
Frågan anser jag vara vänligt ställd och du hade kunnat svara att hon inte hade med det att göra om du nu tycker det. Men jag tycker det verkar lite märkvärdigt, faktiskt.
Barn berättar massor, både för fröknar o även för föräldrar om saker som sker. Så man förstår om vissa barn har problem, utan att prata med varken föräldrar eller att fröknar skvallrar. Lägg det till saker som man kan lägga märke till vid besök, hämtning eller lämning så är det svårt att hålla diagnoser hemliga öht i dagis och skolvärlden. Tyvärr, för er del om det nu är så känsligt för er.
De flesta människor upplever jag har en radar för vilka som är lite annorlunda, utan att de kan sätta fingret på vad.

 

[qrumelur]

Sv: Är det att göra en höna av en fjäder?

Sedan finns det specialdagis men inget i våran närhet som jag känner till.

Tack för svaret. Konstigt egentligen att man tillhandahåller LSS verksamhet för grundskola-gymnasium och sedan daglig verksamhet men inte någonting före det. Vårat samhälle är fullt av håligheter ibland.

 

[Snurrfian]

Sv: Är det att göra en höna av en fjäder?

jag träffar inte på så många av de andra föräldrarna eftersom mina är 15/20 timmarsbarn och det är bara någon enstaka som hämtar och lämnar samtidigt som mig. Men ändå, jag pratar inte med dom för att jag har inget att säga dom. Jag går inte fram till en människa och börjar prata ur luften om ingenting för att starta en konversation. Som jag skrev så är jag inget vänmaterial och det gäller på alla plan även om det bara är att prata om vädret i 2 min med någon okänd. Sånt fixar inte jag.
Det kändes inte som att vi behövde berätta, så därför lät vi bli.

Nu är det bara sonen som går kvar på dagis men han går 20 timmar och börjar kl 9 och vi är väldigt många som kommer då, men det är ett sånt samhälle kanske, och dessutom många som har fått barn sista åren.

Men lilltjejen kommer väl kanske att vilja börja leka med sina kompisar, och då kommer ju frågan om Tim att bli aktuell igen, att man sen som förälder hinner se väldigt mycket är ju inte heller så konstigt. Jag kommer som sagt vid 9 och hämtar vid 14 och hinner ser väldigt mycket av de andra barnen de 10 min det tar att lämna och hämta. Sen är jag nog visserligen en väldigt social människa och har lätt att gå ner på barnens nivå oxå så om jag kommer på morgonen och de är på väg ut brukar jag dels hjälpa sonen på med de kläder han ska ha, och dessutom hinna hjälpa ett par barn till som kommer fram och ber om hjälp, jag har sällan bråttom och tycker att det är ganska så roligt att lyssna på dem en stund.
Några barn som sonen inte leker med i vanliga fall gillar ändå mig och jag har fått både halsband och teckningar av flera barn på avdelningen. Det gör att jag ganska snabbt kan läsa av att vissa barn inte fungera helt, utan att personalen har sagt något.

Våran förskola har väldigt stor andel barn med olika slags behov som går utanför det "normala" vilket jag själv tycker är en fördel för att barnen får lära sig att alla är olika och reagerar olika men att alla får vara med. Ett barn har fått flytta från förskolan till en dagmamma för att denne inte klarade den stökiga miljön, idag har de gjort en speciell grupp för ett annat barn som inte heller klarar av en strörre grupp. Men det genomgående har varit att alla har varit väldigt öppna med av vilken andledning saker och ting har skett.

Det finns ju även familjegrupper för familjer med barn med olika behov, det kanske vore något för er att kolla upp, för att kunna bredda erat social umgänge utan att känna att ni måste förklara Tim, där finns det ju fler som har samma eller liknande problem.

 

[Skogstrollet]

Sv: Är det att göra en höna av en fjäder?

sedan tycker inte jag att man inleder med att fråga; Går det bättre nu?
Vad är det som ska gå bättre enligt den som frågar? Då visar det ju på att denne redan vet något, eftersom den tydligen visste att det var sämre innan. varför inte istället fråga; du, jag har sett att din son har en resurs. Får man fråga varför?
Eller det kanske jag som är korkad som tycker att det är lika bra att gå rakt på sak i så fall. "hur går det" ger inget svar på hans funktionshinder. Hon kan endast få ett ja eller nej utifrån den frågan och jag vet ju inte ens exakt vad det är hon vill ha svar på?
Men det är förmodligen bara jag som är insnöad och osocial som inte fattar en sådan "vänlighetskod".

Jag inleder ofta en konversation med en främmande människa med en fråga, då får jag ju ett svar. Att fråga "hur går det nu?" visar, enligt mig, att du faktiskt har blivit uppmärksammad, att någon bryr sig och hoppas att "det" går bättre. Kanske även en vink om att man vill hjälpa till, om man kan och får, eller stötta.
Att fråga "du, jag har sett att din son har en resurs. Får man fråga varför?" känns, enligt mig, som en väldigt burdus fråga. På frågan "hur går det?" kan du själv välja hur mycket du vill berätta eller inte.

Alla är ju olika och kommunicerar på olika sätt, inget fel i det , men jag ville bara lyfta fram att det kanske inte fanns någon anledning att reagera negativt på en fråga som mycket väl kunde ha varit ställd i all välmening.