malinsky
Trådstartare
Har ni varit med om att få göra saker som ni normalt kanske inte annars gör på era dressyrträningar?
För alla jag har ridit så ska jag rida min häst FRAMÅT! (engagera bakbenen, inte i snabb takt) Inte jobba med ledande utan i stället forma ur med skänkel och drivning igen då för att få igång bakkärran och då går han i en riktigt trevlig form, men det krävs jobb!
Red i helgen för en annan tränare som gav mig nya redskap, minst sagt
Red på en volt, jag fick leda med inner tygel och hålla kvar handen där ute och hålla kvar honom på spåret med inner skänkel. Ytter tygel fick glappa om den ville.
Tillbaka med handen och liten eftergift för att se "var han tar vägen" och börja om igen om han gick upp med huvudet. Så fort han gav efter när jag var kvar i det ledande tygeltaget så fick han en eftergift *såklart*.
Tränaren sa att "man måste inte rida enl handboken jämt, utan anpassa "angripssätt" utefter individ". Det kändes skitkonstigt att bara utelämna yttersidan, tränaren sa också att han förstod att det kändes konstigt, men citat: "jag skulle inte be dig göra detta om jag inte trodde på det," slut citat.
Summa summarum så sökte sig hästen till yttertygeln, jag kunde ganska snart hålla honom kvar i "framåt nedåt" med sug på ytter med små kramningar i stället.
Efter detta provade vi galoppen, som brukar gå i 290, men döm om min förvåning.. den var bättre än ever!!!
Anledning till detta sätt: Jag en häst som gärna går i för hög form och hängmatterygg.. rätt låst i ryggen (han biter sig också fast i vä varv) och han måste lära sig att använda sin (stora) kropp RÄTT. Det är ganska svårt för mig som halvtaskig ryttare att veta om han jobbar rätt när han är duktig på att "luras". Detta var av yttersta vikt då jag annars riskerade att få en häst med stora ryggproblem.
Efter detta pass väljer han ofta att gå i denna djupare form naturligt och det blir lättare för mig att komma åt honom och få till suget på ytter (han tyckte väl att det var skönt!!). Jag ska rida honom i denna låga form med manken som högsta punkt i ett halvår för att han ska stärka sig där. Det var inte heller fokus på drivning utan snarare sätta en mer långsam takt med sitsen i stället så han började att vila på steget och invänta mig mer. Detta var en mycket, för mig, enklare sätt att komma åt min häst och jag kan fixa detta på hemmaplan utan att någon måste kika och vägleda. Varför denna tränare inte tyckte att jag skulle rida såsom jag gjort tidigare var att han ansåg att jag inte hade något att driva till, jag måste få till formen på hästen först, få honom att ta tag i tygeln, sedan kan jag begära mer aktivitet bakifrån.
Så, det vore intressant att höra era tankar om detta. Sedan är jag jättenyfiken på att höra om ni har varit med om ngt träningspass när ni fick göra saker som verkade mysko, men blev en stor aha-upplevelse!! Eller varför inte raka motsatsen, det gick käpprätt åt skogen!
Ibland kan även små medel vara de bästa.. en bortglömd kramning på ytter som kan göra milsvidd skillnad, låt höra!!!
För alla jag har ridit så ska jag rida min häst FRAMÅT! (engagera bakbenen, inte i snabb takt) Inte jobba med ledande utan i stället forma ur med skänkel och drivning igen då för att få igång bakkärran och då går han i en riktigt trevlig form, men det krävs jobb!
Red i helgen för en annan tränare som gav mig nya redskap, minst sagt
Red på en volt, jag fick leda med inner tygel och hålla kvar handen där ute och hålla kvar honom på spåret med inner skänkel. Ytter tygel fick glappa om den ville.
Tillbaka med handen och liten eftergift för att se "var han tar vägen" och börja om igen om han gick upp med huvudet. Så fort han gav efter när jag var kvar i det ledande tygeltaget så fick han en eftergift *såklart*.
Tränaren sa att "man måste inte rida enl handboken jämt, utan anpassa "angripssätt" utefter individ". Det kändes skitkonstigt att bara utelämna yttersidan, tränaren sa också att han förstod att det kändes konstigt, men citat: "jag skulle inte be dig göra detta om jag inte trodde på det," slut citat.
Summa summarum så sökte sig hästen till yttertygeln, jag kunde ganska snart hålla honom kvar i "framåt nedåt" med sug på ytter med små kramningar i stället.
Efter detta provade vi galoppen, som brukar gå i 290, men döm om min förvåning.. den var bättre än ever!!!
Anledning till detta sätt: Jag en häst som gärna går i för hög form och hängmatterygg.. rätt låst i ryggen (han biter sig också fast i vä varv) och han måste lära sig att använda sin (stora) kropp RÄTT. Det är ganska svårt för mig som halvtaskig ryttare att veta om han jobbar rätt när han är duktig på att "luras". Detta var av yttersta vikt då jag annars riskerade att få en häst med stora ryggproblem.
Efter detta pass väljer han ofta att gå i denna djupare form naturligt och det blir lättare för mig att komma åt honom och få till suget på ytter (han tyckte väl att det var skönt!!). Jag ska rida honom i denna låga form med manken som högsta punkt i ett halvår för att han ska stärka sig där. Det var inte heller fokus på drivning utan snarare sätta en mer långsam takt med sitsen i stället så han började att vila på steget och invänta mig mer. Detta var en mycket, för mig, enklare sätt att komma åt min häst och jag kan fixa detta på hemmaplan utan att någon måste kika och vägleda. Varför denna tränare inte tyckte att jag skulle rida såsom jag gjort tidigare var att han ansåg att jag inte hade något att driva till, jag måste få till formen på hästen först, få honom att ta tag i tygeln, sedan kan jag begära mer aktivitet bakifrån.
Så, det vore intressant att höra era tankar om detta. Sedan är jag jättenyfiken på att höra om ni har varit med om ngt träningspass när ni fick göra saker som verkade mysko, men blev en stor aha-upplevelse!! Eller varför inte raka motsatsen, det gick käpprätt åt skogen!
Ibland kan även små medel vara de bästa.. en bortglömd kramning på ytter som kan göra milsvidd skillnad, låt höra!!!
Senast ändrad:
