Ångest delux

[lil-sis]

Menar du att man suggererar sig till att tycka att det är så vidrigt? För det ÄR det ju inte.

Jo det ÄR så vidrigt.

Vi är olika du vet

 

[Mixoman]

Alltså jag sitter på händerna för att inte tala om hur snygg du är - men hoppsan, där slet den sig. Trots att man säkert inte bör skriva sånt i det här läget.

De som är rädda för att tala inför folk är ju inte lika rädda längre när de väl gjort det några gånger, tänker jag.

Klart att det blir bättre med tiden och med övning, ändå kan det ibland blixtra till när man minst anar det (nu tänker jag på mig själv som föreläser och undervisar ganska mycket), de delarna i hjärnan som styr ångest är inte särskilt rationella och klipska. Inte heller jag tänker säga något om hur snygg Niphredil är, det är inte passande.

 

[Raderad medlem 6459]

Alltså jag sitter på händerna för att inte tala om hur snygg du är - men hoppsan, där slet den sig. Trots att man säkert inte bör skriva sånt i det här läget.

Tack kära du, det värmer . Även om det inte hjälper när jag väl sitter där så är det ju såklart trevligt att höra . Mitt problem med att se mig själv har dels med mitt faktiska utseende att göra men även med det faktum att jag har lätt för att rodna - något jag blev väldigt illa utsatt i skolan för som yngre.

De som är rädda för att tala inför folk är ju inte lika rädda längre när de väl gjort det några gånger, tänker jag.

Nej, det är ju sant såklart. Det är väl mest så, för min del i alla fall, att jag överanalyserar HUR jag kände mig när jag pratade. Och om jag inte är på topp inför att jag ska prata inför folk så jag kan "tänka rätt", under tiden jag pratar så jag kan försöka hindra stegringen när den kommer, och efteråt så jag kan hantera de där överanalyseringarna så stjälper det mer än hjälper när jag försöker.

Så kort sagt: med hjälp och rätt verktyg så hjälper det ju absolut. Så länge man inte går för fort fram tror jag .

 

[mandalaki]

Jo det ÄR så vidrigt.

Vi är olika du vet

Ja. jag gissade att du skulle påpeka det. Men jag tänkte alltså i de banor jag utvecklade sedan - att obehaget går så fort över. Det är ju inte roligt att borra i en tand heller men man vet att det går fort över.

 

[lil-sis]

Ja. jag gissade att du skulle påpeka det. Men jag tänkte alltså i de banor jag utvecklade sedan - att obehaget går så fort över. Det är ju inte roligt att borra i en tand heller men man vet att det går fort över.

Fast just när man är magsjuk så går det ju inte fort över om man drabbas av någon kräkvariant.

Nu har jag väl kommit förbi fobistadiet med ett par år och kan inse fördelarna med att kräkas när man behöver men jag tyckt fortfarande att det är riktigt vidrigt. Hellre migrän.

Och tack och lov för plåtmage (hm ja illamåendemässigt) och vad det verkar immunitet mot vinterkräksjukan!

 

[lilstar]

Fast man gör det ju inte. Dör alltså. Jag tänkte att man borde kunna ackumulera den erfarenheten, liksom. Visst, det kan vara jobbigt att spy, det smakar äckligt. Men det är kan vara jobbigt att ha halsfluss också, eller klämma fingret i bildörren, eller bli skadad/sjuk på nåt annat sätt. Det går ju över. Och kräkningarna är ju över så snabbt.

Äcklig smak har jag faktiskt inte ens reflekterat över. För mig är det snarare att inte kunna styra sin kropp, att inte kunna andas, att det känns som att bröstkorgen slits isär, att kallsvettas... Det är mycket värre än att klämma fingret i en bildörr, inte ens när jag legat så tokbakis att jag inte kunnat röra mig har jag velat spy.

 

[mandalaki]

Äcklig smak har jag faktiskt inte ens reflekterat över. För mig är det snarare att inte kunna styra sin kropp, att inte kunna andas, att det känns som att bröstkorgen slits isär, att kallsvettas... Det är mycket värre än att klämma fingret i en bildörr, inte ens när jag legat så tokbakis att jag inte kunnat röra mig har jag velat spy.

Intressant beskrivning. Jag som bara skulle beskriva det i positiva ordalag, just pga migränen. Precis som em-pirre skrev så lättar smärtan i några sekunder efteråt. Det har gjort att jag gillar att kräkas, hur stört det än låter.

 

[lilstar]

Intressant beskrivning. Jag som bara skulle beskriva det i positiva ordalag, just pga migränen. Precis som em-pirre skrev så lättar smärtan i några sekunder efteråt. Det har gjort att jag gillar att kräkas, hur stört det än låter.

Men då handlar det ju om att förknippa kräkning med något positivt, vilket är en helt annan sak än att kräkas så mycket att man vänjer sig/lär sig att det inte är farligt.

 

[honung]

Fast just när man är magsjuk så går det ju inte fort över om man drabbas av någon kräkvariant.

Jomen så här är det; inom vården vet man att man mår aldrig så bra som just efter man har kräkts. För vissa varar det bara någon minut, för andra ett par minuter, för somliga längre än så. Så när en patient har kräkts, så vet man att just då - då passar det att göra lägesändringar, fylla på med vätska, prata sansat osv osv. Man mår bättre just efter man har kräkts. Kroppen intar ett välmåendeläge, faran är över, för en stund. För människor som tex blir behandlade med cytostatika, är många gånger kräkningar önskvärda. Fast när man har kräkts så mycket att man inte kan kräkas upp något längre blir kräkningarna vansinnigt plågsamma. För då sitter illamåendet i mer än en mage som gör uppror. För en människa med migrän släpper spänningar efter kräkningarna. För en stund. Det brukar upplevas som en lättnad att kräkas.

 

[escodobe]

Nu såg jag ditt tilägg. Bra förklaring, tack!

Det mest galna är att jag jobbade inom vården i flera år. Tydligen är jag grymt bra på att hålla masken Inför patienter eftersom jag kunde bli inkallad när kollegor inte klarade av vissa kräksituationer. Men herregud vilken ångest! Jag kunde ha mardrömmar och gråta innan pass när vinterkräksjukan gick. Och nej, jag vande mig aldrig. Min allmänna ångestnivå har sjunkit med säkert tre fjärdedelar när jag slipper arbeta med folk som kräks. Allt kräk är hemskt. Men sånt som kan smittas värst.

Svider det någon gång i plånboken när csn vill ha 1800 varje månad av mig så tänker jag "jag har ett kul arbete, med människor och dom kräks inte på mig" så går det genast över!

 

[LindgrenV]

Är man rädd för att det ska smaka äckligt kan man ju alltid trycka i sig en massa vaniljglass först, det smakar nämligen likadant på vägen upp som på vägen ned

Mvh vis av erfarenhet

 

[em-pirre]

@LindgrenV Nejnejnej. LAKRITS! Det är en ren fröjd att kräkas. Nu brukar jag om möjligt äta lite lakrits eller nått annat godis innan jag spyr.

 

[lil-sis]

@LindgrenV Nejnejnej. LAKRITS! Det är en ren fröjd att kräkas. Nu brukar jag om möjligt äta lite lakrits eller nått annat godis innan jag spyr.

Men hu!

Jag blev matförgiftad för ett par år sedan och kan fortfarande inte äta något av det jag åt den dagen.

 

[LindgrenV]

@em-pirre Ja hellre det än chips i alla fall. Chips, eller ostbågar, måste nog vara det äckligaste man kan kräkas upp

 

[honung]

@LindgrenV Nejnejnej. LAKRITS! Det är en ren fröjd att kräkas. Nu brukar jag om möjligt äta lite lakrits eller nått annat godis innan jag spyr.

Men är man kräkfobiker är blotta tanken på att stoppa något whatsoever i munnen otänkbart eftersom man då får kräkreflexer.

Vicks vaporub under näsan och varmt vatten med mentholdoft att LUKTA på brukar fungera för kräkfobiker som är det just på grund av kräksmaken.

 

[escodobe]

Jomen så här är det; inom vården vet man att man mår aldrig så bra som just efter man har kräkts. För vissa varar det bara någon minut, för andra ett par minuter, för somliga längre än så. Så när en patient har kräkts, så vet man att just då - då passar det att göra lägesändringar, fylla på med vätska, prata sansat osv osv. Man mår bättre just efter man har kräkts. Kroppen intar ett välmåendeläge, faran är över, för en stund. För människor som tex blir behandlade med cytostatika, är många gånger kräkningar önskvärda. Fast när man har kräkts så mycket att man inte kan kräkas upp något längre blir kräkningarna vansinnigt plågsamma. För då sitter illamåendet i mer än en mage som gör uppror. För en människa med migrän släpper spänningar efter kräkningarna. För en stund. Det brukar upplevas som en lättnad att kräkas.

Vårdpersonalen som hade hand om mig sist hade nog tur att jag på fullt allvar trodde att jag skulle dö. Jag hade helt enkelt inte ork att tala om vad jag tyckte om att de tvingade mig att sitta upp och röra mig. Hagga och Doktor Mengle var det snällaste. ..

Jag är övertygad om att de säkert hade rätt, men det hjälper inte. Dessutom var mitt förtroende var ändå bortblåst eftersom de gett mig morfin när jag redan från början förklarat att jag blir dålig av det. Men det var visserligen inte dom på avdelningen, men i mitt tillstånd orkade jag inte bry mig. Alla var onda. ...

 

[honung]

Alla var onda. ...

Det är vardag för vårdpersonal. Det ingår i lönen att vara ond, man står ut med det då de som tycker man är en ängel är fler.

 

[escodobe]

Jo jag vet. Men ändå. Jag blir fortfarande skakig i knäna av ångest och arg över morfinet bara av att skriva inlägg i den här tråden.

 

[Niyama]

Intressant!

Jag brukar tänka på Bukes kräkfobiker när jag har migrän och kräks två gånger i timmen i nästan ett dygn. Bättre kur mot fobier finns inte, jag vill kräkas, det lättar på smärtan för ett ögonblick.

Sämre kur mot emetofobi finns inte.

Jag har kräkts innan varje tävling i flera år som barn/tonåring. I bilen, i transporten, på banan osv. Min emetofobi blev inte bättre av det. Sen för några år sedan blev jag magsjuk och fobin tog över helt. Nu har jag lyckats bli ganska bra igen, men är livrädd för att bli sjuk för att det kommer förvärra min fobi så mycket. Även om jag tänker "jag överlever en magsjuka" nu så vet jag hur det kommer bli efteråt.

 

[Saeta]

Men hjälp vad många som hade skrivit! Och usch vad vissa inlägg var jobbiga att läsa. Speciellt i den panik jag har/hade.