Hur äter ni lunch på ert jobb?

[MiniLi]

Men du har ju en helt annan insikt i och med din utbildning och dina arbetsuppgifter. Det har inte gemene man. Det blir alltså lite löjligt när random kollegor som ser mig vid en enda måltid om dagen, och inte känner mig överhuvudtaget utanför att prata jobb och extremt ytliga saker som tvprogram och väder, ska vara några slags läkare/psykologer/föräldrar och läxa upp mig.

Ja klart att jag ser mer saker, men min erfarenhet är att gemene man också ser en hel del vettigt

Jag tror faktiskt mer på de här personerna på forumet än på kollegorna i det här fallet. Så länge inte några närstående personer till mig är oroliga är det bara löjligt att folk jag knappt känner, en del som inte ens vet vad jag heter (!), ska lägga sig i mitt liv.

Jag vet som sagt för lite om din specifika situation och du kanske har otur och har riktiga stolpskott kring dig just på jobbet. Det var mer en generell reflektion. Min erfarenhet är att det är ganska ovanligt att gemene man reagerar på restriktivt ätande i onödan eller hur man ska säga. Precis som att det är ovanligt att folk reagerar i onödan på gymmet. Man behöver inte alltid känna någon eller veta vad den heter för att reagera på ett beteende.

 

[Badger]

För att en ganska stor andel av personer med ätstörning har haft ett ätstört ätande sedan de var barn eller unga tonåringar? Det är jättemånga som går med obehandlade ätstörningar i många många år. Eller som för den delen går i behandling men ändå har svårt att nå tillräcklig insikt.

Jo fast i de fallen är ju jag verkligen inte rätt person att säga någonting, jag är absolut inte utbildad inom området och det verkar osannolikt att just min kommentar skulle vara den som gör skillnad. Dessutom om det ligger stabilt men skört är det ju bättre att inte rubba det.

Och som jag skrev i ett annat inlägg så brukar det ju finnas någon kvalitativ skillnad som avgör om man blir orolig eller inte. Jag blir som sagt verkligen inte orolig för alla som bantar, äter enligt dieter eller bara äter mindre än jag anser vara optimalt. Det ska till något mer, som är lite svårt att sätta ord på såhär dock.

Jo men precis som jag skrev någonstans ovan, man vill ju ha i alla fall två parametrar för att börja lägga sig i. Dvs att en person förefaller gå mot mer ohälsa i samband med ätandet i så fall. (och i så fall att man är den som känner personen bäst bland kollegorna.)

 

[MiniLi]

Jo fast i de fallen är ju jag verkligen inte rätt person att säga någonting, jag är absolut inte utbildad inom området och det verkar osannolikt att just min kommentar skulle vara den som gör skillnad. Dessutom om det ligger stabilt men skört är det ju bättre att inte rubba det.



Jo men precis som jag skrev någonstans ovan, man vill ju ha i alla fall två parametrar för att börja lägga sig i. Dvs att en person förefaller gå mot mer ohälsa i samband med ätandet i så fall. (och i så fall att man är den som känner personen bäst bland kollegorna.)

Jag vet väldigt många fall där (obekväma) kommentarer eller frågor från "vanliga människor" har haft extremt stor betydelse i det långa loppet. Så jag tror absolut att du kan vara rätt person. Känner man oro så tror jag att man ska lita på den känslan.
Man är så olika dessutom. Vissa som jag hör berätta om sina erfarenheter värdesätter främst kommentarer från närstående, andra litar mer på kommentarer från "övrigt folk" eftersom att de tror att dessa är mer objektiva.

 

[Badger]

Jag vet väldigt många fall där (obekväma) kommentarer eller frågor från "vanliga människor" har haft extremt stor betydelse i det långa loppet. Så jag tror absolut att du kan vara rätt person. Känner man oro så tror jag att man ska lita på den känslan.
Man är så olika dessutom. Vissa som jag hör berätta om sina erfarenheter värdesätter främst kommentarer från närstående, andra litar mer på kommentarer från "övrigt folk" eftersom att de tror att dessa är mer objektiva.

Nej jag är ganska säker på exakt vilka av mina kollegor som kan vara rätt person och jag är inte en av dem

Och på mitt jobb hade ju inte heller de där två knäckemackorna med sallad och en kopp knorrsoppa varit något konstigt utan antagligen ett tecken på att hen tänkte äta en burk bananpannkakor klockan tre.

 

[fejko]

Utan att ha läst alla inlägg
Måste du äta samtidigt som alla andra? Hos oss är ätandet koncentrerat till 11:30-13:00. Undviker man dessa tider är man i stort sätt ensam i lunchrummet.

 

[nullo-modo]

Oavsett typ av kommentarer?

Finns ju folk som kommenterar typ "oj så stora portioner du äter, det hade jag aldrig orkat" eller liknande och det tycker jag alltid är uselt. Men om det mer är "blir du inte hungrig när du bara äter en knäckemacka till lunch?" så känns det ju helt annorlunda..

Oavsett så ska folk ge blankaste fan i vad jag äter Oavsett om de är en knäckmacka eller en pizza till lunch. Håll bara truten om vad jag äter.

Nej jag är ingen lunch människa men älskar frukost och äter mer på morgonen och middagen medan min lunch mer liknar ett mellanmål. Har folk problem med det så är det deras problem inte mitt.

 

[Tonto]

Oavsett typ av kommentarer?

Finns ju folk som kommenterar typ "oj så stora portioner du äter, det hade jag aldrig orkat" eller liknande och det tycker jag alltid är uselt. Men om det mer är "blir du inte hungrig när du bara äter en knäckemacka till lunch?" så känns det ju helt annorlunda..

Nej det är verkligen inte annorlunda. Varför är det okej att kommentera på att någon äter lite men inte på någon som äter massor? Båda kan indikera ätstörningar eller att man helt enkelt äter mer eller mindre till lunch. Oavsett ser jag ingen skillnad i skammandet.

 

[Tonto]

Exakt så här. Otroligt tråkigt att du varit med om samma sak, men det är precis så jag känner.

Precis. Jag åt samma sak varje lunch. NOGA uträknat för att jag ska få i mig allt jag bör, på grund av att jag var kräsen med maten pga min diagnos. När folk hela tiden kommenterade så löste jag det med att sluta äta lunch eller dricka någon shake i bilen och vägde helt plötsligt 47 kg för att jag inte orkade äta med folk som kommenterade. Innan låg jag på en normalvikt och åt precis det jag behövde för att hålla mig där, vilket jag nu kunnat jobba upp mig på igen, men fy fan vad folk förstörde min relation till mat.

 

[Kiwifrukt]

Ja klart att jag ser mer saker, men min erfarenhet är att gemene man också ser en hel del vettigt

Jag vet som sagt för lite om din specifika situation och du kanske har otur och har riktiga stolpskott kring dig just på jobbet. Det var mer en generell reflektion. Min erfarenhet är att det är ganska ovanligt att gemene man reagerar på restriktivt ätande i onödan eller hur man ska säga. Precis som att det är ovanligt att folk reagerar i onödan på gymmet. Man behöver inte alltid känna någon eller veta vad den heter för att reagera på ett beteende.

Fast eftersom du inte känner mig eller de här personerna, och jag uttryckligen bad i trådstarten om att slippa kommentarer om att kollegorna säkert menar väl, för tro mig, de gör inte det i det här fallet, så tycker jag ändå det är märkligt att du sida upp och sida ner ändå anklagar mig för att misstolka dem. Om de hade mobbat mig på något annat sätt, hade det varit okej då? "Vilka överjävligt fula byxor du har på dig", är det okej om de sen kan svara med en axelryckning att hon kunde ju inte gå runt i de vidriga byxorna, jag sa det av välmening? För mig är det ingen som helst skillnad på om de hade anklagat mig för att ha fula byxor eller för att jag äter för lite. Är det mer okej om jag hade ätit (enligt dig och förmodligen även enligt dem eftersom ni verkar ha samma uppfattning) "mycket" och sen rusat ut på toa och spytt upp alltihop? En person som äter "mycket" kan ju lika gärna lida av bulimi som att en som äter "lite" är anorektisk?

 

[Kiwifrukt]

Utan att ha läst alla inlägg
Måste du äta samtidigt som alla andra? Hos oss är ätandet koncentrerat till 11:30-13:00. Undviker man dessa tider är man i stort sätt ensam i lunchrummet.

Vi får ta lunch mellan 11 och 13. Eller mer konkret, vi har flextid före klockan 9, mellan 11 och 13 samt efter klockan 15 och det innebär att inom de tidsfönstren får vi göra lite vad vi vill utan att säga till chefen, så länge vi jobbar våra timmar. Problemet är att jag tycker det är för tidigt att äta redan vid 11, och från halv 12 är det alldeles för mycket folk i lunchrummet. Det pågår sen fram till 13, det är som jag skrev någonstans i början en större arbetsplats så det är mycket folk hela tiden. Dessutom tillkommer ju en aspekt, att vi ofta har möten mellan 10 och 12 och efter klockan 13, eftersom folk faktiskt är ganska duktiga på att respektera flexramarna på morgon/eftermiddag.

Men ett av de bra tips jag fått i tråden är ju att gå på en promenad under tiden som "alla andra" äter lunch och sen äta någonting på mitt rum medan jag jobbar (vilket är typ så jag gör idag när jag jobbar hemifrån). Så länge vi inte har fysiska möten så ska inte det vara några problem.

 

[MiniLi]

Fast eftersom du inte känner mig eller de här personerna, och jag uttryckligen bad i trådstarten om att slippa kommentarer om att kollegorna säkert menar väl, för tro mig, de gör inte det i det här fallet, så tycker jag ändå det är märkligt att du sida upp och sida ner ändå anklagar mig för att misstolka dem. Om de hade mobbat mig på något annat sätt, hade det varit okej då? "Vilka överjävligt fula byxor du har på dig", är det okej om de sen kan svara med en axelryckning att hon kunde ju inte gå runt i de vidriga byxorna, jag sa det av välmening? För mig är det ingen som helst skillnad på om de hade anklagat mig för att ha fula byxor eller för att jag äter för lite. Är det mer okej om jag hade ätit (enligt dig och förmodligen även enligt dem eftersom ni verkar ha samma uppfattning) "mycket" och sen rusat ut på toa och spytt upp alltihop? En person som äter "mycket" kan ju lika gärna lida av bulimi som att en som äter "lite" är anorektisk?

Jag har inte bara svarat utifrån dig i tråden. Jag trodde att jag varit tydlig på flera ställen där diskussionen övergått till att bli mer generell. Jag har aldrig skrivit att de beter sig bra.

Och det där sista är ju bara dumt. Självklart inte. Om någon hetsäter i lunchrummet så hoppas jag verkligen att personer reagerar. Jag hoppas också folk reagerar om de märker att någon kräks. Att du ens drar den jämförelsen säger ju något om hur trassligt det här är för dig. Jag hoppas att du får hjälp och att du kan få må bättre, oavsett vad svårigheterna beror på och vilken typ av hjälp du är i behov av.

 

[Diabetikern]

Har inte läst alla svar utan nu svarar jag bara hur vi gör på jobbet. Vi är väldigt få så blir inga stora lunchrum men trots att vi är få så går vi och äter när vi vill eller om vi äter vid datorn på jobbet.

Vi kan flexa lite.Ibland äter jag sent och tar en promenad med hundarna här är det inget konstigt med att äta olika tider eller själva.

Dock brukar vi säga till varandra att jag tar lunch eller frågar om vi ska ta lunch. Jga skulle inte heller uppskatta en så stor matsal med alla människor jag vill ha det lugnt.

Hörlurar p kontoret kanske kan vara något och något lättare att äta som inte behöver typ värmas i lunchrummet.

Hoppas du hittar en lösning som passar dig

 

[Kiwifrukt]

Ett fåtal användare har uppenbart fått för sig att jag är ätstörd för att jag ogillar stökiga, högljudda miljöer och att bli ihoptvingad med personer jag inte har något utbyte med. Jag inser att jag aldrig kommer få dessa att förstå vad problemet är (inte maten i sig utan hela situationen), så jag vill bara tacka alla er andra som engagerat er, kommit med vettiga inspel och som försökt diskutera kring de inläggen. TACK! Jag hoppas att några av era bra tips kan hjälpa mig litegrann på vägen när jag väl måste dit igen.

 

[Tonto]

Ett fåtal användare har uppenbart fått för sig att jag är ätstörd för att jag ogillar stökiga, högljudda miljöer och att bli ihoptvingad med personer jag inte har något utbyte med. Jag inser att jag aldrig kommer få dessa att förstå vad problemet är (inte maten i sig utan hela situationen), så jag vill bara tacka alla er andra som engagerat er, kommit med vettiga inspel och som försökt diskutera kring de inläggen. TACK! Jag hoppas att några av era bra tips kan hjälpa mig litegrann på vägen när jag väl måste dit igen.

Helt sjukt hur man kan tycka att dessa människors beteenden är av välmening och att det är dig det är fel på som reagerar illa på mobbning.

 

[Asko]

Jag tycker att det bästa är att skita fullkomligt i hur mycket kollegorna äter eller inte. Det slutar för det mesta aldrig gott om man säger något utöver "Åh, det där ser gott ut!"
Äter en smal person lite eller en överviktig person mycket så kan det hända att jag tänker något för mig själv, men kollegor är kollegor. Deras privatliv är deras eget.
Jag skulle bara reagera om någon verkar akut dålig, må illa eller liknande så att de bleknar eller så.

Skulle jag bli allvarligt orolig för någon som verkar ha förändrats så skulle jag främst ta ett samtal med chefen och se vad de säger.

Personligen så åt jag fyra knäckebröd med en skiva ost på varje till lunch Och såg många olika varianter på lunch, varma eller kalla.

Jag hade även en närmare kollega som brukade gå till ett mera privat hörn varje dag för att äta lunch där för sig själv. Och en annan gick ut för att äta ute varje dag.
Jag tänkte inte det minsta på det för att vara ärlig!

 

[Thaliaste]

Ja absolut. Jag uppfattade situationen som att den som var mest ihärdig i kommentarer möttes mest ofta i lunchrummet. Kanske om man hade stött på henne i cykelrummet eller mangelrummet så skulle hon sagt någonting annat. Sedan kan man ju ha tur och råka göra andra saker på sätt som är för personen rätt.

En gång för länge sedan hade jag en sådan person på ett jobb, som var väldigt välmenande, men ändå lyckades nåla till folk så det räckte länge, den ena för en gravidmage och den andre för håret, jag vill inte ens säga vad hon skällde på mig för. Men hon gav ju inte alla samma nålning utan alla fick olika. Hade någon mörka ringar under ögonen fick hen veta det och skäll för sömnen.

Som jag läst så har TS problem med alla utom en i gruppen, även om det är en som verkar mer ihärdig än övriga. Jag får alltså inte intrycket av att det är en sån person som du avser, en som sticker nålar runt sig mot alla som kommer o vägen. (Personen ifråga har dock betett sig olämpligt oavsett).

 

[Thaliaste]

Helt sjukt hur man kan tycka att dessa människors beteenden är av välmening och att det är dig det är fel på som reagerar illa på mobbning.

Nu läser du nog tokigt. Ingen har vad jag läst tyckt att det är fel på TS? Och ingen har förvarat mobbing? Alla har väl tvärtom tyckt att den där påstridiga kollegan betett sig illa.

 

[the_connemara]

Ett fåtal användare har uppenbart fått för sig att jag är ätstörd för att jag ogillar stökiga, högljudda miljöer och att bli ihoptvingad med personer jag inte har något utbyte med. Jag inser att jag aldrig kommer få dessa att förstå vad problemet är (inte maten i sig utan hela situationen), så jag vill bara tacka alla er andra som engagerat er, kommit med vettiga inspel och som försökt diskutera kring de inläggen. TACK! Jag hoppas att några av era bra tips kan hjälpa mig litegrann på vägen när jag väl måste dit igen.

Jag har inte hunnit med i den övriga diskussionen men ville ta upp en tråd som nog bara berördes lite. Eftersom ni har så mycket folk och så stor matsal och jag själv har tagit upp det som förslag på mitt jobb. En mindre och tyst plats att kunna äta i lugn o ro med max lågmälda samtal. Det hjälper ju inte alls mot de respektlösa kollegorna som kommenterar maten men tänkte på att flera svarat i tråden att de också tycker stökig och högljudd miljö och det eviga jävla kallpratandet bara är en stress när man bara vill ha en lugn paus och få äta sin lunch. Vi har ingen annan plats att sitta på pga har inga kontor utan jobbar inom tillverkning med hårda renhetskrav.

För mig blev lunchen (och pauserna) nästan olidliga när jag var på min tidigare avdelning där jag var konstant stressad, det var otroligt högljudd arbetsmiljö även med hörselskydd och man behövde hela tiden samarbeta med sin kollega. Vi hade egentligen aldrig tid för paus utan tog oss tid när det passade som minst sämst. Om det då råkade sammanfalla med att lunchrummet var fullt av de högljudda och väldigt pratglada kollegorna började jag i princip gråta. Ville ju bara ta av hörselskydden och sitta i ett tyst rum den lilla stunden som gick. Jag vet att det är flera som känner så här och flera som lämnat förslag. Nu ska det byggas om osv så jag ska lämna den inputten igen och hoppas att det går att lösa bättre än ett litet knökfullt rum där man knappt hör vad personen bredvid säger för att alla andra skriker. En enorm stress för mig i alla fall.

 

[Thaliaste]

Dina kollegor kanske är helt ute och cyklar, vad vet jag. Men i dagens samhälle är det vanligare att folk normaliserar diverse bantningar osv så om flera personer reagerar på att någon äter lite så tycker jag att man kanske ska tänka att de faktiskt ser något oroväckande.

Det är just normaliseringen i tråden jag reagerar på också. Jag försvarar verkligen inte kollegornas sätt att bemöta TS i hennes specifika fall, vilket jag också skrivit flera gånger. Men att så många i tråden helt oreflekterat normaliserar allt matintag, utan att ha en aning om vad det består av eller ha vetskap om helheten, fick mig att reagera. Främst generellt avsett då. Om TS äter ordentligt vid andra tider så är ju det fine, men många som äter den där knäckerutan eller kvargburken gör inte det, så det går inte att ge ett uttalat statement att en macka är en fullgod lunch. Det kan vara okej att inta som föda vid 12, beroende på hur man fyller på med energi och näring resten av dygnet. Men det kan lika gärna vara på tok för lite. Det beror på.

 

[MiniLi]

Det är just normaliseringen i tråden jag reagerar på också. Jag försvarar verkligen inte kollegornas sätt att bemöta TS i hennes specifika fall, vilket jag också skrivit flera gånger. Men att så många i tråden helt oreflekterat normaliserar allt matintag, utan att ha en aning om vad det består av eller ha vetskap om helheten, fick mig att reagera. Främst generellt avsett då. Om TS äter ordentligt vid andra tider så är ju det fine, men många som äter den där knäckerutan eller kvargburken gör inte det, så det går inte att ge ett uttalat statement att en macka är en fullgod lunch. Det kan vara okej att inta som föda vid 12, beroende på hur man fyller på med energi och näring resten av dygnet. Men det kan lika gärna vara på tok för lite. Det beror på.

Jag håller med!