Ångest delux

[Mixoman]

Jo, det där med empati vet jag ju, det var väl mest en P3-övergång till något jag faktiskt undrat över.

Men när man startar så många trådar på det här temat som Saeta faktiskt gör så undrar jag om det inte är ett beteende som ger näring åt fobin. Så där kommer lite av empatibiten in ändå. Det kanske inte alltid är en hjälp att gång på gång säga att Nej, det smittar nog inte.

Ah, inte lätt att fatta för en som växlar mellan P1 och Mix megapol, sorry.

Jo, helt klart. Det är sällan eller aldrig någon hjälp, ångesten och problemet vidmakthålls/förstärks varje gång någon lugnar och minskar.

 

[mandalaki]

Att kräkas gör emetofobin ännu värre eftersom det är just så vidrigt som man föreställer sig.

Menar du att man suggererar sig till att tycka att det är så vidrigt? För det ÄR det ju inte.

 

[mandalaki]

Ah, inte lätt att fatta för en som växlar mellan P1 och Mix megapol, sorry.

Jo, helt klart. Det är sällan eller aldrig någon hjälp, ångesten och problemet vidmakthålls/förstärks varje gång någon lugnar och minskar.

Ja, det är lite så jag tänker. Att det bekräftar skräcken.

 

[em-pirre]

Att kräkas gör emetofobin ännu värre eftersom det är just så vidrigt som man föreställer sig.

Fast under ett migränanfall är det ganska skönt faktiskt! För att inte tala om de sekunder man är värkfri efter en kräkning. HEAVEN!

 

[Raderad medlem 6459]

Det här vågar man väl knappt skriva men skulle inte en släng av magsjuka kunna minska fobin? Jämfört med annan fobiträning då man successivt utsätter sig för det man är rädd för. Visserligen blir det väl inte direkt successivt med kräksjukan men man skulle ju i alla fall upptäcka att man överlevde.

Det låter som ett alldeles för stort steg för de flesta att ta. Som socialfobiker tog jag allt successivt när jag gick i KBT och när det blev en för stor och jobbig exponering gjorde det bara saken värre.

Grejen är den att även om man vet att man överlevde så blir minnet av ångesten och paniken så stark att man sedan återupplever det och blir rädd i alla fall. Jag menar, varje gång jag varit i en situation där folk har kommenterat (negativt) mitt utseende har jag ju också överlevt men när det skett i alltför tuffa situationer har det inte hjälpt alls, bara gjort saken värre. Jag visste att jag skulle överleva men blev ändå så stressad och rädd att jag nästan kräktes när jag sedan var i en liknande situation och jag var rädd att det skulle hända igen.

 

[mandalaki]

Grejen är den att även om man vet att man överlevde så blir minnet av ångesten och paniken så stark att man sedan återupplever det och blir rädd i alla fall.

Det där var en jäkla bra förklaring

 

[Mixoman]

Det låter som ett alldeles för stort steg för de flesta att ta. Som socialfobiker tog jag allt successivt när jag gick i KBT och när det blev en för stor och jobbig exponering gjorde det bara saken värre.

Grejen är den att även om man vet att man överlevde så blir minnet av ångesten och paniken så stark att man sedan återupplever det och blir rädd i alla fall. Jag menar, varje gång jag varit i en situation där folk har kommenterat (negativt) mitt utseende har jag ju också överlevt men när det skett i alltför tuffa situationer har det inte hjälpt alls, bara gjort saken värre. Jag visste att jag skulle överleva men blev ändå så stressad och rädd att jag nästan kräktes när jag sedan var i en liknande situation och jag var rädd att det skulle hända igen.

Och där blir ett problem att man under social ångest, vilket de flesta av oss upplever då och då, är så fokuserad på vad man själv tänker, känner och gör att det blir en felaktig analys efteråt när det grubblas och ältas över vad som faktiskt hände. Det ökar på ångesten inför nästa gång.

 

[em-pirre]

@mandalaki märker du hur jag vaktar dig och dina inlägg om migrän? Du minns, jag förföljer ju dig i väntan på Svaret på Migränmysteriet.

 

[Raderad medlem 6459]

Och där blir ett problem att man under social ångest, vilket de flesta av oss upplever då och då, är så fokuserad på vad man själv tänker, känner och gör att det blir en felaktig analys efteråt när det grubblas och ältas över vad som faktiskt hände. Det ökar på ångesten inför nästa gång.

Ja, precis så! Fruktansvärt är vad det är, när andra människor blir ens största hot och varje liten kommentar eller blick eller känsla ska analyseras och ältas.

Jag är inte ens blyg egentligen men utvecklade detta ändå, så pass illa att jag till slut kände att det fick bli terapi eller självmord. Jag orkade liksom inte längre. Som tur var gick det att jobba med med hjälp av en terapeut .

[slut på OT och alldeles för personligt dravel]

 

[lilstar]

Menar du att man suggererar sig till att tycka att det är så vidrigt? För det ÄR det ju inte.

Fast det är olika från person till person. Jag är inte ett dugg emetofobisk och kräks max fem gånger på ett år men för mig är det fortfarande helt fruktansvärt. Varje gång jag kräks känns det som att jag ska dö typ.

 

[mandalaki]

Fast det är olika från person till person. Jag är inte ett dugg emetofobisk och kräks max fem gånger på ett år men för mig är det fortfarande helt fruktansvärt. Varje gång jag kräks känns det som att jag ska dö typ.

Fast man gör det ju inte. Dör alltså. Jag tänkte att man borde kunna ackumulera den erfarenheten, liksom. Visst, det kan vara jobbigt att spy, det smakar äckligt. Men det är kan vara jobbigt att ha halsfluss också, eller klämma fingret i bildörren, eller bli skadad/sjuk på nåt annat sätt. Det går ju över. Och kräkningarna är ju över så snabbt.

 

[escodobe]

Hur menar du med tvärtom?

Att jag är än mer rädd nu när jag i förra veckan tillbringade nästan ett dygn med att kräkas våldsamt.

Jag väljer smärta över illamående när som helst. Jag har svimmat av smärta två gånger i mitt liv. Och jag gör hellre det igen än utsätter mig för det som fick mig att må så dåligt igen (morfin).

Det är inte bara det att det smakar vidrigt, utan att det för mig är kopplat till en panikframkallande hjälplöshet på ett vis jag inte kan förklara.

 

[mandalaki]

Att jag är än mer rädd nu när jag i förra veckan tillbringade nästan ett dygn med att kräkas våldsamt.

Jag väljer smärta över illamående när som helst. Jag har svimmat av smärta två gånger i mitt liv. Och jag gör hellre det igen än utsätter mig för det som fick mig att må så dåligt igen (morfin).

Aha, jag fattar. Hade du kräkfobi sedan tidigare alltså?

 

[Raderad medlem 6459]

Fast man gör det ju inte. Dör alltså. Jag tänkte att man borde kunna ackumulera den erfarenheten, liksom.

Precis som att man inte dör av att tala inför folk. Ändå är mängder med människor livrädda för just det .

Det funkar inte så logiskt alla gånger det där. Varför har jag fortfarande ångest för att gå till frisören? Jag dör ju inte, det enda som händer är att jag tvingas se mig själv i spegeln.

 

[Squie]

FAN inte nu igen! Jag orkar inte med detta.

I fredags åkte min pojkväns brorsa ut på landet med deras faster + familj. Igår fick vi veta att fastern hade blivit magsjuk. Hon har spytt och hela faderullan. Hon har sovit i ett eget hus och använt en egen toalett. Dock vet jag inte om hon umgåtts med dom andra på dagen. Hur som helst har pojkvännens bror åkt med henne tillbaka hem idag. Dom har alltså suttit i samma bil i ca 2 timmar. Och som sagt, vi bor ju som sagt tillsammans.

Tror ni att det är stor chans att han har blivit smittad?
Eller tror ni att han kan bära på smittan?

Jag sitter här med så mycket ångest det bara går att ha, tårarna sprutar och jag är livrädd!
FUCK THIS!

Låter skitjobbigt. Hur länge har du haft det så här? Är det något du har funderat över att ta tag i och bli av med?

 

[mandalaki]

Precis som att man inte dör av att tala inför folk. Ändå är mängder med människor livrädda för just det .

Det funkar inte så logiskt alla gånger det där. Varför har jag fortfarande ångest för att gå till frisören? Jag dör ju inte, det enda som händer är att jag tvingas se mig själv i spegeln.

Alltså jag sitter på händerna för att inte tala om hur snygg du är - men hoppsan, där slet den sig. Trots att man säkert inte bör skriva sånt i det här läget.

De som är rädda för att tala inför folk är ju inte lika rädda längre när de väl gjort det några gånger, tänker jag.

 

[mandalaki]

Det är inte bara det att det smakar vidrigt, utan att det för mig är kopplat till en panikframkallande hjälplöshet på ett vis jag inte kan förklara.

Nu såg jag ditt tilägg. Bra förklaring, tack!

 

[lil-sis]

Jag tror faktiskt att man under ett rejält migränanfall inte orkade vara emetofob. Man vill bara spy och dö.

Om man kräks när man har migrän, somliga av oss slipper tack och lov det!

 

[LindgrenV]

(Halvt svar till/vidarespinnande på @niphredil s inlägg) Det är fascinerande hur mycket just ångest och panik kan ställa till med.

Jag hade en del problem med panikångestattacker förut. De började med att jag blev stressad vid prov, när jag haft min första panikattack var det lättare att få dem igen för att det var just panikattackerna man blev rädd för, sedan kommer de oftare och oftare och starkare och starkare för att man försöker i allra högsta grad att undvika dem och det är väl typ det sämsta man kan göra. Att undvika. Samtidigt som man i stort sett hamnade på ruta ett igen när man fått en totalt genomvidrig panikattack. Så, det blir väl som en fobi för panik.

Jag har inte haft någon fobi för annat än panik, men just paniken är ju det som dyker upp när man är fobiskt rädd för något så jag kan väl kanske förstå situationen lite grann åtminstone...

@Saeta, det var inte länge sedan du startade en typ likadan tråd. Känns nästan som att det är lite som @mandalaki är inne på, att bollandet av denna fråga kanske spär på fobin? Att folk lugnar dig med att "nej det smittar inte" och så kanske du BLIR smittad, eller någon i din närhet, och att din oro bara bli värre då? Jag vet inte vad du vill att folk ska svara. Att det smittar? Att det inte smittar? Ingen kan ju veta och att säga det ena eller andra kan bli total lögn eftersom det kan bli så att det smittar - eller att det INTE smittar. Och blir det så att du t.ex. är inställd på att det inte smittar, för att alla har sagt det, och så visar det sig att det smittat ändå - vad tror du att din känsla och reaktion blir då? Värre än om du redan varit övertygad om att det KOMMER smitta? Ingen skillnad?


(Hundra poäng till mig för störst användande av ordet "smitta" i ett och samma stycke, woop)

 

[em-pirre]

Jag gjorde aldrig det förr, men plötsligt gör jag det nästan varje gång. Egentligen är det bättre att spy, eftersom man (jag) har kortare stunder av bättre mående precis efter kräkningen.