På vilket sätt är det relevant i sammanhanget med survival of the fittest för 100 000 år sedan?Wow, ni läser in något enormt mer än vad jag menar här. Jämför naturligt urval med för 100'000 år sedan. Ser ni ingen skillnad alls nu?
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
På vilket sätt är det relevant i sammanhanget med survival of the fittest för 100 000 år sedan?Wow, ni läser in något enormt mer än vad jag menar här. Jämför naturligt urval med för 100'000 år sedan. Ser ni ingen skillnad alls nu?
Få oss att förstå att hen har läst Grottbjörnens folk?På vilket sätt är det relevant i sammanhanget med survival of the fittest för 100 000 år sedan?
Det betydde i mitt förra liv att man inte hade förstått uppgiften. När det bara fanns sådana kvar så fungerade inte verksamheten så bra.
Det är skillnad på ansvar och ansvar, att köra tunnelbana tex är ansvarsfullt men är inget jobb man tar med sig hem.
Hörde samma om 80talister men har nu övergått till att gälla 90talister istället och senare säkert kommer 00 höra samma.I mitt jobb ser jag många lata unga. Faktiskt. 90-talister och framåt. Det är jättesvårt att rekrytera för de vill inte jobba. Ja, nu drar jag alla, men så är det naturligtvis inte.
De vill ha hög lön oavsett arbetsuppgifter, de vill inte jobba 5 dagar i veckan, de vill ha långa raster osv.
Det gick så långt att vi anställda blev erbjuda pengar om vi hittade folk som ville jobba. När jag skickade ut det till mina vänner fick jag svar ”vi gör samma, vi har inget folk”.
Plugget var för mig, som hade väldigt svårt i skolan, rena semestern om jag jämför med jobbet. Det är mycket få människor jag känner som inte tänker på sitt jobb dygnet runt, är tillgängliga osv. Framförallt i min bransch. Det är inget man lämnar när man går hem. Och tur är väl det, för samhällets skull. Men för oss innebär det varken hög lön, andra förmåner eller nåt sånt. Nej, det handlar nog om intresse, moral och en känsla.
Fast erbjuda folk pengar för att hitta nya att anställa är ju inget nytt? Det var enorma summor man blev erbjuden om man hittade folk när IT-branschen först exploderade.I mitt jobb ser jag många lata unga. Faktiskt. 90-talister och framåt. Det är jättesvårt att rekrytera för de vill inte jobba. Ja, nu drar jag alla, men så är det naturligtvis inte.
De vill ha hög lön oavsett arbetsuppgifter, de vill inte jobba 5 dagar i veckan, de vill ha långa raster osv.
Det gick så långt att vi anställda blev erbjuda pengar om vi hittade folk som ville jobba. När jag skickade ut det till mina vänner fick jag svar ”vi gör samma, vi har inget folk”.
Plugget var för mig, som hade väldigt svårt i skolan, rena semestern om jag jämför med jobbet. Det är mycket få människor jag känner som inte tänker på sitt jobb dygnet runt, är tillgängliga osv. Framförallt i min bransch. Det är inget man lämnar när man går hem. Och tur är väl det, för samhällets skull. Men för oss innebär det varken hög lön, andra förmåner eller nåt sånt. Nej, det handlar nog om intresse, moral och en känsla.
Var skrev jag att det är nytt? Ingenstans vad jag vet. Men det är första gången jag är med om det i offentlig verksamhet.Fast erbjuda folk pengar för att hitta nya att anställa är ju inget nytt? Det var enorma summor man blev erbjuden om man hittade folk när IT-branschen först exploderade.
Vad vet jag. Men faktum är att det finns för lite folk som jobbar.Hörde samma om 80talister men har nu övergått till att gälla 90talister istället och senare säkert kommer 00 höra samma.
Du skrev att unga idag inte vill jobba och att det inte går att hitta personal. Det är ju en låg arbetslöshet hos inrikes födda som gått gymnasiet eller högskola.Var skrev jag att det är nytt?
Ja för det går inte att hitta personal helt enkelt. Jag skrev inte att erbjuda pengar är något nytt. Men jag ändrade mitt inlägg, för mig var det första gången att man på offentlig förvaltning går ut o erbjuder sina anställda pengar för att leta efter folk som vill jobba. Det har jag inte sett innan.Du skrev att unga idag inte vill jobba och att det inte går att hitta personal. Det är ju en låg arbetslöshet hos inrikes födda som gått gymnasiet eller högskola.
Men handlar det om att folk inte vill jobba?Ja för det går inte att hitta personal helt enkelt. Jag skrev inte att erbjuda pengar är något nytt. Men jag ändrade mitt inlägg, för mig var det första gången man på offentlig förvaltning går ut o erbjuder sina anställda pengar för att leta efter folk som vill jobba.
Jag sa inte att det var den typen av jobb utan att det är skillnad på ansvar och ansvar. Har man inget process-, ekonomiskt eller personansvar så är det enklare att lämna det på jobbet när man går för dagen.Vi har inte den typen av jobb utan ett mycket mer komplicerat och kvalificerat uppdrag.
Olika men främst folk med körkort som kan jobba i hemtjänsten (ingen utbildning krävs), äldreboende och även lite annat, tex strandvakter (där är simkunnighet ett krav men inte livräddningskompetens).Men handlar det om att folk inte vill jobba?
Är det inte snarare så att arbetslösheten är liten i gruppen inrikesfödda och med gymnasieutbildning och det är hög arbetslöshet i andra grupper men de är arbetsgivarna inte lika intresserade av att anställa?
Vad handlar det om för jobb?
Var? Jag vet en som kan vara intresserad.Olika men främst folk med körkort som kan jobba i hemtjänsten (ingen utbildning krävs), äldreboende och även lite annat, tex strandvakter (där är simkunnighet ett krav men inte livräddningskompetens).
Jag tror inte det handlar om att unga är lata utan att det finns för få.Olika men främst folk med körkort som kan jobba i hemtjänsten (ingen utbildning krävs), äldreboende och även lite annat, tex strandvakter (där är simkunnighet ett krav men inte livräddningskompetens).
Jag har alltid undrat över varför det ens måste finnas såna jobb där en alltid måste vara nåbar och på alerten. Jag gillar nog mera Bodil Jönssons tankar om två timmars arbetsdag och resten trevlig fritid och social samvaro. Fast jag är nog gammal och lat, ve och fasa. Blir ättestupan direkt, det här.+@Khasa
Vissa jobb kräver helt enkelt snabb responstid och ett långtgående ansvar. Jag har medvetet valt bort det till stor del (det kan låta storsint och fantastiskt) men det har med insikten att min kapacitet och kompetens inte riktigt ligger i den typen av tjänst och ansvar.
Jag har istället en slags evighetsuppgiftstjänst med mycket ansvar, men där varje enskild uppgift aldrig riktigt blir akut för hela företaget, och det är något jag lärt mig hantera, men det har kostat en del förr.
Evighetsuppgiftstjänst = det finns alltid 43 viktiga uppgifter att slutföra och slutför man alla dem finns det direkt 55 nya att slutföra som för alla utom just mig skulle vara extremt fördelaktigt att få slutförda så fort som möjligt. Insikten om att det oavsett insats kommer att finnas ett stort antal fler viktiga uppgifter att slutföra har gjort att jag kan stänga av kontakten (oftast - inte alltid) vid ledighet och gilla läget vid återstart. Kapaciteten för att utföra dem både i min närvaro och frånvaro får vi istället diskutera inom ledningen.
Min chef har inte den förmånen även om "medelbelastningen" inte är högre. I perioder kan likviditet göra att responstid måste vara nära noll. I andra fall handlar det om stora upphandlingar som kräver underskrift. Ibland krävs beslut inom en kort tidsfrist som kan avgöra framtiden. Eller om löner kan betalas ut nästa månad.
Hade min förra chef bara "låtit bli" att vara kontaktbar hade företaget gått i konkurs. Jag är tacksam att det finns personer som är villiga att axla det ansvaret på ett bättre sätt än så.