Alltså, den där maten...

Corax

Trådstartare
Min son är fyra.
Han har inte varit någon extremt matglad pöjk någonsin men nu håller jag på att få hjärnblödning. 'Allt' är blä och usch och inte sällan äter han lite, säger han är mätt och ber om en macka (vilket han inte får)!! Visserligen är han duktig som alltid smakar på maten.
Han har inte direkt någon favorit (även om det finns saker som oftast går ner som ärtor, majs, broccoli. Även ris...och en sak som Alltid går ner; pannkakor)
Visst, det verkar inte vara ett ovanligt fenomen men vad sjutton Gör man?
Vi har inte möjlighet att laga mat enbart för honom alla dagar. Och även om vi ofta frågar honom vad han vill ha och vi lagar det så slutar det ändå med att han inte vill ha det han först sa han ville äta. :banghead:

När blir det bättre? Hur hanterar man det? Jag vägrar att tvinga i honom mat men samtidigt är jag benhård på att han inte får småäta (och socker enbart på lördagar).
Det är inte Roligt att ha ågren över att han ska vara hungrig. Jag vill ju att matstunderna ska vara Mysiga och trevliga...
 
Tjata inte på honom, även om du blir frustrerad. Jag var ett sånt barn, och mig tjatade de på. Särskilt i skolan. Det har förstört mycket mer än det uppfostrade, kan jag säga. Jag har absolut ingen sund relation till mat som vuxen, det finns kanske ett par rätter som jag verkligen gillar och kanske ett tiotal som jag klarar av, men det mesta är blä. Och då menar jag inte bara att jag inte gillar det, jag håller verkligen på att kräkas av det.

Fröken på lågstadiet var fruktansvärd. I förskolan/lekis som det hette på den tiden hade alla barn egen mat med sig, så det var först i ettan problemen visade sig (eftersom mamma/mormor ändå försökte tillgodose mina önskemål hemma). Hon skällde och skrek och ringde hem och tvingade mig OCH mina kompisar att sitta kvar tills jag ätit upp. Det hände för det första aldrig, och för det andra är det ju väldigt schysst att tvinga andra barn att sitta kvar som någon kollektiv bestraffning. Mycket av min matnoja som vuxen hade nog kunnat avstyras om skolan inte hade varit så fyrkantig. Vi gick bara mellan åtta och tolv och mamma försökte säga att jag kunde äta (och åt också!) när jag kom hem (hon var mammaledig med min lillebror då så jag var inte på fritids), men det var äta i skolan som gällde.
 
Jag har varit extremt kräsen med mat hela min uppväxt och det finns kvar fortfarande till viss del. Krav på att äta upp gjorde att det låste sig helt för mig och är väl det som sitter kvar mest.

Jag kan inget om barn så det kanske är ett dåligt förslag, men för mig hade det hjälpt att diskutera det. Fråga varför det inte går att äta? Vad kan vi göra så du vill äta?
 
Majs, broccoli, ärtor och pannkakor täcker ju in det mesta man behöver i näringsväg :) jag har också ett rätt kräset barn (och ett som äter ALLT :angel: ) men tänker att hon får i sig det hon behöver över en dag eller en vecka även om hon äter dåligt och inte av kostcirkelns alla delar vissa mål. Jag försöker att inte påpeka eller säga något alls för jag tror det lätt blir en "grej" av det då. Ibland frågar jag om hon vill smaka pyttelite av nåt hon är skeptisk till och då vill hon det ibland, ibland inte. Hon är pigg och frisk och växer som hon ska, även om hon inte är någon storvuxen unge direkt, så jag är inte orolig. Om han magrar av eller så kanske du kan höra med BVC?
 
Min son är fyra.
Han har inte varit någon extremt matglad pöjk någonsin men nu håller jag på att få hjärnblödning. 'Allt' är blä och usch och inte sällan äter han lite, säger han är mätt och ber om en macka (vilket han inte får)!! Visserligen är han duktig som alltid smakar på maten.
Han har inte direkt någon favorit (även om det finns saker som oftast går ner som ärtor, majs, broccoli. Även ris...och en sak som Alltid går ner; pannkakor)
Visst, det verkar inte vara ett ovanligt fenomen men vad sjutton Gör man?
Vi har inte möjlighet att laga mat enbart för honom alla dagar. Och även om vi ofta frågar honom vad han vill ha och vi lagar det så slutar det ändå med att han inte vill ha det han först sa han ville äta. :banghead:

När blir det bättre? Hur hanterar man det? Jag vägrar att tvinga i honom mat men samtidigt är jag benhård på att han inte får småäta (och socker enbart på lördagar).
Det är inte Roligt att ha ågren över att han ska vara hungrig. Jag vill ju att matstunderna ska vara Mysiga och trevliga...
Vår son får samma mat som oss och vi har som enda krav att man ska smaka på allt. Vill han sen inte ha så slipper han men när det gäller mat som vi vet att han egentligen tycker om men inte vill ha just då så erbjuds det ingen annan mat varken som substitut eller om han kommer senare och säger att han är hungrig. Då förklarar vi helt enkelt att han skulle ha ätit mer av middagen.

Det kan låta hårt men så länge han är normalviktig så oroar vi inte oss. Sonen är 2,5 år
 
Min son är fyra.
Han har inte varit någon extremt matglad pöjk någonsin men nu håller jag på att få hjärnblödning. 'Allt' är blä och usch och inte sällan äter han lite, säger han är mätt och ber om en macka (vilket han inte får)!! Visserligen är han duktig som alltid smakar på maten.
Han har inte direkt någon favorit (även om det finns saker som oftast går ner som ärtor, majs, broccoli. Även ris...och en sak som Alltid går ner; pannkakor)
Visst, det verkar inte vara ett ovanligt fenomen men vad sjutton Gör man?
Vi har inte möjlighet att laga mat enbart för honom alla dagar. Och även om vi ofta frågar honom vad han vill ha och vi lagar det så slutar det ändå med att han inte vill ha det han först sa han ville äta. :banghead:

När blir det bättre? Hur hanterar man det? Jag vägrar att tvinga i honom mat men samtidigt är jag benhård på att han inte får småäta (och socker enbart på lördagar).
Det är inte Roligt att ha ågren över att han ska vara hungrig. Jag vill ju att matstunderna ska vara Mysiga och trevliga...

Vi känner ju varann och jag har inga barn. MEN. Brorsans yngsta vägrade äta nåt annat än poatis en hel sommar (sommarliv, 7 veckor) och dom blev oroliga efter 1-2 v och sökte svar hos nån 'barndoktor' (?).

Iallafall, svaret blev att det är normalt och inte farligt. Kollar man på helheten vad barnet ätit i 6 månader så brukar det stämma istället för att haka upp sig på varje dag.


Som någon ovan var jag också 'kräsen' när jag var liten. Tjata inte.
Jag åt hellre en morot än middag och jag har överlevt hittills :)
 
Kanske det blir mer spännande för honom att äta om han får vara med och laga maten? Inte helt och hållet då men göra något litet som han kan klara av utan att skada sig.
 
Min son är fyra.
Han har inte varit någon extremt matglad pöjk någonsin men nu håller jag på att få hjärnblödning. 'Allt' är blä och usch och inte sällan äter han lite, säger han är mätt och ber om en macka (vilket han inte får)!! Visserligen är han duktig som alltid smakar på maten.
Han har inte direkt någon favorit (även om det finns saker som oftast går ner som ärtor, majs, broccoli. Även ris...och en sak som Alltid går ner; pannkakor)
Visst, det verkar inte vara ett ovanligt fenomen men vad sjutton Gör man?
Vi har inte möjlighet att laga mat enbart för honom alla dagar. Och även om vi ofta frågar honom vad han vill ha och vi lagar det så slutar det ändå med att han inte vill ha det han först sa han ville äta. :banghead:

När blir det bättre? Hur hanterar man det? Jag vägrar att tvinga i honom mat men samtidigt är jag benhård på att han inte får småäta (och socker enbart på lördagar).
Det är inte Roligt att ha ågren över att han ska vara hungrig. Jag vill ju att matstunderna ska vara Mysiga och trevliga...

Jag hade inte gjort något alls. Säger han blä och usch hade jag bett barnet att inte säga så om mat men i övrigt hade jag bara sagt okej, men nu äter vi :) också hade barnet fått äta det hen tycker är okej att äta. Mitt ena barn sa ofta att hen var mätt men menade egentligen mätt på just den maten. Hen hade behövt ett helt smörgåsbord varje dag för hen kunde bara äta lite av varje sak. Nu är ju inte det möjligt men att alltid ha en blandad sallad till måltiden kan bara det göra skillnad. Plockmat är inte heller att förakta. Gör matstunderna mysiga och trevliga. Ingen press på att äta utan se det som en stund att umgås, prata och ha trevligt. Bry dig inte om ifall han äter eller inte och säg inte ens något om han äter eller inte så brukar det lösa sig. Mitt barn som som liten knappt åt något alls är den som idag testar mat från hela världen och äter nästan allt.
 
Min son är fyra.
Han har inte varit någon extremt matglad pöjk någonsin men nu håller jag på att få hjärnblödning. 'Allt' är blä och usch och inte sällan äter han lite, säger han är mätt och ber om en macka (vilket han inte får)!! Visserligen är han duktig som alltid smakar på maten.
Han har inte direkt någon favorit (även om det finns saker som oftast går ner som ärtor, majs, broccoli. Även ris...och en sak som Alltid går ner; pannkakor)
Visst, det verkar inte vara ett ovanligt fenomen men vad sjutton Gör man?
Vi har inte möjlighet att laga mat enbart för honom alla dagar. Och även om vi ofta frågar honom vad han vill ha och vi lagar det så slutar det ändå med att han inte vill ha det han först sa han ville äta. :banghead:

När blir det bättre? Hur hanterar man det? Jag vägrar att tvinga i honom mat men samtidigt är jag benhård på att han inte får småäta (och socker enbart på lördagar).
Det är inte Roligt att ha ågren över att han ska vara hungrig. Jag vill ju att matstunderna ska vara Mysiga och trevliga...
När någon av mina barn kommer in i en sådan period så låter jag dom helt enkelt få ha en sån period. Tex ett tag var det en som bara skulle ha leverpastejmacka, en annan gång var det bara en som skulle ha rostbröd med sylt. Även pannkakor som enda rätt har varit på tapeten (då hade jag alltid några i frysen).

Eftersom jag har fyra barn så har jag ofta råkat ut för dom här perioderna. Ibland varar dom bara några veckor och ibland varar dom flera månader.

Vad jag lärt mig är att det inte går snabbare att bli av med perioderna bara för att man inte erbjuder det barnet äter, snarare tvärtom.

Jag brukar tänka att det viktigaste är att vi har en trevlig matstund. Sen vad man äter får komma i andra hand under dom här perioderna.
 
Vår son får samma mat som oss och vi har som enda krav att man ska smaka på allt. Vill han sen inte ha så slipper han men när det gäller mat som vi vet att han egentligen tycker om men inte vill ha just då så erbjuds det ingen annan mat varken som substitut eller om han kommer senare och säger att han är hungrig. Då förklarar vi helt enkelt att han skulle ha ätit mer av middagen.

Det kan låta hårt men så länge han är normalviktig så oroar vi inte oss. Sonen är 2,5 år

Det verkar vara många som kräver att barnet ska smaka på allt, men jag blir nyfiken! Vägrar de aldrig?? Och vad gör ni om de vägrar smaka (antar att ni inte tvångsmatar :D ) jag vet inte om jag har ovanligt bångstyriga och egensinniga barn men de skulle nog bara höja på ögonbrynen och tro att jag blivit galen om jag sa något om att de måste smaka något de inte vill äta. Inte en chans att jag skulle få i dem nåt de inte vill ha ( mediciner är ett helsikes lirkande, fullständigt omöjligt att tvinga i dem eller försöka "beordra" dem att ta det t.ex. :cool: utan det är mutor på hög nivå och så kan man väl inte hålla på varje middag heller?)
 
Det verkar vara många som kräver att barnet ska smaka på allt, men jag blir nyfiken! Vägrar de aldrig?? Och vad gör ni om de vägrar smaka (antar att ni inte tvångsmatar :D ) jag vet inte om jag har ovanligt bångstyriga och egensinniga barn men de skulle nog bara höja på ögonbrynen och tro att jag blivit galen om jag sa något om att de måste smaka något de inte vill äta. Inte en chans att jag skulle få i dem nåt de inte vill ha ( mediciner är ett helsikes lirkande, fullständigt omöjligt att tvinga i dem eller försöka "beordra" dem att ta det t.ex. :cool: utan det är mutor på hög nivå och så kan man väl inte hålla på varje middag heller?)

"Vill du prova? Om du inte tycker om det får du spotta ut."

Det har funkat hittills. Oftast smakar han, spottar inte ut (!) men säger "Nej tack!" som den överraskande artiga 2,5-åring han är. :D
 
"Vill du prova? Om du inte tycker om det får du spotta ut."

Det har funkat hittills. Oftast smakar han, spottar inte ut (!) men säger "Nej tack!" som den överraskande artiga 2,5-åring han är. :D

Okej men så händer det att jag gör med :) hon säger dock rätt ofta nej. Och jag tycker det är lite skillnad att fråga så jämfört med att "kräva" att barnet ska smaka.
 
Det verkar vara många som kräver att barnet ska smaka på allt, men jag blir nyfiken! Vägrar de aldrig?? Och vad gör ni om de vägrar smaka (antar att ni inte tvångsmatar :D ) jag vet inte om jag har ovanligt bångstyriga och egensinniga barn men de skulle nog bara höja på ögonbrynen och tro att jag blivit galen om jag sa något om att de måste smaka något de inte vill äta. Inte en chans att jag skulle få i dem nåt de inte vill ha ( mediciner är ett helsikes lirkande, fullständigt omöjligt att tvinga i dem eller försöka "beordra" dem att ta det t.ex. :cool: utan det är mutor på hög nivå och så kan man väl inte hålla på varje middag heller?)
Jag frågar om dom vill smaka. Oftast får jag nej men ju äldre dom blir så blir det fler och fler ja.

Skulle aldrig våga kräva att dom smakade. Då hade jag rätt så omgående målat in mig i ett hörn med de kraven :rofl:
 
Det verkar vara många som kräver att barnet ska smaka på allt, men jag blir nyfiken! Vägrar de aldrig?? Och vad gör ni om de vägrar smaka (antar att ni inte tvångsmatar :D ) jag vet inte om jag har ovanligt bångstyriga och egensinniga barn men de skulle nog bara höja på ögonbrynen och tro att jag blivit galen om jag sa något om att de måste smaka något de inte vill äta. Inte en chans att jag skulle få i dem nåt de inte vill ha ( mediciner är ett helsikes lirkande, fullständigt omöjligt att tvinga i dem eller försöka "beordra" dem att ta det t.ex. :cool: utan det är mutor på hög nivå och så kan man väl inte hålla på varje middag heller?)
Har faktiskt aldrig varit ngt problem :o visst kan han vägra och vi tjatar inte men så provar vi igen senare under måltiden och då smakar han. Vi gör alltid high five när han smakat ngt han inte ville prova först även om han spottar ut det.
 
  • Gilla
Reactions: Sar
Har faktiskt aldrig varit ngt problem :o visst kan han vägra och vi tjatar inte men så provar vi igen senare under måltiden och då smakar han. Vi gör alltid high five när han smakat ngt han inte ville prova först även om han spottar ut det.
Vänta bara det kommer :devil: :sneaky:

För att vara seriös. Det behöver ju inte bli ett problem. Han har ju vägrat men då har ni bara provat lite senare. Tycker det är en trevlig lösning :)
 
Jag blev också tvingad att äta i skolan, vet inte om det är pga det men jag är precis som andra skrivit väldigt petig med vad jag äter. Tycker jag inte om mat kan jag inte äta det, det liksom växer i munnen på mig. Vissa saker får jag inte ner även om smaken är ok, soppa är en sån sak.
Jag har blivit bättre med åren men kommer nog aldrig bli en sån som äter allt.
Min bror har aspergers och är tom värre än mig i vad han äter, men å andra sidan förstår han mig helt när jag säger att jag inte tycker om nåt.

När jag och sambon får barn sen kommer vi inte kräva nåt. Smaka är bra, men aldrig att man ska tvingas äta nåt man inte får ner. Då får man hellre en matig macka.
 
Låt han vara med och laga maten? :)
Dottern, nyss fyllda fem, tycker det är superkul att koka egen potatis. Dvs skära i små bitar och få koka i egen kastrull. Självklart ska hon äta den sen också!
Likadant med omelett, jättekul att få vara med och förbereda och sen hälla i ingredienserna.
Idag åt vi fruktsallad till efterrätt där båda barnen (fem och snart tre) varit med och skurit frukt. De smakade på allt, även helt nya frukter de aldrig ätit.
 
Jag lyssnade på ett avsnitt av Meny (sveriges radio) i vintras. Det handlade om små barns "matutveckling" bl.a intervju med en barndietist. Tyckte det var både tänkvärt och lärorikt. Tror avsnittet hade rubriken: "Så får man barn att äta". Är själv förälder, bonusmormor och förskollärare och har mött många små filurer med olika syn på mat och ätande. Det viktigaste är att måltiden är positiv och trevlig...
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 840
Senast: Anonymisten
·
Småbarn Huuuuur har du fått ditt barn att vilja äta sånt? Vår unge åt allt fram till typ 2 år. Nu är det bara barnmat typ pannkakor, hamburgare...
2 3
Svar
48
· Visningar
3 698
Hästvård Långt inlägg men vill gärna ha synpunkter och idéer då jag börjar tvivla på hur jag själv tänker! Jag har en 4årig häst som går med en...
Svar
3
· Visningar
1 113
Senast: Roheryn
·
Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
23
· Visningar
2 047
Senast: Wingates
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Black Friday
  • Vad gör vi? Del CCIV
  • Dejtingtråden del 38

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp