Är det att göra en höna av en fjäder?

Sv: Är det att göra en höna av en fjäder?

Det är inget trams, vi valde att ha det så och det ska respekteras. Går inte det så får jag helt enkelt hålla barnen hemma.

Jag tycker du överreagerar. Kanske tycker till och med andra föräldrar att de kanske angår dem att veta, eftersom ditt barn troligen umgås med deras, och kommer göra i framtiden. Då är det ju viktigt att känna till ev. handikapp. Vad är det som är så känsligt?
 
Sv: Är det att göra en höna av en fjäder?

Människor är tyvärr nyfikna av sig och om de inte får information så kan de lätt hitta på sin egen sanning istället.

Det är otroligt svårt för andra föräldrar att veta var er gräns går - om det nu är andra föräldrar vi diskuterar - är det personalen så är det självklart att personalen inte skall bryta sin tystnadsplikt.

En fråga - vad är det som får er att överväga att ha barnen hemma ?
 
Sv: Är det att göra en höna av en fjäder?

Oj, nog för att jag är inflyttad och inte kände särskilt många när dottern började på dagis, men jag småpratar gärna och lärde känna väldigt många, när sedan barnen började vilja leka ihop med andra på fritiden så ökade det socialumgänget enormt... Nu börjar ju barnen bli så stora att man bara behöver lämna och hämta dem men en del föräldrar fikar jag gärna fortfarande ihop med!
Dessutom kände jag en av dagisfröknarna sen innan och har lärt känna fler under tiden på dagis, men ingen av dem har någonsin sagt något om något annat barn, inte ens när sonen blev biten av ett annat barn, nu var han ändå så pass stor att han ändå kunde tala om vem som bet honom, men personalen sa inte ett ord om vem det var utan berättade bara att han hade blivit biten och omständigheterna runt det.

Självklart är det erat val att inte berätta, jag hoppas bara att ni inte gör er själva och Tim en stor otjänst.
 
Sv: Är det att göra en höna av en fjäder?

Det är inget hymmel kring Tim. Vill någon veta så ska dom fråga mig, inte personalen.

Men är det inte precis det som har hänt..? En förälder ser att ditt barn har en resurs, hon blir nyfiken och frågar vänligt/nyfiket om det går bättre nu?

Har ett barn en egen "resurs" är det ju väldigt tydligt att det barnet har speciella behov av något slag, du kan lika gärna sätta en röd lapp i pannan på honom. Nyfiket folk ser sådant.

I ena inlägget säger du att folk ska respektera att du inte tar upp ämnet och förstå att det betyder att du inte vill prata om det (eller så tror de att du är blyg) , och i andra att om folk undrar något ska de fråga dig. Hur vill du egentligen ha det.
 
Sv: Är det att göra en höna av en fjäder?

Jag tycker du överreagerar. Kanske tycker till och med andra föräldrar att de kanske angår dem att veta, eftersom ditt barn troligen umgås med deras, och kommer göra i framtiden. Då är det ju viktigt att känna till ev. handikapp. Vad är det som är så känsligt?

Helt ärligt talat så kommer inte Tim att leka med dessa barnen i framtiden. Inte för att det är något fel på dom, men han är för gravt funktionshindrad för att kunna leka med andra barn. Han kan inte ens dricka ur ett glas själv så att han ska få vänner som vill leka med honom känns väldigt långt borta, tyvärr. Det blir mer att han leker för sig själv och dom får titta på.

Hela grejen är bara känslig för mig. Det är inget jag talar öppet om förutom här. Ett andningshål typ.
 
Sv: Är det att göra en höna av en fjäder?

Människor är tyvärr nyfikna av sig och om de inte får information så kan de lätt hitta på sin egen sanning istället.

Det är otroligt svårt för andra föräldrar att veta var er gräns går - om det nu är andra föräldrar vi diskuterar - är det personalen så är det självklart att personalen inte skall bryta sin tystnadsplikt.

En fråga - vad är det som får er att överväga att ha barnen hemma ?

För att det är så mycket strul hela tiden. Det känns aldrig bekvämt med att lämna honom på dagis, jag är beredd hela dagarna på att dom ska ringa. Dom har ju ringt flera ggr i sommar oh bett mig hämta honom för att dom inte klarar av honom och till slut så orkar man inte längre.
Jag vill bara kunna lämna av honom på dagis som vilken annan förälder som helst och sedan komma och hämta när det är dags. Vareviga dag är det något känns det som.
Märks så stor skilland mellan honom lillasyster. Henne är jag bekväm med att lämna för hon klarar sig själv och är ändå 2 år yngre.
 
Sv: Är det att göra en höna av en fjäder?

Oj, nog för att jag är inflyttad och inte kände särskilt många när dottern började på dagis, men jag småpratar gärna och lärde känna väldigt många, när sedan barnen började vilja leka ihop med andra på fritiden så ökade det socialumgänget enormt... Nu börjar ju barnen bli så stora att man bara behöver lämna och hämta dem men en del föräldrar fikar jag gärna fortfarande ihop med!
Dessutom kände jag en av dagisfröknarna sen innan och har lärt känna fler under tiden på dagis, men ingen av dem har någonsin sagt något om något annat barn, inte ens när sonen blev biten av ett annat barn, nu var han ändå så pass stor att han ändå kunde tala om vem som bet honom, men personalen sa inte ett ord om vem det var utan berättade bara att han hade blivit biten och omständigheterna runt det.

Självklart är det erat val att inte berätta, jag hoppas bara att ni inte gör er själva och Tim en stor otjänst.

jag träffar inte på så många av de andra föräldrarna eftersom mina är 15/20 timmarsbarn och det är bara någon enstaka som hämtar och lämnar samtidigt som mig. Men ändå, jag pratar inte med dom för att jag har inget att säga dom. Jag går inte fram till en människa och börjar prata ur luften om ingenting för att starta en konversation. Som jag skrev så är jag inget vänmaterial och det gäller på alla plan även om det bara är att prata om vädret i 2 min med någon okänd. Sånt fixar inte jag.
Det kändes inte som att vi behövde berätta, så därför lät vi bli.
 
Sv: Är det att göra en höna av en fjäder?

Men är det inte precis det som har hänt..? En förälder ser att ditt barn har en resurs, hon blir nyfiken och frågar vänligt/nyfiket om det går bättre nu?

Har ett barn en egen "resurs" är det ju väldigt tydligt att det barnet har speciella behov av något slag, du kan lika gärna sätta en röd lapp i pannan på honom. Nyfiket folk ser sådant.

I ena inlägget säger du att folk ska respektera att du inte tar upp ämnet och förstå att det betyder att du inte vill prata om det (eller så tror de att du är blyg) , och i andra att om folk undrar något ska de fråga dig. Hur vill du egentligen ha det.

Är det så att dom vill veta något om själva funktionshindret och vad det innebär så får dom gärna ställa en fråga till mig, men att fråga hur det går på dagiset är inget dom behöver veta. Inte heller om det funkar med resursen. jag har inga problem med att prata om just autism och vad det är men att prata mer ingripande om Tim och hans problem vill jag inte göra. Å har någon frågat så rycker jag mest på axlarna och säger att det går bra.
 
Sv: Är det att göra en höna av en fjäder?

Helt ärligt talat så kommer inte Tim att leka med dessa barnen i framtiden. Inte för att det är något fel på dom, men han är för gravt funktionshindrad för att kunna leka med andra barn. Han kan inte ens dricka ur ett glas själv så att han ska få vänner som vill leka med honom känns väldigt långt borta, tyvärr. Det blir mer att han leker för sig själv och dom får titta på.

Hela grejen är bara känslig för mig. Det är inget jag talar öppet om förutom här. Ett andningshål typ.

Ok, men är han så funktionshindrad så är det ju inte så konstigt om andra föräldrar noterar det. Se de människor som ställer frågor som ett stöd i stället, det kan ju vara så att de faktiskt bryr sig om dig och Tim! :)
 
Sv: Är det att göra en höna av en fjäder?

Är det så att dom vill veta något om själva funktionshindret och vad det innebär så får dom gärna ställa en fråga till mig, men att fråga hur det går på dagiset är inget dom behöver veta. Inte heller om det funkar med resursen. jag har inga problem med att prata om just autism och vad det är men att prata mer ingripande om Tim och hans problem vill jag inte göra. Å har någon frågat så rycker jag mest på axlarna och säger att det går bra.


Att fråga rent generellt "hur går det?" är en artig inledningsfråga från någon som försöker starta en konversation, antingen av vänlighet eller nyfikenhet. Du kanske inte är vänmaterial, men andra är det. Att gå till rektorn och anklaga personal för att ha läckt information känns, för att svara på ursprungsinlägget, som att göra en höna av en fjäder.
 
Sv: Är det att göra en höna av en fjäder?

Att fråga rent generellt "hur går det?" är en artig inledningsfråga från någon som försöker starta en konversation, antingen av vänlighet eller nyfikenhet. Du kanske inte är vänmaterial, men andra är det. Att gå till rektorn och anklaga personal för att ha läckt information känns, för att svara på ursprungsinlägget, som att göra en höna av en fjäder.

Jag hade inte tänkt gå till rektorn och skrika ut att någon sagt något om min son till obehöriga utan i så fall gått dit och sagt bara att han kunde påminna personalen om sekretessen. En påminnelse är aldrig fel.

sedan tycker inte jag att man inleder med att fråga; Går det bättre nu?
Vad är det som ska gå bättre enligt den som frågar? Då visar det ju på att denne redan vet något, eftersom den tydligen visste att det var sämre innan. varför inte istället fråga; du, jag har sett att din son har en resurs. Får man fråga varför?
Eller det kanske jag som är korkad som tycker att det är lika bra att gå rakt på sak i så fall. "hur går det" ger inget svar på hans funktionshinder. Hon kan endast få ett ja eller nej utifrån den frågan och jag vet ju inte ens exakt vad det är hon vill ha svar på?
Men det är förmodligen bara jag som är insnöad och osocial som inte fattar en sådan "vänlighetskod".
 
Sv: Är det att göra en höna av en fjäder?

Ok, men är han så funktionshindrad så är det ju inte så konstigt om andra föräldrar noterar det. Se de människor som ställer frågor som ett stöd i stället, det kan ju vara så att de faktiskt bryr sig om dig och Tim! :)

fast man ser inte vid första anblicken att han är funktionshindrad. Det är bara om man stannar och observerar honom en liten stund. Eller om dom råkar komma mitt i maten (eftersom det ser konstigt ut med en snart 4-åring som matas) eller om han just då håller på med sina ljud. Då låter han...annorlunda, om man kan kalla det så.
Eller om dom försöker prata med honom, för dom skulle aldrig få svar. Eller så tror dom att han är ouppfostrad. Inget ovanligt.
 
Sv: Är det att göra en höna av en fjäder?

Jag skulle definitivt kunna fråga som den andre föräldern gjorde - och för att visa att jag bryr mig lite sådär och småprata lite.
Jag är dock sämre på att läsa av om andra föräldrar absolut inte vill att man pratar med dom om deras barn. För mig som har barn med en språkutvecklingsstörning så är det ok om någon frågar - han ser ju ut att vara sin ålder men förstår inte som andra gör i samma ålder vilket några föräldrar uppfattar som störande - men inte när jag förklarat.
Jag upptäcker mycket snabbt avvikande beteenden i en barngrupp - må så vara att det är övertrötta barn, ledsna barn eller funktionshindrade. En vana helt enkelt från då jag jobbade med barngrupper och mycket snabbt skulle introducera till aktiviteter.
Att småprata när man hämtar barn är ju något många gör, man kommenterar dyngblöta kläder, goa rosiga kinder - ja små oskyldiga kommentarer.
 
Sv: Är det att göra en höna av en fjäder?

Jag har inga problem med att prata om hans funktionshinder, men det ska vara jag som tar upp diskussionen. Då visar jag att jag vill prata om det och säger jag inget så borde man väl fatta att jag inte vill prata om det?
Vad du tycker att man borde fatta kanske alla inte förstår? Du kan inte utgå från att alla har precis samma idéer om vad/när/hur det är lämpligt att fråga saker.

Sedan, har någon hittat mig på nätet så läs för all del, jag bryr mig inte MEN har man hittat mig så kan man knipa käft och låtsas som att man inget vet och låta saken bero.
Precis som den gången jag hittade min vän i en "försöka få barn" tråd på ett annat forum. Jag höll mun och sa inget och den dagen hon berättade att hon var gravid så låtsades jag jätteöverraskad. Det är inget svårt.
Jag hade gjort på samma sätt som du gjorde om jag kom på någon i min närhet som nätpersonlighet. Men jag vet av egen erfarenhet att inte alla tänker så. Jag har fått kommentarer IRL av folk jag inte känner så bra om sådant jag skrivit på nätet under nick. Om man väljer att vara väldigt öppen om något på nätet så ska man ta med i beräkningen att det kan inträffa. Jag vill i all välmening bara göra dig uppmärksam på det. Är det ett väldigt stort problem för dig att folk inte "kniper käft" som du tycker de ska göra så kanske du ska tänka på att de agerar efter sina egna idéer om vad som är lämpligt och inte efter dina.
 
Sv: Är det att göra en höna av en fjäder?

Men analysera inte sönder frasen, det kan faktiskt ha varit precis som Skogstrollet skriver. Frågan var ställd som en nyfiken artighetsfråga/isbrytare, den mamman kanske ville luftprata lite osv. Det behöver inte betyda något mer än det, hon kanske anar (har god insyn i autism) vad Tim lider av och har uppmärksammat att det varit stökigt (?) tidigare..

Nu tänkte jag skriva att jag förstår, men det gör jag inte.
Jag kan dock ana hur jobbigt allt detta är för dig ( genom att ha läst dina trådar), du är stark men även en stark tappar orken. Försök inte att fästa för mycket av din ork vid just denna händelse.
 
Sv: Är det att göra en höna av en fjäder?

Är det så att dom vill veta något om själva funktionshindret och vad det innebär så får dom gärna ställa en fråga till mig, men att fråga hur det går på dagiset är inget dom behöver veta. Inte heller om det funkar med resursen. jag har inga problem med att prata om just autism och vad det är men att prata mer ingripande om Tim och hans problem vill jag inte göra. Å har någon frågat så rycker jag mest på axlarna och säger att det går bra.

Oj, ärligt talat skulle jag nog inte kunna prata med någon och kunna hålla mig inom dessa snäva och snarlika ramar. "Får prata om detta ämnet..." "Får inte prata om detta snarlika ämnet..." :o

Jag tror att föräldern uppmärksammat att din son har en resurs, och säkert bara försökte starta en vänlighets-konversation. Ungefär som en "vilket dåligt/bra väder"-kallprat.
 
Sv: Är det att göra en höna av en fjäder?

sedan tycker inte jag att man inleder med att fråga; Går det bättre nu?
".

Du borde ha svarat: "Vad menar du med det?"
Du skriver att det här är jättekänsligt för dig, det märks också i hela ditt resonemang.

Det här är faktiskt ren nyfikenhet: Varför går han på dagis?
Jag tänker att barn med funktionshinder senare får gå i särskild skola och sedan som vuxna ha någon slags jobb via daglig verksamhet.
Jag har världens kunskapslucka här känner jag och ja, jag är nyfiken.
Sen kanske det inte är du som ska svara på det utan jag kanske får söka mitt svar någon annanstans men eftersom det var här frågan dök upp så frågar jag. Fräck som jag är. ;)
 
Sv: Är det att göra en höna av en fjäder?

Du borde ha svarat: "Vad menar du med det?"
Du skriver att det här är jättekänsligt för dig, det märks också i hela ditt resonemang.

Det här är faktiskt ren nyfikenhet: Varför går han på dagis?
Jag tänker att barn med funktionshinder senare får gå i särskild skola och sedan som vuxna ha någon slags jobb via daglig verksamhet.
Jag har världens kunskapslucka här känner jag och ja, jag är nyfiken.
Sen kanske det inte är du som ska svara på det utan jag kanske får söka mitt svar någon annanstans men eftersom det var här frågan dök upp så frågar jag. Fräck som jag är. ;)

Har jag startat en tråd om det så får jag stå mitt kast å svara ;)
Varför han går på dagis är av samma anledning som att hans syster går på dagis. Pengar växer inte på träd och någon måste ju få in dom, så meningen är ju att jag som alla andra ska jobba. Är dock arbetslös men har inte varit det så länge då barnen började på dagis i våras, innan dess var jag mammaledig.
Men jo, han kommer förmodligen få gå i en specialskola men är han så som han är nu så kommer han inte att jobba när han blir vuxen utan då kommer han förmodligen bo på ett hem. Han kan ju utvecklas och bli bättre, men det är det ingen som vet.
Sedan finns det specialdagis men inget i våran närhet som jag känner till.
 
Sv: Är det att göra en höna av en fjäder?

Oj, ärligt talat skulle jag nog inte kunna prata med någon och kunna hålla mig inom dessa snäva och snarlika ramar. "Får prata om detta ämnet..." "Får inte prata om detta snarlika ämnet..." :o

Jag tror att föräldern uppmärksammat att din son har en resurs, och säkert bara försökte starta en vänlighets-konversation. Ungefär som en "vilket dåligt/bra väder"-kallprat.

jag antar att jag är en komplicerad människa.
Kanske var det kallprat. Jag är dålig på att tyda människor och vad dom vill.
Dock, inte för att jag skyller på det, men min barndom har gjort mig till den jag är och jag är alltid på min vakt och litar inte på någon, och överanalyserar säkerligen för mycket som vanligt.
 
Sv: Är det att göra en höna av en fjäder?

sen kan jag tycka personligen att det är lite tramsigt att inte informera de andra föräldrarna, jag kan inte se något som helst negativt med det utan bara positiva effekter.

Håller fullständigt med! Du har ju gjort ditt val, men jag tycker absolut det är fel väg att gå.

Vi har ett barn på vår förskola som har en egen resurs. Förskolan gick ut med info om personaländringar (= ytterligare en resurs till avdelningen). Jag frågade då rakt ut till personalansvarige varför de helt plötsligt skulle vara fler och då berättade h*n att det skulle börja ett barn med funktionshinder X och som därmed behöver en egen resurs. Vet inte om föräldrarna där gett tillstånd till det, men herregud vad ska de annars säga (dra till med en lögn?)? Även om de inte hade berättat något om handikappet så är det uppenbart när man ser barnet (synligt handikapp).

Jag måste säga att som förälder till ett barn på avdelningen så berörs man faktiskt av de funktionshindrade barnet genom att det kanske blir extra stökigt (vad spelar det för roll när det är en extrafröken om ett barn konstant skriker/gråter - det påverkar ju verkligen hela gruppen!).

Gällande tystnadsplikt tycker jag det är rätt töntigt när det gäller att personalen säger att någon har magsjuka men inte kan berätta vem det är, vill man veta kan man ju fråga sitt barn sen så det är knappast något som går att hålla hemligt...
Mitt stora barn skulle absolut komma hem och berätta att X dricker saft på dagis etc så man behöver inte vara en särskilt nyfiken förälder för att få en massa information.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 840
Senast: Anonymisten
·
Småbarn Jag har en dotter som är snart 6 år (början av sommaren) som är väldigt känslig. Det var, och är, även jag. Så jag kan känna igen mig i...
Svar
7
· Visningar
1 166
Senast: Praefatio
·
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
2 3 4
Svar
75
· Visningar
8 329
Senast: Enya
·
Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
23
· Visningar
2 047
Senast: Wingates
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Black Friday
  • Vad gör vi? Del CCIV
  • Dejtingtråden del 38

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp