Hur äter ni lunch på ert jobb?

[Thaliaste]

Jo för den som har ångest runt ätande men inte gällande lakan och skåp så är det väl såklart ett gigantiskt avstånd (dvs för mottagaren av kritiken). Men jag är väldigt osäker på om det är ett gigantiskt avstånd för den som vill ha allting på sitt sätt för det är rätt sätt (dvs för den som kritiserar).

(Om du inte menar att damerna klagar för att de får ångest av att andra äter på ett annat sätt än de gör.)

Nej jag menar för den som drabbas av de tyckande personerna, och hur jag tolkar en situation som jag får beskriven för mig på ett forum.

Min erfarenhet av personer som har bestämda åsikter om saker och ting och gärna kritiserar andra enligt den måttstocken, är att det då gärna ramlar ur åsikter från dem både här och där, när de har lust liksom. Med personer som endast kommer med frågor/tankar om en annan persons matintag men i övrigt inte brukar ha åsikter om andras sätt att göra, så är det större skäl för mig att tro att det finns en omtanke i grunden, än i det förra fallet.

När jag svarar i trådar på nätet så vet jag ju oftast alldeles för lite för att kunna träffa exakt rätt, utan får då resonera utifrån vad personen i fråga skriver och min allmänna erfarenhet. Och då är min allmänna erfarenhet att det är mycket vanligare med ångestrelaterad problematik kring mat/ätande än hur man bör vika sina lakan (även om det förstås också finns personer som har ångest kring det också). Det kommer därför att färga hur jag läser och skriver, trots att jag naturligtvis inte kan veta hur det ligger till i det specifika fallet.

 

[Tonto]

Jag fattar att folk oroar sig och vill lägga sig i andras ätande. Men ärligt talat så har det faktiskt lett till att jag fått ätstörda beteenden och ångest kring mat snarare än att det hjälpt mig något.

 

[MiniLi]

Ja det är väl klart att de säkert ofta har goda och välvilliga intentioner att se till att folk gör rätt, vem vill väl göra fel liksom?

Men det låter ju inte alltid trevligt när folk gör det.

Jag personligen har ju aldrig riktigt gillat den attityden alltid och så kan det ju drabba personer som kanske har ångest kring de områden de andra har starka rätt eller fel åsikter om.

Jag kan också känna reellt obehag på Facebook eller liknande när man läser kommentarer från sådana här människor. Cykelolycka, hade hen inte hjälm ja då får hen skylla sig själv att hen dog. (Hade hen kort kjol på stan ja då går det som det går.). Ja hen rider utan ridhjälm rätt åt hen om hen dör. Hen har ändå inget att skydda. Det är ju aldrig ändå riktigt trevligt som så även om det såklart är välment att säga att personen inte har någon hjärna värd att skydda.

Det var inte alls sånt jag menade. Skuldbelägganden är ju ngt helt annat.

 

[MiniLi]

Jag fattar att folk oroar sig och vill lägga sig i andras ätande. Men ärligt talat så har det faktiskt lett till att jag fått ätstörda beteenden och ångest kring mat snarare än att det hjälpt mig något.

Oavsett typ av kommentarer?

Finns ju folk som kommenterar typ "oj så stora portioner du äter, det hade jag aldrig orkat" eller liknande och det tycker jag alltid är uselt. Men om det mer är "blir du inte hungrig när du bara äter en knäckemacka till lunch?" så känns det ju helt annorlunda..

 

[Enya]

Fast jag har ju inga större problem med att äta i grupp privat. Jag kan gå hem till någon och äta middag. Jag kan gå på restaurang och jag äter hämtmat. Det är kombinationen av det här skrikiga, stökiga lunchrummet med massa, massa folk (långt ifrån bara de kollegor jag känner och jobbar med) och att de lägger sig i på ett oförskämt och rent av ouppfostrat sätt som stör mig. Som jag ser det så finns det tre vettiga alternativ härifrån, 1) att arbetsplatsen ändrar syn på det här med hemmajobb och är mer flexibla med det (kommer förmodligen inte hända), 2) att jag inte går ner i lunchrummet utan äter på mitt rum (vi får äta på rummet, så det är inte förbjudet i sig) eller 3) att jag fortsätter gå ner där och blir hackad på. För de kommer inte sluta. Då känner jag ganska tydligt att så länge alternativ 1 inte är aktuellt är det egentligen bara alternativ 2 kvar?

Det finns ju ett alternativ till.

Har du provat att säga ifrån dag efter dag när de håller på? Inte lite tyst och försynt utan genom att fräsa ifrån vareviga gång någon går över gränsen med en kommentar. Högt och tydligt, markera att personen är helt fel ute och att det inte accepteras. Så att alla hör, varje gång.

Du ses redan som konstig av de andra pga din mat, skulle du sitta på ditt rum varje lunch skulle du ses som konstig, jag lovar dig att du skulle ses som konstig av betydligt färre personer om du stod upp för dig själv och fräste tillbaka och sa hur jäkla orätt det är att komma med dumma kommentarer om ditt ätande dag efter dag. Många som sitter där och inget säger, är just tysta pga konflikträdsla, inte för att de bryr sig om din mat eller ser dig som konstig eller håller med hackpellena.

 

[Kiwifrukt]

Oavsett typ av kommentarer?

Finns ju folk som kommenterar typ "oj så stora portioner du äter, det hade jag aldrig orkat" eller liknande och det tycker jag alltid är uselt. Men om det mer är "blir du inte hungrig när du bara äter en knäckemacka till lunch?" så känns det ju helt annorlunda..

Varför är det annorlunda? Skuldbeläggande som skuldbeläggande, känner jag. Att öppet kritisera och anklaga en person i grupp, som det blir när flera tjatar om det och alla andra, utom en person, bara sitter tysta och inte avbryter, leder knappast till att jag tänker oh, vad mina kollegor bryr sig om mig. Jag tänker istället fy fan för i helvete vad jobbiga de här personerna är, och drar mig undan.

Hade de varit oroliga på riktigt och gått till chefen, hej chefen, jag är orolig för Kiwifrukt som äter så lite till lunch, jag vill att du ska vara medveten om det och kanske undersöka saken, hade det varit en annan sak. Men jag har fått noll intryck av honom att det är så det skulle ha gått till, han har typ skrattat åt mig och min mat men aldrig öppet visat någon form av oro. När jag nu påtalade det för honom intygar han att han aldrig uppfattat det som ett problem och att han trodde det var ”okej” att skämta om, på samma sätt som vi två skämtar om många andra saker.

 

[Kiwifrukt]

Jag fattar att folk oroar sig och vill lägga sig i andras ätande. Men ärligt talat så har det faktiskt lett till att jag fått ätstörda beteenden och ångest kring mat snarare än att det hjälpt mig något.

Exakt så här. Otroligt tråkigt att du varit med om samma sak, men det är precis så jag känner.

 

[Lingon]

Oavsett typ av kommentarer?

Finns ju folk som kommenterar typ "oj så stora portioner du äter, det hade jag aldrig orkat" eller liknande och det tycker jag alltid är uselt. Men om det mer är "blir du inte hungrig när du bara äter en knäckemacka till lunch?" så känns det ju helt annorlunda..

Fast om man får höra "blir du inte hungrig när du bara äter en knäckemacka till lunch?" varje dag i två års tid så kan jag förstå att man känner sig trakasserad och inte som om personen verkligen bryr sig.

 

[Badger]

Nej jag menar för den som drabbas av de tyckande personerna, och hur jag tolkar en situation som jag får beskriven för mig på ett forum.

Min erfarenhet av personer som har bestämda åsikter om saker och ting och gärna kritiserar andra enligt den måttstocken, är att det då gärna ramlar ur åsikter från dem både här och där, när de har lust liksom. Med personer som endast kommer med frågor/tankar om en annan persons matintag men i övrigt inte brukar ha åsikter om andras sätt att göra, så är det större skäl för mig att tro att det finns en omtanke i grunden, än i det förra fallet.

När jag svarar i trådar på nätet så vet jag ju oftast alldeles för lite för att kunna träffa exakt rätt, utan får då resonera utifrån vad personen i fråga skriver och min allmänna erfarenhet. Och då är min allmänna erfarenhet att det är mycket vanligare med ångestrelaterad problematik kring mat/ätande än hur man bör vika sina lakan (även om det förstås också finns personer som har ångest kring det också). Det kommer därför att färga hur jag läser och skriver, trots att jag naturligtvis inte kan veta hur det ligger till i det specifika fallet.

Ja absolut. Jag uppfattade situationen som att den som var mest ihärdig i kommentarer möttes mest ofta i lunchrummet. Kanske om man hade stött på henne i cykelrummet eller mangelrummet så skulle hon sagt någonting annat. Sedan kan man ju ha tur och råka göra andra saker på sätt som är för personen rätt.

En gång för länge sedan hade jag en sådan person på ett jobb, som var väldigt välmenande, men ändå lyckades nåla till folk så det räckte länge, den ena för en gravidmage och den andre för håret, jag vill inte ens säga vad hon skällde på mig för. Men hon gav ju inte alla samma nålning utan alla fick olika. Hade någon mörka ringar under ögonen fick hen veta det och skäll för sömnen.

 

[Badger]

Oavsett typ av kommentarer?

Finns ju folk som kommenterar typ "oj så stora portioner du äter, det hade jag aldrig orkat" eller liknande och det tycker jag alltid är uselt. Men om det mer är "blir du inte hungrig när du bara äter en knäckemacka till lunch?" så känns det ju helt annorlunda..

Uhm jag tycker nog båda är nära lika illa. Fast det förra är ju vanligare att folk kläcker ur sig än det senare om man säger så.

 

[Badger]

borttaget

 

[MiniLi]

Varför är det annorlunda? Skuldbeläggande som skuldbeläggande, känner jag. Att öppet kritisera och anklaga en person i grupp, som det blir när flera tjatar om det och alla andra, utom en person, bara sitter tysta och inte avbryter, leder knappast till att jag tänker oh, vad mina kollegor bryr sig om mig. Jag tänker istället fy fan för i helvete vad jobbiga de här personerna är, och drar mig undan.

Hade de varit oroliga på riktigt och gått till chefen, hej chefen, jag är orolig för Kiwifrukt som äter så lite till lunch, jag vill att du ska vara medveten om det och kanske undersöka saken, hade det varit en annan sak. Men jag har fått noll intryck av honom att det är så det skulle ha gått till, han har typ skrattat åt mig och min mat men aldrig öppet visat någon form av oro. När jag nu påtalade det för honom intygar han att han aldrig uppfattat det som ett problem och att han trodde det var ”okej” att skämta om, på samma sätt som vi två skämtar om många andra saker.

För att det är två helt olika fokus på frågorna/kommentarerna. Jag har svårt att se att båda skulle vara skuldbeläggande.

Fast om man får höra "blir du inte hungrig när du bara äter en knäckemacka till lunch?" varje dag i två års tid så kan jag förstå att man känner sig trakasserad och inte som om personen verkligen bryr sig.

Åter igen så verkar du inte veta vad du svarar på. Nu har du svarat på ett av mina inlägg där jag ställde en fråga till en annan användare, inte till ts. Den frågan har inget alls med ts situation att göra.

Uhm jag tycker nog båda är nära lika illa. Fast det förra är ju vanligare att folk kläcker ur sig än det senare om man säger så.

Det enda är en kommentar som brukar ställa till med stora problem hos folk som har problem med mat och som kan påverka personen att äta mindre, det andra är en väldigt försiktig fråga som snarare problematiserar ett redan restriktivt ätande. Jag har svårt att se att båda skulle ha samma effekt om det handlar just om att skapa problem relaterat till ätande hos den andra.

 

[Badger]

Det enda är en kommentar som brukar ställa till med stora problem hos folk som har problem med mat och som kan påverka personen att äta mindre, det andra är en väldigt försiktig fråga som snarare problematiserar ett redan restriktivt ätande. Jag har svårt att se att båda skulle ha samma effekt om det handlar just om att skapa problem relaterat till ätande hos den andra.

Jag skulle nog säga att om man ser en skillnad i de båda så lägger man någon slags värdering i de olikas eventuella påverkan på hälsa och åt vilket håll folk drar iväg från det man själv uppfattar som normalt.

Sedan ibland kan ju kommentarer ha motsatt verkan mot önskad också. Man kanske kläcker ur sig en kommentar i hopp om att någon ska hädanefter göra mer som man själv tycker är bra att göra. Men istället leder kommentaren till att personen drar ut mer åt sitt håll i hur den gör.

Åter igen (jag vågar helt enkelt inte skriva exempel relaterade till mat i den här tråden så jag får köra på helt andra saker) om du ropar på en person att den inte ska klättra högre i trädet väldigt ofta och ivrigt så vet du ju inte om detta får personen att klättra högre upp eller sluta våga klättra alls. Om du klagar tillräckligt ofta på någon att den inte har hjälm när den rider kanske den känner att den förlorat ett slag om hen sätter på sig hjälm en dag och låter bli även om den skulle velat.

Eller jag vet en ännu bättre. Den har jag varit med om själv. Om du sitter bredvid en galen karl som kör helt livsfarligt och ber honom sakta ned så sätter de typ alltid plattan i mattan för att visa att de hade rätt och du är ett vimsigt våp.

Så oavsett om den som säger till ofta, skarpt, irriterande och välmenande, har rätt eller lägger näsan i blöt så kan det den säger få motsatt verkan mot det den vill åstadkomma.

 

[MiniLi]

Jag skulle nog säga att om man ser en skillnad i de båda så lägger man någon slags värdering i de olikas eventuella påverkan på hälsa och åt vilket håll folk drar iväg från det man själv uppfattar som normalt.

Sedan ibland kan ju kommentarer ha motsatt verkan mot önskad också. Man kanske kläcker ur sig en kommentar i hopp om att någon ska hädanefter göra mer som man själv tycker är bra att göra. Men istället leder kommentaren till att personen drar ut mer åt sitt håll i hur den gör.

Åter igen (jag vågar helt enkelt inte skriva exempel relaterade till mat i den här tråden så jag får köra på helt andra saker) om du ropar på en person att den inte ska klättra högre i trädet väldigt ofta och ivrigt så vet du ju inte om detta får personen att klättra högre upp eller sluta våga klättra alls.

Eller jag vet en ännu bättre. Den har jag varit med om själv. Om du sitter bredvid en galen karl som kör helt livsfarligt och ber honom sakta ned så sätter de typ alltid plattan i mattan för att visa att de hade rätt och du är ett vimsigt våp.

Ja, men OM personen faktiskt har problem med mat så är det liksom inte någon bra lösning att folk är tysta istället. Det är väldigt farligt att normalisera/okeja/blunda för saker om man faktiskt tror att det tex är en ätstörning som ligger bakom.
Om det faktiskt blir värre av sådana kommentarer så säger ju det mer om att personen faktiskt har allvarliga problem och det är inte fel att det synliggörs.

OBS skriver inte om ts eller någon annan specifik person nu, bara generellt.

 

[Kiwifrukt]

För att det är två helt olika fokus på frågorna/kommentarerna. Jag har svårt att se att båda skulle vara skuldbeläggande.

Inte för mig. Det är extremt skuldbeläggande att mala konstant om att jag äter så "lite" när väldigt många i den här tråden vittnat om att det inte alls är lite, utan en nivå som väldigt många andra också ligger på.

 

[Badger]

Ja, men OM personen faktiskt har problem med mat så är det liksom inte någon bra lösning att folk är tysta istället. Det är väldigt farligt att normalisera/okeja/blunda för saker om man faktiskt tror att det tex är en ätstörning som ligger bakom.
Om det faktiskt blir värre av sådana kommentarer så säger ju det mer om att personen faktiskt har allvarliga problem och det är inte fel att det synliggörs.

OBS skriver inte om ts eller någon annan specifik person nu, bara generellt.

Jo fast OM den personen i övrigt ser ut helt som den alltid gjort och äter som den alltid gjort. Eller säger att den börjat med ngt 5:2 och vad som som "alla" gör. Så förstår jag inte varför man skulle oroa sig?

Dvs om en person har problem med mat som inte påverkar personliga hälsan så har man väl inget med det att göra.

(Alltså nu blev diskussionen teoretisk, i själva trådens start var ju käket normalt och den som undrade verkar ha snäva kriterier för normalt.)

 

[MiniLi]

Jo fast OM den personen i övrigt ser ut helt som den alltid gjort och äter som den alltid gjort. Eller säger att den börjat med ngt 5:2 och vad som som "alla" gör. Så förstår jag inte varför man skulle oroa sig?

För att en ganska stor andel av personer med ätstörning har haft ett ätstört ätande sedan de var barn eller unga tonåringar? Det är jättemånga som går med obehandlade ätstörningar i många många år. Eller som för den delen går i behandling men ändå har svårt att nå tillräcklig insikt.

Och som jag skrev i ett annat inlägg så brukar det ju finnas någon kvalitativ skillnad som avgör om man blir orolig eller inte. Jag blir som sagt verkligen inte orolig för alla som bantar, äter enligt dieter eller bara äter mindre än jag anser vara optimalt. Det ska till något mer, som är lite svårt att sätta ord på såhär dock.

 

[MiniLi]

Inte för mig. Det är extremt skuldbeläggande att mala konstant om att jag äter så "lite" när väldigt många i den här tråden vittnat om att det inte alls är lite, utan en nivå som väldigt många andra också ligger på.

Alltså det finns väldigt mycket folk på det här forumet som själva är öppna med att de har eller har haft ätstörningsproblematik och utöver det en grupp som verkar äta sämre än mina patienter. Jag skulle inte dra så stora slutsatser kring det här utifrån vad random folk på ett forum skriver.

Dina kollegor kanske är helt ute och cyklar, vad vet jag. Men i dagens samhälle är det vanligare att folk normaliserar diverse bantningar osv så om flera personer reagerar på att någon äter lite så tycker jag att man kanske ska tänka att de faktiskt ser något oroväckande.

 

[Kiwifrukt]

För att en ganska stor andel av personer med ätstörning har haft ett ätstört ätande sedan de var barn eller unga tonåringar? Det är jättemånga som går med obehandlade ätstörningar i många många år. Eller som för den delen går i behandling men ändå har svårt att nå tillräcklig insikt.

Och som jag skrev i ett annat inlägg så brukar det ju finnas någon kvalitativ skillnad som avgör om man blir orolig eller inte. Jag blir som sagt verkligen inte orolig för alla som bantar, äter enligt dieter eller bara äter mindre än jag anser vara optimalt. Det ska till något mer, som är lite svårt att sätta ord på såhär dock.

Men du har ju en helt annan insikt i och med din utbildning och dina arbetsuppgifter. Det har inte gemene man. Det blir alltså lite löjligt när random kollegor som ser mig vid en enda måltid om dagen, och inte känner mig överhuvudtaget utanför att prata jobb och extremt ytliga saker som tvprogram och väder, ska vara några slags läkare/psykologer/föräldrar och läxa upp mig.

 

[Kiwifrukt]

Alltså det finns väldigt mycket folk på det här forumet som själva är öppna med att de har eller har haft ätstörningsproblematik och utöver det en grupp som verkar äta sämre än mina patienter. Jag skulle inte dra så stora slutsatser kring det här utifrån vad random folk på ett forum skriver.

Dina kollegor kanske är helt ute och cyklar, vad vet jag. Men i dagens samhälle är det vanligare att folk normaliserar diverse bantningar osv så om flera personer reagerar på att någon äter lite så tycker jag att man kanske ska tänka att de faktiskt ser något oroväckande.

Jag tror faktiskt mer på de här personerna på forumet än på kollegorna i det här fallet. Så länge inte några närstående personer till mig är oroliga är det bara löjligt att folk jag knappt känner, en del som inte ens vet vad jag heter (!), ska lägga sig i mitt liv.