Ångest för allt.

Lilla

Trådstartare
För längesen var det ngn här som skrev, ”Du kommer alltid ha ångest över ngt. Är det inte detta så är det ngt annat”.
Och det stämmer. Jag har ångest för allt.

Existensiell ångest är en del. Mest oro för familjen.
Men sen får jag ångest om jag gör eller säger fel. Ångest över oron att ha sagt eller gjort fel utan att veta om så är fallet.
Ångest över vad någon tycker om mig eller vad jag tror att någon tycker om mig.
I jobbet är det mest och där är det rotat i min urusla gamla chef. Och jag försöker tänka på att det inte är så på mitt nuvarande jobb. Funkar ibland.

Så typ ångest och oro över allt. Orimligt. Skärp mig, eller ngt.

Ngn som känner igen sig?

(Vårdkarusellen är inte aktuellt då jag har blivit rejält bränd.)
 
För längesen var det ngn här som skrev, ”Du kommer alltid ha ångest över ngt. Är det inte detta så är det ngt annat”.
Och det stämmer. Jag har ångest för allt.

Existensiell ångest är en del. Mest oro för familjen.
Men sen får jag ångest om jag gör eller säger fel. Ångest över oron att ha sagt eller gjort fel utan att veta om så är fallet.
Ångest över vad någon tycker om mig eller vad jag tror att någon tycker om mig.
I jobbet är det mest och där är det rotat i min urusla gamla chef. Och jag försöker tänka på att det inte är så på mitt nuvarande jobb. Funkar ibland.

Så typ ångest och oro över allt. Orimligt. Skärp mig, eller ngt.

Ngn som känner igen sig?

(Vårdkarusellen är inte aktuellt då jag har blivit rejält bränd.)
Jag har inte speciellt mycket problem med ångest men när jag fastnar i negativa tankeloopar så brukar jag tänka ihop det värsta möjliga scenario jag kan komma på relaterat till det och sen fundera ut en lösning på vad det nu är. Sen när jag har det planerat så brukar det kännas som att det trots allt är rätt osannolikt och allting som då antagligen inte är fullt lika hemskt och kan hända istället klarar jag av att lösa om det är så att det skulle inträffa.
 
Jag känner igen mig. Har GAD och är konstant orolig över saker, mycket ångest.
Det som hjälper mig är terapi och acceptans. Prata om det jag oroar mig för och acceptera att oron och ångesten är där och försöka leva mitt liv ändå.
Jag blir inte av med oron och ångesten, så jag måste acceptera att den finns.

ACT, acceptance and commitment terapi, är bra för det. Fick det på distans i år och det har hjälpt mig.
 
Jag har varit där, och var där under många många år, så jag förstår känslan väl..
Men jag vill verkligen gärna kasta ut ”du kommer alltid ha ångest”-uttalandet. Bort med det! Jag tror att det är så viktigt att inte cementera just den meningen i sig. Det är ju absolut så att du bär på ett ångestsyndrom och att du förmodligen också är ”oroligt lagd” till din person. Att din oro helt skulle försvinna är inte troligt, men däremot har jag inga tvivel på att din ångest kan minska (även om jag såklart förstår att du inte känner det nu).

ACT som du har fått tips om kan vara idé att testa att läsa på om själv på nätet/i böcker, likaså CFT (compassion fokuserad terapi), om du inte redan har koll på dessa. Tycker det finns bra verktyg där som många brukar kunna ta till sig.

Jag vill berätta också, att jag var själv svårt sjuk i bla ångest och depression i 15 år. For väldigt illa inom landstingsvården stämplad som något av ett hopplöst fall, absolut ingenting som provats under de åren gav något ihållande resultat. Tills jag av en händelse blev erbjuden och genomgick en annan typ av terapi. EMDR (traumaterapi) gjorde en enorm skillnad för mig, och då har jag inga tydliga utlösande trauman att jobba med, utan det provades i ett försök att komma till grunden med min starka ångest på ett annat sätt än med ”prat-terapi”.
Jag gick i EMDR behandling under kanske ett halvår, och ångesten tappade bit för bit i styrka, tankarna/känslorna/situationerna jag brukat få ångest i blev färre och färre. Plötsligt började jag vakna utan att ha ångest och det hade jag aldrig aldrig trott skulle hända. Jag var van att ha en mer eller mindre konstant, stark, ångest. Jag kan (förstås) fortfarande oroa mig, få ångest, och ibland panikattacker, men till skillnad från tidigare är det mer avgränsat. Det är inget konstant tillstånd som bara pågår och pågår och höljer allt, så som jag upplevde det tidigare.

Vet att vården kanske inte känns aktuell för dig, men jag ville ändå dela med mig, om inte annat för att visa att det finns.. hopp? Jag vet inte. Om det här kändes helt irrelevant läsning för dig är det helt ok att bortse från det :heart
 
Jag känner igen mig. Har GAD och är konstant orolig över saker, mycket ångest.
Det som hjälper mig är terapi och acceptans. Prata om det jag oroar mig för och acceptera att oron och ångesten är där och försöka leva mitt liv ändå.
Jag blir inte av med oron och ångesten, så jag måste acceptera att den finns.

ACT, acceptance and commitment terapi, är bra för det. Fick det på distans i år och det har hjälpt mig.

Hur tycker du att det funkar med ACT på distans? jag har funderat på ACT pga att jag har är kroniskt sjuk och ofta har väldigt svårt med just acceptans, men jag bor i en liten by och det finns knappt vanligt KBT i närheten.
 
Hur tycker du att det funkar med ACT på distans? jag har funderat på ACT pga att jag har är kroniskt sjuk och ofta har väldigt svårt med just acceptans, men jag bor i en liten by och det finns knappt vanligt KBT i närheten.
Jag tyckte det var bra som komplement till min vanliga terapi. Har kroniska problem som inte kommer försvinna helt och min psykolog pratar mycket om acceptans. Men fick mer konkreta tips hur jag kan tänka och sånt i ACT.
Men enbart det på distans hade inte räckt för mig.
 
För längesen var det ngn här som skrev, ”Du kommer alltid ha ångest över ngt. Är det inte detta så är det ngt annat”.
Och det stämmer. Jag har ångest för allt.

Existensiell ångest är en del. Mest oro för familjen.
Men sen får jag ångest om jag gör eller säger fel. Ångest över oron att ha sagt eller gjort fel utan att veta om så är fallet.
Ångest över vad någon tycker om mig eller vad jag tror att någon tycker om mig.
I jobbet är det mest och där är det rotat i min urusla gamla chef. Och jag försöker tänka på att det inte är så på mitt nuvarande jobb. Funkar ibland.

Så typ ångest och oro över allt. Orimligt. Skärp mig, eller ngt.

Ngn som känner igen sig?

(Vårdkarusellen är inte aktuellt då jag har blivit rejält bränd.)
Jag känner igen mig! Har diagnoserna GAD och depression.

Tyvärr är det svårt att säga hur man blir bra och jag säger verkligen INTE att medicin är allt, men för min del så kan den medicinska hjälpen göra att det blir lite mer hanterbart
 
Så typ ångest och oro över allt. Orimligt. Skärp mig, eller ngt.
Vad gör du för att slippa ångest?
Tänker att ångest är ett symptom på stress. Vad är det som går att ändra i livet så du slipper ha så mycket ångest? Behöver du motionera mer? Behöver du mer egentid? Behöver du bygga din självkänsla mer?

Jag rekommenderar avsnittet "Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?" i Framgångspodden med Anders Hansen. Den är riktigt bra när det kommer till varför vi har ångest och vad vi kan göra åt den. Finns här på Youtube:

Jag har i perioder också mycket ångest. Mitt största problem är att jag inte riktigt vet varför jag har ångest, även om jag kan komma på bidragande orsaker.
 
Vad gör du för att slippa ångest?
Tänker att ångest är ett symptom på stress. Vad är det som går att ändra i livet så du slipper ha så mycket ångest? Behöver du motionera mer? Behöver du mer egentid? Behöver du bygga din självkänsla mer?

Jag rekommenderar avsnittet "Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?" i Framgångspodden med Anders Hansen. Den är riktigt bra när det kommer till varför vi har ångest och vad vi kan göra åt den. Finns här på Youtube:

Jag har i perioder också mycket ångest. Mitt största problem är att jag inte riktigt vet varför jag har ångest, även om jag kan komma på bidragande orsaker.
Jag joggar varannan dag och rör mig 15 000 steg per dag. Motion får mig att må bättre.
Jag sover och äter bra.
Just ”Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?” har varit mitt största problem.
Ska titta, tack!
 
Jag har mycket ångest och den gör mej i viss mån även deprimerad. Mår nästan jämt dåligt. Oftast vet jag inte ens varför jag har ångest. Den bara finns inom mej och gör att jag mår skit.
Att umgås med mina djur, rida ut om jag inte är för nere, gå en promenad med hunden ( när den levde) i skogen om jag inte är för dålig. Djur och skog är en återkommande faktor som jag mår i alla fall lite bättre av. Åka och träna med hästen är åxå bra för då måste jag släppa taget en stund och koncentrera mig på annat.
 
Jag har GAD och vet hur det är. Har medicin som jag själv styr doseringen över (i samråd med läkare förstås), så jag kan gå upp när det är mer saker runt om. Hjälper lite.
För mig är mina djur det primära "orosmolnet". Men nu har jag gått och blivit livrädd för att tiden går för fort och det betyder att min mamma och min äldsta katt närmar sig döden med stormsteg. Känns det som. All planering framåt, tappar värde när jag vet att ju närmare jag kommer mina mål, desto närmare förlusten av min mamma kommer jag med. Hon är relativt frisk, men ändå. Jag får inte så ofta panikattacker längre, kanske pga medicinen. Men jag lever i en ständig oro istället.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan För ett par månader sedan skrev jag ett inlägg om att börja rida igen, att söka mig tillbaka till ridskolan, ta privatlektioner, etc ...
Svar
10
· Visningar
1 412
Relationer För en vecka sedan fick jag ett positivt graviditetstest. Har med min tidigare partner gått igenom en barnlöshetsutredning där läkarna...
2 3
Svar
57
· Visningar
12 915
Senast: Nixehen
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
166
· Visningar
24 593
Kropp & Själ Jag börjar inse att hur mycket jag än stretar emot, så kommer jag bli tvungen att gå tillbaka och tillbringa så pass mycket tid på...
13 14 15
Svar
290
· Visningar
22 364
Senast: Kiwifrukt
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp