Anmälningsplikt, vad gäller?

[Pepparkorn]

Sitter här och funderar och kom på att någon här säkert kan svara. Idag har jag haft ett möte på skolan ang min trettonåring som mår dåligt efter en avslutad nära vänskap. Hen är lite speciell såtillvida att alla begåvningstester visar höga värden men har lika låga värden vad gäller att kontrollera känslor som deppighet och nedstämdhet. Dock inte depression. Blev utredd för ett år sen och inget alarmerande kom fram. Men mitt barn tänker och analyserar väldigt mycket.

Jag har haft tät kontakt med mentorn och nu har det alltså blivit lite illa igen i och med att hen tagit illa vid sig när vänskapen (första riktiga vänskapen) tog slut. Idag träffades berörda parter hos rektorn, alltså specialpedagogen (som inte haft hand om mitt barn men som alltid är med vid alla sådan här möten), mentorn, barn och ungdomspsykologen som utrett mitt barn för ett år sen utan att finna några större konstigheter, jag själv och då rektorn.

Efter många diskussioner och mycket öppenhet från min sida kom vi fram till bra lösningar för mitt barn, bland annat att försöka etablera kontakt med BUP. En handlingsplan utarbetades för mitt barns bästa.

Då sitter rektorn och säger, rakt ut ur det blå, att hon är skyldig att anmäla alla misstankar om missförhållanden när barn inte mår bra till socialförvaltningen.

Jo. Jag vet att det finns en anmälningsplikt men när är den tillämpbar? I alla lägen? Även när man har kommit igång med ett gott samarbete och alla vill ens barn det bästa? Varför ska då tvång och maktmedel tas med i bilden?

Jag som förälder har ju själv initierat den här kontakten för att jag märkt att mitt barn inte mår bra och velat få igång mitt barns nätverk att hjälpa henne. Däribland skolan. Ska man då hotas med anmälan? Trots att inte ens psykologen såg några större varningstecken? Och som till och med avrådde rektorn på plats idag och sa att det inte var en lämplig väg att gå.

Jag blev fundersam. Det måste finnas skolpersonal här inne som kan svara på min fråga. Ska man behöva vara rädd som förälder för sådana hot? Står det en rektor fritt att anmäla till höger och vänster bara för att skolan ska ha ryggen fri ifall det skulle inträffa något i framtiden?

Oroligt pepparkorn

 

[Rumpnissen]

Skyldigheten att anmäla misstanke om missförhållanden är alltid tillämpbar, alltid. En anmälan till socialtjänsten innebär väldigt sällan tvång och maktmedel, speciellt inte om man har en pågående, fungerande plan. Jag tycker inte du ska ta det som ett hot, det är fakta. Sen kan man ju hoppas att du har en sådan bra dialog med rektorn att denna säger till dig innan hen gör en anmälan, att man alltså mer bjuder in socialtjänsten till ett nätverksmöte. Socialtjänsten har mycket bra, frivilliga, insatser att erbjuda.

Vet att det finns andra här på buke som jobbar i socialtjänsten, hoppas någon av dem hittar hit!

 

[Pepparkorn]

Tack för svar! Jo, jag vet att socialtjänsten inte är av ondo. Det var rektorns inställning jag gick igång på. Speciellt som vi diskuterade och jag framförde önskemål om kontakt med bland annat ungdomsgruppen inom socialtjänsten. Sen får jag ju hålla med psykologen; socialtjänsten lär göra exakt samma bedömning som honom, att bup behöver kontaktas. Det var därför jag undrade hur rektorn kunde sitta och spoilera ett så bra samarbete som vi hade med att säga att hon måste anmäla. Jag menar, när mentor, specialpedagog och psykolog idag reagerade allihop och tyckte att det inte var aktuellt med en anmälan så varför höll rektorn på? För att visa sin makt? Jag blir upprörd över sådant och kan verkligen förstå varför vissa föräldrar drar sig för att söka hjälp.

Och hur definieras missförhållanden? Det här kan ju mer ses som en förebyggande insats så att mitt barn kan få hjälp i tid innan det blir riktiga problem. Jag förstår inte. Det står spaltmeter efter spaltmeter i tidningar om när anmälan inte gjorts i tydliga fall, men här kan man anmäla allt möjligt. Får ditt barn problem med kompisar och verkar må allmänt dåligt, ja då ska man anmäla. Spelar ingen roll att kompetent personal är inblandad, för anmälas ska det göras. Så känner i alla fall jag det. Usch vad jag är upprörd när jag tänker på hennes flinande ansikte. Och hennes frågor sen.... herregud, hon känner mitt barn som gått på skolan så många år nu. Om mitt barn hade problem med ätstörningar? Om hon skar sig hemma? Vilken planet kom hon ifrån?

Kompisproblem som blivit djupa. Till och med mentorn tittade på rektorn med mycket förvånad min. Vad frågade människan om egentligen? Och vilken kompetens hade hon att ställa sådana frågor? När det satt en psykolog närvarande? Han sa tydligt att sådana tendenser fanns det inga. Det var inte där problemet låg.

Men då kan ju vem som bli anmäld till höger och vänster utan rim och reson. Jag lär då inte blanda in någon rektor i framtiden. Aldrig. Tar själv de kontakter som kan behövas och på frivillig samarbetsbasis.

Åh. Upprörd.

 

[Aionee]

...Fast hellre att man är för försiktig. När jag inblandad med BUP så gjordes en anmälan till SOC också (trots att det var mamma som tyckte att BUP skulle bli inblandad och trots att vi inte haft några familjeproblem). Tycker snarare att du överreagerar och tar det för personligt. Ätstörningar och självskadelsebeteende är vanligare än man tror när man kommer in i den åldern och vuxna är ofta ovetande om det, så jo jag tror nog att hon kommer från planeten jorden. Ditt barn mår dåligt, det säger du själv. Låter man det bara gå så kan det resultera i flera år av seriös mental ohälsa som man inte kan ta sig ur. Speciellt om ditt barn tänker och analyserar mycket, bara såna egenskaper kan leda till depressioner, ätstörningar osv utan några som helst yttre faktorer.

Rektorn kan ha tagit det för långt... men helt ärligt, vad är det värsta som kan hända? Att ni får gå på ett möte till?

 

[Pepparkorn]

Men jag låter det ju inte bara gå! Jag propsade på en utredning förra året med psykolog för att vi skulle kunna se vad som var "normalt tonårsbeteende" i stil med ombyggnad pågår innanför skallbenet och vad som skulle kunna vara allvarligare problem i riskzonen längre fram. Jag har tagit alla kontakter och slitit med att få hjälp. När vi nu är igång igen håller rektorn på så här? Jag bör nog skriva också att jag inte är enda föräldern som haft problem med nämnda rektor, familjer där rektorn verkligen visat sin makt. De blev tvungna att flytta sina barn från skolan till slut. Visst, det värsta som kan hända är ett möte till, visst.

Men jag tänker så här: Nu har vi en handlingsplan kring mitt barn, kompetent personal är involverade och då ska ytterligare en myndighet kopplas in, med utredning som följd. Som kommer att prata med mitt barn (ännu fler vuxna som gräver i henom vilket henom snart blir tokig över) och troligtvis föreslå exakt vad vi gör nu. Till vilken nytta? Hen blir inte misshandlad, vanvårdad, försummas, har frånvaro i skolan, missköter skolan, vägrar äta, skadar sig själv osv. Och det är ju just för att hen analyserar och tänker så mycket som jag vill vara ute i god tid.

Men visst, det här har nog blivit en principsak för mig. Men jag tänker på alla andra föräldrar som kommer att drabbas av den här rektorn. Sen tycker jag nog att psykologen borde reagerat om fog funnits för anmälan av missförhållanden. Istället tog han mig i försvar idag. Och om psykologen inte funnit några som helst varningstecken på självskadebeteenden, varför ska rektorn då gå igång. Jag upplever det förbannat kränkande. Har rektorn överhuvudtaget läst utredningen?

Därför vill jag veta mer vad som egentligen gäller. Jag kan inte släppa det här och kommer att ta strid mot rektorn om så behövs. Inga problem om saker och ting är motiverade, men när det som nu tydligen sker efter godtycke vaknar mitt rättspatos inom mig. Det måste väl i alla fall finnas någon rim och reson i vad som är acceptabelt och det måste väl finnas vissa normer att förhålla sig till vad gäller anmälningsplikt och orosanmälan? Jag vet ju att i tveksamma fall kan man ringa och prata med socialförvaltningen först innan anmälan görs. Men här bara slängs det ut som ett stort hot och maktmedel. Är hon dum på riktigt, liksom?

Ännu mer frustrerat pepparkorn..

 

[TinyWiny]

Jag förstår din frustration fullt ut men i det här fallet tror jag att det var hur rektorn betedde sig som du stör dig på. Inte egentligen att socialen kan komma att kopplas in. Hade hen sagt det på ett annat sätt så hade du förmodligen också tagit det på ett annat sätt. Socialen kopplas nästan alltid in vid sådana här situationer (du skriver ju själv att du vill ha kontakt med socialens ungdomsgrupp) men finns det inget som ligger på deras bord att göra så läggs anmälan bara ner eller lämnas utan åtgärd eftersom åtgärder redan är vidtagna.

Däremot tycker jag att du ska ta upp rektorns maktmissbruk med skolledningen. Hen får inte sitta och visa sin makt på ett så fult sätt som du upplevde att hen gjorde. Rektorn ska inte vara en maktgalen person utan en person som gör det som är det bästa för sina elever och för sin personal.