Anledningar till att skaffa barn

[strawberrysylt]

Hej alla!

Jag är 23 år och går andra terminen på lärarutbildningen för att bli förskollärare. Något som jag då börjat fundera på är av vilken/vilka anledning/ar man skaffar barn och hur genomtänkt det är att göra det. Vilka frågor ställer man sig innan och hur tänker man om uppfostran osv? Vad tänker man om den man väljer att skaffa barn med? Hur mycket talar man med sin partner om framtiden gällande barnet och hur viktigt är det vem man skaffar barnen med? Hur tänker man att barnen ska berika ens liv, varför skaffar man barn helt enkelt?

Jag är medveten om att barn inte alltid är planerade, men det gäller ju inte alla och man har ju ändå X månader på sig att planera, beroende på när graviditeten upptäcks.

Alla tankar, frågor, svar, funderingar osv är välkomna, jag hoppas ni vill vara med och diskutera, skulle vara jättekul =)

//r

 

[Ramona]

Sv: Anledningar till att skaffa barn

Jag har inte några barn, av just den anledningen. Jag kan inte motivera varför jag ska skaffa barn. Vad ska jag ha dem till liksom? Jag har hört massor med argument varför folk skaffar barn, men jag tycker inte att jag har fått något bra svar på den frågan.

Vem man skaffar barn med är jätteviktigt tycker jag. Barn är ett stort ansvar och det är viktigt att utgångspunkten är rätt.

 

[Mitten]

Sv: Anledningar till att skaffa barn

Jag har tänkt oändligt mycket på den frågan, eftersom jag först fick besked att jag nog inte kunde få barn - och mitt ex och jag gjorde slut över det, för han ville så gärna ha men tänkte minsann inte gå på utredningar och sånt.

Med min nuvarande man började relationen med en inställning att vi klarade oss bra utan barn. Och det gjorde vi ju, såklart, men jag tänkte på det då och då - att jag liksom missar något, att jag ville ha en FAMILJ med djur och barn och allt. Det är svårt att förklara, det var bara en längtan som jag inte riktigt kan sätta ord på. Och när hon blev till och jag kände all kärlek och engagemang i hela kroppen, då kändes det som en skräck att jag hade kunnat missa det.

Vi hade haft ett jättebra liv ändå, med lite andra prioriteringar, vi var jättelyckliga redan innan med varandra, hästar, jobb och så. Men jag tackar min lyckliga stjärna varje dag för mitt mirakel, nu skulle jag inte för allt i världen vilja gå tillbaka.

Uppfostran pratade vi mycket om redan innan hon föddes, en del saker följer vi bra, andra har fått anpassas till verkligheten lite

 

[Teilani]

Sv: Anledningar till att skaffa barn

Ja varför?

Vi har inga barn ännu, men vi pratar om dem som om de skulle dyka upp så småningom. Vi är väldigt nöjda med tillvaron som den är och det är svårt att ta ett beslut som kan rucka på det. Tänk om vi inte klarar av allt ansvar som det innebär, hur ska sexlivet/hästarna/resorna/konserterna bli utan sömn och med en inneboende? Barn måste ha mat med jämna mellanrum va? Tänk om vi hatar dagisfröknarna, hur ska vi då kunna lämna och gå till jobbet? Många praktiska undringar och tankar, vi vet ju någonstans att vi kommer att älska våra barn, men det är ju också en del av problemet. Hur skyddar man dem i en värld av oändliga faror, och hur mycket bör man skydda dem, de ska ju ändå leva självständigt i denna värld förr eller senare.

Så än så länge avvaktar vi, men det är just familj som är lockande, att få dela den värme och kärlek vi känner till varandra, att få ta del av den utveckling ett barn genomgår under sin uppväxt, vilket äventyr!

Men som sagt, ett läskigt äventyr, vi har inte ställt oss i kö ännu, utan står fortfarande och tittar förskräckt på berg-och-dalbanan, och undrar om vi vågar, men de som tagit åkturen verkar vara väldigt nöjda!

 

[Mitten]

Sv: Anledningar till att skaffa barn

Hihi det låter mycket likt våra tankar vi hade innan. Och min man var framför allt orolig för luciatåg/teatrar och annat 'skittramsigt'. Men nog stod han med videokameran ändå när det var lucia på dagis .

 

[Hyacinth]

Sv: Anledningar till att skaffa barn

Jag fick fundera på det när jag upptäckte att jag var gravid.

Mitt romantiska resonemang gick ut på att:

1: Det finns aldrig någon helt rätt tidpunkt, Jobb, boende eller annat kommer alltid vara ett hinder om man vill det.

2: Jag älskar min sambo, och planerar att leva med honom resten av livet

3: Åldersfaktorn

4: Spännande att se en människa växa upp

5: Det kändes som en ganska naturlig del av livet

6: Det blir lite vad man gör det till

 

[Minna86]

Sv: Anledningar till att skaffa barn

Jag har ingen aning men bilden jag har fått är att folk inte pratar/tänker speciellt mycket om/på det. För jag får alltid konstiga blickar och "så kan du väl inte tänka"-kommentarer när jag är skeptisk till det rent praktiska.
Tanken att det är en del av livet och att man tar det som det kommer är den uppfattning JAG har fått (kan givetvis vara helt fel).

 

[Mabuse]

Sv: Anledningar till att skaffa barn

Hej alla!

Jag är 23 år och går andra terminen på lärarutbildningen för att bli förskollärare. Något som jag då börjat fundera på är av vilken/vilka anledning/ar man skaffar barn och hur genomtänkt det är att göra det.

Extremt genomtänkt. Anledningen är väl helt enkelt att jag vill ha barn, det är ju ungefär som varför vi skaffade katt - för att vi ville. Varken mer eller mindre.

Vilka frågor ställer man sig innan och hur tänker man om uppfostran osv?

Är det värt besväret? Uppfostran - tja, det löser sig är nog min attityd där. Tror ändå det är svårt att bestämma innan man vet vad det blir för sorts barn och hur livet blir.

Vad tänker man om den man väljer att skaffa barn med? Hur mycket talar man med sin partner om framtiden gällande barnet och hur viktigt är det vem man skaffar barnen med?

Extremt viktigt, naturligtvis. Jag skulle inte ha skaffat barn om jag inte varit rätt säker på att jag vill leva med den här mannen resten av livet. Och vetat att han vill ha barn lika mycket som jag.

Hur tänker man att barnen ska berika ens liv, varför skaffar man barn helt enkelt?

För att det är roligt att se hur de utvecklas och vad som blir av dem, för att man vill ha en generation efter sig också.

Jag tycker nog inte det är så komplicerat. Man skaffar väl barn för att man vill ha dem, vill man inte ha dem så skaffar man dem inte. Det handlar ju om vad man vill, så man kan ju inte logiskt härleda att man borde eller inte borde ha barn.

 

[Skumbananen]

Sv: Anledningar till att skaffa barn

Hej alla!

Jag är 23 år och går andra terminen på lärarutbildningen för att bli förskollärare. Något som jag då börjat fundera på är av vilken/vilka anledning/ar man skaffar barn och hur genomtänkt det är att göra det. Vilka frågor ställer man sig innan och hur tänker man om uppfostran osv? Vad tänker man om den man väljer att skaffa barn med? Hur mycket talar man med sin partner om framtiden gällande barnet och hur viktigt är det vem man skaffar barnen med? Hur tänker man att barnen ska berika ens liv, varför skaffar man barn helt enkelt?

Jag är medveten om att barn inte alltid är planerade, men det gäller ju inte alla och man har ju ändå X månader på sig att planera, beroende på när graviditeten upptäcks.

Alla tankar, frågor, svar, funderingar osv är välkomna, jag hoppas ni vill vara med och diskutera, skulle vara jättekul =)

//r

Vi har pratat om (eventuella?) framtida barn redan från första början i vårt förhållande. Vi kände nog båda två att this is it och därför har det varit viktigt att prata om barn och vad vi tror att det kommer att innebära och hur vi tror att vi vill uppfostra/leva med våra barn.

Jag tycker det är extremt viktigt att tänka på vem jag skaffar barn med. Min fästman är den perfekta för det uppdraget tycker jag. Vi har lika uppväxt, lika tankar och värderingar vilket jag tror kan underlätta mycket.

Vi planerar redan vad som kommer att vara bäst för våra framtida barn och hur vi stegvis börjar bygga upp den tillvaron nu.

Skaffar barn vill vi göra för att vi älskar familjen som koncept och upplevelsen av våra familjer som vi har växt upp i, och det är det vi vill ge till någon och också till oss själva. Att tillsammans få värna om någon och känna den kärleken till någon som jag tror att man gör när man får barn, det verkar hur häftigt som helst!

Vi har ju inga barn än men det är såhär jag tänker kring det och tiden går väldigt långsamt i det här avseendet Bara sisådär två år kvar tills det är lägligt att bli gravid. *suck*

 

[Minna86]

Sv: Anledningar till att skaffa barn

Jag tycker nog inte det är så komplicerat. Man skaffar väl barn för att man vill ha dem, vill man inte ha dem så skaffar man dem inte. Det handlar ju om vad man vill, så man kan ju inte logiskt härleda att man borde eller inte borde ha barn.

Där tycker jag du har fel, det är extremt komplicerat eftersom till skillnad från allting annat i livet så är det bara under en period du kan skaffa barn. Detta gör att man ska ta ett beslut som påverkar resten av ens liv enormt mycket och man kan INTE ångra sig.
Så det handlar inte bara om vad man vill och inte vill utan man ska försöka se in i framtiden för att se vad man vill och inte vill om 30 år och det är inte lätt.

 

[Mabuse]

Sv: Anledningar till att skaffa barn

Det är inte komplicerat i den meningen att det finns avgörande argument för eller emot. Eller att man logiskt kan resonera sig till huruvida man borde skaffa barn.

Därmed inte sagt att det är ett beslut man fattar lättvindigt, men det är ett känslomässigt beslut baserat på vad man vill, inte ett logiskt beslut där det finns ett rätt svar som man kan resonera sig fram till.

 

[Minna86]

Sv: Anledningar till att skaffa barn

Ja, det har du helt rätt i men jag tycker nog att de besluten är de mest komplicerade *suck*. Vad livet hade varit lätt om man bara äääälskade barn och knappt kunde vänta tills man gått klart skolan så man kunde bli gravid...

 

[Juzzzen]

Sv: Anledningar till att skaffa barn

Jag har aldrig velat ha barn

Och nu är jag i 8:e månaden

Anledningen till att jag ändrade min inställning var att jag träffade min sambo. Människan som fullkomligt vände min värld upp och ner, trodde på mig och fick mig att ta det där steget och reda upp mitt liv. Jag led av panikångest, prestationsångest, självmordstankar..u name it..

Han fick mig att inse att livet är mer än så, man SKA INTE gå och må dåligt. Och fast jag idag är så tacksam för hans press på mig, var jag enormt arg för att han inte förstod mina problem just då. Men han gav mig lite jävlar annamma

Och när jag började se att livet var kul, ett äventyr och inte bara ett kämpande i uppförsbacke, började mina känslor om en familj växa fram..Han är ju den jag vill ah vid min sida i resten av mitt liv, han skulle bli en utmärkt pappa, han älskar barn och har båda fötterna på jorden..Att få ha något som VI skapat, som är en del av oss båda..Kändes plötsligt så rätt!!

Jag tror, att anledningen till att jag inte ville innan, var för jag klarade inte ens av att sköta mig själv, så hur skulle jag då kunna sköta och älska en annan människa..Hästarna har jag alltid klarat av, även det ett stort ansvar, men en annan människa kändes så skrämmande..jag var rädd att jag skulle föra över mina besvär på ett litet barn..

Vi har pratat om det, vi är redo(så redo som man blir) och även om det är skrämmande, för jag är rädd att vi inte ska få den tiden till varandra som vi haft som ensamma, så är vår kärlek så stark, att vi kommer fixa det! Jag vet att vi kommer vara en sån familj som sticker ut på utflykter, resor eller bara myser tillsammans i soffan..För vi har samma värderingar och jag har ärligt aldrig upplevt denna kopplingen till någon människa..

Därför vill jag ha ett barn, för att det är något vi skapat av vår kärlek till varandra..Romantiserat, javisst, men det känns rätt!

 

[strawberrysylt]

Sv: Anledningar till att skaffa barn

vad kul att diskussionen kommit igång! Jätteintressant verkligen att läsa alla era svar!

Jag tror, att anledningen till att jag inte ville innan, var för jag klarade inte ens av att sköta mig själv, så hur skulle jag då kunna sköta och älska en annan människa..Hästarna har jag alltid klarat av, även det ett stort ansvar, men en annan människa kändes så skrämmande..jag var rädd att jag skulle föra över mina besvär på ett litet barn..

För det första; GRATTIS!

Jag tycker detta är klokt! Jag har funderat lite över detta också.. när jag var yngre, runt 18-19 ville jag ha barn, verkligen typ "igår", men nu är jag innerligt glad att jag inte har barn nu, för det är nu jag märkt hur mycket jag utvecklats under de åren som gått sedan dess och nu skrämmer det mig att ha ansvaret för en annan människa, jag menar jag måste ju först och främst klara av att ta ansvar för mig själv, och vara "färdig" med mig själv och ha hittat vem jag är osv, så att jag kan föra över trygghet istället för osäkerhet på mitt barn..

Jag har en kompis som har två barn, de ljuvligaste charmtrollen jag träffat, men deras pappa mår inte bra. Alls. Nu har jag inte känt honom så länge, men
det känns som detta mående är något som funnits där hela tiden, på något plan, bara mer eller mindre synligt. Hur tänker man där? Att de inte kommer att påverkas, vilket gör att det är oväsentligt? Jag vet inte.

Jag menar, visst absolut det kan säkert gå jättebra för någon som inte mår hundra också och som kanske inte tänkt igenom det här med att skaffa barn så mycket innan, lika mycket som det kan gå åt pipan, fast det var genomtänkt. Men ändå, jag tycker att det är viktigt att tänka igenom det först, för det är ett stort beslut.


Minna 86
"Jag har ingen aning men bilden jag har fått är att folk inte pratar/tänker speciellt mycket om/på det. För jag får alltid konstiga blickar och "så kan du väl inte tänka"-kommentarer när jag är skeptisk till det rent praktiska.
Tanken att det är en del av livet och att man tar det som det kommer är den uppfattning JAG har fått (kan givetvis vara helt fel)."

Det är den uppfattningen jag också tycker verkar rätt vanlig. Det känns som att många anser att barn är en så naturlig del av livet, att de tittar snett på dem som är tveksamma eller för den delen säkra på att de inte vill ha barn, absolut. Men vad finns bakom det där synsättet att det "är naturligt, man ska ha barn helt enkelt"? Ligger det någon mer tanke bakom? Eller tror de på det själva helt enkelt, man "ska ha" barn och sen tänker de inte mer på det? Har de tänkt igenom det mer?


Mabuse;
"Är det värt besväret? Uppfostran - tja, det löser sig är nog min attityd där.

Fast är det ett besvär? Om man vill och är intresserad av att uppfostra barn, är det då ett besvär att tänka på det i förväg, att diskutera det med sin partner, att tänka ut hur man själv förhåller sig? Det har ju med barnen att göra och vill man ha dem intresserar det en eftersom det rör barnen? Eller?

Kan man ge sina barn det bästa om man inte tänkt igenom det innan? För det är ju ett väldigt stort ansvar man tar på sig när man skaffar barn och man kan inte "skylla ifrån sig" på någon annan ifall man misslyckas med uppfostran?

"Tror ändå det är svårt att bestämma innan man vet vad det blir för sorts barn och hur livet blir."

Hur menar du här med "vilken sorts barn"? Jag håller förstås med om att barn är olika och att man inte kan använda samma metod på alla barn, det är något väldigt centralt nu i vår utbildning med, men jag menar principer, synsätt och förhållningssätt, det har man ju troligtvis ett hum om iallafall hur man vill uppfostra sitt barn, så känner iallafall jag.



En annan sak också, till alla, om kunskap. Vilken kunskap skaffar man sig innan man skaffar barn? hur mycket/liten och vilken? Vilken kunskap anser ni avra viktig att ha innan man skaffar barn? Allt om barns utveckling och lärande såsom om något annat som rör barn.


Ursäkta om mitt inlägg är rörigt, jag loggas snart ut från min allmänna data, hinner inte läsa igenom. Hopaps det är förståeligt iaf. Kul att diskutera med er. =)

//r

 

[jerseyko]

Sv: Anledningar till att skaffa barn

Jag skaffade barn för jag ville, därför fanns inte heller några hinder i mina ögon. Jag hade allt med min då sambo och planerar att leva med honom livet ut, och skulle vi gå isär så hoppas jag han fortsätter vara den pappa jag valt att ha till mina barn.

Uppfostran pratade vi nog inte så mkt om, minns inte det i alla fall, men vi prata mkt om hur viktig barnens uppväxt är, hur man bor, hur man beter sig, kontakt med släktingar och sånt.

Sen jag slutade med p-piller har jag nog mest tänkt "Det löser sig".
Jag har kommit fram till många saker efter jag fått barn som jag inte kommit på annars, typ att plugga till barnmorska.

 

[jerseyko]

Sv: Anledningar till att skaffa barn

Vilken kunskap skaffar man sig innan man skaffar barn? hur mycket/liten och vilken? Vilken kunskap anser ni avra viktig att ha innan man skaffar barn?

När jag blev intresserad av att skaffa barn läste jag flitigt på föräldra forum. Då om hur kroppen fungerar och fostrets utveckling. Sen har jag läst på allt eftersom.

Den enda kunskapen man behöver innan man skaffar barn enligt mig är att veta hur man gör barn

 

[Juzzzen]

Sv: Anledningar till att skaffa barn

Tack för ditt grattis

Jag kan ju inte säga att jag idag är en "perfekt balanserad" människa, det finns ju tendenser kvar, ibland har jag ångest, kan känna mig låg, men skillnaden är nu att jag kan hantera det, låter inte det ta över och det blir istället för en huvudroll i mitt liv, en liten biroll som surrar där bak. Jag tror det är viktigt att man känner sig lycklig och att amn har hittat sig själv, iaf till viss del, innan man skaffar barn. För ens egna skull, men också för barnet som påverkas enormt av sina föräldrar. Jag vill inet utsätta mitt barn för det jag gått igenom! Men med den stabila pappan vid vår sida, tror jag det ordnar sig bra

När det gäller kunskap, så var faktiskt min tid som vikarie på förskola otroligt givande! Jag lärde mig byta blöjor, som jag trodde att jag skulle kräkas av, vilket visade sig inte alls var så vidrigt, för barnen var ju så söta! Och såg hur barnen lekte, olika roller dom tar osv Att få umgås med barn, se hur olika föräldrar hanterar sina barn tycker jag är jätteintressant, men jag är en kunskapsjunkie

Jag är en sån som gärna vill ha en massa kött på benen innan jag ger mig in i något(gäller djur, kurser och även barn) men jag tror inte dte är något man måste ha..Jag tror att har man mkt stöd från folk runt omkring, och sunt förnuft, och kärlek att ge, blir det nog bra i slutändan!

 

[Miao]

Sv: Anledningar till att skaffa barn

Jag har inte några barn, av just den anledningen. Jag kan inte motivera varför jag ska skaffa barn. Vad ska jag ha dem till liksom? Jag har hört massor med argument varför folk skaffar barn, men jag tycker inte att jag har fått något bra svar på den frågan.

Vem man skaffar barn med är jätteviktigt tycker jag. Barn är ett stort ansvar och det är viktigt att utgångspunkten är rätt.

(Min fetstil)

Detta skriver jag under på, fullt och fast. Precis mina tankar.

 

[Mabuse]

Sv: Anledningar till att skaffa barn

Mabuse;
"Är det värt besväret? Uppfostran - tja, det löser sig är nog min attityd där.

Fast är det ett besvär? Om man vill och är intresserad av att uppfostra barn, är det då ett besvär att tänka på det i förväg, att diskutera det med sin partner, att tänka ut hur man själv förhåller sig? Det har ju med barnen att göra och vill man ha dem intresserar det en eftersom det rör barnen? Eller?

Det är klart det innebär en hel del extra anpassningar att skaffa barn, man kommer ju inte kunna leva som förut förmodligen, man får prioritera bort saker av tidsmässiga och ekonomiska skäl. Så frågan jag ställde mig innan jag bestämde mig att försöka få barn var just den: Vill jag så gärna ha barn att det känns värt uppoffringar och anpassningar? Alltså inte om det är värt besväret att diskutera, utan om det är värt besväret att skaffa barn.

Kan man ge sina barn det bästa om man inte tänkt igenom det innan? För det är ju ett väldigt stort ansvar man tar på sig när man skaffar barn och man kan inte "skylla ifrån sig" på någon annan ifall man misslyckas med uppfostran?

Men man kan ju ändå inte bestämma så mycket innan, man vet ju inte hur det blir. Dessutom tror inte jag så mycket på att man medvetet skulle kunna bestämma sig hur man ska vara, jag är ju som jag är, och det är inte rimligt att tro att jag skulle kunna bli en annan för barnets skull.

"Tror ändå det är svårt att bestämma innan man vet vad det blir för sorts barn och hur livet blir."

Hur menar du här med "vilken sorts barn"? Jag håller förstås med om att barn är olika och att man inte kan använda samma metod på alla barn, det är något väldigt centralt nu i vår utbildning med, men jag menar principer, synsätt och förhållningssätt, det har man ju troligtvis ett hum om iallafall hur man vill uppfostra sitt barn, så känner iallafall jag.

Precis, man vet inte hur det är att ha just det här barnet innan man har det. Man kan ha jättefina principer om att aldrig bli arg och skrika, t ex, och så får man ett barn som frestar så på ens tålamod att man ändå blir arg. Ett hum kan man ju ha, men det mesta får nog ändå lov att visa sig i praktiken.

En annan sak också, till alla, om kunskap. Vilken kunskap skaffar man sig innan man skaffar barn? hur mycket/liten och vilken? Vilken kunskap anser ni avra viktig att ha innan man skaffar barn? Allt om barns utveckling och lärande såsom om något annat som rör barn.

Jag har nog inte skaffat mig så mycket kunskap alls, det hinns nog med sen skulle jag tro, om det uppstår någon situation där jag känner att jag behöver mer kunskap. Kunskapsbrist är ju väldigt lätt att rätta till, känner absolut inte att jag behöver veta allt innan barnet ens är fött.

 

[strawberrysylt]

Sv: Anledningar till att skaffa barn

Det är klart det innebär en hel del extra anpassningar att skaffa barn, man kommer ju inte kunna leva som förut förmodligen, man får prioritera bort saker av tidsmässiga och ekonomiska skäl. Så frågan jag ställde mig innan jag bestämde mig att försöka få barn var just den: Vill jag så gärna ha barn att det känns värt uppoffringar och anpassningar? Alltså inte om det är värt besväret att diskutera, utan om det är värt besväret att skaffa barn..

Aha! Du menade så, då förstår jag bättre.

Men man kan ju ändå inte bestämma så mycket innan, man vet ju inte hur det blir. Dessutom tror inte jag så mycket på att man medvetet skulle kunna bestämma sig hur man ska vara, jag är ju som jag är, och det är inte rimligt att tro att jag skulle kunna bli en annan för barnets skull. .

Jag menar inte att man ska försöka bli någon annan för barnets skull, mer att man nog bör försöka tänka igenom hur man faktiskt är och hur man tänker om saker. Jag menar till exempel när man sitter i skolan är det väldigt lätt att glömma bort det tycker jag, man sitter och lyssnar och nickar när man hör läraren berätta "såhär och såhär tycker Piaget, Dewey m.fl bla bla bla", men man lyssnar och sväljer bara, utan att tänka på hur man faktiskt tycker själv, vad man tycker verkar vettigt och vad man faktiskt inte håller med om.

Ibland tycker jag man kan svälja saker, bara för att det är skrivet av någpn känd person. Sen när man till exempel får en uppgift som går ut på att man ska ta fram sitt eget tänkande i en fråga, upptäcker man att "oj, nämen hur tror jag egentligen att det är?". Då är det inte så enkelt längre.
Det är lite det jag menar, att man ÄR hela tiden på ett sätt, men det gäller att ta fram det i ljuset. Hoppas du förstår hur jag menar?

Precis, man vet inte hur det är att ha just det här barnet innan man har det. Man kan ha jättefina principer om att aldrig bli arg och skrika, t ex, och så får man ett barn som frestar så på ens tålamod att man ändå blir arg. Ett hum kan man ju ha, men det mesta får nog ändå lov att visa sig i praktiken. .

Där håller jag med, att det måste få visa sig i praktiken. Fast samtidigt menar jag lite mer täckande frågor också, som värderingar som gäller t ex att alla människor är lika mycket värda och sådana saker, hur ska jag få fram det till mitt barn? Och tycker min partner likadant? Det är nog den viktigaste frågan. Samt; Hur tänker han göra för att förmedla det till vårt barn? T ex såna saker. Sedan handlar det ju givetvis också om frågor som läggtider, vad man gör om barnet säger emot, sätta gränser osv, fast att aldrig bli arg och skrika håller jag ju med om att det känns "romantiserat" och något man kan vilja ha som princip, men som nog inte kan infrias alla dagar i veckan år ut och år in.
Typ lite så menar jag, fast jag inser nu att det nog blev lite rörigt, men det är det som är intressant när man diskuterar med andra ju, vad man kommer fram till hos sig själv, lika mycket som hos andra, vad vill jag egentligen få fram, haha.

Jag har nog inte skaffat mig så mycket kunskap alls, det hinns nog med sen skulle jag tro, om det uppstår någon situation där jag känner att jag behöver mer kunskap. Kunskapsbrist är ju väldigt lätt att rätta till, känner absolut inte att jag behöver veta allt innan barnet ens är fött.

Tack för svaret, haha nu måste jag tänka ut vad jag faktiskt tycker är viktigt att kunna innan. =P haha.

//r