Ångest över allt

[honung]

Jag blir lite förtvivlad alazzi. Vill du må skit? Varför ber du om hjälp då?

 

[alazzi]

Naturligtvis så vill jag må bra. Jag är bara helt fixerad vid att om han bara kommer tillbaka så löser sig allt.

Mina vänner liknar mig vid en misshandlad kvinna som återvänder trots misshandeln. Där befinner jag mig idag.

 

[honung]

Du är en intelligent vuxen kvinna, mamma.
Du misshandlar dig själv, och - det går ut över din dotter. Är du ok med det?

 

[alazzi]

Jag mår för dåligt helt enkelt, är nere i min depression. Inget skyddsnät på plats utan alla bor långt härifrån.

 

[alazzi]

Dottern skulle också behöva prata med någon, men jag har inte tagit tag i det ännu. Först måste jg få ordning på mitt eget mående innan jag kan jaga hjälp åt henne.

 

[tanten]

Dottern skulle också behöva prata med någon, men jag har inte tagit tag i det ännu. Först måste jg få ordning på mitt eget mående innan jag kan jaga hjälp åt henne.

Fast.... inte kan du vänta på att du mår bättre innan hon får hjälp?
Hon behöver nog den hjälpen NU, inte om en massa år när du är glad och fri.
Barnaåren går fort.

Heja dig! Du fixar det här!

 

[alazzi]

Jag tänker inte vänta i flera år, baar någon vecka var mitt perspektiv.

 

[Myrten]

Du skriver flera gånger att du är ensam, saknar skyddsnät. Efter att ha läst tråden tycker jag inte att det stämmer. Flera personer i tråden erbjuder hjälp, frågar om du behöver hjälp. @Got2Be har ju föreslagit att hen ska komma och hälsa på. Andra säger att de finns på Facebook eller via PM. Så du har ett skyddsnät, men det ser annorlunda ut än det skulle gjort om du bott i Sverige. Men ärligt talat förändras det personliga skyddsnätet alltid med levnadssituationen. Det är inget unikt för dig och har inget att göra med att du bor i Tyskland. Ditt skyddsnät finns där. Se det! Och använd det!

 

[honung]

Jag tänker inte vänta i flera år, baar någon vecka var mitt perspektiv.

Du tror att du är ute ur din djupa depression på någon vecka? Du tror inte att om du fortsätter umgås med ditt ex attt du kommer fortsätta må dåligt, kanske tom må ännu sämre?

 

[alazzi]

Jag utnyttjar mina kontakter så mycket som jag kan.

Jag har inget konkret som jag behöver hjälp med, typ gå till affären och köpa mjölk. Mina problem är komplexa. Jag har kontakt med flera härifrån och det är väldigt värdefullt för mig. När jag är online kollar jag om någon av mina kontakter också är det och om jag har tur så har de tid för en pratstund.

 

[alazzi]

Vi har ett barn ihop och därför måste vi ju samarbeta. Jag behöver hans hjälp med dottern. Jag jobbar skift och det passar dåligt med dottern tider.

 

[honung]

Jag utnyttjar mina kontakter så mycket som jag kan.

Jag har inget konkret som jag behöver hjälp med, typ gå till affären och köpa mjölk. Mina problem är komplexa. Jag har kontakt med flera härifrån och det är väldigt värdefullt för mig. När jag är online kollar jag om någon av mina kontakter också är det och om jag har tur så har de tid för en pratstund.

En pratstund? Du låter som min sällskapssjuka mor nu, inte som en kvinna i botten på depressionen, med ångest över precis allt.

Komplexa problem har vi alla. Dina problem är ditt ex, och dig själv.

Vil du ha hjäp att må bra?

Ang dina mediciner; tar du dina antidepp _varje_ dag?

 

[alazzi]

Jag kade akut ångest när startinlägget skrevs. Då fick jag hjälp av en vän som var online. Hon hjälpte mig igenom attacken. Det rubricerar jag inte som pratstund. Men när det akuta hade släppt har jag fortfarande behov av att bolla med andra och få älta. Det gör jag oskcå.

Klart att jag tar min medicin. Varför skulle jag inte?

 

[honung]

Du skrev att du skulle undvika ta mer än den ena medicinen. Det innebär att du dumpar ångestdämpande alltså? Det framgick inte att det var så du tänkte, och det är helt rätt om du känner att den toppar antideppen och gör dig påverkad.

Du skriver att du inte har något socialt skyddsnät, därför reagerar jag när du skriver om dina kontakter som de vore en trevlig pratstund. Klart du ska bolla och älta, men tar du till dig något av vad som sägs till dig då?

 

[alazzi]

Ja, den ångestdämpande gör mig groggy dagen efter. Jag kan inte köra bil och jag får inte jobba med maskiner då. Dvs jag kan inte jobba dagen efter om jag tagit den medicinen.

Jag är antagligen inte alls öppen för folks förslag på lösningar. Det finns liksom ingen quick fix på den soppa som jag sitter i.

 

[honung]

Det är ingen quick fix att undvika umgås med den som får en att må dåligt. Det är en investering i ett bättre liv att ta ett steg åt sidan och sortera ut vad som är viktigt. Treenigheten är splittrad, sopa upp dig själv och dottern och låt bli att ens träffa exet. Annars kommer du ligga och kräla i skärvorna av dig själv för alltid.

 

[Lovisaleonora]

Dottern skulle också behöva prata med någon, men jag har inte tagit tag i det ännu. Först måste jg få ordning på mitt eget mående innan jag kan jaga hjälp åt henne.

Nej, här måste jag nog ändå få säga stopp. DU vägrar att släppa taget, DU klamrar dig fast vid något som inte kommer hända. Och sedan anser du att dottern ska vänta på att du mår bättre.

Du kommer aldrig att komma på rätt köl innan du aktivt valt att släppa taget och gå vidare. Och därmed dömer du din dotter att vara utan hjälp, eftersom du själv inte tar tag i och ansvar för hur du själv mår. Inte OK.

För din dotters skulle måste du välja rätt här. Du är inte ensam och du har ett ansvar för henne. Ditt mående måste du ta tag i, och be om hjälp för din dotters skull. Din dotter har inte råd att gå och vänta och må dåligt för att du väljer att hänga kvar i en utopi, som dessutom är usel.

Så får man inte göra mot sitt barn.

Ingen medicin i världen kan hjälpa dig med att släppa taget. Det måste du välja själv. Och handla utifrån det.

 

[Mixoman]

Hur gammal är dottern?

 

[Petruska]

Att det inte finns någon quick fix är det normala för vuxna människors problem.

Men arbetar du dig framåt alls? Gör du något alls för att återetablera ett fungerande vuxenliv?

Du beskriver din situation i så extremt negativa termer och jag ser inte att du gör något för att förbättra den. Tyskland framstår som världens ände, bortom all civilisation. Att vara ensamstående med barn framstår som social misär och närmast en social skam.

I verkligheten är det ju inte alls så.

Så länge du inte tar tag i din situation och tar makten över ditt liv kommer du ju att må så här. Och faktiskt skada din dotter med din djupt negativa livssyn. Tänk på vad du lär henne, om inte annat!

Jag ber om ursäkt för min råa ton, men jag blir som Honung förtvivlad när jag läser.

 

[Petruska]

@Mixoman Ca 12-13 år, tror jag.