Andreas Helgstrand (utbruten från Dressyrsnack 16)

[aida]

Ja den finns, tittar på första avsnittet på tv4 play nu

 

[Snowball]

Jag såg några klipp från dokumentären och jag tror att den här sortens ridning förekommer på fler ställen tyvärr kanske inte lika ofta och lika hårt men nog förekommer det
Jag vill inte se dokumentären men det måste ju finnas/tas fram andra vägar för att protestera mot det här

 

[snigelfarmor]

Jag såg några klipp från dokumentären och jag tror att den här sortens ridning förekommer på fler ställen tyvärr kanske inte lika ofta och lika hårt men nog förekommer det
Jag vill inte se dokumentären men det måste ju finnas/tas fram andra vägar för att protestera mot det här

Det visas inte något läskigt i dokumentären, det är helt vanlig ridning tyvärr. En sekvens där sporrar används, som på vilken ponnyhopptävling som helst, och gramaner på alla hästar, lite som framridningen på hoppningen i Falsterbo. Ingen står där o gråter.
Se den, för den ger dig mod att ropa stopp till din granne som rider ut med graman o pelhambett, eller fälttävlansryttaren på träning som sätter sporren i sidan innan vattenhindret.

 

[Grazing]

Alltså det är inte lätt att se, har på det lite i bakgrunden så att det ändå syns att jag tittat på den men jag kan inte se sånt. Jag tappar faktiskt hoppet på dressyren litegrann, och dom här hästskötarna och ryttarna, varför går dom med på all dålig hantering? Jag förstår verkligen inte.

 

[Keb71]

Tänkte inte på att jag kan ha igång play för statistikens skull utan att kolla... (inte alltid så smart)

 

[Grazing]

Det visas inte något läskigt i dokumentären, det är helt vanlig ridning tyvärr. En sekvens där sporrar används, som på vilken ponnyhopptävling som helst, och gramaner på alla hästar, lite som framridningen på hoppningen i Falsterbo. Ingen står där o gråter.
Se den, för den ger dig mod att ropa stopp till din granne som rider ut med graman o pelhambett, eller fälttävlansryttaren på träning som sätter sporren i sidan innan vattenhindret.

Det är väldigt mycket värre än att titta på en framridning på en tävling. Sättet dom beskriver på och visar bilder och berättar gör fysiskt ont i hela mig att höra om. Det är inget "normalt" med det där. Jag har aldrig under hela mitt hästliv i hobbyvärlden sett såna sår efter sporrar eller sådana märken efter spön på hästar oavsett inriktning.

 

[aida]

Det är vidrigt att se, tårarna rinner här, man jag anser att vi är skyldiga att se vad som pågår. För hästarnas skull.

 

[Snowball]

Det visas inte något läskigt i dokumentären, det är helt vanlig ridning tyvärr. En sekvens där sporrar används, som på vilken ponnyhopptävling som helst, och gramaner på alla hästar, lite som framridningen på hoppningen i Falsterbo. Ingen står där o gråter.
Se den, för den ger dig mod att ropa stopp till din granne som rider ut med graman o pelhambett, eller fälttävlansryttaren på träning som sätter sporren i sidan innan vattenhindret.

Fast jag har lämnat ridsporten och jag är mycket väl medveten om att våld mot hästar förekommer överallt från ridskola till Grand Prix
Jag är inte förvånad över det här avslöjandet
Däremot skulle jag gärna nominera reportern till årets journalistpris för att någon äntligen drog fram det ordentligt i ljuset
Och jag vill veta vad som görs för att förändra det här NU

 

[co-SMAD4]

Tv4play kan du kolla på utan att betala, dock med reklam och inte alla program

Ah! Jag som trodde de skulle kräva mig på deras tv4play+ abonnemang. Tack!

 

[manda]

Jag såg (större delen av) inslaget på Nyhetsmorgon och blev lite uppgiven av att det inte tydliggjordes att hästarna faktiskt går sönder och förstörs. Att när ridningen inte är uppbyggelig (utan brutal) så förkortas hästarnas liv avsevärt. Att det som syns och diskuteras; kring våld som ger sår i mun och skänkelläge utöver det stora fysiska och prykiska lidande det orsakar hästarna i stunden, också i förlängningen ger stor risk för för tidig död och smärta i hela rörelseapparaten. Jag hade också önskat att de förklarade mer om den filmsekvens med en häst som rids på väldigt kort grammantygel och extremt våldsamma både förhållande och drivande hjälper exakt vad som sker. De sa för all del att hästen är stressad, uppvisar konfliktbeteende, får alldeles för starka hjälper som den hindras att svara an på korrekt. Samtidigt hade jag önskat att de kommenterade vad ryttaren gjorde, inte bara vad hästen uttryckte. Ett ännu tydligare; ”de tvingar med de där snörena vid huvudet hästens huvud/nacke till en position där hästen får extremt begränsat synfält och inte kan röra sig som naturligt, de bromsar hårt i munnen samtidigt som de sparkar vilket signalerar att hästen ska gå framåt samtidigt som de förhindrar hästen från att göra det. Det vi ser är alltså flera element av både fysisk och psykisk misshandel i samma korta sekvens”. Eller något. Jag hade helt enkelt önskat att de som själva inte kan analysera vad som händer (även om alla kan se att det är våldsamt) kunde fått hjälp att förstå hur utstuderat det är och att det har långt längre konsekvenser än till när såren läkt och hästen får en klapp och en morot. Förvisso sa de att i längden fungerar inte denna träning, men att tydliggöra att detta går långt bortom sår i huden och stress i stunden hade jag väldigt gärna hört från experterna. Jag tror säkert att de vet det, menar bara att de gärna fått sätta ord på det.

 

[Lavinia]

Det låter helt osannolikt sjukt! Jag har aldrig hört talas om detta. (Jo, en i hundvärlden skröt om att han låste in en rottweiler i ett badrum 24 timmar, i syfte att knäcka den. Jag mådde så dåligt och kunde inte ens tro att någon kunde göra så).

Att göra så med en häst och riskera kolik dessutom, låter helt osannolikt grymt.

Ondskefulla människor som inte borde ha djur!

Det var så man hade häst där jag lärde mig rida. Hästarna stog i sina spiltor/boxar och kom ut och reds nån timme/dag. Vissa 2 ggr/dag. Hade de tur kunde de få komma ut nån timme i en frimärkshage.

Jag är glad att jag lärde mig mer.

 

[Migo]

Det var så man hade häst där jag lärde mig rida. Hästarna stog i sina spiltor/boxar och kom ut och reds nån timme/dag. Vissa 2 ggr/dag. Hade de tur kunde de få komma ut nån timme i en frimärkshage.

Jag är glad att jag lärde mig mer.

Stallet jag børjade i var "lyxigt" før hæstarna fick gå ut på helgerna...(1990)

 

[Stergo]

Det var så man hade häst där jag lärde mig rida. Hästarna stog i sina spiltor/boxar och kom ut och reds nån timme/dag. Vissa 2 ggr/dag. Hade de tur kunde de få komma ut nån timme i en frimärkshage.

Jag är glad att jag lärde mig mer.

Hm redan i någon av Twiggyböckerna så antyder författaren att det inte är schysst hästhållning och inte riktigt rimligt. Det måste ju varit på 70-talet?

 

[karamelldrottningen]

Har sett båda avsnitten nu.
Upprörd, uppgiven och förbannad efter att ha sett dem.
Trodde jag redan sett det mesta men nej tydligen inte. Inte så här systematiskt helt snedvridet förhållningssätt till sina arbetskamrater - hästarna!
Jag jobbade för många år sedan på ett försäljningsstall och jag tyckte ofta att det var en annan bild som visades upp när kunder var där än liksom en vanlig vardag och det störde mig som fan. Dels känns det inte ok men också att matchningen mellan köpare och häst riskeras att bli fel.

Men detta jag nyss gick se. Blir helt matt. Vad fan håller de på med

 

[co-SMAD4]

Hm redan i någon av Twiggyböckerna så antyder författaren att det inte är schysst hästhållning och inte riktigt rimligt. Det måste ju varit på 70-talet?

På vissa håll så nej, tyvärr inte. Där jag brukade rida var det inte alls för så herrans många år sedan frimärkshagar, utan vatten eller mat i hagen. Centralt.
På ett annat ställe har det varit lång utevistelse i stora gräshagar med fri tillgång, länge. Men det var ute på landet.

 

[Lingon]

Ska det alltså finnas redan nu på TV 4 Play?
Jag kan inte hitta det.

När jag öppnade appen låg den nästan överst på första sidan.

 

[Stergo]

På vissa håll så nej, tyvärr inte. Där jag brukade rida var det inte alls för så herrans många år sedan frimärkshagar, utan vatten eller mat i hagen. Centralt.
På ett annat ställe har det varit lång utevistelse i stora gräshagar med fri tillgång, länge. Men det var ute på landet.

Jo frimärkshagar och bara några timmar ute är jag mycket bekant med. Särskilt ”kul” när den unga dressyrhästen går från 6 åring till 7 åring och plötsligt inte klarar av att gå med kompisar i stor hage. Utan ska stå ensam i frimärkeshagen tydligen bytet hästar personlighet när de blir 7 år.

 

[Bluefish]

Har också sett dokumentären idag (gratis på play) och kände att något måste jag göra, om så bara ett inlägg på bukefalos. Människan korrumperas av pengar, det har väl bevisats tillräckligt många gånger i historien vid det här laget. Därför känner inte jag att vi kan fortsätta med det här, vi har haft tusentals år på oss att bli sjyssta mot andra varelser men vi misslyckas gång på gång. Det måste vara nog, vi klarar inte att tävla med de här djuren utan att sopa deras behov, känslor och upplevelser under mattan. Jag förstår att man älskar sin sport, det gör jag, men vi har väl alla börjat av kärlek för hästen och det måste vara ledstjärnan. Det här är varken första eller sista stora skandalen där "alla" egentligen redan "vet".

Att vara häst på elitnivå måste vara ett sorgligt liv, även om man inte bor på den här anläggningen. Det försvaras ofta med att hästen inte kan prestera på den nivån om den inte älskar sitt "jobb" men det kan den ju helt uppenbart. Eller att de minsann inte har det så illa "bara för att de inte får gå i stor hage med en kompis", de har så mycket annat som en hobbyhäst bara kan drömma om. Solarium, flera duschar i veckan, ett helt team (populär term) som masserar, sprayar pälsglans, oljar och flätar. Robotgräsmattekort päls året runt och fluffiga mysiga täcken. Man vill träna för, gå på clinics för stora namn och då försvara man dem, för att rättfärdiga sin egen strävan, för att själv vill man väl. Men jag känner mig tämligen säker på att hästen inte värderar det vi tenderar att se som god omvårdnad lika högt. Eller resorna runt i Sverige, Europa, världen. Moder jord gör det definitivt inte.

Reagerade på att en tandläkare i dokumentären sa om kandaret att det ökar risken för skador i munhålan. Det är ju helt huvudlöst, varför använder vi utrustning som ökar risken för skador öht? Av tradition? Är det ett rimligt argument? Eller för att kunna ge mindre hjälper trots riskerna det medför? Hästen känner ju en fluga landa, är det nödvändigt med fler bett, sporrar och spön?

Jag rider inte längre och har sålt mina hästar. Jag tyckte sporten förändrats för mycket för att jag skulle känna samhörighet längre. När jag var barn på 90talet levde jag i en naiv villfarelse att dressyr var för alla hästar, kanske särskilt de som inte höll för den mer fysiskt påfrestande hoppningen. Men vi avlar hästar som är anpassade efter dressyren, och de som inte håller byts ut. Det är hästen som ska anpassas för grenen, inte tvärtom.

Har provat jobba i proffsstall och som de flesta andra vad det verkar har jag inget gott att säga om det. Jag började på rekommendation av en lokal tränare. Ridningen såg jag som hästskötare inte mycket av, men hästarnas liv i stallet fick jag ta del av. De gick i skrittmaskin en timme om dagen för hagarna var alldeles för små och få för att räcka till. De som inte stod ut med att glo i väggen en hel dag sattes det metallringar runt kotlederna på, så det skulle göra för ont att sparka i väggen. Eller så täcktes boxen från golv till tak så det blev en mörk isoleringscell helt enkelt. Hade en unghäst jag inte vågade rida ett tag, körde den till en utbildare med riktigt gott rykte. Sista gången red hen upp hästen i ett hörn, för mina 21åriga ögon till synes utan anledning, och piskade den där i hörnet tills den reste sig i ren panik och ångest. Åkte inte tillbaka, men sa ingenting. Det är för mycket sånt här, jag tror inte att det går att städa bort helt enkelt. Den som rekommenderat mig ringde fö och skällde när jag slutat för att hen skämdes över att ha rekommenderat mig. Men vadå få betalt och få veta lönen, hur kunde jag fokusera på det?

Och jag är också frågande till att det "är så svårt att rida bra". Ja, det tvivlar jag inte på, men bra för vem? Jag är en medioker ryttare som haft 4 hästar under en tioårsperiod, de har ibland gått i en väldigt öppen form men oftast inte alls. Inte en enda ridrelaterad skada trots min halvdana balans, timing och usla tävlingsresultat. Det kanske går att rida, om man gör det mer på hästens villkor? Så många gånger jag önskar att jag gjort något, sagt ifrån, eller inte tagit ut min frustration på hästen själv. Den egna garderoben rymmer såklart också sina skelett, det verkar vi ryttare ha gemensamt. Blev väl milslångt det här, men det är mina två cent iallafall. Vill inte mästra, peka finger eller uppröra och hoppas att jag lyckas med det. Det här är bara något sort hopplöst, matt försök att.. ja, vad? Påverka kanske.

 

[Angel]

Har också sett dokumentären idag (gratis på play) och kände att något måste jag göra, om så bara ett inlägg på bukefalos. Människan korrumperas av pengar, det har väl bevisats tillräckligt många gånger i historien vid det här laget. Därför känner inte jag att vi kan fortsätta med det här, vi har haft tusentals år på oss att bli sjyssta mot andra varelser men vi misslyckas gång på gång. Det måste vara nog, vi klarar inte att tävla med de här djuren utan att sopa deras behov, känslor och upplevelser under mattan. Jag förstår att man älskar sin sport, det gör jag, men vi har väl alla börjat av kärlek för hästen och det måste vara ledstjärnan. Det här är varken första eller sista stora skandalen där "alla" egentligen redan "vet".

Att vara häst på elitnivå måste vara ett sorgligt liv, även om man inte bor på den här anläggningen. Det försvaras ofta med att hästen inte kan prestera på den nivån om den inte älskar sitt "jobb" men det kan den ju helt uppenbart. Eller att de minsann inte har det så illa "bara för att de inte får gå i stor hage med en kompis", de har så mycket annat som en hobbyhäst bara kan drömma om. Solarium, flera duschar i veckan, ett helt team (populär term) som masserar, sprayar pälsglans, oljar och flätar. Robotgräsmattekort päls året runt och fluffiga mysiga täcken. Man vill träna för, gå på clinics för stora namn och då försvara man dem, för att rättfärdiga sin egen strävan, för att själv vill man väl. Men jag känner mig tämligen säker på att hästen inte värderar det vi tenderar att se som god omvårdnad lika högt. Eller resorna runt i Sverige, Europa, världen. Moder jord gör det definitivt inte.

Reagerade på att en tandläkare i dokumentären sa om kandaret att det ökar risken för skador i munhålan. Det är ju helt huvudlöst, varför använder vi utrustning som ökar risken för skador öht? Av tradition? Är det ett rimligt argument? Eller för att kunna ge mindre hjälper trots riskerna det medför? Hästen känner ju en fluga landa, är det nödvändigt med fler bett, sporrar och spön?

Jag rider inte längre och har sålt mina hästar. Jag tyckte sporten förändrats för mycket för att jag skulle känna samhörighet längre. När jag var barn på 90talet levde jag i en naiv villfarelse att dressyr var för alla hästar, kanske särskilt de som inte höll för den mer fysiskt påfrestande hoppningen. Men vi avlar hästar som är anpassade efter dressyren, och de som inte håller byts ut. Det är hästen som ska anpassas för grenen, inte tvärtom.

Har provat jobba i proffsstall och som de flesta andra vad det verkar har jag inget gott att säga om det. Jag började på rekommendation av en lokal tränare. Ridningen såg jag som hästskötare inte mycket av, men hästarnas liv i stallet fick jag ta del av. De gick i skrittmaskin en timme om dagen för hagarna var alldeles för små och få för att räcka till. De som inte stod ut med att glo i väggen en hel dag sattes det metallringar runt kotlederna på, så det skulle göra för ont att sparka i väggen. Eller så täcktes boxen från golv till tak så det blev en mörk isoleringscell helt enkelt. Hade en unghäst jag inte vågade rida ett tag, körde den till en utbildare med riktigt gott rykte. Sista gången red hen upp hästen i ett hörn, för mina 21åriga ögon till synes utan anledning, och piskade den där i hörnet tills den reste sig i ren panik och ångest. Åkte inte tillbaka, men sa ingenting. Det är för mycket sånt här, jag tror inte att det går att städa bort helt enkelt. Den som rekommenderat mig ringde fö och skällde när jag slutat för att hen skämdes över att ha rekommenderat mig. Men vadå få betalt och få veta lönen, hur kunde jag fokusera på det?

Och jag är också frågande till att det "är så svårt att rida bra". Ja, det tvivlar jag inte på, men bra för vem? Jag är en medioker ryttare som haft 4 hästar under en tioårsperiod, de har ibland gått i en väldigt öppen form men oftast inte alls. Inte en enda ridrelaterad skada trots min halvdana balans, timing och usla tävlingsresultat. Det kanske går att rida, om man gör det mer på hästens villkor? Så många gånger jag önskar att jag gjort något, sagt ifrån, eller inte tagit ut min frustration på hästen själv. Den egna garderoben rymmer såklart också sina skelett, det verkar vi ryttare ha gemensamt. Blev väl milslångt det här, men det är mina två cent iallafall. Vill inte mästra, peka finger eller uppröra och hoppas att jag lyckas med det. Det här är bara något sort hopplöst, matt försök att.. ja, vad? Påverka kanske.

Just när det gäller skador så orsakar så klart dålig ridning med tvingande, bändande och böjande åt alla möjliga och omöjliga håll problem för hästarna. Inget att ifrågasätta där. Men är det inte lika självklart att toppatleter till hästar som förväntas prestera på hög nivå har större problem med skador som avslutar karriären än en halvdan hobbyhäst som mest lufsar runt. Oavsett god ridning eller inte. Det är som att jämföra min knappt existerande skadefrekvens som ”löpare” (dvs lufsar runt spåret ett par km) med någon som år efter år satsar på att vinna marathonlopp. Självklart skadar jag mig mindre pga icke existerande påfrestningar men också för att jag vilar när jag inte känner för att träna. Sannolikheten är å andra sidan mycket större att jag får övervikt och välfärdssjukdomar tidigt.

 

[Badger]

Har också sett dokumentären idag (gratis på play) och kände att något måste jag göra, om så bara ett inlägg på bukefalos. Människan korrumperas av pengar, det har väl bevisats tillräckligt många gånger i historien vid det här laget. Därför känner inte jag att vi kan fortsätta med det här, vi har haft tusentals år på oss att bli sjyssta mot andra varelser men vi misslyckas gång på gång. Det måste vara nog, vi klarar inte att tävla med de här djuren utan att sopa deras behov, känslor och upplevelser under mattan. Jag förstår att man älskar sin sport, det gör jag, men vi har väl alla börjat av kärlek för hästen och det måste vara ledstjärnan. Det här är varken första eller sista stora skandalen där "alla" egentligen redan "vet".

Att vara häst på elitnivå måste vara ett sorgligt liv, även om man inte bor på den här anläggningen. Det försvaras ofta med att hästen inte kan prestera på den nivån om den inte älskar sitt "jobb" men det kan den ju helt uppenbart. Eller att de minsann inte har det så illa "bara för att de inte får gå i stor hage med en kompis", de har så mycket annat som en hobbyhäst bara kan drömma om. Solarium, flera duschar i veckan, ett helt team (populär term) som masserar, sprayar pälsglans, oljar och flätar. Robotgräsmattekort päls året runt och fluffiga mysiga täcken. Man vill träna för, gå på clinics för stora namn och då försvara man dem, för att rättfärdiga sin egen strävan, för att själv vill man väl. Men jag känner mig tämligen säker på att hästen inte värderar det vi tenderar att se som god omvårdnad lika högt. Eller resorna runt i Sverige, Europa, världen. Moder jord gör det definitivt inte.

Reagerade på att en tandläkare i dokumentären sa om kandaret att det ökar risken för skador i munhålan. Det är ju helt huvudlöst, varför använder vi utrustning som ökar risken för skador öht? Av tradition? Är det ett rimligt argument? Eller för att kunna ge mindre hjälper trots riskerna det medför? Hästen känner ju en fluga landa, är det nödvändigt med fler bett, sporrar och spön?

Jag rider inte längre och har sålt mina hästar. Jag tyckte sporten förändrats för mycket för att jag skulle känna samhörighet längre. När jag var barn på 90talet levde jag i en naiv villfarelse att dressyr var för alla hästar, kanske särskilt de som inte höll för den mer fysiskt påfrestande hoppningen. Men vi avlar hästar som är anpassade efter dressyren, och de som inte håller byts ut. Det är hästen som ska anpassas för grenen, inte tvärtom.

Har provat jobba i proffsstall och som de flesta andra vad det verkar har jag inget gott att säga om det. Jag började på rekommendation av en lokal tränare. Ridningen såg jag som hästskötare inte mycket av, men hästarnas liv i stallet fick jag ta del av. De gick i skrittmaskin en timme om dagen för hagarna var alldeles för små och få för att räcka till. De som inte stod ut med att glo i väggen en hel dag sattes det metallringar runt kotlederna på, så det skulle göra för ont att sparka i väggen. Eller så täcktes boxen från golv till tak så det blev en mörk isoleringscell helt enkelt. Hade en unghäst jag inte vågade rida ett tag, körde den till en utbildare med riktigt gott rykte. Sista gången red hen upp hästen i ett hörn, för mina 21åriga ögon till synes utan anledning, och piskade den där i hörnet tills den reste sig i ren panik och ångest. Åkte inte tillbaka, men sa ingenting. Det är för mycket sånt här, jag tror inte att det går att städa bort helt enkelt. Den som rekommenderat mig ringde fö och skällde när jag slutat för att hen skämdes över att ha rekommenderat mig. Men vadå få betalt och få veta lönen, hur kunde jag fokusera på det?

Och jag är också frågande till att det "är så svårt att rida bra". Ja, det tvivlar jag inte på, men bra för vem? Jag är en medioker ryttare som haft 4 hästar under en tioårsperiod, de har ibland gått i en väldigt öppen form men oftast inte alls. Inte en enda ridrelaterad skada trots min halvdana balans, timing och usla tävlingsresultat. Det kanske går att rida, om man gör det mer på hästens villkor? Så många gånger jag önskar att jag gjort något, sagt ifrån, eller inte tagit ut min frustration på hästen själv. Den egna garderoben rymmer såklart också sina skelett, det verkar vi ryttare ha gemensamt. Blev väl milslångt det här, men det är mina två cent iallafall. Vill inte mästra, peka finger eller uppröra och hoppas att jag lyckas med det. Det här är bara något sort hopplöst, matt försök att.. ja, vad? Påverka kanske.

Jo har också funderat över det där med öppen form. På en ridskola för länge sedan gick en häst som var total stjärntittare, gick som en kamel eller giraff. Men i övrigt var nice att rida . Den var typ aldrig skadad och var ändå 24 år innan hon pensionerade sig hos en ridlärare. Hade hon hållt till 27 då med gummisnodd? (eller alltså hon pensionerades såvitt jag förstod för att det var dags, inte för att hon hade andra problem.)