Hur äter ni lunch på ert jobb?

[Thaliaste]

Att hacka på någon och trakassera denne varje dag i några år är aldrig ett acceptabelt beteende. Inte heller är det ett beteende som hjälper den som eventuellt har en ätstörning. Om man misstänkeratt någon i ens närhet har en ätstörning så är det andra metoder man får ta till för att hjälpa denne. Att göra så att personen mår ännu sämre i måltidssammanhangen är kontraproduktivt. Det de borde göra är att prata med chefen om det så får chefen hantera det. Eller prata med personen i ett privatare sammanhang än i lunchmatsalen.

Men varför skriver du det till mig igen? Jag har redan skrivit en massa gånger att oacceptabla påhopp är just oacceptabelt.

Det jag framför allt har lyft i tråden är att så många uttalar sig om att TS kvarg är en fullgod lunch, utan att veta någonting mer om TS matintag i övrigt. Och jag får en mängd svar som går ut på att jag och andra inte bör lägga mig i vad andra äter utan (som jag tolkar det) borde bekräfta TS i att det är en bra lösning hon föreslagit. Och min fråga i mitt svar till dig var om det i så fall alltid gäller, oavsett vad som står i tråden?

 

[Lickety]

Folk som försöker trycka ned andra stöter man ju på ibland. Det handlar ofta om osäkra personer som i grunden är missnöjda med dig själva men projicerar utåt. Jag hanterar antingen dem genom att strunta i pikarna tills de ger upp eller genom att ifrågasätta bryskt vad de har för problem egentligen.
Synd att man ska behöva bli förbannad men ibland kanske det kan vara lärorikt? Eller så kexar de vidare på någon annan i stället, vem vet
I det här fallet hade jag troligen nypt ifrån rejält. Ifrågasatt vad i hela he*vete de har att göra med hur/vad jag äter och bett dem hålla käften framöver typ.

 

[Lickety]

Oacceptabelt kommenterande har jag redan svarat på.

Om det är oväsentligt vad man äter i övrigt på en dag är min undring om svaren i tråden hade sett likadana ut om trådstarten hade sett ut såhär istället:

"Jag vill inte gå upp i vikt och brukar därför bara ta ett glas vatten och ett äpple till lunch. Mina kollegor tycker att jag inte behöver gå ner, men det tycker jag inte att de har med att göra. Jag bestämmer själv hur jag ser ut, jag gillar inte att vara tjock och jag känner mig tjock. Skulle det kunna vara en lösning att jag håller mig på mitt rum under lunchen för att slippa att andra ser vad jag äter? Vad tycker ni?"

Skulle svaren se likdadana ut då? Att alla äter vad de vill och det ska ingen annan bry sig om? Inte på jobbet och inte på Buke? Detta var ett tillspetsat exempel, men jag håller inte med om att man alltid ska svara i linje med det som är önskat av frågeställaren. I trådens riktiga exempel har TS fått gott om bekräftelse på att allt är ok, och om TS inte har några problem med mat så tror jag inte heller att det gör så stor skada med ett par personer med avvikande åsikter i tråden.

Samma svar gäller sålänge som personen inte är uppenbart ätstörd. Fullt friska människor med vettigt förhållningssätt till hälsa och mat väljer ibland att inte äta alls på en hel dag eftersom periodisk fasta anses kunna ha hälsofördelar.
Så länge som det inte är uppenbart sjukligt så har man inget med det att göra. Eller går du på muslimer när de har ramadan också?
Om man verkligen är orolig för en ätstörning så frågar man privat eller tar det diskret med chefen. Alltid.

 

[Thaliaste]

Samma svar gäller sålänge som personen inte är uppenbart ätstörd. Fullt friska människor med vettigt förhållningssätt till hälsa och mat väljer ibland att inte äta alls på en hel dag eftersom periodisk fasta anses kunna ha hälsofördelar.
Så länge som det inte är uppenbart sjukligt så har man inget med det att göra. Eller går du på muslimer när de har ramadan också?
Om man verkligen är orolig för en ätstörning så frågar man privat eller tar det diskret med chefen. Alltid.

Vet du och andra i tråden att TS har en hälsosam inställning till mat?

 

[Lingon]

Vet du och andra i tråden att TS har en hälsosam inställning till mat?

Vet du att TS inte har det?

Det enda vi vet är att TS inte tycker om att äta i lunchmatsal pga ett övergrepp (ja, jag kallar det faktiskt för det) utfört att läraren i skolan när TS var liten. Situationen är alltså otrolig jobbig för TS från början. Lägg sen till att kollegorna hackar på TS. Varför är du och några till så ivriga att ursäkta kollegorna förfärliga beteende? Är man orolig för någon så gör man på annat sätt än vad de gör.

 

[Thaliaste]

Vet du att TS inte har det?

Det enda vi vet är att TS inte tycker om att äta i lunchmatsal pga ett övergrepp (ja, jag kallar det faktiskt för det) utfört att läraren i skolan när TS var liten. Situationen är alltså otrolig jobbig för TS från början. Lägg sen till att kollegorna hackar på TS. Varför är du och några till så ivriga att ursäkta kollegorna förfärliga beteende? Är man orolig för någon så gör man på annat sätt än vad de gör.

Men jag har ju INTE URSÄKTAT beteendet! Det jag har skrivit är att det KAN lika gärna ha grund i oro som i illvilja. Det är inte att ursäkta, det är att diskutera när det kan vara rimligt för en omgivning att känna oro för en person som de träffar flera dagar i veckan till skillnad från oss här som fått den ena partens beskrivning i ett antal skrivna inlägg. Jag är förvånad över att det väcker så mycket reaktioner att konstatera att jag inte vet tillräckligt för att kunna säga det ena eller det andra, och att jag reagerar på att andra är så snabba med att bekräfta att maten är ok när de rimligtvis inte heller borde ha hela bilden.

Jag kallar också lärarens beteende för övergrepp och tycker att TS i första hand bör bearbeta det traumat.

 

[Thaliaste]

Vet du att TS inte har det?

Det enda vi vet är att TS inte tycker om att äta i lunchmatsal pga ett övergrepp (ja, jag kallar det faktiskt för det) utfört att läraren i skolan när TS var liten. Situationen är alltså otrolig jobbig för TS från början. Lägg sen till att kollegorna hackar på TS. Varför är du och några till så ivriga att ursäkta kollegorna förfärliga beteende? Är man orolig för någon så gör man på annat sätt än vad de gör.

Glömde att skriva...

Nej, jag vet inte huruvida TS har problem med mat/ätande eller inte men jag har läst tillräckligt för att inte utesluta det, och svarar därefter. Jag har inte skrivit att TS äter ohälsosamt, jag har skrivit att jag inte vet. Medan andra utgår från att hon inte har problem med mat/ätande, svarar därefter och verkar tycka att jag också ska utgå ifrån att alla jag möter lever hälsosamt.

Varför är det så viktigt att jag ska hålla med om att en kvargburk är en fullgod lunch, oavsett vad man äter i övrigt under dygnet?

 

[Lickety]

Vet du och andra i tråden att TS har en hälsosam inställning till mat?

Nej, men det spelar ingen roll i sammanhanget. Man blir ju ätstörd av att konstant bli hackad på i lunchrummet, även om man kanske inte var det från början. Så att försvara det beteendet är fel, även om man gör det i all välmening.

 

[Kiwifrukt]

Vet du och andra i tråden att TS har en hälsosam inställning till mat?

Men alltså, jag säger inget om att de frågade första gången. Eller ens de tio första gångerna. Hade jag ändrat beteende och helt plötsligt slutat äta under tiden jag var där, verkat må dåligt på andra sätt, droppat i vikt, då hade det varit självklart att de hade frågat. Men nu har ingenting av det hänt. Jag förstår inte heller hur du hela tiden kan säga att det kan grunda sig i oro, för de är inte oroliga, de vill bara att jag ska rätta in mig i ledet och äta som alla andra, för det stör dem att jag vägrar ändra mig. Jag undanbad mig redan i trådstarten att slippa såna kommentarer, för det är inte det som det handlar om här. Och till skillnad mot dig och de fåtal andra användare som hävdat det, är att jag har suttit där med dem dag efter dag och hört dem, samt att en annan person också reagerat på det IRL och tycker att de går för långt.

Hade de verkligen varit oroliga på riktigt finns det, precis som bland annat @Lingon påpekat andra sätt att gå som är bättre. Till exempel att försöka prata med mig i enrum eller att prata med chefen. Att attackera i grupp som en flock hyenor över ett kadaver kan aldrig vara rätt sätt att gå för att få en person att öppna sig.

 

[Thaliaste]

Nej, men det spelar ingen roll i sammanhanget. Man blir ju ätstörd av att konstant bli hackad på i lunchrummet, även om man kanske inte var det från början. Så att försvara det beteendet är fel, även om man gör det i all välmening.

Men hur läser du om du läser att jag försvarar hackande?

 

[Thaliaste]

Men alltså, jag säger inget om att de frågade första gången. Eller ens de tio första gångerna. Hade jag ändrat beteende och helt plötsligt slutat äta under tiden jag var där, verkat må dåligt på andra sätt, droppat i vikt, då hade det varit självklart att de hade frågat. Men nu har ingenting av det hänt. Jag förstår inte heller hur du hela tiden kan säga att det kan grunda sig i oro, för de är inte oroliga, de vill bara att jag ska rätta in mig i ledet och äta som alla andra, för det stör dem att jag vägrar ändra mig. Jag undanbad mig redan i trådstarten att slippa såna kommentarer, för det är inte det som det handlar om här. Och till skillnad mot dig och de fåtal andra användare som hävdat det, är att jag har suttit där med dem dag efter dag och hört dem, samt att en annan person också reagerat på det IRL och tycker att de går för långt.

Hade de verkligen varit oroliga på riktigt finns det, precis som bland annat @Lingon påpekat andra sätt att gå som är bättre. Till exempel att försöka prata med mig i enrum eller att prata med chefen. Att attackera i grupp som en flock hyenor över ett kadaver kan aldrig vara rätt sätt att gå för att få en person att öppna sig.

Jag är uppenbarligen väldigt dålig på att uttrycka mig, men jag försöker väl igen. Jag tycker INTE att det är ett lämpligt sätt att bete sig på, att hacka på sin kollega under lång tid. Även om man menade väl från början borde man inse under tiden att det inte hjälper och välja en annan strategi om man fortfarande är orolig.

Det jag framför allt har lyft i tråden har dock varit en reaktion på andras inlägg i tråden, som gått ut på att kollegornas beteende är orimligt FÖR ATT en kvargburk är helt "normal" lunch, oavsett vad den som äter kvarg till lunch äter i övrigt. Det ville inte jag låta stå oemotsagt när det varit så många som gått på det spåret. Min ingång har alltså mer handlat om diskussionen om vad som är "normalt" att äta till lunch/under en dag, vilket i sin tur leder vidare till att det ibland KAN finnas skäl till oro, vilket du ju själv också ser kunde vara rimligt i början. Men vi är helt överens om att de borde slutat med kommentarerna under denna långa tid.

Du har själv kallat dig ätstörd, du äter en väldigt liten lunch utan att ge någon kontext till det (t ex i form av att du förlägger större måltider till andra tider på dygnet som vid periodisk fasta som tagits upp av andra), du har själv kommenterat kollegans kebab som ohälsosamt i en annan diskussion, du har när vi är några som lyfter funderingar över din inställning till mat fortsatt lägga fokuset på förklaringar till varför du inte kan/vill äta pga omständigheter och mycket lite på att ge kontexten i hur din matsituation ser ut i stort. Jag tycker inte att det är orimligt att mina klockor ringer litegrann, men det betyder förstås inte att alarmet stämmer med verkligheten. Jag är inte du, och jag är inte där.

Som jag skrev tidigare, du har verkligen ingen skyldighet att redovisa ditt liv för mig, och du behöver inte vara mig till lags. Om du skulle ha något problem så är det för din egen skull du ska ta tag i dem, istället för att undvika obehaget som kommer av dem. Inte för min skull. Och skulle mina klockor ringa i onödan och allt är toppen med mat och ätande, så är jag faktiskt bara en okänd människa på internet som du kan strunta i.

 

[Lickety]

Jag är uppenbarligen väldigt dålig på att uttrycka mig, men jag försöker väl igen. Jag tycker INTE att det är ett lämpligt sätt att bete sig på, att hacka på sin kollega under lång tid. Även om man menade väl från början borde man inse under tiden att det inte hjälper och välja en annan strategi om man fortfarande är orolig.

Det jag framför allt har lyft i tråden har dock varit en reaktion på andras inlägg i tråden, som gått ut på att kollegornas beteende är orimligt FÖR ATT en kvargburk är helt "normal" lunch, oavsett vad den som äter kvarg till lunch äter i övrigt. Det ville inte jag låta stå oemotsagt när det varit så många som gått på det spåret. Min ingång har alltså mer handlat om diskussionen om vad som är "normalt" att äta till lunch/under en dag, vilket i sin tur leder vidare till att det ibland KAN finnas skäl till oro, vilket du ju själv också ser kunde vara rimligt i början. Men vi är helt överens om att de borde slutat med kommentarerna under denna långa tid.

Du har själv kallat dig ätstörd, du äter en väldigt liten lunch utan att ge någon kontext till det (t ex i form av att du förlägger större måltider till andra tider på dygnet som vid periodisk fasta som tagits upp av andra), du har själv kommenterat kollegans kebab som ohälsosamt i en annan diskussion, du har när vi är några som lyfter funderingar över din inställning till mat fortsatt lägga fokuset på förklaringar till varför du inte kan/vill äta pga omständigheter och mycket lite på att ge kontexten i hur din matsituation ser ut i stort. Jag tycker inte att det är orimligt att mina klockor ringer litegrann, men det betyder förstås inte att alarmet stämmer med verkligheten. Jag är inte du, och jag är inte där.

Som jag skrev tidigare, du har verkligen ingen skyldighet att redovisa ditt liv för mig, och du behöver inte vara mig till lags. Om du skulle ha något problem så är det för din egen skull du ska ta tag i dem, istället för att undvika obehaget som kommer av dem. Inte för min skull. Och skulle mina klockor ringa i onödan och allt är toppen med mat och ätande, så är jag faktiskt bara en okänd människa på internet som du kan strunta i.

Vi ska nog båda vara glada över att vi inte delar lunchrum

 

[Thaliaste]

Vi ska nog båda vara glada över att vi inte delar lunchrum

Du är nog gladare än jag åt det, för jag förstår inte varför.

 

[Kiwifrukt]

Du har själv kallat dig ätstörd, du äter en väldigt liten lunch utan att ge någon kontext till det (t ex i form av att du förlägger större måltider till andra tider på dygnet som vid periodisk fasta som tagits upp av andra), du har själv kommenterat kollegans kebab som ohälsosamt i en annan diskussion, du har när vi är några som lyfter funderingar över din inställning till mat fortsatt lägga fokuset på förklaringar till varför du inte kan/vill äta pga omständigheter och mycket lite på att ge kontexten i hur din matsituation ser ut i stort. Jag tycker inte att det är orimligt att mina klockor ringer litegrann, men det betyder förstås inte att alarmet stämmer med verkligheten. Jag är inte du, och jag är inte där.

Vad det gäller den så kallade ätstörningen så är jag ganska så övertygad om att jag har en selektiv ätstörning, och som vuxen kan jag faktiskt styra så att jag äter rätter och mål fördelat över dagen som är okej, det var något som framför allt påverkade mig under skoltiden när jag blev "tvingad" att äta det som serverades i matsalen (vilket dessutom väldigt ofta, i alla fall back in the days på 90-talet inte alls var speciellt trevliga rätter). Som följd av det här med matsalen och läraren och dennes kollektiva bestraffning även av mina klasskamrater under skoltiden så tycker jag det är asjobbigt att sitta i en grupp med relativt okända människor och äta, särskilt när dessa personer då lägger sig vad och hur jag äter. Exempelvis är ett livsmedel jag gillar och som är mättande (och som jag ofta äter hemma) ägg, men de här personerna har mer än en gång kommenterat "hur kan du äta det, ägg luktar prutt", det behövs liksom inte mycket mer för att jag ska sluta ta med mig ägg till jobbet eftersom jag inte gärna drar deras idiotiska kommentarer till mig.

Anledningen att kollegans kebab kom på tal i den andra tråden var för att den personen betedde sig precis så som @Badger beskrev tidigare, just den personen hackade på mig om allting. Precis allting. Inte bara maten. Den personen har slutat på mitt jobb för över två år sen, så vi behöver inte prata så mycket mer om henne, men hon var fruktansvärt påfrestande så fort hon öppnade munnen. Jag har inte nämnt kebabs nyttighet eller icke-nyttighet i den här tråden, och folk får bada i kebab om de vill det, men de behöver inte lägga sig i mina matvanor om de själva sitter och äter skräpmat (vilket en hämtkebabtallrik från ett hamburgerhak faktiskt är). Jag äter både pizza och McDonalds, jag är inte ofelbar på det sättet själv, men jag har heller aldrig hävdat att den maten är speciellt nyttig.

Jag har aldrig sagt att jag inte kan äta. Jag har sagt att jag tycker att det är jobbigt att äta i den stimmiga miljö som lunchrummet på jobbet faktiskt är, det är en väldigt komprimerad yta där det inte finns möjlighet att sätta sig för sig självt om man inte går ner dit redan vid elva, och jag tycker inte jag står mig hela tiden fram till middagen om jag äter lunch redan vid elva.

Jag inser att vi inte kommer längre här, för du verkar tycka att det finns skäl för dessa viktigpettrar att lägga sig i mitt liv oavsett vad jag skriver. Och eftersom de uppenbart delar din uppfattning förstår jag inte hur det kan vara värre att jag sitter kvar på mitt rum och äter än att jag går ner dit och fortsätter bli påhoppad? Jag har inte det sociala behovet att jag måste umgås med dem på min fritid (lunchrast är faktiskt just det - fritid!), av samma anledning går jag aldrig med på AW eller liknande efter arbetstid heller. En fredagsfika på arbetstid däremot var jag alltid med på före pandemin.

 

[Thaliaste]

Vad det gäller den så kallade ätstörningen så är jag ganska så övertygad om att jag har en selektiv ätstörning, och som vuxen kan jag faktiskt styra så att jag äter rätter och mål fördelat över dagen som är okej, det var något som framför allt påverkade mig under skoltiden när jag blev "tvingad" att äta det som serverades i matsalen (vilket dessutom väldigt ofta, i alla fall back in the days på 90-talet inte alls var speciellt trevliga rätter). Som följd av det här med matsalen och läraren och dennes kollektiva bestraffning även av mina klasskamrater under skoltiden så tycker jag det är asjobbigt att sitta i en grupp med relativt okända människor och äta, särskilt när dessa personer då lägger sig vad och hur jag äter. Exempelvis är ett livsmedel jag gillar och som är mättande (och som jag ofta äter hemma) ägg, men de här personerna har mer än en gång kommenterat "hur kan du äta det, ägg luktar prutt", det behövs liksom inte mycket mer för att jag ska sluta ta med mig ägg till jobbet eftersom jag inte gärna drar deras idiotiska kommentarer till mig.

Anledningen att kollegans kebab kom på tal i den andra tråden var för att den personen betedde sig precis så som @Badger beskrev tidigare, just den personen hackade på mig om allting. Precis allting. Inte bara maten. Den personen har slutat på mitt jobb för över två år sen, så vi behöver inte prata så mycket mer om henne, men hon var fruktansvärt påfrestande så fort hon öppnade munnen. Jag har inte nämnt kebabs nyttighet eller icke-nyttighet i den här tråden, och folk får bada i kebab om de vill det, men de behöver inte lägga sig i mina matvanor om de själva sitter och äter skräpmat (vilket en hämtkebabtallrik från ett hamburgerhak faktiskt är). Jag äter både pizza och McDonalds, jag är inte ofelbar på det sättet själv, men jag har heller aldrig hävdat att den maten är speciellt nyttig.

Jag har aldrig sagt att jag inte kan äta. Jag har sagt att jag tycker att det är jobbigt att äta i den stimmiga miljö som lunchrummet på jobbet faktiskt är, det är en väldigt komprimerad yta där det inte finns möjlighet att sätta sig för sig självt om man inte går ner dit redan vid elva, och jag tycker inte jag står mig hela tiden fram till middagen om jag äter lunch redan vid elva.

Jag inser att vi inte kommer längre här, för du verkar tycka att det finns skäl för dessa viktigpettrar att lägga sig i mitt liv oavsett vad jag skriver. Och eftersom de uppenbart delar din uppfattning förstår jag inte hur det kan vara värre att jag sitter kvar på mitt rum och äter än att jag går ner dit och fortsätter bli påhoppad? Jag har inte det sociala behovet att jag måste umgås med dem på min fritid (lunchrast är faktiskt just det - fritid!), av samma anledning går jag aldrig med på AW eller liknande efter arbetstid heller. En fredagsfika på arbetstid däremot var jag alltid med på före pandemin.

Jag förstår inte vad du vill att jag ska skriva. Jag har ju redan skrivit att jag tycker att det inte är bra gjort av dina kollegor att tjata på dig i 2 år så vad mer kan jag skriva för att förtydliga det?

 

[hastflicka]

Vet du och andra i tråden att TS har en hälsosam inställning till mat?

Det ar inte var business att veta det. Just har dar vi sitter pa internet och inte alls kanner personen far vi ta vad hon sager for face value. Och varfor i hela fridens dar misstanksamt fundera pa om TS har en halsosam installning till mat? Det finns inget vi kan gora har ... I SYNNERHET som alla dessa "busybody" fragor och kommentarer vid det har laget gjort TS rejalt irriterad pa hela conceptet.

Jag är uppenbarligen väldigt dålig på att uttrycka mig, men jag försöker väl igen. Jag tycker INTE att det är ett lämpligt sätt att bete sig på, att hacka på sin kollega under lång tid. Även om man menade väl från början borde man inse under tiden att det inte hjälper och välja en annan strategi om man fortfarande är orolig.

Det jag framför allt har lyft i tråden har dock varit en reaktion på andras inlägg i tråden, som gått ut på att kollegornas beteende är orimligt FÖR ATT en kvargburk är helt "normal" lunch, oavsett vad den som äter kvarg till lunch äter i övrigt. Det ville inte jag låta stå oemotsagt när det varit så många som gått på det spåret. Min ingång har alltså mer handlat om diskussionen om vad som är "normalt" att äta till lunch/under en dag, vilket i sin tur leder vidare till att det ibland KAN finnas skäl till oro, vilket du ju själv också ser kunde vara rimligt i början. Men vi är helt överens om att de borde slutat med kommentarerna under denna långa tid.

Du har själv kallat dig ätstörd, du äter en väldigt liten lunch utan att ge någon kontext till det (t ex i form av att du förlägger större måltider till andra tider på dygnet som vid periodisk fasta som tagits upp av andra), du har själv kommenterat kollegans kebab som ohälsosamt i en annan diskussion, du har när vi är några som lyfter funderingar över din inställning till mat fortsatt lägga fokuset på förklaringar till varför du inte kan/vill äta pga omständigheter och mycket lite på att ge kontexten i hur din matsituation ser ut i stort. Jag tycker inte att det är orimligt att mina klockor ringer litegrann, men det betyder förstås inte att alarmet stämmer med verkligheten. Jag är inte du, och jag är inte där.

Som jag skrev tidigare, du har verkligen ingen skyldighet att redovisa ditt liv för mig, och du behöver inte vara mig till lags. Om du skulle ha något problem så är det för din egen skull du ska ta tag i dem, istället för att undvika obehaget som kommer av dem. Inte för min skull. Och skulle mina klockor ringa i onödan och allt är toppen med mat och ätande, så är jag faktiskt bara en okänd människa på internet som du kan strunta i.

Om personen som ater en "kvargburk" till lunch ar normalviktig, ser ut att vara i normal halsa, har ingen annan nagot att gora med vad hon ater, nar hon ater, eller hur hon ater.

 

[Kiwifrukt]

Jag förstår inte vad du vill att jag ska skriva. Jag har ju redan skrivit att jag tycker att det inte är bra gjort av dina kollegor att tjata på dig i 2 år så vad mer kan jag skriva för att förtydliga det?

Vi släpper det bara, vi kommer aldrig tycka lika i det här oavsett.

 

[Thaliaste]

Det ar inte var business att veta det. Just har dar vi sitter pa internet och inte alls kanner personen far vi ta vad hon sager for face value. Och varfor i hela fridens dar misstanksamt fundera pa om TS har en halsosam installning till mat? Det finns inget vi kan gora har ... I SYNNERHET som alla dessa "busybody" fragor och kommentarer vid det har laget gjort TS rejalt irriterad pa hela conceptet.



Om personen som ater en "kvargburk" till lunch ar normalviktig, ser ut att vara i normal halsa, har ingen annan nagot att gora med vad hon ater, nar hon ater, eller hur hon ater.

Men det är ju det precis vad andra gjort också, kommenterat att lunchen är helt okej till sitt innehåll utan att kunna veta något om helheten. Det måste väl vara lika illa att kommentera "det är okej" som att kommentera med "det beror på"?

TS önskade ursprungligen att innehållet/mängden inte skulle diskuteras men det är ju det som många kommenterat att innehållet/mängden ÄR rimlig, vilket fick mig att reagera på det ensidiga i de uttalandena. Varför är det okej att kommentera innehållet i positiva/medhårs uttalanden, men inte säga att "det beror på"?

 

[Thaliaste]

Vi släpper det bara, vi kommer aldrig tycka lika i det här oavsett.

Tja, vi verkar ju tycka lika i att kollegorna inte bör kommentera din mat på det sätt de gör och det var väl huvudfrågan. Men vi släpper resten ja. Hoppas du hittar en bra lösning.

 

[Lickety]

Men det är ju det precis vad andra gjort också, kommenterat att lunchen är helt okej till sitt innehåll utan att kunna veta något om helheten. Det måste väl vara lika illa att kommentera "det är okej" som att kommentera med "det beror på"?

TS önskade ursprungligen att innehållet/mängden inte skulle diskuteras men det är ju det som många kommenterat att innehållet/mängden ÄR rimlig, vilket fick mig att reagera på det ensidiga i de uttalandena. Varför är det okej att kommentera innehållet i positiva/medhårs uttalanden, men inte säga att "det beror på"?

Du skriver ju inte "det beror på" utan "väldigt liten lunch" - se t.ex. inlägg 271.

Vet du, ibland äter jag väldigt sen lunch. Ibland äter jag bara ett äpple till tidig lunch. Jag äter aldrig frukost. Har noll problem med mat, jag gillar och mår bra av mitt ätmönster.